Ridván Messages
Swedish · Universal House of Justice
UNIVERSELLA RÄTTVISANS HUS
Ridván 2013
Till världens bahá’íer
Högt älskade vänner,
”Guds bok är vidöppen och Hans ord kallar mänskligheten till Honom.” I sådana upplivande ordalag beskriver den Mest upphöjda pennan ankomsten av förenandets och skördetidens dag. Bahá’u’lláh fortsätter: ”Rikta era öron, o Guds vänner, till Hans röst som världen har förorättat och håll fast vid vadhelst som ska förhärliga Hans sak.” Vidare manar Han Sina anhängare: ”Med yttersta vänlighet och i en anda av fullkomlig gemenskap må ni samråda och ägna era livs dyrbara dagar åt världens förbättring och främjandet av Hans sak som är den Uråldrige och Högste herren över alla.”
Älskade medarbetare: Detta medryckande uttalande kommer vi osökt att tänka på när vi ser era välsignade ansträngningar över hela världen som svar på Bahá’u’lláhs maning. Det strålande gensvaret på Hans kallelse kan ses överallt. För dem som stannar upp för att reflektera över den gudomliga planens utveckling, blir det omöjligt att ignorera hur den kraft som Guds ord besitter är dominerande i hjärtat hos kvinnor och män, barn och ungdomar, i land efter land, i kluster efter kluster.
Ett världsomfattande samfund förfinar sin förmåga att läsa av sin omedelbara verklighet, analysera dess möjligheter och klokt tillämpa Femårsplanens metoder och instrument. Som väntat ackumuleras erfarenheter snabbast i kluster där lärandets gränser medvetet har framflyttats. På sådana platser har medlen att möjliggöra för ett ständigt växande antal individer att stärka sin förmåga till tjänande förståtts väl. Ett livfullt Träningsinstitut fungerar som stöttepelare för samfundets ansträngningar att föra Planen framåt och så tidigt som möjligt kommer de förmågor och färdigheter som utvecklats genom deltagande i institutkurserna till användning på fältet. Några träffar genom sitt vardagliga umgänge på själar som är öppna för undersökning av andliga frågor i ett antal olika sammanhang. Några har tillfälle att ta vara på mottaglighet i en by eller i ett grannskap, kanske efter att ha flyttat till området. Ett växande antal träder fram för att ta på sig ansvar bland de växande skaror som tjänar som handledare, animatorer och barnklasslärare, som administrerar och koordinerar, eller som på annat sätt arbetar för att stödja arbetet. Vännernas engagemang för lärande kommer till uttryck genom uthållighet i sina egna strävanden och en vilja att åtfölja andra i deras. Vad mer är, de har förmåga att stadigt hålla i sikte två komplementära perspektiv på de handlingsmönster som utvecklas i klustret – å ena sidan, den tremånaders aktivitetscykel som utgör tillväxtprogrammets rytmiska puls, - å andra sidan de tydligt åtskilda stadierna i en utbildningsprocess för barn, för juniorer, och för ungdomar och vuxna. Medan man klart förstår den relation som sammanbinder dessa tre stadier, är vännerna medvetna om att vart och ett har sin egen dynamik, sina egna förutsättningar, och sin egen inneboende förtjänst. Framför allt är de medvetna om de starka andliga krafter, vars verkan kan urskiljas lika mycket i de kvantitativa data som reflekterar samfundets framsteg, som i den mångfald berättelser som redogör för dess bedrifter. Vad som är särskilt lovande är att så många av dessa karaktäristiska och framträdande drag som utmärker de mest avancerade klustren också märks i samfund på en mycket tidigare punkt i sin utveckling.
Efterhand som vännernas erfarenhet har fördjupats, har deras förmåga att främja ett rikt och intrikat livsmönster inom ett kluster, som omfattar hundratals eller till och med tusentals människor, ökat. Hur glada är vi inte över att notera de många insikter som de troende skaffar sig genom sina strävanden. De inser till exempel att Planens gradvisa utveckling på klusternivå är en dynamisk process som nödvändigtvis är komplex och inte lätt låter sig förenklas. De ser hur den rör sig framåt alltefter som de ökar sin förmåga både att utveckla mänskliga resurser och att koordinera och organisera handlingarna väl hos dem som träder fram. Vännerna inser att efterhand som dessa förmågor förbättras, blir det möjligt att integrera ett större spektrum av initiativ. Likaså har de kommit att förstå att när ett nytt element introducerats, kräver det under en tid särskild uppmärksamhet, men att detta på intet sätt minskar betydelsen av andra aspekter av deras strävanden att bygga en samhällsgemenskap. För de förstår att om lärande ska vara deras sätt att fungera, så måste de vara uppmärksamma på potentialen hos det av Planens instrument som visar sig särskilt lämpligt vid en viss tidpunkt och, om så behövs, lägga mer energi på dess utveckling. Därav följer emellertid inte att alla måste engagera sig i samma aspekt av Planen. Vännerna har också lärt sig att det inte är nödvändigt att huvudfokus för expansionsfasen i varje cykel av ett tillväxtprogram ska vara inriktat på samma mål. Förhållandena kan kräva att uppmärksamheten i en viss cykel främst inriktas på att inbjuda själar till att ansluta sig till Tron genom intensiva undervisningsansträngningar, som genomförs individuellt eller kollektivt, medan fokus i en annan cykel kunde vara att mångfaldiga en specifik kärnaktivitet.
Vidare är vännerna medvetna om att Sakens arbete fortgår i olika hastigheter på olika platser och av goda skäl – det är, när allt kommer omkring, ett organiskt fenomen – och de gläder sig åt uppmuntran från varje enskilt framsteg som de ser. De erkänner verkligen den fördel som kommer från varje enskild individs bidrag till framsteg för helheten och således välkomnas var och ens tjänande, i förhållande till de möjligheter som ges av varje individs förutsättningar, av alla. Sammankomster för reflektion ses i ökande utsträckning som tillfällen där samfundets strävanden, i sin helhet, är föremål för allvarlig och upplyftande överläggning. Deltagare lär sig vad som har uppnåtts i helhet och förstår sina egna insatser i ljuset av detta, och ökar sin kunskap om tillväxtprocessen genom att tillgodogöra sig råd från institutionerna och ta till sig sina medtroendes erfarenheter. Sådana erfarenheter delas också vid många andra tillfällen som öppnar för konsultation bland vänner intensivt engagerade i särskilda strävanden, vare sig de är engagerade i en gemensam handlingslinje eller tjänar i en särskild del av ett kluster. Alla dessa insikter ingår i en mer omfattande förståelse av att framsteg lättast uppnås i en omgivning genomsyrad av kärlek – i vilken tillkortakommanden överses med fördragsamhet, hinder övervinns med tålamod, och beprövade förhållningssätt omfattas med entusiasm. Och därför förhåller det sig så att, genom den kloka ledningen från Trons institutioner och organ som fungerar på alla nivåer, vännernas ansträngningar, hur blygsamma de än må vara individuellt, sammansmälter i en kollektiv ansträngning att tillförsäkra att mottaglighet för den Välsignade skönhetens kallelse snabbt identifieras och effektivt vårdas. Ett kluster i detta tillstånd är uppenbarligen sådant att relationerna där mellan individen, institutionerna och samfundet – Planens tre förkämpar – utvecklas på ett sunt sätt.
Från detta landskap av blomstrande aktivitet är det en utvecklingsmöjlighet som särskilt förtjänar att nämnas. I det budskap som riktades till er för tre år sedan uttryckte vi hoppet att vännerna i kluster med pågående intensiva tillväxtprogram skulle sträva efter att lära sig mer om sätt att bygga en samhällsgemenskap genom att utveckla centra av intensiv aktivitet i grannskap och byar. Vårt hopp har mer än överträffats, för även i kluster där tillväxtprogram ännu inte uppnått intensitet har ansträngningar bland några få att sätta igång kärnaktiviteter bland de boende i små områden gång på gång demonstrerat sin effekt. I grund
och botten fokuseras denna ansats på gensvaret på Bahá’u’lláhs läror från befolkningsgrupper som är redo för den andliga omvandling som Hans uppenbarelse befrämjar. Genom deltagande i den utbildningsprocess som förespråkas av Träningsinstitutet blir de motiverade att förkasta den slöhet och likgiltighet som krafter i samhället inpräglat i dem och att i stället tillämpa handlingsmönster som visat sig vara livsförändrande. Där denna ansats utvecklats under några år i ett grannskap eller en by, och vännerna vidmakthållit detta fokus, har anmärkningsvärda resultat gradvis men otvetydigt blivit uppenbara. Ungdomar har fått kraft att ta ansvar för dem i deras omgivning som är yngre än de själva. Äldre generationer välkomnar ungdomars bidrag till meningsfulla diskussioner om hela närsamhällets angelägenheter. För såväl unga som gamla utvecklar den disciplin som odlas genom närsamhällets utbildningsprocess kapacitet för konsultation, och nya platser för målmedvetet samtal växer fram. Ändå begränsas inte förändringen bara till bahá’íerna och till dem som är involverade i Planens kärnaktiviteter, vilka rimligen kan tänkas att med tiden anta nya tankesätt. Själva andan hos platsen påverkas. En andaktsfull attityd tar form inom ett brett spektrum av befolkningen. Uttryck för jämlikhet mellan män och kvinnor blir mer uttalade. Fostran av barnen, både pojkar och flickor, får större uppmärksamhet. Relationernas karaktär inom familjen – som formats av sekelgamla uppfattningar – ändras tydligt. En känsla av plikt gentemot ens omedelbara närsamhälle och fysiska omgivning blir allmänt förekommande. Till och med fördomarnas gissel, som kastar sin olycksbringande skugga över alla samhällen, börjar ge vika för enhetens tvingande kraft. Kort sagt det samhällsbyggande arbete som vännerna är engagerade i påverkar aspekter av kulturen.
Medan expansion och konsolidering har gjort stadiga framsteg under det gångna året har andra viktiga aktivitetsområden också rört sig framåt, ofta i nära parallell därmed. Som främsta exempel har de framsteg på kulturens nivå som bevittnats i några byar och grannskap i inte ringa grad skett tack vare vad som lärts genom bahá’í-deltagande i social verksamhet. Vårt kontor för social och ekonomisk utveckling tog nyligen fram ett dokument som sammanfattar det väsentliga i trettio års erfarenhet, vilket har ackumulerats på detta fält sedan kontoret etablerades vid Världscentret. Bland de observationer som görs är att ansträngningar att engagera sig i social verksamhet aktivitet har fått livsviktiga impulser från Träningsinstitutet. Detta har inte skett enbart genom den framväxt av mänskliga resurser det befordrar. De andliga insikter, kvalitéer och förmågor som kultiveras av institutprocessen har visat sig vara lika avgörande för deltagande i social verksamhet som de är för tillväxtprocessen. Vidare klargörs hur bahá’í-samfundets skilda aktivitetsområden styrs av en gemensam, framväxande begreppsram sammansatt av ömsesidigt förstärkande element, även om dessa antar varierande uttryck inom olika aktivitetsområden. Det dokument vi har beskrivit delades nyligen med Nationella andliga råd, och vi inbjuder dem att, i konsultation med rådgivarna, överväga hur de begrepp som diskuteras där kan bidra till att förbättra de befintliga bemödanden inom området social handling som görs under deras överinseende och öka medvetandet om denna viktiga dimension av bahá’í-engagemang. Detta ska inte tolkas som en generell uppmaning till omfattande aktivitet på detta område – framväxten av social verksamhet sker naturligt, efterhand som ett växande samfund samlar kraft – men det är lägligt att vännerna reflekterar djupare över implikationerna av deras ansträngningar för att omvandla samhället. Det uppsving i lärande som sker på detta område ställer ökade krav på Kontoret för social och ekonomisk utveckling, och steg tas för att säkerställa att dess sätt att fungera utvecklas i motsvarande takt.
En företeelse under de senaste tolv månaderna som är särskilt värd att notera är den ökade takt i vilken bahá’í-samfundet identifieras, i ett brett spektrum av sammanhang, med bemödanden att åstadkomma en förbättring av samhället i samarbete med likasinnade
människor. Från den internationella arenan till bylivets gräsrotsnivå har ledande opinionsbildare i allehanda sammanhang uttryckt sitt medvetande om att bahá’íerna i själ och hjärta inte bara hyser omtanke om mänsklighetens välfärd, men de har ett övertygande begrepp om vad som behöver åstadkommas och effektiva medel att förverkliga sina ambitioner. Dessa uttryck för uppskattning och stöd har också kommit från några tidigare oväntade håll. Exempelvis har bahá’íerna, även i Trons vagga - trots formidabla hinder som placerats i deras väg av förtryckaren – i ökande utsträckning blivit erkända för de djupgående implikationer som deras budskap har för deras nations tillstånd och respekterade för sin oböjliga beslutsamhet att bidra till sitt hemlands framsteg.
Det lidande som utståtts av de trofasta i Iran, särskilt under årtiondena sedan den allra senaste vågen av förföljelser började, har sporrat deras bröder och systrar i andra länder att komma till deras försvar. Bland de ovärderliga tillgångar vilka, som en konsekvens av dessa vedermödor, det världsvida bahá’í-samfundet förvärvat nämner vi en i detta sammanhang: ett imponerande nätverk av specialiserade organ på nationell nivå som visat sig kapabelt att systematiskt utveckla relationer till regeringar och civilsamhällets organisationer. Parallellt med detta har de processer som successiva planer satt igång förfinat samfundets förmåga att delta i pågående diskussioner på varje plats där de förekommer – från personliga samtal till internationella fora. På gräsrotsnivå växer deltagande i detta slags strävanden fram naturligt på samma organiska sätt som karaktäriserar vännernas stadigt ökande engagemang i sociala aktiviteter, och att särskilt försöka stimulera detta är inte nödvändigt. På nationell nivå har de emellertid oftare stått i fokus för uppmärksamheten av samma specialiserade organ som redan fungerar i dussintals nationella samfund, och de fortskrider enligt det välkända och fruktbara mönstret av handling, reflektion, konsultation och studium. För att förbättra sådana ansträngningar, underlätta lärande inom detta område, och tillförsäkra att de steg som tas står i samklang med bahá’í-samfundets andra strävanden, har vi nyligen vid Världscentret etablerat Kontoret för offentliga samtal. Vi kommer att anmoda det att bistå Nationella andliga råd på detta fält genom att gradvis främja och koordinera aktiviteter och systematisera erfarenheter.
Uppmuntrande framsteg sker även inom andra områden. I Santiago, Chile, där Sydamerikas modertempel håller på att resas, fortskrider byggnadsarbetet snabbt. Konstruktionen i betong av grund, källare och servicetunnel är klar, liksom de kolonner som bär upp överbyggnaden. De förhoppningar som knutits till detta projekt växer, och en liknande förväntan gror i de sju länder där nationella eller lokala Mashriqu’l-Adhkár ska uppresas. I vart och ett har förberedelser påbörjats och de bidrag som troende ger till tempelfonden har börjat användas. Praktiska överväganden såsom lokalisering, design, och resurser representerar emellertid endast en aspekt av det arbete som vännerna har tagit på sig. I grunden är deras ett andligt företag, ett i vilket hela samfundet deltar. Mästaren talar om Mashriqu’l-Adhkár som ”magneten för gudomliga bekräftelser,” ”Herrens mäktiga grundval,” och ”Guds tros fasta pelare”. Varhelst den etableras kommer den på ett naturligt sätt att bli en väsentlig komponent i den samhällsbyggande process som omger den. I de platser där Tillbedjans hus ska byggas håller redan medvetande om denna realitet på att fördjupas bland de troende i gemen, vilka inser att deras kollektiva liv mer och mer måste reflektera den förening av tillbedjan och tjänande som Mashriqu’l-Adhkár förkroppsligar.
På varje front ser vi alltså bahá’í-samfundet stadigt röra sig framåt, öka sin förståelse, ivrigt att skaffa sig insikter utifrån erfarenhet, redo att ta sig an nya uppgifter när resurserna gör det möjligt, flexibelt i sitt gensvar på nya initiativ, medvetet om behovet av att säkerställa samstämmighet mellan olika aktivitetsområden i vilka det är engagerat, fullkomligt hängivet uppfyllandet av sin mission. Dess entusiasm och hängivenhet är tydlig i den enorma
glöd som genererats av tillkännagivandet för två månader sedan av sammankallandet av 95 ungdomskonferenser över hela världen. Vi gläds inte bara åt reaktionen från ungdomarna själva, men också över de uttryck för stöd som kommit från deras medtroende, vilka uppskattar hur Bahá’u’lláhs yngre anhängare utgör ett livsviktigt stimulus för hela den organism som Saken utgör.
Vi fylls av hopp genom den ström av bevis som vi ser på utbredningen av Bahá’u’lláhs budskap, räckvidden av dess inflytande, och det ökande medvetande om de ideal som det innefattar. I denna tid av jubileer påminner vi oss om den ”högsta lycksalighetens dag”, åtskild från denna Riḍván av ett och ett halvt århundrade, då Abhá-skönheten först förkunnade Sin mission för Sina följeslagare i Najibiyyih-trädgården. Från denna heliga plats har Guds ord färdats vidare till varje stad och till varje strand och kallat mänskligheten att möta sin Herre. Och från detta ursprungliga följe av gudsberusade älskare har ett mångfaldigt samfund med ett gemensamt syfte blomstrat, mångfärgade blommor i den trädgård Han har vårdat. För varje dag som går vänder sig ett ökande antal nyligen uppväckta själar i bön till Hans gravhelgedom, den plats där vi, för att ära denna välsignade Dag, och i tacksamhet för varje gåva som förlänats det Högsta namnets samfund, böjer våra huvuden i bön vid den Heliga tröskeln.
På eftermiddagen den elfte dagen av Ridván stod ’Abdu'l-Bahá, för ett hundra år sedan, inför
en publik på flera hundra personer och lyfte en hacka som trängde igenom den grästorv som
täckte tempeltomten i Grosse Pointe, norr om Chicago. De som den vårdagen var inbjudna att
bryta marken med honom var av olika bakgrund – norsk, indisk, fransk, japansk, persisk,
indiansk, för att nämna några. Det var som om Tillbedjans Hus, ännu ouppfört, uppfyllde de
önskningar för sådana byggnader som Mästaren uttryckte på kvällen före ceremonin, "att
mänskligheten måtte finna en mötesplats" och "att kungörelsen om mänsklighetens enhet skall
utgå från dess öppna gårdar av helighet ".
Hans lyssnare vid detta tillfälle och alla som hörde honom under Hans resor till Egypten och
till Väst, kan blott oklart ha uppfattat de långtgående konsekvenserna av Hans ord för
samhället, för dess värderingar och angelägenheter. Är det ens idag någon som kan göra
anspråk på att ha skymtat något annat än en antydan, avlägsen och otydlig, av det framtida
samhälle som Bahá'u'lláhs uppenbarelse är bestämd att ge upphov till? För låt ingen tro att
den civilisation mot vilken de gudomliga lärorna driver människosläktet kommer att följa
blott genom justeringar av den nuvarande ordningen. Långt därifrån. I ett anförande som hölls
några dagar efter att Han hade lagt hörnstenen till Modertemplet i Väst, hävdade ‘Abdu’l-
Bahá att " manifestationen av andliga krafter kommer att resultera i att den mänskliga världen
anpassar sig till en ny social form”, att "Guds rättvisa kommer att bli uppenbar i alla
mänskliga angelägenheter ". Dessa och otaliga andra uttalanden av Mästaren till vilka bahá’í-
samfundet vänder sig om och om igen under detta hundraårsjubileum, ökar medvetenheten
om det avstånd som skiljer samhället som det nu är ordnat från den häpnadsväckande vision
Hans Fader skänkte världen.
Trots de lovvärda insatserna i varje land av personer med goda avsikter som arbetar för att
förbättra samhällsförhållanden, ter sig dessvärre hindren för förverkligandet av en sådan
vision oöverstigliga för många. Deras hopp går om intet på grund av felaktiga antaganden om
den mänskliga naturen som så genomtränger de nutida strukturerna och traditionerna att de
har uppnått status av etablerade fakta. Dessa antaganden verkar inte ta någon hänsyn till den
märkliga reservoar av andlig potential som är tillgänglig för varje upplyst själ; i stället är de
för sitt rättfärdigande beroende av mänsklighetens brister som vi dagligen ser exempel på och
stärker en gemensam känsla av förtvivlan. En slöja i lager på lager av falska premisser
skymmer därmed en grundläggande sanning: Tillståndet i världen speglar en snedvridning av
den mänskliga anden, inte dess grundläggande karaktär. Syftet med varje Gudsmanifestation
är att åstadkomma en omvandling av både det inre livet och de yttre villkoren för
mänskligheten. Och denna omvandling inträffar naturligt när en växande mängd människor,
som förenas av de gudomliga befallningarna, kollektivt strävar efter att utveckla andliga
förmågor för att bidra till en process av samhällsförändring. Liksom den hårda mark som
Mästaren bröt igenom för ett århundrade sedan, kan de rådande teorierna i denna tid till en
början verka ogenomträngliga för förändring, men de kommer utan tvekan att blekna bort, och
genom "Guds frikostighets vårregn " kommer "den sanna förståelsens blommor" att skjuta
upp friska och vackra.
Vi frambär tack till Gud för att ni – Hans största namns samfund – genom styrkan av Hans
ord kultiverar miljöer där sann förståelse kan blomstra. Även de som utstår fångenskap för
trons skull gör, genom sina outsägliga offer och sin ståndaktighet, det möjligt för "kunskapens
och visdomens hyacinter" att blomma i medkännande hjärtan. Över hela jorden ägnar sig
hängivna själar åt arbetet att bygga en ny värld genom systematiskt genomförande av
riktlinjerna i femårsplanen. Så väl har dess egenskaper förståtts att vi inte känner något behov
av att ytterligare kommentera dem här. Våra böner, som framförs vid en Allvälgörande
försyns tröskel, är att den Högsta härskarans bistånd måtte förunnas var och en av er för att
bidra till planens framsteg. Vår innerliga önskan, understödd av bevittnandet av era hängivna
insatser under det gångna året, är att ni kommer att intensifiera er skickliga tillämpning av den
kunskap ni förvärvar genom erfarenhet. Nu är inte tiden att vara återhållsamma; alltför många
är fortfarande omedvetna om den nya gryningen. Vilka utom ni kan förmedla det gudomliga
budskapet? "Vid Gud”, bekräftar Bahá’u’lláh med hänvisning till Saken, "detta är arenan för
insikt och avskiljande, för vision och upphöjelse, där ingen kan sporra sin springare utom den
Barmhärtiges tappra ryttare, som har avskilt sig från varandets värld."
Att iaktta bahá'í-världen i arbete är att betrakta en utsikt som verkligen är ljus. Hos den
enskilde troende, som framför allt önskar bjuda in andra till gemenskap med Skaparen och till
att tjäna mänskligheten, kan man se tecken på den andliga omvandling, som av Tidsålderns
herre är avsedd för varje själ. I den anda som besjälar aktiviteterna i varje bahá’í-samfund
som är inriktade på att höja förmågan hos sina medlemmar, unga som gamla, samt hos sina
vänner och samarbetspartners, att tjäna det gemensamma bästa, kan man få en indikation på
hur ett samhälle som grundas på de gudomliga lärorna kan utvecklas. Och i de avancerade
kluster, där man har ett överflöd av aktiviteter som styrs av planens ramverk, och behovet av
att säkerställa samstämmighet mellan olika tillvägagångssätt är som mest akut, erbjuder de i
utveckling stadda administrativa strukturerna glimtar, om än svaga, av hur trons institutioner
stegvis kommer att ta på sig en allt större del av sitt ansvar för att främja människors välfärd
och framsteg. Det står alltså klart att utvecklingen av individen, samhället och institutionerna
är enormt löftesrik. Men utöver detta, noterar vi med särskild glädje hur de relationer som
binder samman dessa tre markeras av en stor ömsint tillgivenhet och ömsesidigt stöd.
I motsats till detta återspeglar relationerna mellan de tre motsvarande aktörerna i världen i
stort – medborgaren, civilsamhället, och samhällsinstitutionerna – den oenighet som präglar
mänsklighetens turbulenta övergångsskede. Ovilliga att agera som ömsesidigt beroende delar
av en organisk helhet, är de låsta i en maktkamp som slutligen visar sig meningslös. Hur
mycket annorlunda är då inte det samhälle, som ‘Abdu’l-Bahá, i otaliga skrifter och föredrag,
skildrar – där såväl alldagliga mellanhavanden, väl som de mellanstatliga relationerna, är
formade av medvetandet om mänsklighetens enhet. Relationer som genomsyras av detta
medvetande odlas av bahá’íerna och deras vänner i byar och grannskap runt om i världen; från
dem kan skönjas de rena dofterna av ömsesidighet och samarbete, av harmoni och kärlek.
Inom sådana anspråkslösa ramar framträder ett synligt alternativ till samhällets välbekanta
stridigheter. På så vis blir det uppenbart att den person som önskar uttrycka sin personlighet
ansvarsfullt och eftertänksamt deltar i samråd ägnade åt det gemensamma goda och avvisar
frestelsen att insistera på personliga åsikter; en bahá'í-institution som inser behovet av
samordnade åtgärder som kanaliseras mot fruktbara slutresultat syftar inte till att kontrollera
utan till att vårda och uppmuntra; det samfund som skall ta ansvar för sin egen utveckling,
erkänner den enhet som frambringas genom helhjärtat engagemang i de planer som utarbetats
av institutionerna, som en ovärderlig tillgång. Under inflytande av Bahá'u'lláhs uppenbarelse
är relationerna mellan dessa tre fyllda med ny värme, nytt liv; sammantagna utgör de en livmoder inom vilken en andlig världscivilisation, präglad av gudomlig inspiration, gradvis
mognar.
Uppenbarelsens ljus är bestämt att upplysa varje sfär av strävan; i var och en kommer de
relationer som upprätthåller samhället att omstöpas; i var och en söker världen exempel på hur
människor bör vara mot varandra. Vi ber er att ta i beaktande, med tanke på dess
framträdande roll i frambringandet av den jäsning som så många människor nyligen har
dragits in i, mänsklighetens ekonomiska liv- där orättvisa tolereras med likgiltighet och
oproportionerlig förtjänst ses som ett tecken på framgång. Så djupt förankrade är sådana
skadliga attityder att det är svårt att föreställa sig hur någon enskild person ensam kan
förändra de rådande normer som styr relationerna inom detta område. Likväl finns det
förvisso metoder en bahá’í borde avhålla sig från, såsom oärliga affärsuppgörelser och
ekonomisk exploatering av andra. Ett troget efterföljande av de gudomliga förmaningarna
kräver att det inte finns någon motsättning mellan det egna ekonomiska beteendet och ens
övertygelser som bahá’í. Genom att i sitt liv tillämpa de principer i tron som rör rättvisa och
rättrådighet, kan en enda själ upprätthålla en norm som är långt över den låga tröskel som är
världens måttstock. Mänskligheten är utmattad av brist på ett livsmönster att sträva efter; vi
förlitar oss på att ni utvecklar samfund vars sätt att verka ger hopp åt världen.
I vårt Ridván-budskap 2001, uppgav vi att i länder där processen för anslutning i skaror var
tillräckligt långt gången och tillståndet i de nationella samfunden var gynnsamma, skulle vi
godkänna etablerandet av Tillbedjans hus på nationell nivå, vars uppkomst skulle bli ett inslag
i det femte stadiet av trons danande tidsålder. Med översvallande glädje meddelar vi nu att
nationella Mashriqu'l-Adhkár ska uppföras i två länder: Demokratiska republiken Kongo och
Papua Nya Guinea. I dessa är de kriterier vi har uppställt bevisligen uppnådda och gensvaret
från deras folk, på de möjligheter som skapats av den nuvarande serien av planer, har varit
anmärkningsvärt. Med byggandet av det sista av de kontinentala templen på väg, i Santiago,
erbjuder inledandet av projekt för att bygga nationella Tillbedjans hus ännu ett glädjande
bevis på Guds tros nedträngande i samhällets jord.
Ännu ett steg är möjligt. Mashriqu'l-Adhkár, som beskrivs av ‘Abdu’l-Bahá som "en av de
mest livsviktiga institutionerna i världen", förenar två viktiga och oskiljaktiga sidor av bahá'í-
livet: Tillbedjan och tjänande. Föreningen av dessa två återspeglas också i den
samstämmighet mellan planens samhällsbyggande funktioner, särskilt tillväxten av en
hängiven anda, som kommer till uttryck i samlingar för bön och en pedagogisk process som
bygger kapacitet för tjänande av mänskligheten. Sambandet mellan tillbedjan och tjänande är
särskilt uttalat i de kluster runt om i världen, där bahá’í-samfund har vuxit betydligt i storlek
och vitalitet, och där deltagandet i social verksamhet projekt är påtaglig. Några av dessa har
utsetts till utvecklingsplatser för spridning av lärande så att näring kan ges till vännernas
förmåga att utveckla juniorprogrammet i anknutna områden. Som vi nyligen har antytt ger
förmågan att uthålligt driva detta program även bränsle till utvecklingen av studiecirklar och
barnklasser. Således stärker utvecklingsplatsen för lärande, utöver dess primära ändamål, hela
programmet för expansion och konsolidering. Det är inom dessa kluster som framväxten av
ett lokalt Mashriqu'l-Adhkár kan övervägas under de kommande åren. Med våra hjärtan
bräddfulla av tacksamhet till den Uråldriga skönheten, är det med stor glädje vi upplyser er
om att vi inleder samråd med berörda Nationella andliga råd beträffande uppförandet av det
första lokala Tillbedjans hus i vart och ett av följande kluster: Battambang, Kambodja; Bihar
Sharif, Indien; Matunda Soy, Kenya; Norte del Cauca, Colombia; och Tanna, Vanuatu.
För att stödja byggandet av dessa två nationella och fem lokala Mashriqu'l-Adhkár, har vi
beslutat att grunda en tempelfond vid Världscentret till förmån för alla sådana projekt. Alla
vänner är inbjudna att bidra uppoffrande till den, i den mån deras tillgångar medger.
Älskade medarbetare: den mark som bröts av ‘Abdu’l-Bahás hand för hundra år sedan ska
åter brytas i ytterligare sju länder, vilket endast är upptakten till den dag då inom varje stad
och by, i lydnad mot Bahá'u'lláhs bud, en byggnad blir rest för tillbedjan av Herren. Från
dessa Guds åminnelses gryningsplatser kommer det att lysa strålar av Hans ljus och strömma
ut hymner till Hans pris.
Med hjärtan fyllda av beundran för Bahá'u'lláhs följeslagare, gläds vi, nu när denna högst glädjefyllda Ridvántid börjar, åt att kunna berätta att det på världens samtliga kontinenter finns ett nytt tillskott av intensiva tillväxtprogram som påbörjats, vilket höjer det totala antalet i världen över 1500-strecket och uppfyller femårsplanens mål, ett år före dess avslutning. Vi böjer våra huvuden i tacksamhet till Gud för denna häpnadsväckande bedrift, denna betydande seger. Alla som har ansträngt sig på detta område kommer att uppskatta den nåd Han har skänkt sitt samfund genom att förunna det ett helt år att stärka den modell för utvidgning och konsolidering, som nu är etablerad överallt, som förberedelse för de uppgifter, vilka det kommer att bli kallat att åtaga sig under nästa globala företag — en plan som kommer att pågå under fem år, den femte i följd med det uttryckliga syftet att främja processen inträde i skaror.
Vi känner oss föranledda, när vi gör en paus under denna högtid, att klargöra att det som framkallar en sådan djup känsla av stolthet och tacksamhet i våra hjärtan inte så mycket är den numerära bedrift som ni åstadkommit, anmärkningsvärd i sig, utan en kombination av utvecklingsresultat på en djupare kulturell nivå som denna prestation vittnar om. Viktigast bland dessa är den ökning vi har lagt märke till i vännernas förmåga att samtala med andra om andliga frågor och att med lätthet tala om Bahá'u'lláh och Hans uppenbarelse. De har förstått väl att undervisning är ett grundläggande krav för ett liv av generöst givande.
I ett budskap nyligen har vi uttryckt glädje över att få bevittna den stadiga stegringen av undervisningstempot över hela jorden. Fullgörandet av denna fundamentala andliga förpliktelse av den enskilde troende har alltid varit, och fortsätter att vara, ett oumbärligt kännetecken på bahá'í-liv. Vad tillkomsten av 1500 intensiva tillväxtprogram har gjort uppen-bart är hur modiga och målmedvetna den stora massan av de troende har blivit, redo att ledas av den Allbarmhärtiges vägledande hand när de har gått utanför den nära kretsen av familjemedlemmar och vänner för att nå mottagliga själar varhelst de månde bo. Även den mest försiktiga uppskattning leder till att det nu finns tiotusentals personer som deltar i periodiska kampanjer för att skapa vänskapsband på en grund av gemensam förståelse med dem som de tidigare betraktat som främlingar.
I sina ansträngningar att presentera trons grunder enkelt och klart, har de troende haft stor nytta av det belysande exemplet i Ruhi-institutets Bok 6. När logiken som ligger bakom presentationen förstås, och ivern att göra den till en ritual övervinns, leder den till ett samtal mellan två själar — ett samtal som utmärks av den djupa förståelse som uppnås och av karaktären hos den relation som skapas. I den grad som samtalet fortsätter efter det första mötet och äkta vänskap uppstår, kan en direkt undervisningsansträngning av detta slag bli en katalysator för en långvarig process av andlig omvandling. Huruvida den första kontakten med sådana nyfunna vänner ger anledning till att inbjuda dem att bli medlemmar i bahá'í-samfundet eller att delta i någon av dess aktiviteter är inte det mest angelägna. Det är viktigare att varje själ känner sig välkommen att tillsammans med samfundet bidra till samhällets förbättring och därmed anträda en stig av tjänande av mänskligheten, på vilken ett formellt medlemskap kan resultera redan från början eller längre fram.
Betydelsen av denna utveckling bör inte underskattas. I varje kluster måste, så snart ett konsekvent handlingsmönster är på plats, uppmärksamhet ges åt att utvidga detta vidare genom ett nätverk av medarbetare och bekanta, medan kraft samtidigt inriktas på mindre befolkningsgrupper, vilka var och en bör bli till ett centrum av koncentrerad aktivitet. I ett stadskluster kan ett sådant aktivitetscentrum kanske bäst bestämmas av gränserna för ett grannskap; i ett kluster som huvudsakligen ligger på landet, kan en liten by erbjuda en lämplig social miljö för detta syfte. De som tjänar i dessa områden, både lokala invånare och besökande undervisare, skulle med rätta kunna se sitt arbete som samhällsbyggande. Att sätta sådana etiketter som 'dörr-till-dörr' på deras undervisningsansträngningar, även om den första kontakten kan inbegripa besök i hem utan förvarning, är inte att göra rättvisa åt den process som försöker höja förmågan hos en befolkningsgrupp att ta ansvar för sin egen andliga, sociala och intellektuella utveckling. De aktiviteter som driver denna process, och i vilken nyfunna vänner är inbjudna att delta — möten som förstärker de andliga egenskaperna i samhället; klasser som fostrar barnens spröda hjärtan och sinnen; grupper som kanaliserar de svällande energierna hos juniorer; studiecirklar, öppna för alla, som möjliggör för personer med olika bakgrund att utvecklas på jämställd fot och utforska tillämpningen av lärorna i sina enskilda liv och i den mänsklig gemenskapen — kan mycket väl under en tid komma att behöva upprätthållas med stöd från sådana som inte tillhör den lokala befolkningen. Det kan emellertid förväntas att mångfaldigandet av dessa kärnaktiviteter snart kommer att kunna upprätthållas av mänskliga resurser som själva kommer från grannskapet eller byn — av män och kvinnor ivriga att förbättra materiella och andliga förhållanden i sin omgivning. En rytm i samfundslivet bör sålunda gradvis utvecklas, i förhållande till förmågan hos en expanderande kärna av individer som har engagerat sig för Bahá'u'llás vision om en ny världsordning.
I detta sammanhang visar sig mottaglighet i en villighet att delta i processen för samhällsbyggandet som sätts igång genom kärnaktiviteterna. I kluster på kluster, där intensiva tillväxtprogram nu pågår, är vännernas uppgift under det kommande året att undervisa inom en eller flera mottagliga befolkningsgrupper och att använda en direkt metod i framläggandet av sin tros grunder, samt att finna de själar som längtar efter att kasta av sig den håglöshet som samhället har ingjutit i dem och arbeta tillsammans med dem i deras grannskap och byar för att inleda en process av samfälld omvandling. Om vännerna är ihärdiga i sina ansträng-ningar att lära sig samhällsbyggandets förfaringssätt och metoder i mindre skala på detta sätt, är vi säkra på att det efterlängtade målet om ett universellt deltagande i trons angelägenheter snabbt kommer inom räckhåll.
För att möta denna utmaning, måste de troende och institutionerna som tjänar dem stärka institutprocessen i klustret och markant öka det antal personer inom sitt område som är kapabla att tjäna som handledare i studiecirklar; för det bör erkännas att de möjligheter som nu öppnar sig för vännerna att främja ett livaktigt samfund i grannskap och byar som kännetecknas av en sådan stark målmedvetenhet, har möjliggjorts av den mycket viktiga utveckling som ägde rum under det senaste årtiondet när det gäller bahá'í-kulturen på fördjupningsområdet.
I december 1995, när vi uppmanade till bildandet av undervisningsinstitut över hela världen, bestod det allmänna mönstret i bahá'í-samfundet av att hjälpa individuella troende att fördjupa sin kunskap om tron huvudsakligen av tillfälliga kurser och klasser av varierande längd, inriktade på olika ämnen. Det mönstret hade väl tillfredsställt det behov som fanns hos ett framväxande bahá'í-samfund världen över, ännu relativt fåtaligt och huvudsakligen inriktat på sin geografiska spridning över världen. Vi gjorde dock klart vid den tiden att ett annat synsätt på studiet av skrifterna måste utformas, ett sätt som skulle sporra ett stort antal personer till handling om processen med inträde i skaror påtagligt skulle öka farten. I detta sammanhang bad vi träningsinstituten att hjälpa ständigt växande grupper av troende att tjäna saken genom att tillhandahålla sådana kurser som kunde delge den kunskap, de insikter och färdigheter som krävdes för att utföra den stora mängd uppgifter som förknippas med tilltagande expansion och fördjupning.
Att läsa trons skrifter och sträva efter att uppnå en mer adekvat förståelse av innebörden av Bahá'u'lláhs överväldigande uppenbarelse är skyldigheter som åligger var och en av Hans anhängare. Alla uppmanas att utforska Hans uppenbarelses ocean och att ta del av de pärlor av visdom som ligger i den, allt efter förmåga och sinnelag. I detta ljus utvecklades lokala för-djupningsklasser, vinter- och sommarskolor och speciellt arrangerade möten, där individuella troende kunniga i skrifterna kunde dela med sig insikter i bestämda ämnen som naturligt framträdande drag i bahá'í-livet. På samma sätt som vanan av dagligt studium kommer att kvarstå som en integrerad del av bahá'í-identiteten, kommer denna typ av studier att bibehållas i samfundets kollektiva liv. Men att förstå meningen med uppenbarelsen, såväl när det gäller individuell växt som social utveckling, ökar mångfaldigt när studier och tjänande är förenade och utförs samtidigt. På tjänandets fält testas kunskapen, där uppkommer frågor genom den praktiska erfarenheten, och nya nivåer av förståelse uppnås. Inom systemet för distansundervisning som nu har etablerats i land efter land — vars viktigaste beståndsdelar inkluderar studiecirkeln, handledaren och Ruhi-institutets kursplan — har det världsvida bahá'í-samfundet förvärvat kapacitet att möjliggöra för tusentals, ja miljoner, människor att studera skrifterna i små grupper med det uttryckliga syftet att omsätta bahá'í-läran till verklighet, och att bära fram trons arbete till dess nästa stadium: uthållig, storskalig expansion och konsolidering.
Måtte ingen misslyckas med att inse de möjligheter som därmed skapas. Passivitet alstras av samhällets krafter idag. En önskan att bli underhållen uppmuntras från barndomen med ökande effektivitet och skapar generationer som är villiga att låta sig ledas av vemhelst som visar sig duktig på att locka fram ytliga känslor. Även inom många undervisningssystem behandlas studenter som om de vore kärl skapta att mottaga information. Att bahá'í-världen har lyckats med att utveckla en kultur som främjar ett sätt att tänka, studera och handla, i vilken alla ser sig som vandrare på en gemensam stig av tjänande — stödjer varandra och går framåt tillsammans, respekterar den kunskap som var och en vid varje tillfälle har och undviker tendensen att indela de troende i kategorier som fördjupade och oinformerade — är en prestation av enorma proportioner. Och i denna ligger dynamiken i en okuvlig rörelse.
Det som är absolut nödvändigt är att kvalitén på utbildningsprocessen, utvecklad på studiecirkelnivå, höjs markant under nästa år så att potentialen hos den lokala befolkningen att skapa en sådan dynamik förverkligas. Mycket ankommer på dem som i detta hänseende tjänar som handledare. Den utmaning de kommer att ställas inför är att skapa de förhållanden som är förutsedda för institutkurserna, förhållanden som bidrar till individernas andliga bemyndi-gande, så att dessa kommer att se sig själva som aktiva deltagare i sitt eget lärande, som befrämjare av ständig ansträngning att tillämpa kunskap för att åstadkomma individuell och kollektiv förvandling. Om detta misslyckas kommer inte den nödvändiga kraften som driver fram förändringen att skapas oavsett hur många studiecirklar som bildas i ett kluster.
Om handledarens arbete skall kunna nå en allt högre grad av skicklighet, måste vi komma ihåg att det främsta ansvaret för utvecklandet av mänskliga resurser i en region eller ett land ligger hos träningsinstitutet. Samtidigt som man söker öka antalet deltagare, måste institutet som organisation — allt ifrån styrelse till koordinatorer på olika nivåer, och till handledare på gräsrotsnivå — lägga lika stor vikt vid systemets effektivitet i dess helhet, för ytterst kommer ändå uthålliga kvantitativa vinster att vara beroende av kvalitativa framsteg. På klusternivå måste koordinatorn låta både praktisk erfarenhet och dynamik vara en del av ansträngningarna att åtfölja dem som tjänar som handledare. Han eller hon bör arrangera återkommande möten för dem för att reflektera över sina bemödanden. Sammankomster som organiseras för att repetera studier av valda delar av institutmaterialet kan ibland visa sig vara användbara, förutsatt att det inte skapar uppfattningen att ständig träning behövs. En handledares förmågor utvecklas gradvis när han/hon kommer igång med handling och hjälper andra att bidra till målet med den nuvarande serien av globala planer, genom studiet av sekvensen av kurser och genomförande av deras praktiska komponent. Och allteftersom män och kvinnor i olika åldrar går igenom sekvensen och avslutar sina studier av varje kurs med hjälp av handledare, måste andra stå redo att åtfölja dem i tjänande handlingar, vilka de genomför i enlighet med förmåga och intresse — särskilt koordinatorer ansvariga för barnklasser, juniorgrupper och studie-cirklar, handlingar av tjänande som är helt avgörande för att systemet självt skall kunna fortsätta. Att tillförsäkra att tillräcklig vitalitet pulserar genom systemet bör fortsätta att vara föremål för ett intensivt lärande i varje land under nästkommande tolv månader.
Omsorgen om barns andliga fostran har länge varit en del av bahá'í-samfundets kultur, en omsorg som resulterat i två samexisterande verkligheter. Den ena, som strävar efter att efterlikna de resultat som Irans bahá'íer uppnått, kännetecknade av kapaciteten att kunna ge lektioner som följer ett system, från en klass till nästa, för barn från bahá'í-familjer, och som i allmänhet hade som mål att förmedla grundkunskap om trons historia och lärosatser till efterföljande generationer. I de flesta delar av världen har antalet barn som haft förmånen att ha tillgång till sådana lektioner varit relativt litet. Den andra utvecklades inom områden där anslutning i stora skaror ägde rum, både på landsorten och i städerna. En mera inkluderande hållning präglade detta tillvägagångssätt. Fastän barn från hem av alla slag var både ivriga och välkomna att delta i bahá'í-klasser, hindrade olika faktorer lektionerna från att hållas med en erforderlig grad av regelbundenhet från år till år. Hur glada är vi inte över att se att dessa två tillvägagångssätt, en konsekvens av historiska omständigheter, börjar försvinna när vänner tränade av institut överallt strävar efter att ge systematiskt grundade lektioner öppna för alla.
Denna lovande inledning måste nu kraftfullt drivas vidare. I varje kluster med ett pågående intensivt tillväxtprogram, måste ansträngningar göras för att ytterligare systematisera utbudet av andlig fostran för ett ökande antal barn, från familjer med mångskiftande bakgrund — något som den samhällsbyggande process som nu tar fart kräver i grannskap och byar. Detta kommer att bli en krävande uppgift, som uppfordrar till tålamod och samarbete från både föräldrar och institutioner. Ruhi-institutet har redan blivit tillfrågat att genomföra planer på att fullborda sina kurser för utbildning av barnklasslärare på olika nivåer, inklusive motsvarande lektioner för barn från 5 eller 6 års ålder och tills de är 10 eller 11, för att tillsluta den nuvarande klyftan mellan befintliga lektioner och textböckerna för juniorer, såsom ”Trons ande” och dess efterföljare ”Den helige Andens kraft”, vilka förser programmet för den åldersgruppen med en utpräglad bahá'í-komponent. Allteftersom dessa tilläggskurser och lektioner blir tillgängliga, kommer institut i alla länder att kunna förbereda lärarna och de erforderliga koordinatorerna att sätta ihop, årskurs för årskurs, kärnan i ett program för andlig fostran av barn, runt vilka underordnade element kan organiseras. Under tiden bör instituten göra sitt bästa för att förse lärare med lämpligt material, från annat som för närvarande finns tillgängligt, för att användas under deras lektioner för barn av olika ålder i den utsträckning det behövs.
Internationella Undervisningscentret har förtjänat vår ständiga tacksamhet för den livgivande kraft det givit de ansträngningar som säkrat det tidiga uppnåendet av målen i femårsplanen. Att se den grad av energi det lade ned på detta världsomspännande företag, dess ihärdiga uppföljning av framstegen på varje kontinent och dess nära samarbete med de kontinentala rådgivarna, var att fånga en glimt av den oerhörda inneboende kraften i bahá'í-administra-tionen. När Undervisningscentret nu vänder sin uppmärksamhet med samma kraftfullhet mot frågor som rör effektiviteten i aktiviteterna på klusternivå, kommer det utan tvekan att ägna särskild uppmärksamhet åt förverkligandet av bahá'í-barnklasser. Vi är övertygade om att dess analys av de erfarenheter som vunnits i ett fåtal utvalda kluster, representativa för olika sociala omständigheter, detta kommande år kommer att sprida ljus över praktiska spörsmål, vilket kommer att göra det möjligt att etablera regelbundna klasser för barn i varje åldersgrupp i grannskap och byar.
Den snabba spridningen av programmet för andlig utveckling bland juniorer är ännu ett uttryck för kulturellt framsteg inom bahá'í-samfundet. Medan globala trender projicerar en bild av denna åldersgrupp som varande problematisk, förlorad i våndorna av tumultartad fysisk och känslomässig förändring, oemottaglig och självupptagen, rör sig bahá'í-samfundet — med det språk det använder och det tillvägagångssätt det anammar — helt klart i motsatt riktning och ser i juniorerna i stället altruism, en utpräglad känsla för rättvisa, iver att lära sig om universum och en önskan att bidra till byggandet av en bättre värld. Berättelse på berättelse, i vilka juniorer i länder överallt på vår planet uttrycker sina tankar som deltagare i programmet, vittnar om värdet i denna vision. Det finns alla indikationer på att programmet engagerar deras växande medvetande i en utforskning av verkligheten, vilken hjälper dem att analysera de konstruktiva och destruktiva krafter som verkar i samhället och att känna igen det inflytande dessa krafter utövar på deras tankar och handlingar, skärper deras andliga iakttagelseförmåga, förhöjer deras uttrycksförmåga och förstärker moraliska strukturer som kommer att tjäna dem under deras liv. Vid en ålder där spirande intellektuella, andliga och fysiska krafter blir tillgängliga för dem, ges de verktyg som behövs för att bekämpa krafter som skulle beröva dem deras sanna identitet som ädla varelser och att arbeta för allas bästa.
Att den största komponenten i programmet undersöker teman ur ett bahá'í-perspektiv, men inte i form av religiös utbildning, har öppnat vägen för dess utvidgande till juniorer med olika bakgrund och förhållanden. I många sådana fall kommer därför de som genomför programmet tryggt igång med socialt arbete och möter en mängd frågor och möjligheter, vilka följs upp och organiseras i en global inlärningsprocess av Kontoret för social och ekonomisk utveckling i det Heliga landet. Redan har den samlade massan av kunskap och erfarenhet ökat kapaciteten i flera kluster, spridda över världen, så att vart och ett understödjer över ett tusen juniorer i programmet. För att hjälpa andra att snabbt kunna röra sig i denna riktning, etablerar kontoret ett nätverk av platser på alla kontinenter med hjälp av en kår av troende, som kan användas för utbildning av koordinatorer från tjogtals kluster. Dessa resurspersoner fortsätter att stödja koordinatorer när de återvänder till sina respektive kluster och gör det möjligt för dem att skapa en andligt präglad miljö i vilken programmet för juniorer kan slå rot.
Ytterligare kunskap kommer säkert att växa fram i denna strävan även om ett handlings-mönster redan är klart. Endast förmågan hos bahá'í-samfundet begränsar dess gensvar på den efterfrågan på program från skolor och grupper i civilsamhället. I kluster som idag är i fokus för ett intensivt tillväxtprogram, finns ett brett spektrum av omständigheter, alltifrån sådana som har några få tillfälliga juniorgrupper till sådana som har ett tillräckligt stort antal för att behöva en hängiven koordinators tjänster, vilken skulle kunna få fortlöpande stöd från en plats för spridandet av kunskaper. För att säkra att denna kapacitet ökar inom alla kategorier av dessa kluster, manar vi till bildande av 32 utbildningscentra som skall vara i funktion i slutet av den nuvarande planen, vart och ett med heltidskoordinator och betjänande ungefär tjugo kluster. I alla andra sådana kluster bör prioritet ges till att skapa en förmåga att erbjuda programmet under det kommande året och systematiskt mångdubbla antalet grupper.
*
De utvecklingsinsatser som vi hittills har nämnt — den ökade förmågan att undervisa om tron direkt och att kunna ha meningsfulla samtal om teman av andlig betydelse med människor från alla slags bakgrund, uppblomstringen av ett sätt att närma sig studiet av skrifterna som är knutet till handling, förnyelsen av engagemanget att regelbundet tillhandahålla andlig utbildning för de unga i grannskap och byar, och spridningen av inflytandet hos ett program som ger juniorerna en känsla av ett dubbelt moraliskt syfte, att utveckla sin inneboende potential och att bidra till att omdana samhället — förstärks i inte ringa grad av ännu ett framsteg på det kulturella planet, vars innebörd är av vittomfattande betydelse. Denna utveckling av det kollektiva medvetandet märks i den allt vanligare förekomsten av ordet ”åtfölja” i samtal mellan vännerna, ett ord som får en ny betydelse när det integreras i den allmänna vokabulären i bahá'í-samfundet. Det visar på en betydande förstärkning av en kultur där lärande är det sätt på vilket man verkar, ett sätt som främjar deltagandet av alltfler välinformerade människor i en gemensam strävan att använda Bahá'u'lláhs läror för att bygga en gudomlig civilisation, vilket Beskyddaren förklarar är trons främsta uppgift. Ett sådant förhållningssätt erbjuder en slående kontrast till det andliga sönderfallet och stagnerande mönstret hos ett gammalt socialt system som så ofta söker tämja människans energi genom härskarmakt, girighet, skuldbeläggning och genom manipulation.
I vännernas förhållanden sinsemellan kommer således denna utveckling av kulturen till uttryck i kvalitén på deras mellanhavanden. Lärande som arbetssätt kräver att alla intar en ödmjuk hållning, ett tillstånd i vilket man glömmer sitt jag, förlitar sig helt på Gud, förtröstar på Hans alltunderstödjande kraft och är förvissad om Hans ofelbara bistånd, och är viss om att Han, endast Han, kan förändra en mygga till en örn, en droppe till ett gränslöst hav. Och i ett sådant tillstånd arbetar själarna oupphörligt tillsammans, och gläder sig inte så mycket över sina egna prestationer, men åt andras framsteg och tjänande. På så sätt är deras tankar hela tiden inriktade på att hjälpa andra att nå högre höjder av tjänande för Hans sak och att sväva i Hans kunskaps himmel. Detta är vad vi ser i det nuvarande handlingsmönstret, vilket sprider sig över jorden, framdrivet av ung och gammal, veteran och nyligen deklarerad, arbetande sida vid sida.
Detta kulturella framsteg påverkar inte bara förhållandet mellan individerna, utan dess effekt kan också märkas i skötseln av trons administrativa angelägenheter. Allteftersom lärande har kommit att känneteckna samfundets arbetssätt, har vissa aspekter av beslutsfattande när det gäller expansion och konsolidering överlåtits till den stora massan av de troende, vilket gör att planering och genomförande blir mera anpassat till omständigheterna på fältet. Inte minst har det genom reflektionsmötet skapats utrymme för dem som är engagerade i aktiviteter på klusternivå att samlas från tid till annan för att nå samstämmighet om det aktuella läget i ljuset av erfarenhet och vägledning från institutionerna, och att bestämma de nästkommande stegen framåt. Ett liknande utrymme har öppnats av institutet, vilket sörjer för att de som tjänar som handledare, barnklasslärare och ledare av juniorgrupper i ett kluster, kan träffas var för sig för att konsultera om sina erfarenheter. Nära förbunden med denna rådplägande gräsrotsprocess är träningsinstitutet och områdesundervisningskommittén, tillsammans med hjälprådsmed-lemmarna, vars gemensamma samspel utgör ännu en mötesplats, där beslut tas som har med tillväxt att göra, i detta fall med en högre grad av formalitet. Sättet som detta system på klusternivå fungerar, fött av tvingande behov, visar på en viktigt egenskap i bahá'i-administrationen. Precis som en levande organism har den en kod inom sig som gör att den har förmåga att inrätta sig efter allt högre grad av komplexitet, vad gäller strukturer och processer, förhållanden och aktiviteter, i takt med att den utvecklar sig under Universella Rättvisans Hus vägledning.
Att trons institutioner på alla nivåer — från lokal och regional, till nationell och kontinental nivå — är i stånd att hantera en sådan ökad komplexitet med allt större skicklighet är både ett tecken på och en nödvändighet för deras stadiga mognande. Framväxande förbindelser mellan administrativa strukturer har fört fram det lokala andliga rådet till tröskeln av ett nytt stadium i utövandet av sitt ansvar för att sprida Guds Ord, att samla de troendes krafter och att skapa en miljö som är andligt upplyftande. Vid tidigare tillfällen har vi förklarat att mognaden hos ett andligt råd inte endast kan bedömas på grundval av regelbundenheten i deras möten och att de fungerar med en viss effektivitet. Deras styrka måste i stället i stor utsträckning mätas utifrån den andliga och sociala livskraften i det samfund som det betjänar — ett växande samfund som välkomnar de konstruktiva bidragen både från dem som har anslutit sig och dem som inte gjort det. Det är med tillfredsställande som man kan se att rådande tillvägagångssätt, metoder och instrument förser de lokala andliga råden, även nybildade sådana, med medlen för att uppfylla detta ansvar då de tar itu med att säkerställa att femårsplanens behov tillgodoses på ett tillfredsställande sätt i deras områden. Rådens lämpliga deltagande i planen blir faktiskt helt avgörande vid varje försök att välkomna ett stort antal personer — något som i sig är erforderligt för att framvisa dess fulla styrka och förmåga.
Den utveckling som vi är vissa om att få bevittna hos de lokala andliga råden under de kommande åren har gjorts möjlig genom den växande styrkan hos de nationella andliga råden, vars förmåga att tänka och handla strategiskt har ökat påtagligt, särskilt när de alltmer skarpsinnigt och effektivt har lärt sig att analysera den process som gäller uppbyggnaden av samfund på gräsrotsnivå, och att vid behov ge den stöd, medel, uppmuntran och kärleksfull vägledning. I länder där omständigheterna så kräver, har de i detta avseende delegerat ett antal ansvarsområden till regionala råd och därmed decentraliserat vissa administrativa funktioner och ökat den institutionella förmågan inom sitt ansvarsområde och befrämjat mera förfinade samspelsmönster. Det är ingen överdrift att säga att det fullödiga engagemanget från de nationella rådens sida var avgörande för att åstadkomma den slutliga framstöt som erfordrades för att nå den nuvarande planens mål, och vi förväntar oss att få se en ytterligare utveckling i denna riktning då de, i samförstånd med rådgivarna, under de avgörande snabbt passerande månaderna som ligger framför oss gör en väldig ansträngning för att förbereda sina samfund på att sätta igång med nästkommande femåriga företag.
Utan tvekan utgör utvecklingen av rådgivarinstitutionen ett av de mest betydelsefulla framstegen inom bahá'í-administrationen under det gångna årtiondet. Denna institution har redan gjort enastående framsteg i sin utveckling, då rådgivarna och hjälprådsmedlemmarna, i januari 2001, samlades i det Heliga landet för en konferens som markerade inflyttningen av Internationella Undervisningscentret i dess permanenta säte på Karmelberget. Det råder inget tvivel om att de krafter som lösgjordes vid denna händelse snabbt har fört denna institution framåt. Den grad av påverkan som rådgivarna och deras hjälpråd har haft på planens framgång visar att de har intagit en naturlig plats i främsta ledet på undervisningens område. Vi är helt säkra på att det kommande året kommer att binda samman administrationens institutioner ännu mer i samarbete, då alla, var och en i enlighet med sina i utveckling varande funktioner och ansvarsområden, bemödar sig om att förstärka den lärande inställningen, vilken har blivit ett framträdande drag i samfundets funktion — något som måste ske särskilt skyndsamt i de kluster som befinner sig i intensiva tillväxtprogram.
*
Bahá'u'lláhs uppenbarelse är väldig. Den uppmanar inte bara individen till en djupgående förändring utan också samhällets struktur. "Är det inte varje uppenbarelses syfte" förkunnar Han Själv, "att åstadkomma en omvandling av hela mänsklighetens ställning, en omvandling som kommer att visa sig både till det yttre och det inre, som kommer att påverka både dess inre liv och dess yttre förhållanden?" Det arbete som idag framskrider i varje hörn av vår planet representerar det senaste stadiet i de pågående bahá'í-strävandena att skapa kärnan i den strålande civilisation som innefattas i Hans läror, en uppbyggnad som innebär ett oändligt komplext och omfattande företag som kommer att kräva århundraden av bemödanden från mänskligheten för att det skall bära frukt. Det finns inga genvägar dit, inga formler. Endast då ansträngningar görs för att ta till sig insikter från Hans uppenbarelse, att utnyttja mänsklighetens samlade kunskap, att tillämpa Hans lärosatser på ett intelligent sätt till fromma för mänsklighetens liv, samt att rådslå i frågor som uppstår, kommer det nödvändiga lärandet att äga rum och förmågor att utvecklas.
I denna långsiktiga process att bygga upp kapacitet, har bahá'í-samfundet ägnat nästan ett och ett halvt årtionde åt att systematisera sin undervisningserfarenhet och att lära sig att öppna vissa aktiviteter för allt fler människor och att fortsätta att uthålligt bedriva sin expansion och konsolidering. Alla är välkomna att komma in i samfundets varma famn och att mottaga näring från Bahá'u'lláhs livgivande budskap. Det finns sannerligen ingen större glädje för en själ som längtar efter sanningen än att finna skydd i Sakens starka fäste och att finna styrka i Förbundets enande kraft. Ändå kan varje människa och alla grupper av individer, oavsett om de står att finna bland Hans anhängare eller ej, få inspiration från Hans läror och dra nytta av de visdomens och kunskapens juveler som kan hjälpa dem att möta de utmaningar de står inför. Det förhåller sig så att den civilisation som framskymtar för mänskligheten inte kommer att uppnås enbart genom bahá'í-samfundet. Ett stort antal grupper och organisationer som är besjälade av en anda av världssolidaritet, vilket är en indirekt avspegling av Bahá'u'lláhs begrepp om mänsklighetens enhet, kommer att bidra till den civilisation vilken är avsedd att uppstå ur det nuvarande samhällets förvirring och kaos. Det bör stå klart för var och en att den kapacitet som skapas i bahá'í-samfundet genom successiva, globala planer gör det i ökande grad i stånd att ge stöd till de mångahanda och olikartade dimensionerna av civilisationsbyggande, vilket kommer att öppna nya områden för lärande.
I vårt budskap, Ridván 2008, antydde vi att, medan vännerna fortsatte att arbeta på klusternivå, skulle de finna att de blev alltmer indragna i samhällets liv och utmanas till att utvidga den process av systematiskt lärande som de var engagerade i till att omfatta alltfler områden av mänsklig verksamhet. En rik bildvävnad av samfundsliv börjar framträda i alla kluster när gemensam andakt omväxlande med samtal äger rum i intim hemmiljö och vävs samman med aktiviteter som ger andlig utbildning till alla medlemmar i befolkningen — vuxna, ungdomar och barn. Social medvetenhet förhöjs på ett naturligt sätt när, till exempel, livliga konversationer som sprider sig mellan föräldrar om deras barns strävanden och tjänandeprojekt uppstår på initiativ av juniorer. När väl mänskliga resurser finns i tillräckligt överflöd i ett kluster och ett tillväxtmönster fast etablerats, kan och måste samfundets engagemang i samhället öka. Vid denna kritiska tidpunkt i utvecklingen av planen, när så många kluster närmar sig en sådan nivå, verkar det vara lämpligt att vännerna överallt reflekterade över beskaffenheten av de bidrag som deras växande, pulserande samfund kommer att ge för materiella och andliga framsteg i samhället. I detta avseende kommer det att visa sig fruktbart att resonera i termer av två sammanhörande, sinsemellan förstärkande områden för handling: socialt engagemang samt deltagande i samhällets pågående diskurs.
Under decennier har bahá'í-samfundet skaffat sig stor erfarenhet inom dessa båda områden. Det finns naturligtvis ett stort antal bahá'íer som är individuellt engagerade i social verksamhet och i det offentliga samtalet genom sina yrken. Ett antal icke-statliga organisationer, inspirerade av trons läror, verkar på regional och nationell nivå med social och ekonomisk utveckling för att förbättra levnadsvillkoren för befolkningen. Organ för nationella andliga råd bidrar på olika sätt med att främja idéer som gynnar allmänt välstånd. På internationellt plan har organ som Internationella Bahá'í-samfundets kontor vid Förenta Nationerna en liknande funktion. I den mån det är nödvändigt och önskvärt kommer de vänner som arbetar på gräsrotsnivå att kunna dra nytta av denna erfarenhet och detta kunnande, då de söker engagera sig i de angelägna frågor som finns i samhället omkring dem.
Man kan lämpligen tänka i termer av ett spektrum av åtgärder, där socialt handlande kan rangeras alltifrån tämligen informella ansträngningar av kort varaktighet, som genomförs på individnivå eller av mindre grupper av vänner, till program för social eller ekonomisk utveckling på en hög nivå av komplexitet och utformning som genomförs av bahá'í-inspirerade organisationer. Oavsett omfattning och storlek, söker all social verksamhet tillämpa trons läror och principer för att i något avseende förbättra befolkningens sociala eller ekonomiska liv, om än blygsamt. Sådana strävanden kännetecknas alltså av sitt uttalade syfte att främja materiellt välstånd bland innevånarna, utöver deras andliga välfärd. Att världscivilisationen som nu finns vid mänsklighetens horisont måste åstadkomma en dynamisk samstämmighet mellan livets materiella och andliga behov är centralt i bahá'í-läran. Klart är att detta ideal har stor betydelse för beskaffenheten av den sociala handling som bedrivs av bahá'íer oavsett dess omfattning eller grad av inverkan. Fastän villkoren kommer att variera från land till land, och kanske från kluster till kluster, och från vännerna framkallar en mängd olika ansträngningar, finns det vissa grundläggande begrepp som man bör hålla i minnet. Först och främst är social existens avhängigt av kunskap. Ständig okunnighet är den värsta formen av förtryck. Den förstärker de många murarna av fördomar som utgör barriärer emot förverkligandet av mänsklighetens enhet, som på en och samma gång är målet och en bärande princip i Bahá'u'lláhs uppenbarelse. Tillgång till kunskap är alla människors rättighet och att ta del i dess tillblivelse, tillämpning och spridning är ett ansvar som alla måste ta på sig i det stora företaget att bygga en välmående världscivilisation — varje individ enligt hans eller hennes förmåga och begåvning. Rättvisan kräver allmänt deltagande. Då socialt handlande alltså kan innebära tillhandahållande av varor och tjänster i någon form, måste dess främsta angelägenhet vara att bygga upp förmågor i en viss befolkning så att denna kan delta i skapandet av en bättre värld. Social förändring är inte ett projekt som en grupp av personer utför till förmån för en annan grupp. Omfattningen och komplexiteten i socialt handlande måste vara i enlighet med de tillgängliga resurserna i en by eller i grannskapet för att kunna föras vidare. Det är bäst att börja på en anspråkslös nivå och sedan låta ökningen ske organiskt allteftersom kunnandet inom folkgruppen utvecklas. Kapaciteten stiger förstås till nya nivåer, då de som verkar för social förändring lär sig att med ökande effektivitet tillämpa aspekter av bahá'í-uppenbarelsen tillsammans med vetenskapliga kunskaper och metoder i sin sociala verklighet. Denna verklighet måste de sträva efter att förstå på ett sätt som står i överensstämmelse med Hans lärosatser — att i sina medmänniskor se juveler av oskattbart värde och känna igen resultaten av den tvåfaldiga processen av integration och upplösning av både hjärtan och sinnen, liksom av sociala strukturer.
Verkningsfullt socialt handlande tjänar till att berika deltagandet i samhällets diskurs, precis som de insikter man fått genom att delta i vissa samtal kan hjälpa till att klargöra de begrepp som formar socialt handlande. På klusternivå kan deltagande i samhällsdebatten sträcka sig från något så enkelt som att framlägga bahá'í-idéer i vardagssamtal till mera formella aktiviteter såsom att förbereda artiklar och att bevista sammankomster som ägnar sig åt angelägna sociala frågor — klimatförändring och miljö, samhällsledning och mänskliga rättigheter, för att nämna några stycken. Detta medför också en meningsfull relation med civilsamhällets grupper och lokala organisationer i byar och grannskap.
I detta sammanhang känner vi oss manade att säga några varnande ord: Det är viktigt att alla inser att värdet av engagemang i socialt arbete och att deltaga i samhällets debatt inte ska bedömas efter förmågan att skaffa nya troende. Fastän strävanden att vara involverad inom dessa två områden mycket väl kan resultera i att bahá'í-samfundet blir större, ska de inte göras i detta syfte. Uppriktighet i detta hänseende är absolut nödvändig. Dessutom måste man vara noga med att inte överbetona bahá'í-erfarenheten eller dra för stor uppmärksamhet till nystartade ansträngningar, som exempelvis juniorernas andliga utvecklingsprogram, vilket mår bäst av att få mogna i sin egen takt. Ledordet i alla sammanhang är ödmjukhet. Allt under det att vännerna visar entusiasm för sin tro, måste de akta sig för att ge uttryck för en triumfatorisk anda, vilket knappast passar bland dem själva och än mindre i andra sammanhang.
Genom att för er beskriva dessa nya möjligheter, som nu öppnar sig på klusternivå, ber vi er inte att på något sätt förändra den inriktning som ni har nu. Inte heller ska man se de här möjligheterna som representerande ett alternativt område för tjänande som tävlar om samfundets begränsade resurser och kraft för utvidgning och konsolidering. Under det kommande året måste institutprocessen och det mönster av aktiviteter som denna inbegriper fortsätta att stärkas, och undervisning måste förbli den främsta angelägenheten i alla troendes medvetande. En vidare inblandning i samhällslivet ska inte sökas på ett omoget sätt. Det kommer att utveckla sig naturligt allt under det att vännerna i varje kluster håller fast vid tillämpandet av planens beståndsdelar i en process av handling, reflektion, rådplägning, studier och lärande som ett resultat. Deltagande i samhällslivet kommer att blomstra allt eftersom samfundets förmåga att främja sin egen tillväxt och att vidmakthålla sin vitalitet gradvis stärks. Det kommer att uppnå en balans i ansträngningarna att expandera och fördjupa samfundet i den mån som det tar till vara beståndsdelarna inom de begreppsramar som styr den nuvarande räckan av globala planer. Och det kommer att bidraga till rörelse av befolkningsgrupper fram mot Bahá'u'lláhs vision av en välmående och fredlig världs-civilisation i den utsträckning de använder dessa beståndsdelar på ett skapande sätt inom nya kunskapsområden.
*
Kära vänner: Hur ofta uttryckte inte den älskade Beskyddaren hoppet om att de troendes hjärtan skulle flöda över av kärlek till varandra, att de inte skulle följa några särskiljande gränsdragningar utan betrakta hela mänskligheten såsom en enda familj. "Se ej några främlingar" är Hans uppmaning "betrakta snarare alla människor som era vänner, ty kärlek och enhet blir svåråtkomliga då ni fäster era blickar på olikheter". Allt som har tagits upp och undersökts på de föregående sidorna är på den mest grundläggande nivån endast ett uttryck för universell kärlek uppnådd genom den helige Andes kraft. För är det inte kärlek till Gud som bränner bort alla slöjor av främlingskap och söndring och binder samman hjärtan i fullkomlig enighet? Är det inte Hans kärlek som sporrar er vidare på tjänandets arena och gör er i stånd att i varje själ se förmågan att lära känna Honom och tillbedja Honom? Är ni inte sporrade av kunskapen att Hans Uppenbarare med glädje uthärdade ett liv av livslångt lidande på grund av sin kärlek till mänskligheten? Se bland era egna led på era bröder och systrar i Iran. Är de inte exempel på en själsstyrka som är född av kärlek till Gud och en önskan att tjäna Honom? Är inte deras förmåga att stå högt över den grymmaste och allra bittraste förföljelse ett tillräckligt vittnesbörd om förmågan hos miljon på miljon av förtryckta människor i världen att kunna resa sig och åta sig en viktig del i byggandet av Guds rike på jorden? Låt er inte avskräckas av den söndrande uppdelningen i sociala kategorier, pressa framåt och ge Bahá'u'lláhs budskap till väntande själar i varje urbant grannskap, i varje liten by, i alla hörn av planeten och attrahera dem till Hans samfund, till det Största Namnets samfund. Ni lämnar aldrig våra tankar och böner och vi kommer att fortsätta att bönfalla den Allsmäktige att stärka er med Sin underbara nåd.
Den strålande Ridván-perioden är här och från de höjder som det Högsta namnets samfund har nått kan ljusa framtidsutsikter ses vid horisonten. Ett vidsträckt område har genomkorsats; nya tillväxtprogram har kommit till, och fastän hundratals fler måste utvecklas under de nästa tolv månaderna, har ansträngningar att sätta igång nödvändiga aktivitetsmönster redan börjat i nästan vart och ett av de 5000 kluster som är målet för Femårsplanen. Existerande program växer i styrka och många visar tydligare vad det betyder för Guds sak att utvidgas ytterligare inom det sociala landskapet i ett helt kluster och inom ett grannskap eller en by. De vägar som leder till varaktig storskalig expansion och konsolidering följs med stadigare fotsteg och tappra ungdomar anger ofta takten. De sätt på vilka Trons samhällsbyggande krafterna kan finna utlopp i olika sammanhang framträder alltmer tydligt och de utmärkande drag som måste komma att känneteckna den ytterligare utvecklingen av tillväxtprocessen i ett kluster håller gradvis på att bli synliga.
Maningen att utföra och stödja detta arbete riktas till var och en som följer Bahá’u’lláh, och kommer att framkalla ett gensvar i varje hjärta som pinas av de eländiga villkoren i världen, de beklagansvärda omständigheterna från vilka så många människor saknar möjlighet att få lättnad. För till sist är det systematisk, beslutsam, och osjälvisk handling som utförs inom den vida famnen av planens ramverk som för varje engagerad troende är det mest konstruktiva gensvaret på ett kaotiskt samhälles många och ökande sjukdomar. Under det senaste året har det blivit ännu klarare att, i olika länder och på olika sätt, det sociala samförstånd kring ideal som traditionellt förenat och bundit samman ett folk i ökande utsträckning nötts och slitits ut. Det kan inte längre erbjuda ett tillförlitligt försvar mot diverse självcentrerade, intoleranta, och förgiftade ideologier som lever på missnöje och förbittring. I en konfliktfylld värld som för varje dag verkar alltmer osäker på sig själv blir förespråkarna för dessa destruktiva doktriner djärva och fräcka. Vi drar oss till minnes den Högsta pennans otvetydiga domslut: ”De skyndar framåt mot helvetets eld och tror den vara ljus.” Välmenande ledare för nationer och människor av god vilja lämnas att kämpa för att reparera de uppenbara sprickorna i samhället och är maktlösa att förhindra deras spridning. Effekterna av allt detta kan inte bara ses i direkta konflikter eller i en sönderfallande samhällsordning. I den misstro som ställer granne mot granne och upplöser familjeband, i den antagonism som utmärker mycket av det som anses utgöra det offentliga samtalet, i den nonchalans med vilken vädjan till låga mänskliga motiv görs för att vinna makt och samla rikedomar – i allt detta finns omisskännliga tecken på att den moraliska kraft som håller samman samhället blivit gravt utarmad.
Ändå finns tillförsikt i vetskapen om att, mitt i desintegrationen, ett nytt slags kollektivt liv håller på att ta form som i praktiskt handlande ger uttryck för allt det som är himmelskt i människan. Vi har observerat att vännerna, särskilt på de platser där intensitet i undervisning och samhällsbyggande aktiviteter upprätthållits, har haft förmåga att skydda sig mot materialismens krafter som hotar att tära på deras dyrbara energi. Inte bara det, utan samtidigt som de hanterar diverse andra anspråk på deras tid, förlorar de aldrig ur sikte de heliga och brådskande uppgifter som ligger framför dem. Sådan uppmärksamhet på Trons behov och mänsklighetens bästa intressen krävs i alla samfund. Där tillväxtprogram etablerats i tidigare ej öppnade kluster, ser vi hur de första gryende aktiviteterna växer fram ur kärleken till Bahá’u’lláh i engagerade troendes hjärtan. Trots den nivå av komplexitet som så småningom måste hanteras när ett samfund växer i storlek, börjar all aktivitet med denna enkla strimma av kärlek. Det är den livsviktiga tråd från vilken ett mönster vävs av tålmodig och samordnad ansträngning att, cykel efter cykel, introducera barn, ungdomar och vuxna till andliga idéer; främja en känsla av andlighet genom sammankomster för bön och andakt; stimulera samtal som ger upplysning och förståelse; få ett ständigt ökande antal människor att studera det skapande ordet och översätta det i handling; tillsammans med andra utveckla förmåga att tjäna; och att åtfölja varandra i utövandet av det man lärt sig. Älskade vänner, Abhá-skönhetens älskade: Vid varje tillfälle då vi inställer oss vid den Heliga tröskeln ber vi för er med allvar, att er kärlek till Honom måtte ge er kraft att helga era liv åt Hans sak.
De rika erfarenheter som härrör från kluster, och från centra av intensiv aktivitet inom dem, där samfundslivets dynamik omfattat ett stort antal människor, förtjänar att särskilt nämnas. Vi gläder oss åt att se hur en kultur av ömsesidigt stöd, grundad i gemenskap och ödmjukt tjänande, på ett helt naturligt sätt etablerat sig på sådana ställen, vilket gör det möjligt för alltfler själar att systematiskt tas med inom samfundets aktivitetssfär. Sannerligen, i ett ökande antal sammanhang verkar en befolknings rörelse i riktning mot Bahá’u’lláhs vision om ett nytt samhällle inte längre bara vara en spännande möjlighet, utan en framväxande verklighet.
Vi önskar rikta ytterligare några ord till er i vars omgivning markant utveckling ännu inte skett och som längtar efter förändring. Hys hopp. Det kommer inte alltid att vara så. Är inte vår tros historia fylld av berättelser om till en början oansenliga händelser som fått underbara resultat? Hur ofta har inte några få troendes handlingar – unga eller gamla – eller en enda familj, eller till och med en ensam själ, som bekräftats av det gudomliga biståndets kraft, lyckats uppodla livaktiga samfund i vad som tycktes vara karga trakter? Tro inte att ert eget fall är annorlunda i sig. Förändring i ett kluster, oavsett om den går snabbt eller har varit svårvunnen, uppnås varken genom att tillämpa en formel eller genom slumpmässig aktivitet; den sker genom att följa rytmen handling, reflektion och konsultation, och drivs framåt genom planer som är resultat av erfarenhet. Bortom detta, och vilka de omedelbara effekterna än må vara, är tjänande av den Älskade i sig självt en källa till bestående glädje för anden. Låt er också uppmuntras av det exempel som ges av era andliga fränder i Trons vagga, hur deras konstruktiva syn på sin situation, deras samfunds förmåga attt återhämta sig, och deras ståndaktighet i att föra fram det gudomliga ordet, åstadkommer förändring i deras samhälle i både tanke och handling. Gud är med er, med var och en av er. Låt varje samfund, under de tolv månader som återstår av planen, avancera från sin nuvarande position till en starkare.
Det helt avgörande arbetet med expansion och konsolidering lägger en grund för de ansträngningar bahá’í-världen kallas att ta sig an inom otaliga andra sfärer. Vid Bahá’í-trons världscentrum intensifieras ansträngningar att metodiskt katalogisera och indexera innehållet i tusentals skrifter som utgör det oändligt värdefulla arv, vår tros heliga texter, som vi är anförtrodda att bevara till fromma för hela mänskligheten – detta för att accelerera publiceringen av mängder av dessa skrifter, både på deras originalspråk och i engelsk översättning. Ansträngningar att bygga åtta Mashriqu’l-Adhkár, heliga tempel uppresta till Guds förhärligande, fortsätter i rask takt. Arbetet med externa frågor på nationell nivå har ökat markant i effektivitet och blivit alltmer systematiskt, vilket ytterligare stimulerats av utgivningen av ett dokument som sändes till Nationella andliga råd för sex månader sedan, vilket drar nytta av den betydande erfarenhet som erhållits under de två senaste decennierna, och som ger en utvidgad ram för utveckling av dessa ansträngningar i framtiden. Under tiden har två nya kontor för Internationella bahá’í-samfundet, systrar till dess FN-kontor baserade i New York och Genève och till dess kontor i Bryssel, öppnats i Addis Abeba och Jakarta, vilket breddat möjligheterna för Sakens perspektiv att erbjudas på den internationella nivån i Afrika och Sydostasien. En rad Nationella andliga råd, ofta pådrivna av tillväxtkrav, är i färd med att bygga upp sin administrativa kapacitet, vilket syns i deras genomtänkta förvaltning av de resurser som är tillgängliga för dem, deras ansträngningar att ingående sätta sig in i sina lokala samfunds villkor, och deras vaksamhet i att försäkra sig om att deras nationella sekretariats arbete växer sig allt starkare. Behovet av att systematisera den imponerande kunskapsmassa som nu växer inom detta område har lett till skapandet vid världscentret av Kontoret för utveckling av administrativa system. Initiativ till samhällsaktiviteter av olika slag fortsätter att öka sanbbt i många länder, vilket möjliggör mycket lärande om hur den visdom som inryms i Läran kan tillämpas för att förbättra sociala och ekonomiska förhållanden. Så lovande är detta område att vi har etablerat en sjumanna Internationell rådgivande styrelse till Kontoret för social och ekonomisk utveckling, och därmed introducerat nästa stadium i utvecklingen av detta kontor. Tre medlemmar av styrelsen kommer också att tjäna som kontorets samordningsgrupp och vara bosatta i det Heliga landet.
Medan vi sålunda vid denna Ridván ser mycket som behöver göras, ser vi också många som är reda att göra det. I tusentals kluster, grannskap och byar väller färska källor av tro och förtröstan fram och uppmuntrar anden hos dem som rörts av dess livgivande vatten. På många håll flyter en stadig ström, i andra fall redan en flod. Nu är inte tid för någon själ att dröja sig kvar vid stranden – låt alla dras med i den framrusande vågen.
Den strålande Ridván-perioden är här och från de höjder som det Högsta namnets
samfund har nått kan ljusa framtidsutsikter ses vid horisonten. Ett vidsträckt område har
genomkorsats; nya tillväxtprogram har kommit till, och fastän hundratals fler måste utvecklas
under de nästa tolv månaderna, har ansträngningar att sätta igång nödvändiga aktivitetsmönster
redan börjat i nästan vart och ett av de 5000 kluster som är målet för Femårsplanen. Existerande
program växer i styrka och många visar tydligare vad det betyder för Guds sak att utvidgas
ytterligare inom det sociala landskapet i ett helt kluster och inom ett grannskap eller en by. De
vägar som leder till varaktig storskalig expansion och konsolidering följs med stadigare fotsteg
och tappra ungdomar anger ofta takten. De sätt på vilka Trons samhällsbyggande krafterna kan
finna utlopp i olika sammanhang framträder alltmer tydligt och de utmärkande drag som måste
komma att känneteckna den ytterligare utvecklingen av tillväxtprocessen i ett kluster håller
gradvis på att bli synliga.
Maningen att utföra och stödja detta arbete riktas till var och en som följer
Bahá’u’lláh, och kommer att framkalla ett gensvar i varje hjärta som pinas av de eländiga
villkoren i världen, de beklagansvärda omständigheterna från vilka så många människor saknar
möjlighet att få lättnad. För till sist är det systematisk, beslutsam, och osjälvisk handling som
utförs inom den vida famnen av planens ramverk som för varje engagerad troende är det mest
konstruktiva gensvaret på ett kaotiskt samhälles många och ökande sjukdomar. Under det
senaste året har det blivit ännu klarare att, i olika länder och på olika sätt, det sociala
samförstånd kring ideal som traditionellt förenat och bundit samman ett folk i ökande
utsträckning nötts och slitits ut. Det kan inte längre erbjuda ett tillförlitligt försvar mot diverse
självcentrerade, intoleranta, och förgiftade ideologier som lever på missnöje och förbittring. I en
konfliktfylld värld som för varje dag verkar alltmer osäker på sig själv blir förespråkarna för
dessa destruktiva doktriner djärva och fräcka. Vi drar oss till minnes den Högsta pennans
otvetydiga domslut: ”De skyndar framåt mot helvetets eld och tror den vara ljus.” Välmenande
ledare för nationer och människor av god vilja lämnas att kämpa för att reparera de uppenbara
sprickorna i samhället och är maktlösa att förhindra deras spridning. Effekterna av allt detta kan
inte bara ses i direkta konflikter eller i en sönderfallande samhällsordning. I den misstro som
ställer granne mot granne och upplöser familjeband, i den antagonism som utmärker mycket av
det som anses utgöra det offentliga samtalet, i den nonchalans med vilken vädjan till låga
mänskliga motiv görs för att vinna makt och samla rikedomar – i allt detta finns omisskännliga
tecken på att den moraliska kraft som håller samman samhället blivit gravt utarmad.
Ändå finns tillförsikt i vetskapen om att, mitt i desintegrationen, ett nytt slags
kollektivt liv håller på att ta form som i praktiskt handlande ger uttryck för allt det som är
himmelskt i människan. Vi har observerat att vännerna, särskilt på de platser där intensitet i
undervisning och samhällsbyggande aktiviteter upprätthållits, har haft förmåga att skydda sig
mot materialismens krafter som hotar att tära på deras dyrbara energi. Inte bara det, utan
samtidigt som de hanterar diverse andra anspråk på deras tid, förlorar de aldrig ur sikte de
heliga och brådskande uppgifter som ligger framför dem. Sådan uppmärksamhet på Trons behov och mänsklighetens bästa intressen krävs i alla samfund. Där tillväxtprogram etablerats i
tidigare ej öppnade kluster, ser vi hur de första gryende aktiviteterna växer fram ur kärleken till
Bahá’u’lláh i engagerade troendes hjärtan. Trots den nivå av komplexitet som så småningom
måste hanteras när ett samfund växer i storlek, börjar all aktivitet med denna enkla strimma av
kärlek. Det är den livsviktiga tråd från vilken ett mönster vävs av tålmodig och samordnad
ansträngning att, cykel efter cykel, introducera barn, ungdomar och vuxna till andliga idéer;
främja en känsla av andlighet genom sammankomster för bön och andakt; stimulera samtal som
ger upplysning och förståelse; få ett ständigt ökande antal människor att studera det skapande
ordet och översätta det i handling; tillsammans med andra utveckla förmåga att tjäna; och att
åtfölja varandra i utövandet av det man lärt sig. Älskade vänner, Abhá-skönhetens älskade: Vid
varje tillfälle då vi inställer oss vid den Heliga tröskeln ber vi för er med allvar, att er kärlek till
Honom måtte ge er kraft att helga era liv åt Hans sak.
De rika erfarenheter som härrör från kluster, och från centra av intensiv aktivitet
inom dem, där samfundslivets dynamik omfattat ett stort antal människor, förtjänar att särskilt
nämnas. Vi gläder oss åt att se hur en kultur av ömsesidigt stöd, grundad i gemenskap och
ödmjukt tjänande, på ett helt naturligt sätt etablerat sig på sådana ställen, vilket gör det möjligt
för alltfler själar att systematiskt tas med inom samfundets aktivitetssfär. Sannerligen, i ett
ökande antal sammanhang verkar en befolknings rörelse i riktning mot Bahá’u’lláhs vision om
ett nytt samhällle inte längre bara vara en spännande möjlighet, utan en framväxande verklighet.
Vi önskar rikta ytterligare några ord till er i vars omgivning markant utveckling
ännu inte skett och som längtar efter förändring. Hys hopp. Det kommer inte alltid att vara så. Är
inte vår tros historia fylld av berättelser om till en början oansenliga händelser som fått
underbara resultat? Hur ofta har inte några få troendes handlingar – unga eller gamla – eller en
enda familj, eller till och med en ensam själ, som bekräftats av det gudomliga biståndets kraft,
lyckats uppodla livaktiga samfund i vad som tycktes vara karga trakter? Tro inte att ert eget fall
är annorlunda i sig. Förändring i ett kluster, oavsett om den går snabbt eller har varit
svårvunnen, uppnås varken genom att tillämpa en formel eller genom slumpmässig aktivitet;
den sker genom att följa rytmen handling, reflektion och konsultation, och drivs framåt genom
planer som är resultat av erfarenhet. Bortom detta, och vilka de omedelbara effekterna än må
vara, är tjänande av den Älskade i sig självt en källa till bestående glädje för anden. Låt er också
uppmuntras av det exempel som ges av era andliga fränder i Trons vagga, hur deras
konstruktiva syn på sin situation, deras samfunds förmåga attt återhämta sig, och deras
ståndaktighet i att föra fram det gudomliga ordet, åstadkommer förändring i deras samhälle i
både tanke och handling. Gud är med er, med var och en av er. Låt varje samfund, under de tolv
månader som återstår av planen, avancera från sin nuvarande position till en starkare.
Det helt avgörande arbetet med expansion och konsolidering lägger en grund för
de ansträngningar bahá’í-världen kallas att ta sig an inom otaliga andra sfärer. Vid Bahá’í-trons
världscentrum intensifieras ansträngningar att metodiskt katalogisera och indexera innehållet i
tusentals skrifter som utgör det oändligt värdefulla arv, vår tros heliga texter, som vi är
anförtrodda att bevara till fromma för hela mänskligheten – detta för att accelerera
publiceringen av mängder av dessa skrifter, både på deras originalspråk och i engelsk
översättning. Ansträngningar att bygga åtta Mashriqu’l-Adhkár, heliga tempel uppresta till Guds
förhärligande, fortsätter i rask takt. Arbetet med externa frågor på nationell nivå har ökat
markant i effektivitet och blivit alltmer systematiskt, vilket ytterligare stimulerats av
utgivningen av ett dokument som sändes till Nationella andliga råd för sex månader sedan, vilket
drar nytta av den betydande erfarenhet som erhållits under de två senaste decennierna, och som
ger en utvidgad ram för utveckling av dessa ansträngningar i framtiden. Under tiden har två nya
kontor för Internationella bahá’í-samfundet, systrar till dess FN-kontor baserade i New York och
Genève och till dess kontor i Bryssel, öppnats i Addis Abeba och Jakarta, vilket breddat
möjligheterna för Sakens perspektiv att erbjudas på den internationella nivån i Afrika och
Sydostasien. En rad Nationella andliga råd, ofta pådrivna av tillväxtkrav, är i färd med att bygga
upp sin administrativa kapacitet, vilket syns i deras genomtänkta förvaltning av de resurser som
är tillgängliga för dem, deras ansträngningar att ingående sätta sig in i sina lokala samfunds
villkor, och deras vaksamhet i att försäkra sig om att deras nationella sekretariats arbete växer
sig allt starkare. Behovet av att systematisera den imponerande kunskapsmassa som nu växer
inom detta område har lett till skapandet vid världscentret av Kontoret för utveckling av
administrativa system. Initiativ till samhällsaktiviteter av olika slag fortsätter att öka sanbbt i
många länder, vilket möjliggör mycket lärande om hur den visdom som inryms i Läran kan
tillämpas för att förbättra sociala och ekonomiska förhållanden. Så lovande är detta område att
vi har etablerat en sjumanna Internationell rådgivande styrelse till Kontoret för social och
ekonomisk utveckling, och därmed introducerat nästa stadium i utvecklingen av detta kontor.
Tre medlemmar av styrelsen kommer också att tjäna som kontorets samordningsgrupp och vara
bosatta i det Heliga landet.
Medan vi sålunda vid denna Ridván ser mycket som behöver göras, ser vi också
många som är reda att göra det. I tusentals kluster, grannskap och byar väller färska källor av tro
och förtröstan fram och uppmuntrar anden hos dem som rörts av dess livgivande vatten. På
många håll flyter en stadig ström, i andra fall redan en flod. Nu är inte tid för någon själ att dröja
sig kvar vid stranden – låt alla dras med i den framrusande vågen.
„Kniha Božia je otvorená dokorán a Jeho Slovo k Nemu zvoláva ľudstvo.“ Takýmito radostnými slovami Zvrchované pero opisuje príchod dňa zjednotenia a zhromaždenia. Bahá’u’lláh pokračuje: „Ó priatelia Boží, započúvajte sa do hlasu Toho, komu svet ukrivdil, a pevne sa držte všetkého, čo povznesie Jeho vec.“ Svojich nasledovníkov ďalej nabáda: „Raďte sa spolu v čo najpriateľskejšom duchu a v dokonalej družnosti a zasväťte drahocenné dni svojho života vytváraniu lepšieho sveta a rozširovaniu veci Toho, kto je Pradávny a Zvrchovaný Pán všetkého.“
Milovaní spolupracovníci: Tento podnecujúci výrok nám spontánne prichádza na um pri pohľade na Vaše zasvätené úsilie po celom svete, ktoré je reakciou na túto Bahá’u’lláhovu výzvu. Veľkolepú odozvu na Jeho volanie možno vidieť všade, kam sa len pozrieme. Tí, ktorí sa pozastavia, aby sa zamysleli nad odvíjaním sa božského plánu, nedokážu prehliadnuť, ako v srdciach žien a mužov, detí a mládeže, v krajine za krajinou, v zoskupení za zoskupením, silnie moc Slova Božieho.
Celosvetové spoločenstvo sa zdokonaľuje vo svojej schopnosti vyhodnocovať svoju bezprostrednú realitu, analyzovať svoje možnosti a uvážene uplatňovať metódy a nástroje päťročného plánu. Ako sme očakávali, skúsenosti sa najrýchlejšie hromadia v zoskupeniach, v ktorých sa vedome posúvajú hranice učenia sa. Na takýchto miestach sú dobre pochopené prostriedky, ktoré neustále rastúcemu počtu jednotlivcov umožňujú posilňovať ich schopnosti slúžiť. Energický vzdelávací inštitút pôsobí ako hlavná podpora úsilia spoločenstva napomáhať plánu, a v teréne sú čo najskôr rozmiestňované zručnosti a schopnosti rozvinuté prostredníctvom účasti na kurzoch inštitútu. Niektorí ľudia sa prostredníctvom svojich každodenných medziľudských interakcií stretávajú s dušami otvorenými voči skúmaniu duchovných otázok, ktoré sa uskutočňuje v rozličných prostrediach; niektorí ľudia dokážu reagovať na vnímavosť v dedine lebo v susedstve, trebárs tým, že sa do danej oblasti presťahujú. Rastúce počty povstávajú, aby prevzali na plecia zodpovednosť a tým rozširujú rady tých, ktorí slúžia ako tútori, animátori a učitelia detí, ktorí vykonávajú správu a koordinujú, alebo tých, ktorí sa snažia podporovať prácu iným spôsobom. Svoju oddanosť k učeniu sa priatelia vyjadrujú prostredníctvom vytrvalosti vo vlastných snahách a ochoty sprevádzať iných ľudí v ich úsilí. Ďalej dokážu mať stále na zreteli dva navzájom sa doplňujúce pohľady na model činnosti, ktorý sa v zoskupení rozvíja: prvý, trojmesačný cyklus činnosti—pravidelné pulzovanie programu rastu—a druhý, zreteľné stupne procesu vzdelávania detí, mladšej mládeže a mládeže a dospelých. Zatiaľ čo priatelia jasne chápu vzťah spájajúci tieto tri stupne, uvedomujú si, že každý má vlastnú dynamiku, vlastné požiadavky a vlastný prirodzený význam. Predovšetkým si uvedomujú pôsobenie mocných duchovných síl, ktorých činnosť možno badať ako v kvantitatívnych údajoch odrážajúcich pokrok spoločenstva, tak i v početných príbehoch vykresľujúcich jeho úspechy. Obzvlášť sľubné je, že tieto rysy príznačné pre najpokročilejšie zoskupenia sú tiež očividné v spoločenstvách nachádzajúcich sa v omnoho ranejších štádiách svojho rozvoja.
Keď sa prehlbujú skúsenosti priateľov, zvyšuje sa ich schopnosť posilňovať v zoskupení plodný a prepracovaný model života, ktorý začleňuje stovky či dokonca tisícky ľudí. S potešením zaznamenávame veľa porozumenia, ktoré veriaci získavajú pri svojich snahách. Oceňujú napríklad, že postupné odvíjanie sa plánu na úrovni zoskupenia je dynamický proces, ktorý je nevyhnutne zložitý a nenechá sa len tak ľahko zjednodušovať. Vidia, ako napreduje, keď zväčšujú svoju schopnosť jednak budovať ľudské zdroje, ako aj koordinovať a dobre organizovať činnosť tých, ktorí povstanú. Priatelia zisťujú, že pri náraste týchto schopností začne byť možné integrovať širšie spektrum iniciatív. Tak isto rozpoznávajú, že keď je predstavený nový prvok, určitý čas si vyžaduje špeciálnu pozornosť, ale to v žiadnom prípade neznižuje význam ostatných aspektov ich snáh o miestny rozvoj. Pretože chápu, že ak má byť učenie sa ich spôsobom fungovania, musia byť bdelí voči potenciálu, ktorý ponúkne akýkoľvek nástroj plánu, čo sa osvedčí ako obzvlášť vhodný pre určitý moment v čase, a kde je to potrebné, venovať väčšiu energiu do jeho rozvoja. To však neznamená, že všetci ľudia sa musia zaoberať tým istým aspektom plánu. Priatelia sa tiež naučili, že nie je nevyhnutné, aby hlavné zameranie fázy rozmachu každého cyklu programu rastu smerovalo k rovnakému cieľu. Podmienky si môžu vyžadovať, aby sa v danom cykle pozornosť napríklad venovala hlavne na to, aby prostredníctvom jednotlivej alebo kolektívnej intenzívnej snahy učiť vieru pozývali duše k prijatiu viery, no počas iného cyklu môže byť zameranie na znásobovanie konkrétnej kľúčovej aktivity.
Navyše si priatelia uvedomujú, že práca Veci postupuje na rozličných miestach rozličným tempom a z dobrého dôvodu—je to predsa len organický jav—a čerpajú radosť a povzbudenie z každého príkladu pokroku, ktorý vidia. Skutočne si uvedomujú úžitok plynúci z prínosu každého jednotlivca k pokroku celku, a preto všetci vítajú službu každého jedného človeka v súlade s možnosťami, ktoré mu jeho okolnosti vytvoria. Retrospektívne stretnutia sú čoraz viac vnímané ako príležitosti, pri ktorých sú snahy spoločenstva vo svojej celistvosti predmetom úprimnej a povznášajúcej porady. Účastníci sa dozvedajú, čo sa celkovo dosiahlo, v tomto svetle pochopia svoje vlastné úsilie, a dozvedajú sa viac o procese rastu tým, že prijmú rady od inštitúcií a čerpajú zo skúseností svojich spoluveriacich. Takéto skúsenosti sa tiež šíria v mnohých ďalších priestoroch, vznikajúcich za účelom konzultácie medzi priateľmi, ktorí sú intenzívne zapojení do konkrétnych snáh, či už sa venujú spoločnej oblasti činnosti alebo slúžia v určitej časti zoskupenia. Každé toto porozumenie je zasadené vo väčšom oceňovaní skutočnosti, že pokrok sa najľahšie dosahuje v prostredí predchnutom láskou—v ktorom sa nedostatky zhovievavo prehliadajú, prekážky sa trpezlivo prekonávajú, a odskúšané prístupy sa nadšene prijímajú. A tak prostredníctvom múdreho usmerňovania inštitúcií a orgánov viery fungujúcich na každej úrovni sa hoci len skromné snahy priateľov spájajú do kolektívneho úsilia, aby sa zaistilo, že sa vnímavosť voči volaniu Požehnanej krásy rýchlo určí a efektívne sa o ňu stará. Zoskupenie v takomto stave je zjavne zoskupením, v ktorom sa zdravo vyvíjajú vzťahy medzi jednotlivcom, inštitúciami a spoločenstvom—troma protagonistami plánu.
Z tohto výhľadu na prekvitajúcu činnosť si jedno hľadisko zasluhuje, aby sme sa o ňom zvlášť zmienili. V posolstve, ktoré sme Vám adresovali pred troma rokmi, sme vyjadrili nádej, že v zoskupeniach, v ktorých prebieha intenzívny program rastu, sa budú priatelia snažiť naučiť viac o spôsoboch miestneho rozvoja tým, že v susedstvách a na vidieku rozvinú strediská intenzívnej činnosti. Naše nádeje boli prekonané, pretože dokonca v zoskupeniach, v ktorých program rastu ešte nedosiahol intenzitu, snahy niekoľkých málo ľudí iniciovať kľúčové aktivity medzi obyvateľmi malých oblastí opäť a znovu preukázali svoju efektivitu. Tento prístup sa v podstate sústredí na odozvu na Bahá’u’lláhovo učenie zo strany populácií, ktoré sú pripravené na duchovnú premenu, ktorú Jeho zjavenie podporuje. Účasťou vo vzdelávacom procese, ktorý vzdelávací inštitút šíri, sú motivovaní k tomu, aby odmietli apatiu a ľahostajnosť vštepované spoločenskými silami, a namiesto toho nasledujú spôsoby konania, ktoré dokázali svoju schopnosť zmeniť život. Tam, kde tento prístup niekoľko rokov napreduje v susedstve alebo v dedine, a priatelia si udržali svoju zameranosť, sa postupne, ale nepochybne prejavujú pozoruhodné výsledky. Mladí ľudia sú posilnení k tomu, aby prevzali zodpovednosť za rozvoj ľudí zo svojho okolia, ktorí sú mladší ako oni. Staršie generácie vítajú prínos mládeže do zmysluplných diskusií o záležitostiach celého spoločenstva. Disciplína rozvíjaná prostredníctvom vzdelávacieho procesu spoločenstva buduje rovnako u mladých, ako aj starých, kapacitu na konzultáciu, a otvárajú sa nové priestory na zmysluplný rozhovor. Zmena sa však neobmedzuje len na bahájov a tých, ktorí sú zapojení do kľúčových aktivít, ktoré žiada plán, a od ktorých sa pochopiteľne očakáva, že časom príjmu nové spôsoby myslenia. Ovplyvnený je samotný duch miesta. Zbožný postoj sa utvára v širokom prúde populácie. Vyjadrenia o rovnoprávnosti mužov a žien sa vyslovujú výraznejšie. Výchova a vzdelávanie detí, chlapcov aj dievčat, vzbudzuje väčšiu pozornosť. Povaha vzťahov v rodinách—utváraných stáročnými domnienkami—sa zreteľne mení. Začína prevládať zmysel pre povinnosť voči svojmu najbližšiemu spoločenstvu a fyzickému prostrediu. Dokonca aj bič predsudkov, ktorý vrhá svoj zlovestný tieň na každú spoločnosť, začína ustupovať neprekonateľným silám jednoty. Skrátka, práca na miestnom rozvoji, ktorou sa priatelia zaoberajú, vplýva na celkové kultúrne aspekty.
Kým rozmach a konsolidácia za posledný rok neustále napredovali, vpred sa posunuli aj iné dôležité oblasti, často krát paralelne. Jeden z hlavných príkladov je, že pokroky na úrovni kultúry, ktorých sme svedkom v niektorých dedinách a susedstvách, sú do nemalej miery výsledkom toho, čo sa učíme z bahájskej zaangažovanosti v sociálnej činnosti. Naša Kancelária pre sociálno-ekonomický rozvoj nedávno pripravila dokument, ktorý je extraktom tridsaťročných skúseností nazbieraných v tejto oblasti, odkedy táto kancelária vznikla v Bahájskom svetovom centre. Medzi iným vypozorovala, že snahám zapojiť sa do sociálnej činnosti prepožičiava životodarný impulz vzdelávací inštitút. Nedeje sa to jednoducho len prostredníctvom nárastu ľudských zdrojov, ktorý podporuje. Duchovné porozumenie, vlastnosti a schopnosti, ktorých rozvoj vzdelávací inštitút podporuje, sa osvedčujú ako kľúčové pre účasť v sociálnej činnosti rovnako ako sú pre prínos k procesu rastu. Ďalej vysvetľuje, ako sú charakteristické oblasti úsilia bahájskeho spoločenstva riadené koncepčným rámcom vytvoreným zo vzájomne sa posilňujúcich prvkov, i keď sa prejavia iným spôsobom v rozličných sférach činnosti. Dokument, ktorý sme tu opísali, sme prednedávnom zaslali národným duchovným a vyzývame ich, aby v konzultácii s poradcami zvážili, ako môžu koncepty, ktoré skúma, pomôcť zdokonaliť existujúce snahy v sociálnej činnosti, ktoré sa uskutočňujú pod ich dohľadom, a zvýšiť povedomie o tomto dôležitom rozmere bahájskeho úsilia. Tento krok by nemal byť interpretovaný ako všeobecná výzva k rozšírenej činnosti v tejto oblasti—naopak vznik sociálnej činnosti nastáva prirodzene tým, ako silnie rastúce spoločenstvo —ale je načase, aby priatelia hlbšie uvažovali nad tým, aké dôsledky majú ich snahy na transformáciu spoločnosti. Prudký nárast poznatkov na tomto poli kladie zvýšené nároky na Kanceláriu pre sociálno-ekonomický rozvoj, a podnikajú sa kroky k tomu, aby sa jej fungovanie vyvíjalo úmerne s nimi.
Mimoriadne význačným rysom ostatných dvanástich mesiacov je frekvencia s akou je bahájske spoločenstvo v rozličných súvislostiach stotožňované s úsilím dosiahnuť zlepšenie sveta v spolupráci s podobne zmýšľajúcimi ľuďmi. Myšlienkotvorcovia z každého prostredia, od medzinárodnej sféry po miestnu úroveň dedinského života, vyjadrujú svoje uvedomovanie si toho, že bahájom nielenže úprimne záleží na blahobyte ľudstva, ale majú aj presvedčivú koncepciu toho, čo treba dosiahnuť, a efektívne prostriedky na uskutočňovanie svojich snáh. Takéto vyjadrenia ocenenia a podpory tiež prišli z niektorých, predtým neočakávaných oblastí. Dokonca v Kolíske viery sú napríklad baháji napriek obrovským prekážkam, ktoré im utláčatelia kladú do cesty, čoraz väčšmi uznávaní pre ďalekosiahle dôsledky, ktoré ich posolstvo prechováva pre stav ich národa, a dostáva sa im úcty sa vážia pre svoju neochvejnú rozhodnosť prispievať k pokroku svojej vlasti.
Utrpenie, ktoré verní v Iráne znášajú obzvlášť v posledných desaťročiach, odkedy sa začala najnovšia vlna prenasledovania, popohnalo ich bratov a sestry v iných krajinách, aby im prišli na obranu. Spomedzi neoceniteľných darov, ktoré celosvetové bahájske spoločenstvo nadobudlo v dôsledku tejto vytrvalosti, v tejto súvislosti spomenieme jeden: je to pôsobivá sieť špecializovaných orgánov na národnej úrovni, ktorá preukazuje schopnosť systematicky rozvíjať vzťahy s vládami a organizáciami občianskej spoločnosti. Súbežne s týmto procesy postupných plánov zlepšili schopnosť spoločenstva zapojiť sa do prevládajúcich diskusií v každom priestore, kde sa uskutočňujú—od osobných rozhovorov po medzinárodné fóra. Na miestnej úrovni sa zaangažovanosť v tomto druhu snáh vytvára prirodzene prostredníctvom rovnakého organického prístupu, ktorý je príznačný pre neustále rastúcu zapojenosť priateľov do sociálnej činnosti, a nie je potrebné obzvlášť sa pokúšať o jej podnecovanie. Na národnej úrovni sa jej však častejšie začínajú sústredene venovať tieto isté oddané orgány, ktoré už fungujú v desiatkach národných spoločenstiev, a napredujú podľa dôverne známeho a plodného modelu činnosti, retrospektívy, konzultácie a štúdia. Aby sme takéto úsilie zlepšili, napomohli učeniu sa v tejto oblasti a zabezpečili, aby podnikané kroky boli prepojené s ostatnými snahami bahájskeho spoločenstva, sme v Bahájskom svetovom centre vytvorili Kanceláriu pre verejnú rozpravu Vyzveme ju, aby pomohla národným duchovným radám na tomto poli tak, že bude postupne rozširovať a koordinovať aktivity a systematizovať skúsenosti.
Povzbudzujúci pokrok nastáva aj v ostatných oblastiach. V čilskom Santiagu, kde sa stavia materský chrám Južnej Ameriky, stavebné práce rýchlo napredujú. Betónová konštrukcia základov, prízemia a servisného tunela sú hotové, rovnako ako stĺpy, na ktorých bude stáť nadstavba. Očakávanie spojené s týmto projektom narastá, podobný duch očakávania sa víri v siedmich krajinách, v ktorých majú byť postavené národné a miestne mashriqu'1-adhkáre. V každej z nich sa započali prípravy a začali sa využívať príspevky, ktoré veriaci zasielajú do Fondu pre chrámy. Avšak praktické zvažovanie záležitostí ako je lokalita, dizajn a zdroje, predstavujú len jeden aspekt práce, ktorú priatelia robia. Ich úsilie je v zásade duchovné, na ktorom sa podieľa celé spoločenstvo. Majster sa o mashriqu'1-adhkári zmieňuje ako o „magnete božských utvrdení”, „mocnom základe Pána”, „pevnom pilieri viery Božej”. Kdekoľvek je ustanovený, prirodzene bude neoddeliteľnou súčasťou procesu miestneho rozvoja, ktorý ho obklopuje. V krajinách, kde má byť dom uctievania postavený, sa prehlbuje povedomie o tejto skutočnosti medzi rádovými veriacimi, ktorí si uvedomujú, že ich kolektívny život musí čoraz viac odrážať spojenie uctievania a služby, ktoré mashriqu'1-adhkár stelesňuje.
Z každého hľadiska potom vidíme bahájske spoločenstvo, ako sa neustále posúva vpred, napredujúce v chápaní, dychtiace po získavaní porozumenia zo skúseností, pripravené ujať sa nových úloh, keď to zdroje umožnia, svižne reagujúce na nové naliehavé povinnosti, vedomé si potreby zaistiť prepojenosť rozličných oblastí činnosti, ktorými sa zaoberá, plne oddané naplneniu svojho poslania. Jeho nadšenie a oddanosť možno vidieť v obrovskom zanietení vytvorenom po oznámení zvolania 95-tich mládežníckych konferencií na celom svete zhruba pred dvoma mesiacmi. Potešili nás nielen reakcie samotnej mládeže, ale aj podpora, ktorú vyjadrili ich spoluveriaci, ktorí oceňujú fakt, že mladí Baha’u’llahovi nasledovníci pôsobia ako životodarný stimul pre celú Vec.
Postupné svedectvá, ktoré vidíme o šírení Baha’u’llahovho posolstva, dosahu jeho vplyvu a rastúcom povedomí o ideáloch, ktoré uchováva, nás napĺňajú nádejou. V tomto období výročí, si pripomíname onen „Deň najväčšej radosti“, ktorý od tohto Ridvánu delí jeden a pol storočia, keď Krása Abhá po prvýkrát oznámila Svoje poslanie Svojim spoločníkom v záhrade Najibiyyih. Z toho posväteného miesta sa Slovo Božie dostalo do každého mesta a na každý breh, aby zvolávala ľudstvo k tomu, aby sa stretlo so svojím Pánom. A z toho prvotného sprievodu Bohom opojených milujúcich rozkvitlo rozmanité spoločenstvo so zámerom, pestrofarebné kvety v záhrade, ktoré On vypestoval. S každým uplynuvším dňom sa rastúce počty čerstvo prebudených duší v prosbách obracajú k Jeho svätyni, k miestu, na ktorom s úctou k tomuto požehnanému Dňu a s vďačnosťou za každú štedrosť udelenú spoločenstvu Najväčšieho mena skláňame svoje hlavy pri modlitbe na Posvätnom prahu.
Med ankomsten av Festligheternas konung är tiden över för förberedelser inför den nästa globala planen: Vi kallar nu Guds vänner till ett nytt femårigt engagemang av mod, beslutsamhet och resurser. Bahá’u’lláhs följe av trogna står redo. Institutionella möten som under de senaste månaderna sammankallats över hela världen har successivt skickat ut signaler om iver att påbörja detta mäktiga åtagande. De imperativ som meddelandet riktat till rådgivarnas konferens innehöll håller redan på att översättas till bestämda handlingsplaner. Årtionden av heroisk strävan har format samfundet och därmed har det förskaffat sig ett mått av bevisad förmåga att fostra tillväxt och stålsätta sig inför detta tillfälle. Särskilt de två senaste årtiondena har markant accelererat denna efterlängtade ökning av förmåga.
Under denna period har antagandet av ett framväxande ramverk för handling gjord det möjligt för vännerna att gradvis driva fram och förädla väsentliga förmågor, först i form av enkla handlingar av tjänande, som sedan lett till mer utarbetade handlingsmönster, vilket i sin tur krävt utvecklande av ännu mer komplexa förmågor. På detta sätt har en systematisk process av att utveckla mänskliga resurser och bygga en samhällsgemenskap startats i tusentals kluster – och i många av dem, avancerat långt. Fokus har inte enbart varit på den enskilda troende, eller samfundet, eller Trons institutioner; alla tre oskiljaktiga deltagare i utvecklingen av en ny världsordning stimuleras av de andliga krafter som frigjorts genom utvecklandet av den Gudomliga planen. Tecknen på deras framsteg är mer och mer påtagliga: I det självförtroende som oräkneliga troenden har fått att dela med sig av berättelser om Bahá’u’lláhs liv och att diskutera följdverkningarna av Hans uppenbarelse och oförlikneliga Förbund; i de växande grupper av själar som därigenom har attraherats till Hans sak och bidrar till att uppnå Hans enande vision; i bahá’íernas och deras vänners förmåga att bland samhällets själva gräsrötter vältaligt beskriva sina erfarenheter av en process med förmåga att omvandla karaktären och forma social tillvaro; i det signifikant större antalet inhemska medlemmar i bahá’í-institutioner och -organ som nu vägleder sina samfunds angelägenheter; i det tillförlitliga, generösa, och offervilliga givandet till Fonden som är så livsviktig för att vidmakthålla Trons framåtskridande; i den blomstring utan motstycke av individuella initiativ och kollektiv handling till stöd för samhällsbyggande aktiviteter; i entusiasmen hos så många osjälviska själar som, i blomman av sin ungdom, skänker oerhörd spänst åt detta arbete, särskilt när det gäller att ägna sig åt yngre generationers andliga fostran; i höjandet att samfundets gudshängivna karaktär genom regelbundna samlingar för andakt; i ökningen av kapaciteten på alla nivåer av bahá’í-administrationen; i institutioners, organs och individers beredvillighet till processtänkande, att avläsa sin närliggande verklighet och bedöma sina resurser på de platser där de bor och göra planer baserade på detta; i den nu välkända dynamiken av studier, rådplägning, handling och reflexion genom vilken en lärande inställning har uppodlats; i den växande insikten om vad det innebär att göra lärorna verkningsfulla genom socialt engagemang; i de mångfaldigande tillfällen som söks och tas tillvara att erbjuda ett bahá’í-perspektiv på de offentliga samtal som är gängse i samhället; i medvetandet om ett globalt samfund som i alla sina strävanden påskyndar framväxandet av en gudomlig civilisation genom att framvisa den samhällsbyggande kraften som är inneboende i Saken; ja, sannerligen, i vännernas ökande medvetande om att deras ansträngningar att fostra en inre omvandling, att vidga enhetens cirkel, att samarbeta med andra på tjänandets fält, att hjälpa befolkningar att ta kommando över sin egen andliga, sociala och ekonomiska utveckling – och att genom alla sådana ansträngningar åstadkomma världens förbättring – och därmed ge uttryck för religionens innersta syfte.
Fastän inget enskilt mått fullständigt kan beskriva bahá’í-samfundets framsteg, kan mycket inses genom det antal kluster över hela världen där ett tillväxtprogram etablerats, vilket vi, med tacksamhet för de gåvor som Abhá-skönheten förlänat, bekräftar har överträffat 5000. En så bred grund som denna var en förutsättning för att ta sig an den uppgift som bahá’í-världen nu står inför – att stärka tillväxtprocessen i varje kluster där den har börjat och ytterligare utveckla ett berikande mönster av samfundsliv. Den fortlöpande ansträngning som erfordras kommer att bli mödosam. Men resultatet har potential att bli djupt signifikant, till och med epokgörande. Små steg, om de är regelbundna och snabba, innebär att man färdats en lång sträcka. Genom att koncentrera sig på de framsteg som måste göras i ett kluster under en inledande period – exempelvis under de sex cyklerna innan den första av de tvåhundraåriga minneshögtiderna – kommer vännerna att åstadkomma mycket för att föra målet för hela femårsperioden inom räckhåll. I varje cykel finns flyktiga möjligheter nedlagda för ett kliv framåt, dyrbara möjligheter som inte kommer igen.
I samhället i stort mångfaldigas och försvåras, dessvärre, symptomen på ett allt djupare själsligt missmod. Hur slående är det inte att ni, medan världens folk lider på grund av avsaknaden av det sanna botemedlet och hänger sig nyckfullt åt det ena falska förhoppningen efter det andra, lugnt förfinar ett instrument som förbinder hjärtan med Guds eviga ord. Hur slående är det inte att ni, mitt ibland den kakofoni av fastlåsta åsikter och motstridiga intressen som överallt växer sig häftigare, är fokuserade på att föra människor samman för att bygga lokalsamhällen som är tillflyktsorter av enhet. Långt från att göra er modslagna, låt världens fördomar och fientligheter bli påminnelser om hur brådskande själar runt omkring er behöver den helande balsam som endast ni kan skänka dem.
Denna är den sista i en serie av på varandra följande femårsplaner. Vid dess slut kommer en ny fas i utvecklingen av den Gudomliga planen att öppnas, inriktad på att driva fram Bahá’u’lláhs samfund mot det tredje århundradet av bahá’í-eran. Må Guds vänner i alla länder värdesätta det löfte, som de få år som ligger framför oss rymmer, vilka kommer att bli en rigorös förberedelse för de ännu större uppgifter som ska komma. Den nuvarande planens breda inriktning gör det möjligt för var och en att stödja detta arbete, hur blygsamt ens bidrag än må vara. Vi ber er, högt uppskattade medarbetare, dyrkare av Honom som är världarnas Mest älskade, att inte spara någon möda i att tillämpa allt ni har lärt er och alla gudagivna förmågor och talanger ni har, för att få den Gudomliga planen att avancera till sitt nästa nödvändiga stadium. Till era egna innerliga böner för himmelskt bistånd lägger vi till våra, som framförs vid de Heliga gravplatserna på alla deras vägnar som arbetar för denna allomfattande Sak.
Se hur det Största namnets samfund reser sig! När endast ett år förflutit sedan inledningen av den nya planen, vittnar rapporter om storleksordningen av vad som eftersträvas och börjar uppnås. Att ge större intensitet till 5 000 tillväxtprogram kräver en nivå av ansträngning som helt saknar motstycke. Med ett fast grepp om planens grundläggande principer agerar ett stort antal vänner utifrån dess krav och uppvisar strikt noggrannhet och uppoffring i kvalitén på sitt gensvar. Som förutsetts håller några intensiva tillväxtprogram som vidmakthållits under lång tid på att bli reservoarer av kunskap och resurser som ger stöd till omgivande områden och underlättar den snabba spridningen av erfarenhet och insikt. Centra av intensiv aktivitet – de grannskap och byar där det samhällsbyggande arbetet är mest koncentrerat – visar sig utgöra fruktbar mark för kollektiv omvandling. En utökad och stärkt legion av hjälprådsmedlemmar och deras assistenter stimulerar vännernas ansträngningar och hjälper dem att få en vision av hur man kan få tillväxtprocessen att öka under olika omständigheter och identifiera metoder som passar villkoren i de olika klustren. Understödda av sina respektive nationella andliga råd lär sig regionala bahá’íråd hur kraften i planens genomförande kan skapas inom en rad kluster samtidigt, medan i några mindre länder utan regionala råd nya enheter på nationell nivå börjar göra det samma. Fastän, som man i allmänhet kan förvänta sig i organiska processer, de snabba framsteg som kan bevittnas på vissa platser ännu inte visat sig på andra, har det totala antalet intensiva tillväxtprogram i världen redan börjat växa. Vidare gläder vi oss åt att se att deltagande i planens aktiviteter växt markant under dess första fyra cykler.
Tecknen kunde alltså knappast vara mer lovande för vad det kommande året kan föra med sig. Och vad kunde vara mer passande att uppvakta den Välsignade skönheten med på tvåhundraårsdagen av Hans födelse än Hans älskades ivriga strävanden att utöka räckvidden av Hans tro? Den första av de två tvåhundraårsdagarna som kommer att firas av bahá’í-världen är således en händelse med de mest spännande utsikter. Sett på rätt sätt presenterar detta år den största världsomfattande möjligheten som någonsin varit att binda hjärtan till Bahá’u’lláh. Under de kommande månaderna bör alla vara medvetna om detta dyrbara tillfälle och vara vakna för de möjligheter som finns i varje sammanhang att göra andra bekanta med Hans liv och upphöjda kallelse. För att den undervisningsmöjlighet som nu ligger framför bahá’í-världen ska gripas i sin fullaste omfattning behöver kreativt tänkande ges till de konversationer som skulle kunna utvecklas med alla slags människor. Under sådana meningsfulla konversationer är uppfattningsförmågan förhöjd och hjärtan öppnas – ibland omedelbart. Till denna värdefulla sysselsättning kan alla känna sig kallade och den glädje som kommer från att engagera sig i detta arbete borde ingen beröva sig. Vi ber enträget den ende Älskade att hela detta tvåhundraårsjubileums år måtte fyllas med denna glädje som är renast och ljuvast: att berätta för en annan själ om gryningen för Guds dag.
De plikter som måste uppfyllas av de trognas skara görs än mer pressande av förvirringen, misstron, och töcknet i världen. Vännerna borde verkligen använda varje möjlighet att låta ett ljus skina som kan upplysa vägen och ge tillförsikt till den orolige, hopp till den misströstande. Vi påminner oss om det råd som Beskyddaren givit till ett bahá’í-samfund med ord som tycks avsedda för vår egen tid: ”Allteftersom det nuvarande samhällets struktur hävs och brister under anspänningen och påfrestningen av illavarslande händelser och katastrofer, allteftersom sprickorna som förvärrar klyftorna som separerar nation från nation, klass från klass, ras från ras, och trosriktning från trosriktning, mångfaldigas, måste planens genomförare visa ännu starkare sammanhållning i sina andliga liv och administrativa aktiviteter, och demonstrera en högre standard av gemensam ansträngning, av ömsesidigt bistånd och av harmonisk utveckling i sina kollektiva företaganden.” Shoghi Effendi, som alltid betonade den andliga betydelsen av arbetet för tron och den målmedvetna beslutsamhet med vilken de troende måste utföra sina heliga plikter, varnade också för att ha någon del i politiska kontroverser, förvecklingar, och käbbel. ”Måtte de resa sig ovanför alla särintressen och all partianda,” uppmanade han enträget vid ett annat tillfälle, ”ovanför de fåfänga dispyterna, de småaktiga beräkningarna, de övergående passioner som upprör ytan och engagerar uppmärksamheten hos en föränderlig värld.” Dessa är de ofrånkomliga skurar av skum och fradga som kastas upp när våg efter våg ger ett stormigt och söndrat samhälle krampryckningar. Alltför mycket står på spel för att sysselsätta sig med distraktioner av detta slag. Som varje efterföljare av Bahá’u’lláh väl vet är mänsklighetens slutliga välmående beroende av att dess skiljaktigheter överskrids och dess enhet blir fast etablerad. Varje bidrag som bahá’íer ger till sitt samhälles liv har som mål att främja enhet; varje samhällsbyggande insats riktas mot samma mål. För de som är trötta på stridigheter erbjuder de samfund som utvecklas under skuggan av det Högsta namnet ett kraftfullt exempel på vad enhet kan åstadkomma.
Vi lovprisar herrarnas Herre när vi ser så många av Hans älskade, på så många sätt, ge allt för att mänsklighetens enhets baner måtte resas högt. Innerligt älskade vänner: Då ett högst lyckobådande år nu tar sin början, borde inte var och en av oss överväga vilka himmelska gärningar som Hans nåd kan hjälpa oss att utföra?
Vi hälsar er i den bestående efterglansen av de minnesvärda händelser som markerade tvåhundraårsminnet av den Välsignade skönhetens födelse. När vi betänker vad som hände då och sedan finner vi att det globala bahá’í-samfundet som det nu ser ut inte är detsamma som det var när det satte igång med de sex första cyklerna av den nuvarande planen. Det är mer medvetet än någonsin tidigare om sin uppgift. Det har upplevt en våg av kapacitetsutveckling, starkare än någonsin tidigare, när det gäller att knyta vänner och bekanta till sitt samfundsliv; att inspirera grannskap och byar till förenad strävan; att framvisa hur andliga sanningar kan översättas i varaktig praktisk handling; och framför allt att föra samtal inte bara om den lära som kommer att bygga en ny värld, utan också om Den som undervisade om den: Bahá’u’lláh. Berättelser om Hans liv och Hans lidande, uttryckta i en myriad olika tungomål, berörde oräkneliga hjärtan. Några visade sig redo att undersöka Hans sak vidare. Andra lovade att samarbeta. Och många andra mottagliga själar rördes att bekänna sin tro.
Ett talande tecken på framsteg var de många platser där det på den nationella nivån klart visade sig att tron har framträtt ur obemärkthet. Ledande regeringsmedlemmar och ledande tänkare uttryckte offentligt– och betonade ibland privat – att världen är i behov av Bahá’u’lláhs vision och att bahá’íernas strävanden beundras och borde utvidgas. Det gladde oss att se att det inte bara var bahá’íer som önskade hedra Bahá’u’lláh och prisa Hans liv – särskilda sammankomster anordnades av några utanför bahá’í-samfundet. I områden där det förekommer fientlighet mot tron var vännerna orubbligt lugna; de visade underbar motståndskraft och uppmuntrade sina landsmän att själva undersöka sanningen, och många deltog med glädje i festligheterna. Tvåhundraårsjubileet gav också upphov till en synbarligen obegränsad blomstring av konstnärliga uttryck, ett magnifikt bevis på den kärlekens källa ur vilken de härrörde. Karaktären hos själva det sätt på vilket bahá’ísamfundet tog sig an detta speciella tillfälle var nu en bekräftelse på hur mycket som lärts under de mer än två decennier sedan den nuvarande serien av planer började. Den enskilde troende tog initiativ, samfundet gjorde en kollektiv ansträngning och vännerna kanaliserade sin skapande energi in i de planer som institutionerna utformat. En betydelsefull årsdag, som markerade att två århundraden förflutit, erbjöd en kraftfull stimulans till arbetet med att bygga samfund för kommande århundraden. Må alla de frön som kärleksfullt såtts vid det första tvåhundraårsjubileet tålmodigt näras till blomstring under perioden fram till det andra.
Fastän framstegen naturligt nog inte är lika från land till land närmar sig, två år in i nuvarande plan, antalet intensiva tillväxtprogram i världen hälften av de fem tusen som räknats med i nuvarande globala företag och den hastighet med vilken detta antal växer har stadigt ökat. Vid närmare påseende finns det lovande tecken på hur individers, samfunds och institutioners potential kommit till uttryck. Överallt visade erfarenheten av tvåhundraårsjubileet för de troende att många av deras dagliga kontakter med människor i deras närhet kan genomsyras av undervisningens anda. Och allt eftersom arbetet i tusentals byar och grannskap vinner kraft håller ett livaktigt samfundsliv på att slå rot i vart och ett av dem. Antalet kluster där detta system för utvidgning av handlingsmönstret till fler och fler lokaliteter håller på att etableras ordentligt – och därigenom göra det möjligt för vännerna att passera den tredje milstolpen längs ett kontinuum av utveckling – har växt markant. Och det är här, vid fronten av bahá’í-världens lärande, särskilt när det gäller en befolknings rörelse i riktning mot Bahá’u’lláhs vision, där inte bara ett stort antal kommer in i bahá’íaktiviteternas vidgande famn, utan vännerna håller nu på att lära sig hur ansenliga grupper kommer att identifiera sig med det Största namnets samfund. Vi ser hur trons utbildningssträvanden får en mer formell karaktär på sådana platser, där barn obehindrat avancerar från årskurs till årskurs och stadigt från en nivå till nästa av juniorprogrammet för andligt självbestämmande. På dessa platser håller träningsinstitutet på att lära sig att se till att tillräckliga mänskliga resurser utvecklas för den andliga och moraliska uppbyggelsen av barn och juniorer i ständigt ökande antal. Deltagande i dessa grundläggande aktiviteter håller på att bli en så fast del av folkgruppens kultur att det betraktas som en oundgänglig aspekt av lokalsamhällets liv. En ny vitalitet växer fram inom en folkgrupp som tar hand om sin egen utveckling och det skapar immunitet mot de samhälleliga krafter som föder passivitet. Möjligheter för materiella och andliga framsteg tar form. Den sociala verkligheten börjar förändras.
Högt uppskattade vänner, detta är sannerligen ett tillfälle att rikta ett tack till den Mest älskade. Det finns ett stort antal anledningar till att vara uppmuntad. Samtidigt är vi fullt medvetna om storleksordningen av den uppgift som återstår. I grunden måste det, som vi tidigare påpekat, i många hundratal kluster framträda en växande grupp av troende som tillsammans med andra i deras närhet, kan vidmakthålla ett varaktigt fokus på närande av tillväxt och uppbyggande av kapacitet, och som utmärks av sin förmåga och sin disciplin att reflektera över handling och lära sig av erfarenhet. Att utbilda och åtfölja en växande kärngrupp av individer på varje plats – och inte bara på klusternivå utan också inom grannskap och byar – är både en formidabel utmaning och ett kritiskt behov. Men där detta inträffar talar resultaten för sig själva.
Vi känner tillförsikt när vi ser att trons institutioner har detta största behov främst i sina tankar och utarbetar effektiva mekanismer för att möjliggöra att de insikter som framgångar ger får vitt spridd tillämpning. Samtidigt ger större erfarenhet nationella, regionala och lokala organ en bredare vision. De håller på att involveras i alla aspekter av samfundets utveckling och är engagerade i hur människor mår bortom det formella medlemskapet. Medvetna som de är om de långtgående implikationer som institutprocessen har för folkgruppers framsteg, ägnar de särskild uppmärksamhet åt hur träningsinstitutet kan stärkas. De fortsätter att uppmärksamma behovet av att samfundet håller fast sitt fokus på planens behov och manar den ständigt ökande kretsen av vänner till högre och högre nivåer av enhet. De vidmakthåller troget sitt ansvar för förfiningen av sina administrative och finansiella system så att arbetet med expansion och konsolidering kan ges adekvat stöd. I allt detta är de i sista hand sysselsatta med att i samfundet befrämja förhållanden som är gynnsamma för utlösandet av starka andliga krafter.
Efter hand som arbetet med samhällsbyggande intensifieras använder vännerna de nya förmågor de utvecklat att förbättra villkoren i samhället omkring dem med en entusiasm upptänd av studiet av den gudomliga läran. Korttidsprojekt har ökat i antal, formella program har ökat i räckvidd och det finns nu fler bahá’í-inspirerade utvecklingsorganisationer engagerade i utbildning, hälsovård, jordbruk och andra områden. Av den transformation som därigenom synbarligen skett i folks individuella och kollektiva liv kan man skönja de omisskännliga begynnande yttringarna av den samhällsbyggande kraften i Bahá’u’lláhs sak. Inte att undra på då att det är från sådana exempel på social verksamhet – vare sig de är enkla eller komplexa, tidsbestämda eller varaktiga – från vilka Internationella Bahá’í-samfundets kontor i ökande grad hämtar inspiration i sina ansträngningar att delta i de allmänt förekommande samhällsdiskurserna. Detta är ett annat viktigt fält för Trons engagemang som har utvecklats väl. På den nationella nivån ges, med växande självförtroende, skicklighet och insikt, bidrag till diskurser som är meningsfulla för just det samhället – jämställdhet mellan män och kvinnor, migration och integration, ungdomens roll i samhällelig omvandling och religiös samexistens, bland andra. Och varhelst de lever, arbetar eller studerar ger troende i alla åldrar värdefulla bidrag till specifika diskurser och gör därigenom de runt omkring dem uppmärksamma på ett på principer baserat perspektiv format av Bahá’u’lláhs omfattande uppenbarelse.
Trons anseende i olika sammanhang där diskurser utvecklas har avsevärt höjts genom dess officiella närvaro på den världsomspännande webben, en närvaro som utvidgats avsevärt genom lanseringen av ett flertal nationella webbplatser och den vidare utvecklingen av den grupp av webbplatser som är associerade med bahai.org. Detta är oerhört värdefullt både för trons spridning och beskydd. Under en tidsrymd av bara några få dagar attraherades en stor global publik till ett noggrant uttänkt material om tron som presenterades på webbplatsen för tvåhundraårsjubileet och uppdaterades samtidigt på nio språk och som nu har utökats med individuella sidor för olika länder, vilket illustrerar mångfalden i de högtidsfiranden som ägt rum. Långt gångna planer finns redan att på webbplatsen för Bahá’í Reference Library introducera en tjänst som med tiden ska göra det möjligt för tidigare ej översatta och publicerade stycken och texter från de heliga skrifterna att bli tillgängliga online. Dessutom planeras utgivning av nya volymer av Bahá’u’lláhs och ‘Abdu’l-Bahás skrifter på engelska under kommande år.
I Santiago, Chile, och Battambang, Kambodia, håller världens två senast invigda
Tillbedjans hus på att bli etablerade centra för attraktion, ledstjärnor för deras samhällen för allt det som tron står för. Och deras antal håller på att växa. Det är med stor glädje som vi kan meddela att invigningsceremonin för templet i Norte del Cauca, Colombia, kommer att äga rum i juli. Vidare är byggandet av fler Tillbedjans hus i görningen. I Vanuatu håller tillstånd att sätta igång byggandet på att erhållas. I Indien och Demokratiska Republiken Kongo har en mycket komplex och krävande process till slut lett till lyckosamma markförvärv. Glädjen över att få se modellen till den första nationella Mashriqu’l-Adhkár avtäckas i Papua Nya Guinea vid Naw-Rúz hade knappt lagt sig förrän modellen för det lokala Tillbedjans hus i Kenya också visades. Samtidigt har vi all förväntan på att det nyligen offentliggjorda uttalandet och den sammanställning om institutionen Mashriqu’l-Adhkár, som framställts av vår forskningsavdelning, kommer att ytterligare stimulera vännernas uppskattning av betydelsen av andakt i samfundslivet. För i sitt tjänande, särskilt i sina regelbundna andaktssammankomster, lägger bahá’íer överallt den andliga grundvalen för framtida Tillbedjans hus.
Endast tre år återstår av den kvartssekellånga ansträngning som började 1996 och fokuserade på ett enda mål: ett betydande framsteg i processen inträde i skaror. Vid Riḍván 2021 kommer Bahá’u’lláhs efterföljare att ta sig an en plan som varar ett enda år. Denna ettåriga ansträngning, som är kort men laddad med betydelse, kommer att inleda ny en våg av planer som ska föra Sakens ark in i det tredje århundradet av bahá’í-eran. Under loppet av dessa lyckobådande tolv månader kommer bahá’í-världens högtidlighållande av hundraårsminnet av ‘Abdu’l-Bahás hädanfärd att inkludera en särskild sammankomst vid Bahá’í-trons världscentrum till vilken representanter för alla nationella andliga råd och alla regionala bahá’í-råd kommer att inbjudas. Avsikten är emellertid att detta endast skall vara det första i en rad evenemang som kommer att förbereda de troende för de kommande decenniernas krav. I januari följande år, hundra år efter den första offentliga uppläsningen av Mästarens Testamente, kommer av denna anledning en konferens att hållas i det Heliga landet, vilken sammanför de kontinentala rådgivarnämnderna och alla hjälprådsmedlemmar för beskydd och undervisning. Den andliga energi som utlöses vid dessa två historiska sammankomster måste sedan föras vidare till alla Guds vänner i alla länder där de bor. I detta syfte kommer under följande månader en serie konferenser att sammankallas över hela världen som katalysator för det fleråriga bemödande som skall följa efter den kommande ettårsplanen.
Sålunda närmar sig en ny fas i utvecklingen av Mästarens Gudomliga plan. Men ett spännande och mer näraliggande projekt ligger omedelbart framför oss. Det är nu bara ett och ett halvt år till tvåhundraårsjubiléet av Bábs födelse. Detta är en period under vilken vi bör erinra oss den utomordentliga heroismen hos vår tros Häroldsmartyr, vilkens dramatiska ämbetstid kastade mänskligheten in i en ny historisk tidsålder. Fastän skild från vår tid av två århundraden, liknar det samhälle i vilket Báb framträdde dagens värld i känslan av förtryck och längtan hos så många att finna svar som kan släcka själens törst efter vetskap. När vi överväger hur detta tvåhundraårsjubileum kunde markeras på ett anstående sätt, inser vi att dessa festligheter kommer att ha en alldeles särskild egenartad karaktär. Inte desto mindre förutser vi en blomsterprakt av aktiviteter, inte mindre mäktig och inte mindre inkluderande än den som åtföljde det tvåhundraårsjubileum som just varit. Det är en tilldragelse till vilken varje samfund, varje hushåll, varje hjärta otvivelaktligen kommer att se fram emot med ivrig förväntan.
Månaderna framöver kommer också att vara en tid att dra sig till minnes Bábs modiga följeslagare – hjältinnor och hjältar vars tro uttrycktes i enastående, uppoffrande handlingar som för evigt kommer att smycka sakens annaler. Deras kvalitéer av oräddhet, gudomlig hängivenhet, och avskiljande från allt utom Gud, gör intryck på vemhelst som lär känna deras bedrifter. Hur slående, lika så, är inte den unga ålder vid vilken så många av dessa lejonhjärtan satte sitt outplånliga märke på historien. Måtte under den kommande perioden deras exempel ge mod till de troendes hela skara – inte minst ungdomarna, som än en gång kallas till frontlinjen av en rörelse inriktad på inget mindre än omvandlingen av världen.
Detta är då vår ljusa förhoppning. Under de sex cykler som ligger mellan denna Ridván och nästa tvåhundrårsjubileum – i själva verket under hela de återstående tre åren av nuvarande plan – måtte samma allt-förtärande, allt-överträffande kärlek som sporrade Bábs lärljungar att sprida det gudomliga ljuset inspirera er till mäktiga gärningar. Att ni måtte bli mottagare av himmelskt bistånd är vår bön vid den heliga tröskeln.
Vid inledningen av denna härliga tid gläds våra ögon när vi betraktar den nyligen avtäckta förgyllda och skimrande kupol som kröner Bábs upphöjda mausoleum. Återställt till den himmelska glans som avsågs för det av Shoghi Effendi, lyser denna majestätiska byggnad än en gång ut mot land, hav och himmel, natt och dag, vittnande om majestätet och heligheten hos Honom, vars helgade kvarlevor är begravda däri.
Detta glädjens ögonblick sammanfaller med avslutandet av ett lyckosamt kapitel i den Gudomliga Planens utveckling. Bara ett enda årtionde återstår av den Danande Tidsålderns första århundrade, de första hundra åren tillbringade i den välvilliga skuggan av ‘Abdu’l-Bahás Sista Vilja och Testamente. Den Femårs-plan som nu avslutas följs av en annan, vars grunddrag redan har varit föremål för intensiva studier över hela bahá’í-världen. Vi kunde sannerligen inte ha varit mer tillfredsställda av gensvaret på vårt budskap till de Kontinentala rådgivarnämndernas konferens och på riḍván-budskapet för tolv månader sedan. Inte nöjda med en fragmentarisk förståelse av deras innehåll, återvänder vännerna till dessa budskap om och om igen, enskilt och i grupper, vid formella möten och spontana sammankomster. Deras förståelse berikas genom aktivt och informerat deltagande i tillväxtprogrammen som närs i deras kluster. Följaktligen har bahá’í-samfundet världen över på ett par månader medvetet tagit åt sig vad som krävs för att driva fram det till en säker början på det kommande decenniet.
Under samma period har ackumulerande fall av politisk omvälvning och ekonomisk oro på olika kontinenter skakat regeringar och folk. Samhällen har drivits till revolutionens rand och, i framträdande fall, över kanten. Ledare upptäcker att varken vapen eller rikedomar garanterar säkerheten. När folkets önskningar inte har uppfyllts, har en mängd missnöje lagrats. Vi minns hur skarpt Bahá’u’lláh rådde jordens härskare: ”Ert folk är era skatter. Akta er så att ert styre inte bryter mot Guds bud och ni lämnar över era anförtrodda i rövarhänder.” Ett varningens ord: Oavsett hur fängslande anblicken av folkets iver efter förändring är, måste man komma ihåg att det finns intressen som manipulerar händelseutvecklingen. Och så länge som det botemedel som ordinerats av den Gudomlige Läkaren inte ges, kommer denna tids lidanden att fortsätta och fördjupas. En uppmärksam betraktare av samtiden känner lätt igen det allt snabbare sönderfallet, ryckvist men obevekligt, av en världsordning som är beklagansvärt bristfällig.
Men dess motstycke är också igenkännbart - den konstruktiva process som Beskyddaren associerade med ”Bahá’u’lláhs gryende Tro” och beskrev som ”den Nya Världsordningens förelöpare som Tron inom kort måste etablera”. Dess indirekta effekter kan ses i utflödet av känslor, särskilt från de unga, som kommer från en längtan att bidra till samhällelig utveckling. Det är en gåva given till den Uråldriga Skönhetens anhängare att denna längtan, som obevekligen strömmar upp från den mänskliga anden i varje land, kan finna ett sådant vältaligt uttryck i det arbete som Bahá’í-samfundet utför för att bygga kapacitet för effektivt agerande bland de olika folken på vår planet. Kan något privilegium jämföras med detta?
För insikt i detta arbete låt varje troende vända sig till ‘Abdu’l-Bahá - hundraårsminnet av Hans ”epokgörande resor” till Egypten och till Västerlandet infaller vid denna tid. Outtröttligt lade Han fram lärorna vid alla sorters sammankomster: i hem och missionssalar, kyrkor och synagogor, parker och torg, järnvägsvagnar och oceanångare, klubbar och sällskap, skolor och universitet. Kompromisslös i försvaret av sanningen, ändå oändligt mild i sitt uppträdande, tillämpade Han de universella gudomliga principerna på tidens behov. Till alla utan åtskillnad - ämbetsmän, forskare, arbetare, barn, föräldrar, landsflyktiga, aktivister, präster, skeptiker - gav Han kärlek, visdom, tröst, vad än det speciella behovet var. Medan Han lyfte deras själar, utmanade Han deras föreställningar, skiftade deras perspektiv, utvidgade deras medvetenhet och fokuserade deras energi. Han visade i ord och handling sådan medkänsla och generositet att hjärtan blev fullständigt förändrade. Ingen visades bort. Vårt stora hopp är att upprepad åminnelse, under perioden för detta hundraårsminne, av Mästarens makalösa gärning kommer att inspirera och stärka Hans uppriktiga beundrare. Sätt Hans exempel framför ögonen och fäst blicken på det; låt det vara er instinktiva vägvisare i er strävan mot Planens mål.
Vid inledningen av bahá’í-samfundets första världsomfattande plan, beskrev Shoghi Effendi med övertygande ord de successiva stadierna genom vilka det gudomliga ljuset hade tänts i Síyáh-Chál, klätts i uppenbarelsens lampa i Bagdad, spritts till länder i Asien och Afrika medan det sken med ökad klarhet i Adrianopel och senare i ‛Akká, skickats över haven till de återstående världsdelarna, genom vilka det fortskridande skulle spridas över världens stater och underlydande områden. Den sista delen av denna process karaktäriserade han som ”detta ljus penetrering ... in i jordens alla återstående territorier, hänvisande till det som ”det stadium då ljuset av Guds triumferande Tro, lysande med all sin kraft och härlighet, kommer att ha översköljt och omfattat hela planeten.” Även om detta mål är långtifrån uppnått, lyser ljuset redan intensivt i mången region. I några länder lyser det i varje kluster. I det land där detta outsläckliga ljus först tändes, brinner det klart trots dem som vill släcka det. I olika nationer når det ett stadigt sken över hela grannskap och byar, när ljus efter ljus i hjärta efter hjärta tänds av Försynens Hand; det lyser upp tankfulla samtal på varje nivå av mänskliga mellanhavanden; det kastar sina strålar på myriader av initiativ tagna för att främja ett folks välmående. Och vid varje tillfälle strålar det från en trogen troende, ett vibrerande samfund, ett kärleksfullt Andligt råd - var och en av dem en fyrbåk av ljus mot dunklet.
Vi ber uppriktigt vid den Heliga Tröskeln att var och en av er, bärare av den odödliga flamman, må omges av de kraftiga bekräftelserna från Bahá’u’lláh när ni till andra förmedlar trons gnista.
För inte mer än tre år sedan gav vi bahá’í-världen utmaningen att utnyttja den handlingsplan som så klart framträtt under slutet av föregående globala plan. Gensvaret var, precis som vi hade hoppats, omedelbart. Vännerna ägnade sig, överallt, med stor kraft åt att nå målet att skapa intensiva tillväxtprogram i inte mindre än 1 500 kluster världen över och antalet sådana program började snart stiga. Ingen kunde då ana hur Härskarornas Herre, i Sin outgrundliga visdom, ämnade i grunden transformera Sitt samfund under en så kort tidsperiod. Vilket målmedvetet och tryggt samfund det var som firade sina framgångar vid mittpunkten av den aktuella planen vid fyrtioen regionala konferenser världen över!
Vilken utomordentlig kontrast dess sammanhållning och energi utgjorde mot den förbryllan och förvirring som en värld i en krisspiral upplever! Detta var, sannerligen, de lycksaligas samfund, som Beskyddaren pratade om. Detta var ett samfund som insåg den enorma potential det förlänats och var medvetet om den roll det är ämnat att spela i återuppbyggandet av en nedbruten värld. Detta var ett samfund på väg uppåt, utsatt för svårt förtryck i en del av världen, som trots detta reser sig oavskräckt och oförfärat som en enad helhet och förstärker sin förmåga att uträtta Bahá’u’lláhs verk att befria mänskligheten från det allra största förtryckets ok. Och i de nästan åttiotusen deltagarna på konferenserna såg vi, på denna historiska scen, framträdandet av en enskild troende i högsta grad viss om effektiviteten i planens metoder och verktyg och synnerligen skicklig på att hantera dem. Var och en av själarna i detta mäktiga hav utgjorde vittnesmål om trons transformerande kraft. Var och en utgjorde bevis för Bahá’u’lláhs löfte att hjälpa alla som, med avskildhet och uppriktighet, reser sig för att tjäna Honom. Var och en gav en glimt av den ras av varelser, helgade och tappra, rena och rättfärdiga, som är ämnade att utvecklas över generationer under inflytande av Bahá’u’lláhs uppenbarelse. I dem såg vi de första tecknen på fullbordandet av vår förhoppning, från planens början, att trons uppbyggande påverkan skulle erbjudas hundratusentals genom institutprocessen.
Allt tyder på att antalet intensiva tillväxtprogram världen över kommer att ha passerat 1 000-strecket vid slutet av denna riḍván-tid. Vad mer kan vi göra, vid inledningen av denna mest glädjefyllda högtid, än att böja våra huvuden i ödmjukhet inför Gud och frambära Honom tack för den gränslösa generositet Han visar Största Namnets samfund.
Tusen och åter tusen, som spänner över hela den mänskliga familjens mångfald, är engagerade i systematiska studier av det Skapande ordet i en miljö, som är såväl allvarlig som upplyftande. Då de genom en process av handling, reflektion och konsultation, anstränger sig för att tillämpa sina nyvunna kunskaper, ser de sin förmåga att tjäna tron stiga till nya nivåer. Då de hörsammar varje hjärtas innersta längtan att vara i förbindelse med sin Skapare, håller de gemensamma andakter på olika platser, förenar de sig med andra i bön, väcker de andlig mottaglighet och formar ett livsmönster, som kännetecknas av sin andaktsfulla karaktär. Då de besöker varandra i hemmen och besöker familjer, vänner och bekanta, inleder de en meningsfylld diskussion om andligt viktiga teman, fördjupar sina kunskaper om tron, delar med sig av Bahá’u’lláhs budskap och välkomnar ett växande antal att förena sig med dem i ett mäktigt andligt företag. I medvetenhet om jordens barns strävan och deras behov av andlig bildning, anstränger de sig för att involvera allt större skaror i klasser, som blir till magneter för unga och stärker trons rötter i samhället. De hjälper yngre ungdomar att ta sig igenom ett avgörande stadium i livet och gör det möjligt för dem att lägga sin energi på att främja civilisationen. Genom att de personella resurserna ökar kan även ett ökande antal av dem ge uttryck för sin tro genom en uppsjö av aktiviteter, som tillgodoser mänsklighetens behov, både andligt och materiellt. Sådant är panoramat framför oss, när vi, denna riḍván, stannar till för att iaktta det världsomfattande bahá’í-samfundets framsteg.
Vid flera tillfällen har vi visat på att målet för denna serie globala planer, som kommer att föra bahá’í-världen fram till hundraårsfirandet av trons danande tidsålder år 2021, kommer att uppnås genom tydliga framsteg i den enskilde individens, institutionernas och samfundets aktiviteter och utveckling. Vid denna mittpunkt av det som kommer att utgöra ett kvartssekel av ihärdig, fokuserad ansträngning, är bevisen på ökad kapacitet synbara överallt. Av särskild vikt är det tilltagande intrycket av den dynamik, som flödar fram ur samspelet mellan planens tre aktörer. Institutioner från nationell till lokal nivå, ser med allt större klarhet hur de skall skapa betingelser som bidrar till att ett ökande antal troende kan ge uttryck för sin andliga energi, i sin strävan efter ett gemensamt mål. Samfundet fungerar alltmer som en miljö i vilken individuell ansträngning och gemensam handling, medierade av institutet, kan komplettera varandra för att nå framsteg. Den livskraft som det framvisar och den enighet i syfte som besjälar dess ansträngningar, drar in i sina tillväxande led dem, som, från alla samhällsskikt, längtar efter att ägna sin tid och sina krafter åt mänsklighetens välfärd. Att samfundets dörrar står än mer öppna för varje mottaglig själ att träda in genom och ta emot näring från Bahá’u’lláhs uppenbarelse, är tydligt. Det finns inget större vittnesbörd för ändamålsenligheten i samspelet mellan planens tre deltagare, än det kraftigt ökade undervisningtempot, som kunde ses under det gångna året. Det framsteg som gjorts i processen anslutning i skaror var sannerligen signifikant.
Inom denna sfär av förbättrad samverkan har individuellt initiativ blivit alltmer verkningsfullt. I tidigare budskap har vi hänvisat till den drivkraft, som institut-processen förlänar individen när det kommer till att ta initiativ. Vännerna i alla världsdelar är engagerade i studier av skrifterna med det uttalade syftet att lära sig att tillämpa dem för trons tillväxt. Anmärkningsvärt många tar nu på sig ansvar för sina samfunds andliga livskraft. Energiskt utför de det tjänande, som hör ihop med ett hälsosamt tillväxtmönster. Då de har framhärdat i tjänandet av tron och bibehållit en ödmjukt lärande inställning, har deras mod och visdom, iver och skärpa, intensitet och förtänksamhet, beslutsamhet och tillit till Gud förenat sig alltmer för att förstärka varandra. I sin presentation av Bahá’u’lláhs budskap och sitt framvisande av dess sanningar har de tagit Shoghi Effendis ord att de varken får “tveka” eller “vackla”, varken “överdriva” eller “förminska” den sanning för vilken de är förkämpar, till sina hjärtan. De är varken “fanatiska” eller “överdrivet liberala”. Genom trofastheten i sin undervisning har de ökat sin förmåga att avgöra om lyssnarens mottaglighet kräver att de är “aktsamma” eller “djäva”, “agerar snabbt” eller “bidar sin tid”, är “direkta” eller “indirekta” in sina undervisnings-metoder.
Det vi fortsätter att finna uppmuntrande är hur väldisciplinerat detta individuella initiativ är. Överallt införlivar samfund gradvis de lärdomar, som hämtas från systematisering, och det ramverk som definieras av den aktuella serien av planer ger stadga och flexibilitet åt vännernas ansträngningar. Fjärran från att begränsas av dem, sätter detta ramverk dem i stånd att gripa tillfällen, att skapa relationer och att förverkliga en vision av systematisk tillväxt. Med ett ord, det ger form åt deras gemensamma förmågor.
När vi överblickar det som uppnåtts i världen, fylls våra hjärtan med särskild beundran för de troende i Iran, som, under de mest krävande omständigheter, modigt rest sig för att tjäna sitt land och som lägger sin energi på att ge det nytt liv, trots att deras möjligheter är begränsade. Mot bakgrund av de begränsningar som lagts på trons administration, har de individuellt tagit itu med att göra sina landsmän bekanta med Bahá’u’lláhs läror genom att samtala med dem om Hans återlösande budskap. De har inte bara fått stöd utan motstycke från upplysta själar då de börjat göra detta, utan de har mött en mottaglighet långt bortom vad de än kunnat föreställa sig vara möjligt.
Alla Bahá’u’lláhs följeslagare, som är medvetna om de förenande och söndrande krafter som verkar i dagens samhälle, ser sambandet mellan den ökande mottagligheten för tron i jordens alla hörn och världens nuvarande systems misslyckanden. Det är helt säkert att sådan mottaglighet kommer att öka när mänsklighetens plågor förvärras. Hys inga tvivel: Den kapacitetstillväxt som satts i rörelse, som svar på den ökade mottagligheten, är fortfarande i sin linda. Omfattningen av de krav som ställs av en värld i oordning, kommer att pröva denna kapacitet till det yttersta under de närmaste åren. Förtryckets krafter plågar mänskligheten, oavsett om de framskapats ur religiösa fördomar eller ur den vilda materialismens högborg. Bahá’íer förstår orsaken till detta lidande. “Vilket ‘förtryck’ är tyngre”, frågar Bahá’u’lláh, än det att en själ, som söker sanningen och önskar nå fram till kunskapen om Gud, icke skulle veta var han skall söka den eller hos vem?” Det finns ingen tid att förlora. Planens tre deltagare måste göra fortsatta framsteg, både i sin utveckling och i sina aktiviteter.
‘Abdu’l-Bahá har lovprisat “två maningar”, till “framgång och välfärd”, som kan höras från “mänsklighetens lyckas höjder”. En är “civilisationens” maning, “den materiella världens framsteg”. Den består av de “lagar”, “regler”, “konst och vetenskap” genom vilka mänskligheten utvecklas. Den andra är “Guds själaväckande maning”, på vilken mänsklighetens eviga lycka beror. “Denna andra maning”, förklarar Mästaren, “har sin grund i Herrens instruktioner och förmaningar och den moraliska sfärens maningar och altruistiska känslor, som, likt ett skinande ljus, lyser upp och belyser människans verklighets lampa. Dess genomträngande kraft är Guds ord.” När ni nu fortsätter att arbeta i era kluster kommer ni att alltmer dras in i det omgivande samhällslivet och kommer då att utmanas att vidga den systematiska inlärningsprocessen, som ni nu är engagerade i, att spänna över ett växande omfång av mänsklig strävan. I de ansatser, tillvägagångssätt och redskap ni använder kommer ni att behöva uppnå samma samstämmighet, som utmärker det tillväxtmönster som nu växer fram.
Bibehållen tillväxt i kluster efter kluster kommer att vara beroende av de egenskaper, som utmärker ert tjänande i världens folks ögon. Så fria måste era tankar och handlingar vara från varje spår av fördomar - vare sig det handlar om ras, religion, rikedom, nationalitet, stam, klass eller kultur - att även främlingen ser kärleksfulla vänner i er. Så hög måste måttet av er förträfflighet vara och så rena och kyska era liv att det moraliska inflytande ni utövar genomsyrar medvetandet i samhället i stort. Enkom om ni uppvisar den rättskaffens vandel, som trons skrifter manar varje själ till, kommer ni att kunna kämpa mot de myriader former av korruption, öppna såväl som dolda, som tär på samhällets livsavgörande delar. Enkom om ni ser ära och ädelhet i varje människa - oavsett rikedom eller fattigdom - kommer ni att kunna kämpa för rättvisa, och till den grad era institutioners administrativa processer styrs av principen om bahá’í-rådslag kommer mänsklighetens stora massor att kunna söka skydd i bahá’í-samfundet.
Var säkra på att härskaran i höjden, när ni nu tränger framåt, ordnar sina trupper och står redo att bistå er. Våra ständiga böner kommer att omsluta er.
Femårsplanens första år bär vältaligt vittnesbörd om den tillgivenhet med vilken Bahá’u’lláhs anhängare tagit till sig de riktlinjer vi presenterade i vårt budskap daterat 27 december 2005 och deras engagemang i processen att främja anslutning i skaror. I de kluster där man har använt sig av alla aspekter av dessa riktlinjer sker stadiga framsteg, både vad gäller de troende och deras vänners deltagande i samfundslivet och vad gäller numerisk tillväxt, där vissa kluster med några månaders mellanrum rapporterar hundratals nya troende medan andra rapporterar flera tiotal. Central i denna utveckling har varit den ökade medvetenheten om detta företags andliga natur tillsammans med en ökad förståelse av de beslutsverktyg som definieras av planens huvudelement.
Innan vi sjösatte den nuvarande serien globala planer med det enda målet att främja processen anslutning i skaror hade bahá’í-samfundet gått igenom ett stadium med snabb, storskalig expansion i många delar av världen, en expansion som i slutändan var omöjlig att upprätthålla. Utmaningen låg alltså inte så mycket i att utöka trons led med nya troende, åtminstone inte från grupper som bevisligen var mottagliga, utan i att införliva dem i samfundslivet och ur dem få fram ett lämpligt antal individer som var hängivna dess fortsatta tillväxt. Så avgörande var det för bahá’í-världen att anta denna utmaning att vi gav den en central roll i fyraårsplanen och bad Nationella andliga råd att lägga största delen av sin energi på att skapa institutionell kapacitet, i formen av träningsinstitut, för utvecklandet av personella resurser. Ett ständigt ökande antal troende, antydde vi, skulle behöva nyttja ett formellt träningsprogram med syfte att ge dem de kunskaper och andliga insikter, färdigheter och förmågor, som behövs för att utföra det tjänande som skulle upprätthålla storskalig expansion och konsolidering.
Idag ser vi, då vi ser på hur de kluster med stadig tillväxt arbetar, att vännerna i vart och en av dem har fortsatt att stärka institutprocessen samtidigt som de lärt sig att mobilisera sin ständigt ökande kärna av aktiva understödjare av tron, att skapa en effektiv metod för att koordinera sina insatser, att väva samman sina individuella initiativ och de gemensamma ansträngningarna till ett effektivt mönster av enad handling och att använda sig av analyser av lämplig information i planerandet av sina aktivitetscykler. Att de har funnit en metod för att samtidigt utföra expansions- och konsolideringsarbetet - nyckeln till fortsatt tillväxt - är uppenbart. Dessa bevis kommer säkerligen att inspirera alla hängivna troende att vara ståndaktiga på denna det systematiska lärandets stig som utstakats.
Det som uppnåtts under dessa år av fantastiska ansträngningar har inte begränsats till de kluster där omfattande expansion och konsolidering på detta sätt givits nytt liv. Det tillvägagångssätt, som användes under fyraårsplanen, följt av tolvmånadersplanen och den förra femårsplanen visade sig avgörande i skapandet av möjligheter för den enskilde troende att utvidga sina ansträngningar till en större cirkel av människor och engagera dem i olika aspekter av samfundslivet. Fördelarna med det decennielånga uppbyggandet av färdigheter hos de tre aktörerna i de globala planerna är nu i stort tydliga. Överallt fanns det ett behov av att få en förståelse av dynamiken i utvecklandet av personella resurser. Överallt var vännerna tvungna att lära sig förutsättningarna för ihållande tillväxt - att stödja systematisk handlig och undvika distraktioner, att föra ner vissa aspekter av det kollektiva beslutsfattandet till gräsrotsnivå och att skapa samfund som har en känsla av mål, att uppmuntra universellt deltagande och att tillmötesgå olika delar av samhället i sina aktiviteter, särskilt barn och yngre ungdomar, de framtida förkämparna för Guds sak och skaparna av Hans civilisation.
Med en så stadig grund bör varje enskild troende först och främst tänka på undervisning. Vare sig de, som enskilda individer, undervisar sina vänner under firesides och sedan bjuder dem att deltaga i kärnaktiviteterna eller använder dessa aktiviteter som sina huvudsakliga undervisningsinstrument; vare sig de, som samfund, låter sitt arbete med barn och yngre ungdomar utgöra den inledande ansträngningen i ett kluster eller om de först riktar in sig på de äldre generationerna; vare sig de, i sina gemensamma ansträngningar, besöker familjer i grupp, som del av en intensiv kampanj eller över tid regelbundet besöker troende i deras hem- dessa är beslut som endast kan fattas i enlighet med vännernas förutsättningar och möjligheter och beskaffenheten hos de populationer med vilka de interagerar. Det alla måste erkänna, oavsett omständigheter, är dels de skriande behoven hos en mänsklighet som, i avsaknad av andlig näring, sjunker allt djupare ner i förtvivlan och angelägenheten i ansvaret att undervisa, som vi alla och envar har anförtrotts såsom medlemmar av det Största Namnets samfund.
Bahá’u’lláh har befallt Sina anhängare att undervisa om saken. Tusen och åter tusen använder sig redan energiskt av planen för att öppna vägar att leda själar på till Hans uppenbarelses ocean. Vi ser, med förväntansfulla ögon, fram emot den dag då undervisning är den dominerande passionen i varje enskild troendes liv och när samfundets enhet är så stark att den möjliggör för denna eld att uttrycka sig genom oavbruten handling på tjänandets fält. Detta är vår djupaste önskan för er och målet för våra innerliga böner vid den Heliga Tröskeln.
Nu när Femårsplanen går in på tredje året ökar utvecklingstakten. Det som uppnåtts under det år som precis avslutats överträffar vida det som uppnåddes under de föregående 12 månaderna. Tillförseln av energi till denna utveckling kommer lika mycket av den ökade samordningen av Planens grundläggande beståndsdelar, som av den sporrande kraften som kommer av den anda av oro som genomsyrar planeten.
De omständigheter som omger inledningen av detta administrativa år är samtidigt utmanande, extraordinära och av avgörande betydelse. Hela föregående år skakades av en följd händelser, som kulminerade i att krig bröt ut i Mellanöstern. Konsekvenserna av detta är inte mindre för utvecklingen av Största Namnets samfund än för evolutionen av ett alltmer globalt samhälle, som plågas av turbulent förändring. Tidpunkten för samt skalan och riktningen av denna förändring har, av nöden, inte gått att förutse. Hur snabb har inte denna förändring av världens tillstånd varit! I den konflikt som resulterade, och i vilken de länder där Sakens tidiga historia formades så iögonfallande är inblandade, får vi en påminnelse om Bahá’u’lláhs varning att ”världens jämvikt har rubbats genom det vibrerande inflytandet av denna största, denna nya världsordning”. Att dessa händelser direkt påverkar ett territorium med ett så rikt bahá’í-arv som Irak är speciellt anmärkningsvärt.
Den söndring som orsakats av denna och andra händelser i världen ger, bland annat, utrymme för öppnandet av ett nytt kapitel i historien om det prisade, men jämmerligt förtryckta, bahá’í-samfundet i ett land där Guds Manifestation för denna dag var bosatt under ett helt årtionde. Den har även förstört förberedelserna för det nionde Internationella Konventet vid vår Tros Världscenter. Men detta avskräcker, trots besvikelsen, inte. När Guds Stora Plan sammanfaller med Hans Mindre Plan kommer det inte att finnas några tvivel om att det, i sinom tid, genom försynens skickelse, kommer att framträda ett tillfälle med fantastiska möjligheter att befrämja Hans strålande Tros intressen.
Den sorg, den rädsla och de bryderier som skapats, av denna den senaste konflikten i utvecklandet av den Mindre freden, har lett till ett ökat missnöje och en ökad indignation över de återkommande kriser som skakar planeten. Oron hos folk världen över får utlopp i argsinta demonstrationer, som är för över-väldigande för att kunna ignoreras. De saker de protesterar mot och de känslor de väcker ökar ofta på det kaos och den förvirring de, genom dessa offentliga känsloyttringar, söker råda bot på. För Guds vänner finns det en otvetydig förklaring till det som händer. De behöver bara påminna sig om den vision och de principer Tron ger för att, på ett effektivt sätt, kunna möta de utmaningar som den ökande oron och förfäran ger upphov till. Låt dem sträva efter en djupare förståelse av de läror som är av relevans genom att studera Shoghi Effendis brev, som publicerats i Bahá’u’lláhs Världsordning, framför allt ”Målet för en ny Världsordning”, ”Amerika och Den allra största freden” och ”Världs-civilisationens Utveckling”.
Medan världen fortsätter på sin omtumlande bana har Femårsplanen nu nått det stadium där samfundet är redo att ta stora steg mot dess huvudsakliga mål: att främja processen anslutning i skaror. De uppmuntrande detaljerna kring Trons tillstånd, på alla fem kontinenter, har redan givits i vårt brev från 17 januari. Ett brev vi ber er att studera närmare. Endast ett fåtal viktiga detaljer behöver betonas: Uppdelningen av länder i områden har fullbordats i 179 länder och det finns nu ungefär 17 000 av dessa tillväxthärdar. Reflektionsmötena har fungerat som kraftfulla medel då det gäller att ena tanke och handling över institutions- och rumsgränser.
De har fungerat som ett starkt stimuli för både institutioners och enskildas initiativ i en ömsesidigt stödjande anda. Institutprocessen har, än mer framträdande, visat på sin roll som en kraft för att skapa tillväxt och konsolidering. Planens kärnaktiviteter har nått en nivå, som vida överträffar det gångna årets. Till följd av detta är ett ökande antal vänner världen över nu aktiva i undervisningsarbete och i administrativt arbete, visande på den smittsamma anda av tillit som inspirerar entusiasmen i deras ansträngningar. Ungdomar och barn har mer systematiskt varit delaktiga i samfundsaktiviteterna och icke-bahá’íer har, i allt större omfattning, deltagit i studiecirklar, andliga sammankomster och barnklasser. Det är verkligen glädjande att se att, under den korta period som gått sedan planens början, dessa kärnaktiviteter, i många områden där de tidigare varit sporadiska, har blivit regelbundna inslag och mångfaldigats. Här är exempel från ett världssamfund, fokuserat och på väg som aldrig förr.
Under det senaste året, samtidig som detta tillväxtmönster rotat sig allt starkare i arbetet med Planen, skedde även annan viktig utveckling. På området externa angelägenheter har Bahá’í International Communitys organ varit aktiva inom alldeles för många och olika områden för att det ska gå att beskriva här men sammantaget så imponerande att det inte går att låta bli att nämna. Höjdpunkten bland dessa aktiviteter var det budskap vi, förra april, riktade till världens religiösa ledare. Detta har tillfört ny energi till bahá’í-samfundets ansträngningar att göra de mest inflytelserika elementen i samhället medvetna om de frågor som är av avgörande betydelse för att säkerställa fred på jorden. Genom den samordning Bahá’í International Communitys kontor för information till allmänheten stått för och Nationella andliga råds snabba handlande spreds meddelandet på kort tid till topparna, och även andra nivåer, i religiösa samfund världen över.
Syftet med detta är att göra de inblandade medvetna om det angelägna behovet av att religiösa ledare tar itu med problemet med religiösa fördomar, vilka utgör ett allt större hot mot mänsklig välfärd. Den omedelbara responsen från många mottagare tyder på att budskapet tas på allvar och även, på vissa ställen, har givit nya infallsvinklar vid interreligiösa aktiviteter. Vad gäller social och ekonomisk utveckling har vi nått ett tempo, som allt djupare präglar institutionella och enskilda ansträngningars påverkan på både samfundets inre utveckling och samfundets samarbete med andra. Kontoret för social och ekonomisk utveckling berättar att det under Planens andra år startats åtta bahá’í-inspirerade utvecklingsorgan, som arbetar inom så olika områden som kvinnors utveckling, hälsa, jordbruk, utbildning av barn och bemyndigandet av ungdomar.
I det Heliga landet har den engelska översättningen av Bahá’u’lláhs arabiska brev känt under namnet Javáhiru’l-Asrár givits ut med titeln ”Gems of Divine Mysteries”. Renoveringen av Bahá’u’lláhs cell i fängelset i ‘Akká har blivit färdig och arbetet har påbörjats med övriga celler på övervåningen. Från och med nästa pilgrimssäsong, som har sin början i oktober 2003, utökas antal pilgrimer i varje grupp från 150 till 200. Vidare kan satsningarna på att utveckla institutioner vid Världscentret framför allt ses på den fortsatta utvecklingen av Ḥuqúqu’lláh-institutionen under förvaltarens, Guds Saks Hand ‘Alí-Muhammad Varqá, förnäma ledning. Genom sina kloka initiativ och ständiga ansträngningar har dr Varqá inspirerat utbildningen av vännerna världen över kring lagen om Ḥuqúqu’lláh. Under det årtionde som gått sedan lagen implementerades universellt har ett nätverk av nationella och regionala styrelser växt fram. Styrelser som samordnar och styr aktiviteten hos det växande antalet ombud och representanter. Kunskap om denna betydelsefulla lag har spridits vida omkring och vänner från alla kontinenter reagerar på den med en hängivenhet, som förvaltaren hoppas kommer att beröra dem som ännu inte åtnjutit de välsignelser som kommer av att följa denna lag.
Under de snart två år som gått sedan vi offentliggjorde behovet av ekonomiskt stöd för att, på en lämplig nivå, bevara byggnaderna och trädgårdarna vid Världscentret har Egendomsfonden inrättats. Bidragen har ännu inte nått upp till de årliga behoven. Vi har, emellertid, känt oss ödda att avsätta fem miljoner dollar av de inkomna bidragen till en öronmärkt fond och dessa ska utgöra grunden för ett kapital som ska ge avkastning som i sin tur skall gå till det ursprungliga ändamålet. Vi har gjort detta genom att ta från Internationella Fonden för att täcka nödvändiga kostnader och har därför tvingats avstå från andra aktiviteter, som normalt skulle ha utförts. Vi är mycket glada över att kunna meddela att, som svar på Chiles Nationella andliga råds begäran, 185 byggnadsförslag, från arkitekter och designer världen över, mottagits på Sydamerikas Modertempel, vilket ska byggas i Santiago. Det slutliga valet kommer att presenteras i sinom tid.
Kära vänner: Tillfredställda med de gedigna bevis på framsteg som ses överallt litar vi till den Högste Herrens fortsatta bekräftelser av det hängivna arbete ni utför med Femårsplanen, en plan ämnad att fylla dagens behov. Må er ihärdighet i detta arbete befria de instängda krafter, som, genom Abhá-skönhetens nåd och ynnest, med stora framstötar kan främja processen anslutning i skaror i varje land.
9.1. Kaskaden av händelser inom och utom tron, vid inledningen av den danande tidsålderns femte epok, uppvisar ett vördnadsbjudande skådespel. Inom saken bländades sinnena av den historiska betydelsen av tilldragelserna, som markerade fullbordandet av byggnaderna på Karmelberget, sistlidna maj, då intrycken av dem ögonblickligen förmedlades över hela planeten via satellitutsändningar och genom den mest omfattande mediebevakning som någonsin beviljats ett bahá’í-evenemang. Medan de senaste tecknen på det påtagliga utvecklandet av Skriften till Karmel avtäcktes i andlös storslagenhet inför världens ögon, tog Bahá’u’lláhs sak ett språng mot en ny framskjuten ställning i dess fortsatta framstigande ur obemärktheten. Ett outplånligt intryck antecknades sålunda i religionsordningens krönikor.
9.2. Denna yttre manifestation av den livskraft som besjälar vår okuvliga tro har haft sin motsvarighet i kraften hos de inre processer som är i verksamhet sedan femårsplanens inledning sistlidna riḍván. Vi manas därför att inbjuda delegaterna som är församlade vid de nationella årsmötena och alla andra efterföljare till Bahá’u’lláh världen över att förena sig med oss i begrundandet av några kraftfulla höjdpunkter i planens verksamhet under dess första år - höjdpunkter som inte kan annat än glädja hjärtan och inspirera till förtroende för de oräkneliga inneboende möjligheterna hos den kurs enligt vilken planen är utlagd.
9.3. I sitt ivriga gensvar på dess krav, har Nationella andliga råd engagerat sig i en serie planeringsmöten med kontinentala rådgivare, före och omedelbart efter riḍván. Dessa anslog takten för ett kraftfullt igångsättande, som utmärks av de steg som tagits för att bringa ett nytt kännetecken hos processen anslutning i skaror i verkställighet. I varje nationellt samfund har bahá’í-institutioner påbörjat uppgiften att systematiskt kartlägga sitt land med syftet att dela in det i ”kluster”, där vart och ett har en sammansättning och storlek som överensstämmer med en hanterbar omfattning av aktiviteter för tillväxt och utveckling. En sådan kartläggning, som redan har rapporterats av omkring 150 länder, gör det möjligt att förverkliga ett mönster av välordnad utvidgning och befästande. Sålunda skapar det också ett perspektiv, eller en vision, av systematisk tillväxt, som kan vidmakthållas från kluster till kluster över ett helt lands yta. I detta perspektiv blir jungfruliga kluster, likt jungfruliga områden som identifierats i gångna fälttåg, mål för inrikes pionjärer, medan öppnade kluster fokuserar på sin interna utveckling som sätts i rörelse av planens tre ingående komponenters - individens, institutionernas och samfundets - ömsesidigt förstärkande arbete.
9.4. Det är ytterst uppmuntrande att se att detta arbetes framsteg stimuleras genom institutprocessen, som stärktes betydligt förra året genom de kampanjer som genomfördes i många länder för att öka antalet utbildade handledare. Där ett institut är väl etablerat och ständigt verksamt har tre kärnaktiviteter - studiecirklar, andaktsmöten och barnklasser - mångfaldigats jämförelsevis lätt. Det ökande deltagandet av sökare i dessa aktiviteter, inbjudna av sina bahá’í-vänner, har i sanning skänkt en ny dimension åt deras syften, vilket följaktligen medfört nya inträden i tron. Här finns sannerligen en mycket lovande inriktning för undervisningsarbetet. Dessa kärnaktiviteter, som i inledningen utformades för att i första hand gynna de troende själva, håller naturligt på att bli till portaler för inträden i skaror. Genom att kombinera studiecirklar, andaktsmöten och barnklasser inom klustrens ramverk, har en modell för sammanhängande handlingsmönster kommit på plats och frambringar välkomna resultat. Vi är förvissade om att världsvid tillämpning av denna modell rymmer ofantliga möjligheter för trons framåtskridande under kommande år.
9.5. Dessa nervkittlande framtidsutsikter blev än mera livskraftiga genom den enorma energi som Internationella undervisningscentret satsade på berikandet av världssamfundets förståelse av systematisk tillväxt. Genom att begagna sig av den fördel som den nyligen inledda nya perioden av tjänande för hjälprådsmedlemmar gav, kallade Undervisningscentret till 16 regionala orienteringskonferenser att hållas under årets sista månader. Till var och en av dessa sände det två av sina medlemmar. Genom stark fokusering på temat ”institut och systematisk tillväxt”, försåg konferenserna, där näst intill samtliga rådsmedlemmar världen över deltog, deltagarna med ett stort mått av information som, genom deras oförtröttliga arbete, kommer att överhölja samfundsväven i dess helhet.
9.6. Ett samfund så rikt förlänat, så erfaret, så fokuserat på en gudomligt inspirerad handlingsplan, skådar ut mot en värld vars invånare, sedan tilldragelserna i Heliga landet i maj 2001, sjunkit än djupare ner i ett träsk av mångfaldiga oroligheter. Och likväl är det just under dessa, till synes ogästvänliga, förhållanden som saken är avsedd att gå framåt och kommer att blomstra. The Summons of the Lord of Hosts (Härskarornas Herres kallelse), den nyligen utgivna volymen med de fullständiga texterna, i engelsk översättning, från Bahá’u’lláhs skrifter till världens konungar och styresmän, har kommit som en läglig påminnelse om de svåra konsekvenserna av att ignorera Hans varningar för orättvisa, tyranni och korruption. De våldsamma chocker som överallt drabbar människors samveten, understryker den tvingande nödvändigheten av det botemedel som Han föreskrivit. Vi, Hans trogna tjänares spridda skara, har sålunda återigen kommit till en tidpunkt med oemotståndliga möjligheter - möjligheter att undervisa Hans sak, att bygga upp Hans underbara system och att på ett uppoffrande sätt tillhandahålla de oundgängligen behövliga materiella medlen på vilka framåtskridandet och utförandet av andliga aktiviteter oundgängligen beror.
9.7. Vår oundvikliga uppgift är att, utan fruktan och tvekan, begagna oss av det nuvarande tumultet, i syfte att sprida och framvisa den omvandlande förmågan hos ett budskap som kan säkra världens fred. Har inte den välsignade Skönheten bemyndigat och givit oss tillförsikt med kraftfulla ord? ”Låt icke världens händelser göra er nedstämda”, är Hans kärleksfulla råd. ”Jag svär vid Gud,” fortsätter Han, ”glädjens hav trängtar att nå er närvaro, ty varje gott ting har blivit skapat för er, och skall, i enlighet med tidens behov, bli uppenbarat för er.”
9.8. Obehindrade av varje tvivel, ohindrade av varje hinder, pressa då framåt med planen i hand.
6.1. Med stor glädje i våra hjärtan och med stora förväntningar når vi fram till denna riḍván-period i en förändringens tid, när ett nytt sinnestillstånd är uppenbart bland oss alla. I hela vårt världssamfund föreligger en ökad medvetenhet om processarbetets värde, nödvändigheten att planera och förtjänsten av ett systematiskt handlande då man gynnar tillväxt och i att utveckla de mänskliga resurser genom vilka expansion kan vidmakthållas och konsolidering säkerställas.
6.2. Den sammanhängande förståelsen av dessa förutsättningar för utveckling kan inte värderas högt nog, ej heller kan betydelsen av att göra dem bestående genom välorganiserad skolning överskattas. Således är det faktum att vårt samfund nått fram till en sådan tidpunkt för insiktsfullt tillfälle en betydelsefull händelse för oss. Vi är den Välsignade skönheten djupt tacksamma att vara istånd att inse och jubla över detta i själva begynnelsen av det världsomfattande företag som sjösätts under dessa festdagar.
6.3. Den viljestyrka som frammanats av denna insiktsfullhet var betecknande för konferensen som hölls med de kontinentala rådgivarna och deras hjälpråds-medlemmar i januari i Heliga landet. Konferensen gav upphov till en så upplysande erfarenhet att den kom att utmärka Trons inträde i en ny epok, den Danande tidsålderns femte. En så uppfriskande livskraft, som framvisades vid denna historiska sammankomst, kom att uppfattas som ett manifesterande av den stigande kvaliteten hos aktiviteterna i hela samfundet. Det gångna årets strävan att söka efter grundförutsättningarna för främjande av processen inträde i skaror bekräftade denna iakttagelse. Vägen var således beredd för Femårsplanen, den första satsning som inleds under Femte epoken.
6.4. Genom att öka den föregående Fyraårsplanens stora ansträngningar, som framskapade över trehundra institut, nådde Tolvmånadersplanen sitt syfte. Den vann betydelse genom de märkbara gensvaren från institutioner och individer på maningen om större fokusering på barnens andliga fostran och yngre ungdomars delaktighet i bahá’ísamfundets liv. Att utbilda barnklasslärare och att räkna in de yngre ungdomarna i institutsprocessen har blivit regelmässiga delar i bahá’í-aktiviteterna i ett flertal länder. Trots dess kortvarighet hade Tolvmånaders-planen en betydelse utöver de syften som den uttryckligen tilldelats. Planen var en dynamisk länk mellan en mycket händelserik epok i bahá’í-historien och de oerhört lovande utsikterna hos en ny epok, som de uppnådda framstegen har förberett samfundet så väl för. Den har också etsat sig in i våra krönikor på grund av de bestående effekterna på Trons aktiviteter under nittonhundratalets slut - ett århundrade som är värt att reflekteras över av varje bahá’í som önskar förstå de tumultartade krafter som påverkade livet på planeten och Trons egna processer vid en kritisk tidpunkt i mänsklighetens sociala och andliga utveckling. Som ett hjälpmedel för en så förtjänstfull ansträngning framställdes Century of Light, en översikt över nittonhundratalet, på vår begäran och under vårt överinseende.
6.5. Vid många tillfällen under detta strävansår var Trons aktiviteter vad gäller externa frågor särskilt synbara. Beakta exempelvis de tillfällen då bahá’í-representanter deltagit på framträdande sätt i millenieaktiviteter i maj, augusti och september på anmodan av FN:s generalsekreterare. Innebörden av ett så nära och bemärkt deltagande av Bahá’í International Community i Mindre fredens processer kommer inte att kunna förstås förrän i framtiden.
6.6. Bland annat värt att framhäva återfinns den kontinentala sammandragning som organiserades i Indien av The Institute for Studies in Global Prosperity, ett nytt organ underställt Bahá’í International Community. Valet av temat ”vetenskap, religion och utveckling” ledde till att ledande indiska ideella organisationer likväl som kända instutioner som UNESCO, UNICEF, WHO och Världsbanken deltog i konferensen. I oktober startades Bahá’í World News Service (BWNS) på Internet med syfte att nå både bahá’ísk och icke-bahá’ísk publik med nyheter om utvecklingen i bahá’í-världen.
6.7. De intensiva aktiviteterna i bahá’ís världscentrum under det senaste året bekantgjordes huvudsakligen för vännerna genom tidigare rapporter som hänvisade till sådana framsteg som att Internationella undervisningscentret flyttat in i sitt permanenta säte på Karmelberget, den konferens som hölls med de kontinentala rådgivarna och deras hjälprådsmedlemmar i Heliga landet i januari och fullbordandet av karmelbergsprojekten, vilka nu får sin slutliga puts som förberedelse inför firandena i maj. Gångna oktober blev för första gången pilgrimer och besökare mottagna i det nya mottagningscentret i Haifa, som tagits i drift fullt ut. I Bahjí har förskönandet av den heliga platsen, genom att dess trädgårdar utvecklats, fortsatts kontinuerligt. Verksamheten har dock påskyndats av det nya projekt som förra året inleddes för att konstruera ett besökscentrum vid egendomens norra del, bortom Collins Gate. Den planeras att vara färdig inom de närmaste månaderna. Byggnadsstommen är färdigställd och arbetet framskrider på alla områden inklusive avslutande arbeten på byggnader och trädgårdsanläggningar. De nya resurserna kommer att öka möjligheten för Värdscentret att ta emot ett ökat antal pilgrimer, bahá’í-besökare för kort tid och speciella gäster. För att avsluta denna sammanfattning av året, har vi glädjen att meddela er att efter nästan tre decennier har Nationella andliga rådet för Indonesiens bahá’íer återupprättats vid det nationella årsmöte, som hölls i Jakarta föregående riḍván. Ett officiellt förbud riktat mot bahá’íaktiviteter i augusti 1962 begränsade avsevärt de indonesiska bahá’íernas verksamhet hela denna tid, men de förblev ståndaktiga och visa i sin tålmodighet tills förändrade omständigheter i landet ledde till att förbudet upphävdes. Vågar vi då inte hoppas att en likartad glädjefylld rapport angående våra kringrända medtroende i Iran, Egypten och andra länder inte är alltför avlägsen?
6.8. Kära vänner: Om tjugo år kommer bahá’í-världen att högtidlighålla hundraårsminnet av Danande tidsålderns inledning. Vi ser tillbaka på tidsålderns gryning från utgångspunkten av resultat som man knappast kunde ha föreställt sig i begynnelsen. Framför oss finns vyer som enträget manar samfundet till ännu större framsteg under den korta tidsrymden fram till denna hundraårsdag. Dessa höjder kan och måste bestigas. Femårsplanen, vilken vi kallar vännerna i hela världen att ge angelägen och beständig uppmärksamhet till, är avsedd att möta denna utmaning. Den utgör den första av en serie fälttåg som kommer att drivas under dessa tjugo år.
6.9. Denna plan kännetecknar nästa fas i syftet att åstadkomma ett betydande framsteg i processen inträde i skaror. Den kräver ett påskyndande av denna livsavgörande process och insisterar därtill på kontinuitet i de systematiska strävandena från de tre ingående parternas sida: individen, institutionerna och samfundet.
6.10. Det finns ingen anledning att utveckla planens krav, eftersom dessa framlades i vårt budskap till de rådgivare, som samlats i Heliga landet och därefter spreds till alla Nationella andliga råd. Kort efter sin konferens började rådgivarna att rådslå med nationella råden om genomförandet av planen inom deras respektive ansvarsområden. Planens inriktning är därför känd för vännerna överallt eftersom regionala och lokala förberedelser för att genomdriva dess huvudsakliga syfte pågår. Det finns nu en allmän medvetenhet att ansträngningar kommer att göras för att åstadkomma att Tron tränger djupare in allt fler regioner inom länderna. Då omständigheterna tillåter kommer exempelvis lokala samfund som finns i nära anslutning till varandra att mobiliseras för att delta i intensiva tillväxtprogram. Andra sätt att närma sig uppgiften kommer att kräva ett metodiskt öppnande av nya områden, för vilket inrikes pionjärer måste mobiliseras i samma helgade anda som drev dem som förut spreds utrikes för att öppna jungfruliga områden bortom kontinenter och hav. Det är tillräckligt att säga att den process som besjälar denna gudomligt drivna verksamhet slutligen kommer att utökas efterhand som besläktade aspekter gradvis introduceras och systematiskt integreras i dess verkställighet.
6.11. Ett karaktärsdrag hos Femte epoken kommer att bli berikandet av samfundets andaktsliv genom inrättandet av nationella Tillbedjans Hus, efterhand som omständigheterna i nationella samfund möjliggör detta. Tidsplaneringen för dessa projekt kommer att beslutas av Universella rättvisans hus i förhållande till framskridandet av processen inträde i skaror inom länderna. Denna utveckling kommer att bli uppenbar genom de successiva stadierna i ‘Abdu’l-Bahás Gudomliga plan. Efter att västerlandets modertempel fullbordats, inledde Beskyddaren ett program för att bygga kontinentala tempel. De första av dessa var Mashriqu’l-Adhkár i Kampala, Sydney och Frankfurt, vilka byggdes som svar på mål i Tioårsplanen. Universella rättvisans hus fortsatte enligt dessa linjer genom att bygga tempel i Panama City, Apia och New Delhi. Detta kontinentala stadium måste dock fullbordas: ytterligare en byggnad återstår att resas. Med djup tacksamhet och glädje tillkännager vi vid detta gynnsamma tillfälle beslutet att gå vidare med detta sista projekt. Under Femårsplanen kommer byggandet av modertemplet för Sydamerika att inledas i Santiago, Chile, och på så sätt uppfylla en önskan som klart uttrycktes av Shoghi Effendi.
6.12. Samtidigt är tidpunkten gynnsam att ytterligare steg tas vid Världscentret för att utveckla funktionen hos de institutioner som tagit de nya byggnaderna på Bågen i besittning. Eftersom Internationella undervisningscentret har gjort avsevärda framsteg i sitt arbete, kommer uppmärksamheten speciellt att riktas mot att organisera arbetet inom Centret för studiet av texterna. Utökningen av översättningar till engelska av de heliga texterna kommer särskilt att uppmärksammas. Institutionens syfte är att bistå Universella rättvisans hus med att konsultera de heliga skrifterna och förbereda översättningar och kommentarer till Trons auktoritativa texter. Därutöver kommer ett fortsatt arbete i Heliga landet inriktas på att vidta steg för att möjliggöra mottagandet av ett än större antal pilgrimer och besökare i bahá’ís världscentrum.
6.13. I vårt riḍván-budskap för fem år sedan förutskickade vi att en större tilldragelse skulle äga rum vid Världscentret för att markera att projekten på Karmelberget fullbordats och att terrasserna vid Bábs gravhelgedom öppnats för allmänheten. Den tidpunkten är alldeles förestående och vi fröjdas över att se fram mot att välkomna vänner från praktiskt taget alla länder till program som kommer att sträcka sig över en period på fem dagar, 21 till 25 maj. Vi kan också med glädje meddela att steg har vidtagits för att ansluta bahá’ívärlden till programmet direktsändning på Internet och via satellit, varom information nu delges. Samtidigt som Världscentret koncentrerar sig på förberedelserna, byggs en förväntan upp bland allmänheten i Haifa, där de kommunala myndigheterna åtagit sig att publicera en bok med titeln Bahá’í Shrine and Gardens on Mount Carmel, Haifa, Israel: A Visual Journey som kommer ut samtidigt som tilldragelsen äger rum. Dessutom genomför israeliska postverket sitt beslut att samtidigt ge ut ett minnesfrimärke föreställande terrasserna. Betydelsen av händelsen ligger huvudsakligen i den paus den kommer att ge möjlighet till för att se tillbaka på det enorma steg Saken tagit i sin utveckling under nittonhundratalet. Det kommer också att finnas tid att begrunda de framtida följderna av de fenomenala framsteg som symboliseras genom uppresandet av monumentalbyggnaderna på Guds heliga berg - ett uppresande som öppnar vår Tros andliga och administrativa centrum för världens blickar.
6.14. Samtidigt som vårt samfund glädjer sig åt dessa spännande överväganden, låt varje medlem hålla i minnet att det inte finns någon tid att vila på gamla lagrar. Mänsklighetens nuvarande plågsamma tillstånd är för desperat att tillåta ens ett ögonblicks tvekan vad gäller att sprida Livets bröd, som sänts ned från himmelen i vår tid. Så låt inget dröjsmål drabba framåtskridandet av den process som lovar all framgång i att leda de själar som hungrar efter sanning till härskarornas Herres bankettbord.
6.15. Må Han som vakar över Sitt gudomliga systems öde leda, lotsa och bekräfta varje ansträngning ni gör för att förverkliga de angelägna uppgifter som förelagts er.
4.1. Vi böjer våra huvuden i tacksamhet till Härskarornas Herre, våra hjärtan överflödande av glädje när vi bevittnar den förunderliga skillnad fyra år har gjort sedan den globala planen påbörjades och som nu är slutförd vid denna härlighets högtid. Framstegen som uppnåddes under denna tid var så betydande att vårt världssamfund nådde höjdpunkter från vilken nya lysande horisonter för dess framtida bedrifter klart kan urskiljas.
4.2. Den kvantitativa skillnaden härstammade huvudsakligen från en mer avgörande kvalitativ skillnad, bahá’í-samfundets kultur upplevde en förändring. Denna förändring är märkbar i den ökade förmågan, det metodiska verksamhetsmönstret och följdriktiga mått av förtroende hos de tre integrerade deltagarna i planen - individen, institutionerna och det lokala samfundet. Det beror på att vännerna befattade sig mer genomgående med att fördjupa sina kunskaper om de gudomliga lärorna och lärde sig mycket - och ännu mer systematiskt än tidigare - om hur de tillämpas för att sprida tron, att leda sina individuella och kollektiva aktiviteter och att arbeta med sina grannar. Kort sagt, de trädde in i ett lärande tänkesätt, från vilken en meningsfull handling fullföljdes. Den viktigaste drivkraften till denna förändring var systemet av träningsinstitut, som med stor snabbhet etablerades över världen, en prestation som inom utvecklings- och konsolideringsområdet meriteras som det odelat största arvet från fyraårsplanen.
4.3. I den ökade individuella kapaciteten att undervisa tron, som visats genom framstöten av enskilda initiativ, i den tilltagande förmågan hos andliga råd, rådsförsamlingar och kommittéer att leda vännernas strävanden, i införandet av nya tanke- och handlingsmönster som påverkade det kollektiva uppförandet i det lokala samfundet, inom alla sådana avseenden demonstrerade träningsinstitutens system sin oumbärlighet som motor i processen anslutning i skaror. Genom att utvidga sin verksamhet genom lokala studiecirklar, utökade många institut sin förmåga att täcka vida regioner med sina program. Mongoliet till exempel startade 106 studiecirklar och som resultat registrerades en markant ökning av nya troende. Samtidigt med dessa former av framsteg uppmärksammade medlemmarna av vårt världsomspännande samfund i högre grad möjligheten att stödja sig på bönens kraft, att meditera på det heliga ordet och att erhålla de andliga förmånerna genom att delta i bönesammankomster. Det är genom arbetet av dessa element av en intensifierad individuell och kollektiv förvandling som samfundets storlek tilltar. Fastän antalet nya troende hittills bara obetydligt överskridit de senaste årens antal är det oerhört glädjande att se att denna ökning nu är geografisktutsträckt, omfattar allt större segment i samhället och är framgångsrik i att integrera nya troende inom trons liv.
4.4. Ett sådant välgörande, lovande tillstånd av tron beror också omätbart mycket på den rådgivande samverkan, samarbetande roll och praktiska arbete av Rådgivar-institutionen som förstärktes i hänseendet av bildandet och drivandet av institut - en förstärkning som återspeglade den lägliga stimulansen överförd av ett pulserande och alltid närvarande Internationellt Undervisningscentra.
4.5. Fyraårsplanens centraltema - det att främja processen anslutning i skaror - framkallade en hög grad av samverkan vad gäller tanke och handling. Den fokuserade uppmärksamheten på ett avgörande skede av bahá’í-samfundets utveckling, som måste uppnås under den Formativa tiden; inte förrän anslutning i skaror upprätthålls i allt större utsträckning, kommer förhållandena att vara mogna för massomvändelse, det genombrott som Shoghi Effendi lovade i sina skrifter. Planens tematiska fokus gav konsekvenser för alla kategorier av bahá’í-verksamheten; den krävde klarhet i förståelsen som gjorde möjligt ett systematiskt och strategiskt planerande som förutsättning för individuell och kollektiv handling. Medlemmarna i samfundet kom gradvis att uppskatta hur systematiseringen skulle underlätta processen av tillväxt och utveckling. Denna medvetandehöjning var ett enormt steg som ledde till en uppgradering av undervisningsverksamheten och till en förändring i samfundets kultur.
4.6. Temats förenande aspekter var tydliga i strävandena vid planerandet, upprätthållandet av institutionella befogenheter och vid utvecklingen av mänskliga resurser. Trådarna som förenade alla dessa kan spåras från planens början till dess slut. 1995 års decemberkonferens för de Kontinentala rådgivarna i det Heliga landet markerar början. Där blev rådgivarna orienterade om planens särdrag. Detta följdes av deras konsultation med Nationella andliga råd i nationella planeringsmöten som följaktligen flyttades till regional nivå och inbegrep hjälprådsmedlemmar, Lokala andliga råd och kommittéer. På så vis blev delar av bahá’í-administrationen på alla plan involverad i planerings-processen och nådde bortom detta stadium till förverkligandets plan, varmed den institutionella förmågan att ta hand om anslutning i skaror måste skapas. Två betydande steg togs i detta avseende: det första var etablerandet av träningsinstitut; det andra var det formella grundandet och omfattande presentationen av regionala bahá’í-råd som ett led i administrationen mellan den lokala och nationella nivån för att förstärka den administrativa kapaciteten i vissa samfund där de växande komplicerande spörsmålen som Nationella andliga råd ställs inför krävde denna utveckling. Av samma relevans att samla de väsentliga beståndsdelarna i processen var strategierna angivna för arbetet med social och ekonomisk utveckling, som är en vital del av konsolideringen och i externa frågor, som är en betydande faktor för att möjliggöra för tron att klara konsekvenserna av att träda fram ur obemärkthet. Den kombinerade effekten åstadkom rungande resultat vars uppräkning långt skulle överskrida omfattningen av dessa sidor. Vi är emellertid föranledda att citera vissa höjdpunkter som visar omfattningen av planens landvinningar.
4.7. I det Heliga landet pressades anläggandet av terrasserna och byggandet på Bågen fram med vissheten att möta den aviserade tidsgränsen för dess slutförande i slutet av detta gregorianska år. Även byggnaden i Haifa som vi hänvisade till i vårt senaste riḍván-budskap i samband med de utökade storlekarna på pilgrimsgrupperna är klar att användas denna riḍván. Samtidigt med detta blev de arkitektoniska planerna godkända för att vid Bahjí bygga den högst nödvändiga enheten att inkvartera pilgrimer och andra besökare, bahá’íer och icke-bahá’íer. Översättningar av texter av den utlovade boken med Bahá’u’lláhs skrifter har färdigställts och förberedelserna för dess utgivning är på gång.
4.8. Steg för utvidgning och konsolidering var uppenbar på andra sätt än de redan nämnda: genom pionjering, proklamation, utgivning av litteratur, användandet av konstarter, bildandet av lokala råd, och framsteg i bahá’í-studiesammanslutningar. Omkring 3 300 troende bosatte sig som internationella lång- och korttidspionjärer. Att många länder, vanligtvis de som mottog pionjärer, hade skickat iväg pionjärer till andra länder, var ytterligare en indikation på mognad av nationella samfund. Trogna mandatet tillägnat dess medlemmar, överträffade det kanadensiska och Förenta Staternas samfund i antalet pionjärer som lämnade dess kuster och i ett ännu större antal resande undervisare, däribland ett betydande antal ungdomar. Speciellt anmärkningsvärt var också det värmande gensvar från troende av afrikansk härkomst boende i USA till uppropet att bahá’í-undervisare reser till Afrika.
4.9. Proklamationen av tron innehöll en mångfald verksamheter som innefattade sponsring av ett brett fält av tillfällen - högtidsdagar, åminnelser, diskussions-grupper, utställningar och liknande - som gjorde det möjligt för ett stort antal personer att bekanta sig med trons lärosatser. Tillbedjans Hus var tilldragande samlingspunkter för besökare som inträdde dess portar i allt större mängder, speciellt i Indien, där ungefär fem miljoner besökare mottogs under förra året. Till dessa aktiviteter tillkom åtskilliga bruk av media för att få fram bahá’í-budskapet. I Förenta Staterna svarade ca 60 000 personer på en mediekampanj utformad av Nationella undervisningskommittén. Över hela världen spreds kunskap om tron genom framträdandet, fler gånger än tidigare, av spontana, välvilliga artiklar i pressen. En liknande utvidgning av exponeringen genom radio- och TV-stationers beredvillighet att i sina program ta in regelbundna bahá’í-program; så var fallet i länder som Demokratiska republiken Kongo och Liberia. Sådana gynnsamma framsteg kröntes av det oavhängiga valet av internationella medieföretag att använda Bábs gravhelgedom och terrasserna som plats för utsändning av det heliga landets inslag i det världsvida medieprogrammet som firade ankomsten av år 2000.
4.10. Tillämpningen av konstarter blev ett viktigt inslag i proklamationen, undervisningen, fördjupningen och i andaktsutövandet. Konstformerna attraherade unga människor som använde dem i sin undervisnings- och fördjupningsverksamhet, framför allt genom de många drama- och dansarbetsgrupper som är aktiva i många delar av världen. Men konstformernas dynamik sträckte sig långt bortom sång och dans till att involvera en rad uppfinningsrika verksamheter som förankrade människor i tron. Där folkkonst användes, speciellt i Afrika, förhöjdes undervisningsarbetet väsentligt. Ghana och Liberia, till exempel, iscensatte ett ‘Ljus och enhet-projekt’ för att främja konsten i undervisningen. I Indien hade ‘Gemensamma harmoni-gruppen’ ett liknande syfte.
4.11. Främst genom rådgivarnas anmodan och med stöd av kontinentala fonden gavs hjälp till översättning och utgivning av bahá’í-litteratur speciellt i Afrika och Asien. Kitáb-i-Aqdas framställdes i en komplett arabisk upplaga och på andra språk.
4.12. Medan restriktionerna i formandet av Lokala andliga råd till den första dagen av Riḍván, som effektuerades 1997, åstadkom den väntade minskningen av dessa institutioner, var inte fallet dramatiskt. Antalet har sedan dess stått fast och en hållbar konsolideringsprocess är på plats. Åtta nya pelare till Universella rättvisans hus restes upp till totalt 181 Nationella andliga råd.
4.13. Speciellt tillfredsställande har den samlande kraften under dessa fyra år av bahá’í-verksamhet inom vetenskap varit, som arbetade sig fram med den betydelsefulla uppgiften att förstärka de intellektuella grunderna av trons arbete. Två oskattbara resultat har varit det imponerande berikandet av bahá’í-litteratur och produktionen av en samling avhandlingar som undersöker olika samtida problem i skenet av bahá’í-principerna. Nätverket för sammanslutningar för bahá’í-studier, som detta år firar sitt tjugofem-årsjubileum, välkomnade fem nya anslutningar under planen. Återspeglande den mångfald och kreativitet som detta område av tjänande attraherar var hållandet av den första bahá’í-studie-konferensen på Papua Nya Guinea och den japanska sammanslutningens banbrytande fokus på det andliga ursprunget i traditionell japansk vetenskap.
4.14. Framsteg inom de sociala och ekonomiska utvecklingsfälten var bestämt kvalitativa även om siffrorna som visade en ökning av antalet projekt också imponerade. Årligen rapporterade aktiviteter växte från 1 350 i början av planen till mer än 1 800 i slutet. Förskjutningen mot ett mer systematiskt närmande kvarstod som ett dominerande inslag i arbetet under denna period. För att främja konsultation och handling på principerna om social och ekonomisk utveckling sponsrade Kontoret för social och ekonomisk utveckling vid Bahá’í-världscentret 13 regionala seminarier i vilka uppskattningsvis 700 representanter från 60 länder deltog. Denna avdelning deltog också i planerandet av pilotprojekt och material lämpligt för iscensättandet av organiserade kampanjer för att gynna ungdomars utveckling och alfabetisering, utbildning i allmän sjukvård, främjande av kvinnans utveckling och moralundervisning. Ett exempel var programmet i Guyana som formade mer än 1 500 läs- och skrivkunniga handledare, ett annat var färdigställandet i Malaysia av åtta moduler för att främja kvinnor, vilket blev basen för träningssammankomster i Afrika, Asien och Latinamerika. En plan att integrera bahá’í-radiostationerna med tränings-institutens arbete initierades i Guaymiregionen i Panama. Eftersom institut har möjligheten att förse utbildning för social och ekonomisk utveckling, medförde en rörelse i den riktningen en inblandning av ett dussin institut som för närvarande gör försök med sådana satsningar på områden som innefattar läs- och skrivkunnighet, allmän sjukvårdsutbildning och yrkesutbildning. Ett antal bahá’í-sponsrade och bahá’í-inspirerade organ har hängett sina krafter åt projekt liknande det som innefattade samarbete med Världshälsoorganisationen för att bekämpa flodblindhet i Kamerun, fler än 30 000 personer har erhållit nödvändig medicin genom detta bahá’í-projekt. Ett annat exempel är det privata universitetet i Etiopien, Unity College, vars studentantal har utökats till 8 000. Ett annat är Landegg-akademin i Schweiz som, under tiden som den utvidgade och konsoliderade sitt akademiska program, utsträckte högt uppskattat stöd i det pågående sökandet efter botemedel på de fruktansvärda följderna av de sociala motsättningarna på Balkan. Ännu ett exempel är Núruniversitetet i Bolivia som i ett samarbetsprojekt med Ecuador erbjöd utbildning till fler än 1 000 lärare i sitt program för moraliskt ledarskap. På detta område av social och ekonomisk utveckling var sådana bevis på kapacitetsutveckling av stor nytta för planens mål.
4.15. Vägledda av de externa verksamheternas strategi förmedlade till Nationella andliga råd 1994 utvidgades likaledes samfundets kapacitet på områden som diplomatisk och allmän information med en förvånande hastighet, som placerade bahá’í-samfundet i ett dynamiskt förhållande med Förenta Nationerna, regeringar, icke-statliga organisationer (NGO:s) och media.
4.16. Strategin fokuserade verksamheterna på de internationella och nationella nivåerna på två huvudmål: att påverka processen mot världsfred och att försvara Tron. Genom de åtgärder antagna till försvar av våra högt älskade medtroende i Iran vann Internationella Bahá’í-samfundet ett nytt mått av respekt och stöd som skapade tillfällen för andra syften i strategin att fullföljas. För att möta utmaningen av den svårbemästrade utmaningen av situationen i Iran tänkte våra institutioner och kontor för externa frågor ut nya tillvägagångssätt för att aktivera tillgängliga verktyg som regeringar och Förenta Nationerna kunde tillhandahålla. Fallet med förföljelserna i Iran upptog uppmärksamheten hos de högsta auktoriteterna på planeten. Nyheten om att en iransk domstol hade bekräftat dödsdomen för två av vännerna och fastslagit en liknande dom över en tredje framkallade ett skarpt uttalande från Förenta Staternas president, som utfärdade en tydlig förmaning till Iran. Som ett resultat av världsledarnas och Förenta Nationernas ingripande, upphörde praktiskt taget avrättningarna av iranska bahá’íer och antalet personer dömda till långa fängelsestraff blev drastiskt reducerat.
4.17. Medan vi har välkomnat dessa ingripanden, hyllar vi den självuppoffrande andan, tålamodet och okuvliga tron hos våra bröder och systrar i Iran som har lagt ner sådan kraft i dessa ansträngningar. Dessa tydliga själsegenskaper förbryllar deras landsmän som undrar över med vilken styrka de kan motstå attackerna som så våldsamt och så obevekligt släppts lös mot dem. Hur kan man annars förklara att så få har kunnat stå upp mot så många under så lång tid? Hur annars kunde de ha uppväckt världens aktiva deltagande när t.o.m. en enda en av dem står inför dödshot? Irans tragedi är att angriparna fram till nu har misslyckats att se att de gudomliga principerna för vilka dessa förföljda har offrat sina ägodelar och även sina liv innehåller just den lösning som skulle tillfredsställa längtan hos en befolkning i deras stund av missnöje. Det råder inget som helst tvivel om att det systematiska tyranneriet som våra iranska vänner så grymt har blivit utsatta för till slut kommer att böja sig för Den allsmäktiges kraft som leder de mystiska förehavanden mot sitt vissa öde i all sin utlovade glans.
4.18. Vad gäller det andra målet i strategin för externa frågor styrdes handlingslinjerna av fyra teman - mänskliga rättigheter, kvinnors ställning, global välfärd och moralisk utveckling. Våra dokument visar på stora framsteg i arbetet med mänskliga rättigheter och kvinnors ställning. Vad gäller det första genomförde Förenta Nationerna ett konstruktivt program om utbildning i mänskliga rättigheter som hittills har tjänstgjort som ett medel för att bygga upp kapaciteten för inte mindre än 99 Nationella andliga råd för diplomatiskt arbete. Vad gäller kvinnors ställning visar existensen av 52 nationella kontor för kvinnors utveckling, bidrag från åtskilliga bahá’í-kvinnor och män till konferenser och arbetsgrupper på alla nivåer, valet av bahá’í-representanter till avgörande positioner vid nyckel NGO-kommittéer, inklusive den som tjänar Förenta Nationernas utveckling fond för kvinnor, hur Bahá’u’lláhs anhängare ihärdigt stödjer Hans princip om jämlikhet mellan kvinnor och män.
4.19. Samtidigt sprider ett uppbåd av initiativ information om bahá’í-tron till olika offentligheter. Dessa innefattar sådana nyskapade åtaganden som lanseringen av ”The Bahá’í World” webbplats som redan har i genomsnitt 25 000 besök per månad, utfärdandet av ett uttalande med rubriken ”Vem skriver framtiden?” Som hjälper vännerna överallt att samtala om nutidsfrågor, sändningen på World Wide Web sedan förra november av ”Payam-e-doost”, den persiska radioprogramutsändningen en timma per vecka i Washinghton D.C metropols område - ett program som är tillgängligt alla tider på Internet över hela världen, televisionsprogram som förknippar moraliska principer till vardagliga problem, vilket har vunnit det varma stödet av regeringar i Albanien, Bosnia-Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Ungern, Rumänien, Slovenien, och förra jugoslaviska republiken av Makedonien.
4.20. Ett fenomen som har ökat i styrka allt eftersom århundradet går mot sitt slut är att världens folk har stått upp för att uttrycka sina förhoppningar genom vad som kommit att bli känt som ”Organisationer i det civila samhället”. Det måste vara av stor tillfredställelse för bahá’íer överallt att det Internationella Bahá’í-samfundet som icke statligt organ representerar ett tvärsnitt av mänskligheten, har vunnit sådant förtroende som enhetsskapande enhet i större diskussioner om mänsklighetens framtid. Vår huvudrepresentant vid Förenta Nationerna blev utnämnd till ett samordförandeskap för kommittén för icke-statliga organisationer, som grundades av det Ekonomiska och Sociala rådet - en position som ger det Internationella Bahá’í-samfundet en ledande roll i organisationen för Millennium forumet. Denna samling, påkallad av FN:s generalsekreterare Kofi Annan som är aviserad att hållas i maj, kommer att ge organisationer i civila samhället ett tillfälle att formulera åsikter och rekommendationer över globala spörsmål som kommer att tas upp vid det påföljande Millenniumtoppmötet i september detta år som statsöverhuvuden och regeringar kommer att närvara vid.
4.21. Mänsklighetens uppvaknade till de andliga dimensionerna på förändringarna som tilldrar sig i världen är av speciell betydelse för bahá’íer. Den interreligiösa dialogen har intensifierats. Under fyraårsplanen innefattade den tron i allt större utsträckning som en erkänd deltagare. Parlamentet för världens religioner som hölls i Cape Town förra december, samlade ungefär 6 000 deltagare. Bahá’íer tjänstgjorde i såväl den sydafrikanska som den internationella styrelsen som planerade händelsen. Intresse för händelsen uppstod för bahá’íerna i huvudsak från det faktum att det första omnämnandet av Bahá’u’lláhs namn vid en offentlig samling i väst tilldrog sig vid mötet som hölls i Chicago år 1893. Två interreligiösa tilldragelser hållna i Jordanien förra november innefattande bahá’í som inbjudna deltagare i en konferens om konflikter och religion i Mellanöstern, och det årligt återkommande mötet av Världskonferensen om religion och fred. Bahá’í-represetanter deltog vid begivenheter vid Vatikanen och i New Delhi understödda av Romersk-katolska kyrkan; vid det senare tillfället i närvaro av påven John Paul II, rådgivare Zena Sorabjee var en av religions representanter som adresserade de församlade. I Storbritannien placerades tron på offentlighetens arena när bahá’í-representanter tillsammans med deltagare att ”de nio största religionerna i Storbritannien” förenades i en interreligiös fest för det nya millenniet vid Royal Gallery i Westminster Palace, där i närvaro av kungligheter, premiärministern, Ärkebiskopen av Canterbury och andra framstående personer, hänvisningar gjordes till de församlade från ”de nio största religionerna i Storbritannien”. I Tyskland var för första gången bahá’íer innefattade i en inter-religiös dialog. Detta vände upp och ner på en långvarig attityd hos kristna samfund som hade undvikit kontakt med tron på grund av en bok skriven av en förbundsbrytare och utgiven av ett lutherskt förlag 1981. Botemedlet levererades i en 600-sidor lång vetenskaplig vederläggning skriven av tre bahá’íer och utgiven 1995 av ett ledande icke-bahá’í- företag, vilket betecknar en framstående seger för det tyska bahà’í-samfundet. En engelsk översättning utgavs under sista året av planen. Interreligiös dialog fick en ovanlig form när på Lambeth Palace år 1998 representanter från Världsbanken och nio större religioner höll ett möte som ledde till grundandet av ”World Faiths Development Dialogue”. Dialogens utannonserade syfte är att försöka brygga över gapet mellan trossamfunden och Världsbanken för att få dem att arbeta tillsammans mer effektivt för att besegra fattigdomen i världen. Den täta förekomsten och de vida omfattande inter-religiösa mötena representerar ett nytt fenomen i relationen mellan religionerna. Det är tydligt att de olika religiösa samfunden strävar att uppnå en anda av vänskap och kamratskap mellan varandra vilket Bahá’u’lláh uppmanade sina anhängare att visa troende av andra religioner.
4.22. De samlade strävandena av bahá’í-samfundet under dessa fyra år tilldrog sig vid en tid när det övriga samhället brottades med en ström av motstridande intressen. Under denna korta men intensivt dynamiska period, fortsatte de krafter i bahá’í-samfundet och över hela världen att verka med obeveklig tilltagande hastighet. I deras kölvatten uppenbarades på ett mer iögonfallande sätt än tidigare det sociala fenomen som Shoghi Effendi anspelade på. Mer än sex årtionden tidigare hade han fäst uppmärksamheten på de ”samtida processerna av uppgång och fall, av integration och sönderfall, av ordning och kaos, med oavbrutna och växelverkande bakslag påverkande varandra”. Dessa tvillingprocesser fortsatte inte isolerade från dem som var utmärkande för bahá’í-samfundet men fortskred på ett sådant sätt som inbjöd, vilket redan har visats, det direkta engagemanget av tron. De verkade rusa åt motsatta håll i samma korridor i tiden. På ena sidan krig, underblåsta av religiösa, politiska, ras eller stam konflikter rasade på över 40 platser; plötsligt totalt sönderfall av civil ordning paralyserade ett antal länder; terrorism som politiskt vapen blev epidemisk, en uppsjö av internationella kriminella nätverk slog larmsignaler. På den motsatta sidan gjordes likväl allvarliga försök för att genomföra och fullända metoderna för kollektiv säkerhet; vilket påminner om en av Bahá’u’lláhs föreskrifter för att uppehålla fred; ett rop höjdes för att en internationell domstol skulle upprättas, en annan handling som är i samklang med bahá’í-förväntningarna; att skärpa uppmärksamheten på det absolut nödvändiga behovet för ett avpassat system att handha globala spörsmål, kommer de världsliga ledarna planenligt att träffas i ett Millenniumtoppmöte; nya kommunikationsmetoder har öppnat vägar för alla att kommunicera med vem som helst på jorden. Den ekonomiska upplösningen i Asien hotade att instabilisera världsekonomin men den framkallade insatser både för att bota den akuta situationen och att hitta vägar att frambringa en känsla av rättvisa i internationell handel och ekonomi. Dessa är bara ett fåtal exempel på de två motsatta men ömsesidigt verkande tendenser som opererar vid denna tid och som bekräftar Shoghi Effendis inspirerande summering av de krafter som verkar i Guds större plan ”vars yttersta mål är den mänskliga rasens enhet och fred för mänskligheten”.
4.23. Vid slutet av dessa fyra händelserika år har vi anlänt till en betydelsefull sammanstrålning av begynnelser och slut mätt i gregoriansk tid och bahá’í-tideräkning. På ett sätt medför denna konvergens ett inlindande av det nittonde århundradet och med det andra öppnas ett nytt skede i utvecklandet av den Danande tidsåldern. Utsikterna från dessa två tidsramar bringar oss att reflektera över en vision om världsskapande trender som har sammanfallit och att göra detta i det insikts-sammanhang som Shoghi Effendi så grafiskt planlade från första början när han föreställde sig Bågen. Under planens gång antog denna vision en strålande klarhet allt eftersom byggnationerna fortskred på Karmelberget, allt eftersom ledarna i världen tog djärva steg för att forma strukturerna för en global politisk fred och allt eftersom lokala och nationella bahá’í-institutioner fördes till nya plan i sin utveckling. Vi bär med oss ett heligt och bestående minne över nittonde århundradet som sätter våra krafter i rörelse samtidigt som den visar riktningen: Det är från detta fruktbärande ögonblick i mänsklighetens historia, när Bahá’u’lláhs förbunds mittpunkt under en exempellöst, enastående ministär, formade uppbyggnaden av en ny världs-ordning, och följaktligen några av de mest förödande åren, offrade Beskyddaren av tron alla sina krafter att resa upp strukturerna för ett administrativt system som vid århundradets slut framstår inför världens åsyn i sin fullt grundläggande form. Vi befinner oss härmed på en bro mellan tidsepoker. Kompetenserna som utvecklats genom ett århundrade av strid och uppoffringar av en handfull av Bahá’u’lláhs glädjeberusade älskare måste nu anbringas på de oundvikliga uppgifterna som återstår fram till den Danande Tidsåldern, vars många epoker av oförtrutet arbete kommer att leda fram till vår tros Gyllene tidsåldern, när Den allra största freden kommer att omsluta världen.
4.24. Vi börjar vid denna riḍván med en tolvmånadersplan. Fastän den är kort, måste den och kommer den att räcka till för att fullgöra vissa viktiga uppgifter och lägga grunden för kommande tjugo års framstöt i Mästarens Gudomliga plan. Det som så försiktigt, inleddes för fyra år sedan - det systematiska förvärvandet av kunskap, egenskaper och färdigheter i tjänandet - måste utökas. Varhelst de existerar måste nationella och regionala institut aktivera till fullo programmen och systemen som de anammat, nya institut måste bildas där sådana behov har blivit identifierade. Större steg måste tags för att systematisera undervisnings-arbetet genomfört av enskilda initiativ och institutionellt understöd. Det är dels för detta ändamål som Rådgivarna och de Nationella Råden i många områden på varje kontinent har upprättat ”Områdestillväxt-program”. Resultaten kommer att bidra med en mängd erfarenheter till förmån för framtida planer. Individen, institutionerna och de lokala samfunden är manade att fokusera sin uppmärksamhet på dessa grundläggande uppgifter för att vara fullt förberedda på femårsplanen som börjar vid riḍván 2001 - ett förehavande som kommer att föra bahá’í-världen till nästa steg på utvecklingen av processen anslutning i skaror.
4.25. Men bortom detta att uppmärksamma dessa uppgifter, finns en pressande utmaning att möta: Våra barn behöver fostras andligt och integreras i sakens liv. De får inte bli lämnade att driva omkring i en värld full med moraliska faror. I det nuvarande samhället möter barnen ett grymt öde. Miljontals barn i land efter land är socialt förskjutna. Barnen finner sig fjärmade från föräldrar och andra och de antingen lever i välstånd eller fattigdom, främlingskapet har sina rötter i en själviskhet som är född av en materialism som är kärnan av den gudlöshet som griper tag i människornas hjärtan överallt. Den sociala förskjutningen av barn i vår tid är ett tydligt tecken på ett samhälle i förfall, detta förhållande är emellertid inte förbehållet en ras, klass, nation eller ekonomiska förhållanden - det skär tvärs över alla gränser. Våra hjärtan sörjer över att i så många delar av världen används barn som soldater, är utnyttjade som arbetare, sålda till faktiskt slaveri, tvingade till prostitution, används inom pornografin, är övergivna av föräldrar som är fokuserade på sina egna begär, och underkastade olika former av trakasserier alltför talrika för att ens kunna omnämnas. Många sådana förskräckligheter har föräldrarna själva tillfogat sina egna barn. Den andliga och psykologiska skadan trotsar all beräkning. Vårt världsvida samfund undgår inte konsekvenserna av dessa förhållanden. Denna insikt borde sporra oss alla till brådskande och oavbruten ansträngning för barnens och framtidens intresse.
4.26. Även om barnens verksamheter har varit en del av föregående planer, har dessa kommit till korta. Andlig fostran av barn och yngre ungdomar är av största betydelse för samfundets fortsatta utveckling. Det är därför av yttersta vikt att denna brist blir åtgärdad. Instituten måste vara säkra på att innefatta i sina program utbildning av barnklasslärare, som kan erbjuda sina tjänster till lokala samfund. Även om det är viktigt att förse barnen med andlig och akademisk bildning, representerar detta bara en del av vad som måste ingå i det som utvecklar deras karaktär och formar deras personligheter. Nödvändigheter existerar också för individer och institutioner på alla plan, det vill säga samfundet i helhet, att visa en passande hållning mot barnen och att allmänt intressera sig för deras välfärd. En sådan hållning torde vara långt ifrån den, av en snabbt dalande samhällsordning.
4.27. Barnen är den dyrbaraste skatten ett samfund äger, för hos dem finns ett löfte och en garanti för framtiden. De bär frön på karaktären till det framtida samhället som huvudsakligen formas av vad de vuxna i samhället gör eller misslyckas att göra i förhållande till barnen. De är en skatt som inget samhälle ostraffat kan försumma. En allomfattande kärlek för barnen, sättet att behandla dem på, kvalitén på den uppmärksamhet vi visar dem, andan av vuxet uppförande mot dem, dessa är bland de viktigaste aspekterna av hållning som krävs. Kärlek kräver disciplin, modet att vänja barnen vid svårigheter, inte att ge efter för deras nycker eller att lämna dem helt till sina egna påhitt. En atmosfär behöver upprätthållas där barnen känner att de tillhör samfundet och delar dess syfte. De måste ledas kärleksfullt men ihärdigt till att leva upp till bahá’í-måttet, att studera och undervisa tron på ett sätt som är anpassat till deras omständigheter.
4.28. Bland de unga i samfundet finns de som kallas juniorer, som är mellan 12 och 15 år. De tillhör en speciell grupp med speciella behov efter som de är mellan barndom och ungdom när många förändringar inträffar inom dem. Meningsfylld uppmärksamhet måste ägnas till att inbegripa dem i aktivitetsprogram som kommer att fånga deras intresse, forma deras förmågor för undervisning och tjänande och att involvera dem i socialt umgänge med äldre ungdomar. Användningen av konstarter i olika former kan vara av stort värde i sådan verksamhet.
4.29. Och nu skulle vi vilja rikta några ord till föräldrarna som bär det främsta ansvaret för att uppfostra sina barn. Vi vädjar till dem att ständigt beakta sina barns andliga fostran. En del av föräldrarna verkar tycka att detta uteslutande är samfundets ansvar, andra tror att för att barnen ska kunna behålla sin oberoende undersökning av tron, borde inte tron undervisas till dem. Andra känner sig otillräkneliga för en sådan uppgift. Inget av detta är riktig. Den älskade Mästaren har sagt att det anstår fadern och modern som en plikt att sträva med all kraft att utbilda dottern och sonen och tillägger att ”Skulle de försumma denna uppgift, kommer de att hållas ansvariga och förtjänar en tillrättavisning i Herrens stränga närvaro.” Oberoende av deras grad av utbildning befinner sig föräldrar i en kritisk position för att forma den andliga utvecklingen av sina barn. De ska aldrig underskatta sin förmåga att forma sina barns karaktärer. För de utövar oumbärligt inflytande genom hemmiljön som de medvetet skapar genom sin kärlek till Gud, sina strävanden att hålla fast vid Hans lagar, sin anda av tjänande till Hans Sak, sin brist på fanatism och sin befrielse från de frätande effekterna av baktal. Varje förälder som tror på Den välsignade skönheten har ansvaret att uppföra sig på ett sådant sätt för att väcka en spontan lydnad till sina föräldrar till vilket läran sätter ett så högt värde på. Föräldrarna bör naturligtvis förutom de strävanden som görs hemma, stödja bahá’í-barnklasserna som samfundet bistår med. Man måste komma ihåg också att barn lever i en värld som informerar dem om en hård verklighet genom direkt erfarenhet med de hemskheter som redan beskrivits eller genom det oundvikliga utflödet från massmedia. Många av dem är därigenom tvingande att växa upp för tidigt och bland dessa finns de som söker måttstockar och en ordning som kan styra deras liv. Mot denna dystra bakgrund av ett dekadent samhälle borde bahá’í-barn stråla som symboler för en bättre framtid.
4.30. Våra förhoppningar hålls levande med tanken på att kontinentala rådgivarna kommer att samlas i det Heliga landet i januari år 2001 vid ett tillfälle som kommer att fira Internationella undervisningscentrets inflyttning till sitt permanenta säte på Guds berg. Hjälprådsmedlemmar från hela världen kommer att delta tillsammans med dem, i vad som onekligen kommer att visa sig bli en av de historiska händelserna i den Danande tidsåldern. Församlandet av en sådan gruppering av bahá’í-ledamöter måste av sin blotta natur framkalla otaliga förtjänster för ett samfund som igen kommer att vara nära att slutföra en plan och sätta igång en annan. Medan vi begrundar undermeningen vänder vi våra hjärtan i tacksamhet till de kära Händerna för Guds sak ‘Alí Akbar Furútan och ‘Alí-Muhammad Varqá med som sin vistelse i det Heliga landet håller tjänandets fackla högt vilken den älskade Beskyddaren tände i deras hjärtan.
4.31. Med denna Tolvmånaders plan går vi över en bro till vilken vi aldrig återvänder. Vi för fram denna plan i Amatu’l-Bahá Rúhíyyih Khánums jordiska frånvaro. Hon förblev hos oss till det egentliga slutet av nittonde århundradet liksom en stråle av jus som hade lyst under denna ojämförliga period i den mänskliga rasens historia. Mästaren beklagade sig i ”Skriften av gudomliga planen” sin oförmåga att resa över världen för att höja det Gudomliga ropet och i kraften av sin besvikelse skrev han hoppfullt: Snälla Gud! Måtte ni kunna utföra det! Amatu’l-Bahá svarade med ändlös kraft, berörande de öde avlägsna platser på jorden i de 185 länderna som hade fördelen att mottaga hennes oförlikneliga gåvor. Hennes exempel som för alltid kommer att behålla sin glans upplyser tusentals hjärtan över världen. Ställd mot vilken annan otillräcklig gest som helst, borde vi inte viga våra ödmjuka strävanden under denna plan till minne av den för vilken det primära syftet och perfekta glädjen i livet var att undervisa?
3.1. Våra hjärtan glöder av hopp när vi betraktar det som uträttats under det år som föregår den ödesdigra, avslutande sträckan mot fullbordandet av fyraårsplanen. Från årets betydelsemättade början, med det Åttonde internationella bahá’í-konventet , har bahá’í-världen vidmakthållit en ökande aktivitetstakt som markant främjat processen anslutning i skaror. Vårt samfund har växt märkbart, dess mänskliga resurser har i rikt mått förädlats. Från utvidgningsprojekt till konsolideringssträvanden, från social och ekonomisk utveckling till externa frågor, från ungdomarnas tjänande till konstnärliga uttrycksformer, från Trons världscentrum till avlägsna byar och städer - faktiskt, från vilken vinkel än samfundet betraktas - har framsteg gjorts. Utsikterna för planen är övertygande.
3.2. Den energiimpuls som utvecklades vid det internationella konventet genomsyrade rådgivarnas konferens som följde omedelbart därefter och ytterligare stålsatte dess outtröttliga deltagare, och de laddade överläggningarna vid de nationella årsmöten som hölls i maj, inklusive de i Sabah, Sarawak, och Slovakien, vilka möttes för första gången för att bilda sina Nationella andliga råd. Samma energi genomsyrade det Internationella undervisningscentret, som har framvisat en anmärkningsvärd styrka under den korta tid sedan dess sjätte period började på årsdagen av Bábs tillkännagivande. Rådgivarmedlemmarna har koncentrerat sig på att förfina och konsolidera sin organisation och avstått från sina vanliga resor under detta första år, men de kan förväntas att härefter återuppta sina besök till olika delar av världen, för att förstärka sitt livgivande inflytande på det lyckosamma avslutandet av fyraårsplanen.
3.3. Beträffande vad som hänt i det heliga landet, har vidare byggnadsprojekten på Karmelberget, som besågs med sådan spänning och häpnad av delegaterna vid det internationella konventet, drivits framåt mot sin planerade fullbordan vid seklets slut. Genom att vid förra Riḍván arbetet igångsattes på alla återstående konstruktionsområden, har hastigheten nått en ny höjdpunkt. Centret för studiet av texterna och Arkivbyggnaden håller på att göras i ordning för att tas i bruk inom några få veckor. Fasaden på byggnaden för Internationella undervisningscentret är helt klädd i marmor, medan det avslutande arbetet fortgår på alla nivåer i det inre av byggnaden. Arbetet med att sänka Hatzionut Avenue, för att ge plats för den bro som nu förbinder terrasserna vid Bábs mausoleum på båda sidor om vägen, är fullbordat och normal trafik har återupptagits. Den magnifika syn som terrasserna alltefter förevisat har så fångat allmänhetens uppmärksamhet att den nittonde terrassen på toppen av berget redan öppnats dagligen för besökare, vilket framkallat en entusiastisk respons från en tacksam befolkning. Som led i en plan för att attrahera internationell uppmärksamhet till staden har Haifa stad publicerat en bildbroschyr om Bábs mausoleum och terrasserna på fem större språk vid sidan av hebreiska.
3.4. Vi känner oss tvungna att nämna åtminstone ytterligare två saker av helt annat slag som håller på att ta form vid Världscentret: För det första, beslutet att öka antalet pilgrimer i varje grupp till 150 från tidigare 100 - detta skall träda i kraft när den nu pågående renoveringen, av en nyligen införskaffad byggnad på andra sidan vägen mitt emot det Högsta Heliga Lövets gravplats, är färdig och man kan ta i bruk ett rum för pilgrimer och andra faciliteter för administrationen av ett utvidgat pilgrimsprogram. För det andra har märkbara framsteg gjorts, trots att processen oundvikligen är långsam, i planen att översätta texter ur Bahá’u’lláhs skrifter i avsikt att publicera en ny engelsk utgåva av Hans verk. Ansträngningar ägnas åt att tillhandahålla fullständiga versioner av sådana viktiga skrifter som Súriy-i-Mulúk och Súriy-i-Haykal, liksom fullständiga texter av brev som ställts till enskilda konungar och härskare. Likaså planeras ingå Súriy-i-Ra’ís, the Lawḥ-i-Ra’ís och Lawḥ-i-Fu’ád.
3.5. Bahá’u’lláhs Sak marscherar fram oemotståndligt, livgiven av en ökad användning av en metod för utveckling av mänskliga resurser som är systematisk. Skapandet av ytterligare nationella och regionala träningsinstitut, som nu är 344 till antalet, har drivit denna utveckling framåt, vilket resulterat i att, förutom Nordamerika och Iran där ett stort antal kurser givits, omkring
70 000 individer redan fullgjort åtminstone en institutkurs. Allt detta bidrar till en växande skara av bekräftade, aktiva engagerade för Saken. Den outtalade potentialen hos denna utveckling illustreras i sådana rapporter som den från Tchad, där inom ett område som betjänades av ett institut, mer än 1 000 personer anslöt sig till Tron genom individuella ansträngningar från dem som hade fått träning. Förståelse för nödvändigheten av att vara systematisk i utvecklandet av mänskliga resurser håller överallt på att göra sig gällande.
3.6. Parallellt med utvecklingen av träningsinstitutens demonstrerade förmåga har regionala bahá’í-råd pragmatiskt bildats i särskilt utvalda länder där förhållandena har gjort etablerandet av dessa institutioner nödvändiga och livskraftiga. Där det finns ett nära samröre mellan ett råd och ett träningsinstitut är scenen iordningställd för en galvaniserad samordning av de processer som åstadkommer expansion och konsolidering i en region, och för den praktiska anpassningen av institutens träningskurser till de lokala samfundens utvecklings-behov. Vidare har de riktlinjer för verksamheten, som ger de kontinentala rådgivarna och de regionala råden direkt tillgång till varandra, givit upphov till ytterligare en institutionell relation vilken, vid sidan om den som förknippar de regionala råden med de nationella och Lokala andliga råden, åstadkommer en dynamisk integration av funktioner på den regionala nivån.
3.7. Det ständigt expanderande arbetet med social och ekonomisk utveckling har också dragit nytta av verksamheten hos de träningsinstitut som fokuserar på sådana ämnen som läskunnighet, primär hälsovård och förbättring av kvinnornas situation. De vidare ansträngningarna av Kontoret för social och ekonomisk utveckling att främja en global process för lärande av relevanta bahá’í-principer förstärks av dessa instituts arbete, liksom av framträdandet av bahá’í-inspirerade organisationer spridda över hela vår planet. Det är således klart att den institutionella förmågan att administrera utvecklingsprogram håller på att växa till i styrka. Detta är tydligt vad gäller projekt som är sponsrade av bahá’í-institutioner eller initierade av individer som inspirerats av Tron. Ett enastående exempel på det senare är Unity College, som skapades av en familj i Etiopien som den första, och sedan slutet av 1998 det enda, privata college i landet, med ett studentantal som växte till 5 000 under föregående år. Ett annat exempel, i mindre skala men inte desto mindre av betydelse, är det initiativ som togs av en familj i Buffalo, New York: här, i sitt hem, har de hållit på att hjälpa tiotals barn och ungdomar från innerstan att, med hjälp av bahá’í-trons andliga och moraliska läror, utveckla beteendemönster som kommer att möjliggöra för dem att övervinna de självdestruktiva attityder som närts av fattigdom och rasism.
3.8. Inom området externa frågor har de kraftfullaste åtgärderna föranletts av två tragiska händelser i Iran. Den plötsliga avrättningen i Mashhad förra juli av Rúhu’lláh Rawhání, den första sådan offentlig handling på sex år, åstadkom en chock som framkallade ett världsomfattande och exempellöst anskri från regeringar och Förenta Nationernas organ. I senare delen av september startade regeringens underrättelse-tjänst en organiserad attack på Bahá’í-institutet för högre utbildning, som innebar arrestering av 36 lärare och räder mot mer än 500 hem över hela landet. Den senare händelsen inspirerade en global protestkampanj, som fortfarande pågår, i vilken akademiska institutioner och sällskap, lärare, och studentgrupper deltagit, och för vilken pressen visat särskilt intresse, reflekterat i omfattande artiklar i Le Monde, The New York Times och andra större tidningar. Det framgångsrika antagandet av ännu en resolution om Iran i Förenta Nationernas generalförsamling förra december, i vilken bahá’íerna klart omnämns, har säkert påverkats av dessa två iögonfallande manifestationer av en obeveklig religiös förföljelse.
3.9. Fastän kraven på vännerna i alla delar av världen varit intensiva vad gäller försvaret av våra hårt ansatta bröder, ägnades också mycket uppmärksamhet åt ett brett spektrum av aktiviteter inom området externa frågor. Den fyra månader långa uppdragsresa som gjordes av ett sändebud från Universella rättvisans hus, Giovanni Ballerio, till öarna i Stilla Havet då han besökte 22 statsöverhuvuden, 5 regeringschefer, och mer än 40 högre befattningshavare; de ansträngningar som gjorts av ett antal Nationella andliga råd, på uppmaning av Internationella bahá’í-samfundets FN-kontor, för att främja utbildning i mänskliga rättigheter; deltagandet, efter inbjudan, av Sydafrikas bahá’í-samfund i Sannings- och försonings-kommissionens förhandlingar, vid vilka de kunde redogöra för sin historia av orubbligt stöd för rasenhet under hela apartheidtiden; framgången nyligen för samfunden i Australien, Brasilien, Finland och Portugal i att få utbildnings-myndigheterna att besluta att inkludera kurser om bahá’í-tron i läroplanerna för grundskolor och gymnasier - dessa, för att inte nämna de offentliga informations-projekt som genererade publicitet i alla former av media, är exempel på de brett baserade företag i externa frågor som tagit samfundets krafter i anspråk.
3.10. En parallell serie aktiviteter involverade användning av konstnärliga uttrycksformer, av vilka musikaliska och andra artistiska framträdanden, i samband med firandet i Paris av hundraårsminnet av etablerandet av Tron i Europa, var enastående exempel. Kören The Voices of Bahá, med 68 medlemmar från Europa och Nord- och Sydamerika, tjusade åhörarna i åtta europeiska städer och introducerade Tron till många. “Light and Fire”, den fullbordade delen av en opera/balett som håller på att skrivas av bahá’í-kompositören Lasse Thoresen i Norge, uppfördes framgångsrikt förra september vid den ansedda musikfestival i Polen, känd som Warsawahöst, som öppnades av Sveriges drottning. Arbetet är baserat på de heroiska handlingar som nyligen utförts av martyrerna i Iran, ett faktum som medförde att åhörarna fick kunskap om Tron. Europas synbarliga ledarställning i dessa särskilda strävanden markerades också i samband med Österrikiska kammarmusikfestivalen då det Österrikiska korset för vetenskap och konst, den högsta utmärkelsen av sitt slag i Österrike, utdelades av republikens president till Bijan Khadem-Missagh, en bahá’í-violinist och dirigent. Ett program på samma festivalinnehöll recitation av utdrag från bahá’í- och andra heliga skrifter. Men ett ord måste också sägas som erkännande av den framstående roll som spelades av ungdomar över hela världen när det gäller användandet av konst i undervisningsarbetet - särskilt har deras dansteatergruppers uppträdanden blivit berömda inom och utanför bahá’í-samfundet.
3.11. Vi inträder därför i denna Riḍván-tid som ett samfund i ett dynamiskt tillstånd av omvandling, som åtnjuter en sammanhängande vision och aktivitet i samklang med målet att främja processen anslutning i skaror. Och vi börjar det sista året av planen med ett uppsving i administrativ styrka, i det att tre länder i Europa - Lettland, Litauen och Makedonien - sammankallar sina första konvent för att bilda Nationella andliga råd och sålunda öka antalet pelare till Universella rättvisans hus till 182. Men bortom denna feststund finns en serie förväntningar som innehåller, först och främst, avslutandet av fyraårsplanen vid riḍván 2000. Den kommer att följas av påbörjandet på Förbundets dag samma år av en ny period av tjänande för de Kontinentala Rådgivarnämnderna, vars medlemmar snart därefter kommer att kallas till bahá’í-världscentret för en konferens vid vilken, bland andra ärenden, dragen i nästa globala undervisnings- och konsolideringsplan kommer att diskuteras. Rådgivarnas konferens kommer att markera Internationella undervisningscentrets besittningstagande av sitt permanenta säte, en begivenhet till vilken hjälprådsmedlemmar över hela världen kommer att inbjudas att förena sig med rådgivarna i det Heliga landet. Karmelprojekten kommer att ha fullbordats vid denna tid och långt framskridna förberedelser kommer att ha gjorts för invigningsaktiviteter som planeras äga rum den 22 och 23 maj 2001, till vilka ett antal representanter från varje nationellt bahá’í-samfund kommer att inbjudas. Detaljerad information om detta kommer att tillkännages i sinom tid.
3.12. Denna framtidsbild över betydelsefulla händelser sträcker sig över klyftan i tiden mellan det tjugonde århundradet och det nya årtusendet, enligt det vanliga sättet att räkna i vår tid. Det är en framtidsbild som understryker kontrasten mellan den tillitsfulla vision som driver fram ett upplyst samfunds konstruktiva strävanden och de tilltrasslade farhågor som griper tag i de millioner uppåt millioner som ännu är omedvetna om den dag i vilken de lever. I avsaknad av äkta vägledning uppehåller de sig vid detta århundrades fasor, misströstande över vad dessa kunde medföra i framtiden, knappast medvetna om att just detta århundrade innehåller ett ljus som kommer att lysa över framtida århundraden. Illa rustade att tolka den sociala oro som försiggår över hela vår planet lyssnar de till villfarelsens profeter och sjunker djupare ned i förtvivlans träsk. Bekymrade över domedagsprofetior slåss de mot en felaktigt informerad inbillnings fantomer. Då de inte vet något om den omvandlande vision som förlänats av Tidsålderns Herre, snubblande framåt, blinda inför Guds nya dags oförlikneliga karaktär.
3.13. De ömkansvärda förhållanden som inbegrips i ett sådant tillstånd hos själ och hjärta kan inte annat än mana oss alla till handling, oförtröttlig handling, för att uppfylla syftena hos en plan vars stora mål är att accelerera den process, som skall göra det möjligt för ett ökande antal av världens folk att finna målet för deras sökande och sålunda bygga ett förenat, fridfullt och rikt liv.
3.14. Kära vänner: Dagarna passerar förbi snabbt som en stjärnas blinkning. Gör ert märke nu, vid denna kritiska vändpunkt vars like aldrig skall återvända. Gör detta märke i gärningar som kommer att tillförsäkra er himmelska välsignelser - och garantera för er, för hela människosläktet, en framtid bortom varje jordisk föreställning.
2.1. Vid denna mittpunkt i fyraårsplanen bekräftar vi med upplyfta hjärtan att det världsomspännande bahá’í-samfundet bryter ny mark vid ett dynamiskt skede i dess utveckling. Processen anslutning i skaror, på vilken dess krafter är fokuserade, skrider tydligt framåt.
2.2. Tre utvecklingssprocesser lyser upp våra förväntningar. En är de kraftiga resultaten som kommit varhelst träningsinstitut är i gång. Tiotusentals individer har under de senaste två åren gått igenom åtminstone en institutkurs. De omedelbara effekterna för dem har varit en avsevärt stärkt tro, en mer medveten andlig identitet och en fördjupad förpliktelse till bahá’í-tjänande. Den andra gäller den märkbara förbättringen i förhållandena som påverkar bildandet och återbildandet av lokala andliga råd. Beslutet att bilda dessa institutioner endast den första riḍván-dagen och att göra detta huvudsakligen på initiativ av de samfund som de tillhör började tillämpas 1997. Ehuru det blev en omedelbar men ej oväntad nedgång i antalet lokala andliga råd i världen var minskningen inte särskilt stor, tvärtom noterades en ökning i vissa länder. Detta resultat visar att mognadsprocessen hos dessa gudomligt instiftade institutioner är på rätt kurs. Den tredje är att en ny tillförsikt i undervisning rör vännerna, vilket ger imponerande resultat i olika regioner. Potentialen för en stadig och ständigt ökande tillströmning av nya troende har alltid varit stor och vi kan med tillförsikt säga att kapaciteten att förverkliga denna utvecklas metodiskt mer än tidigare med bedrivandet av den nuvarande planen.
2.3. Förutom dessa tecken på framsteg är vi tacksamma för den fantastiska hastighet med vilken byggnadsprojekten på Karmelberget fortskrider för att uppnå det tidsschema som satts för det år som precis avslutats. Omedelbart förestående är etablerandet i maj av tre nya Nationella andliga råd - Sabah, Sarawak och Slovakien - och återbildandet Nationella andliga rådet i Liberia, vilket höjer antalet pelare för Universella rättvisans hus till 179. När vi begrundar den gudomliga ynnest som förlänats vårt samfund erkänner vi med djup tacksamhet det trogna tjänande som utförs av Guds Saks Händer, av Internationella undervisningscentret och av rådgivarna och deras hjälpare på alla kontinenter. Den ökande styrkan hos de Nationella andliga råden stärker också vår övertygelse om de förestående stora segrarna.
2.4. Mot denna bild av samfundets utsikter står den förvirrande bakgrunden av en jord oense med sig själv. Dock är det uppenbart att bland det omfattande förödandet av människoanden, finns det en ny nivå av medvetenhet om en oemotståndlig rörelse mot global enighet och fred, som växer bland världens folkgrupper. Denna känsla väcks då de fysiska barriärerna mellan folken näst intill utplånas av de häpnadsväckande framstegen inom vetenskap och teknologi. Ändå håller en blandad katalog av världsomskakande svårigheter och världsomskapande utvecklingssteg mänskligheten förvirrad och förblindad. De stormar och påfrestningar som hamrar på samhällets struktur är oförståeliga för alla utom de relativt sett få av planetens invånare som erkänner Guds syfte med denna dag.
2.5. Våra medmänniskor på alla ställen är hänsynslöst utsatta på en och samma gång för de motstridiga känslor som frammanats av den samtidiga verkan av processer av ”uppstigande och sönderfall, integration och upplösning, av ordning och kaos”. Dessa identifierade Shoghi Effendi som aspekter av Guds Större och Mindre Plan, de två kända sätt på vilka Hans syfte för mänskligheten går framåt. Den Större Planen är förbunden med omvälvningar och katastrof och fortsätter med en till synes slumpmässig oordning, men faktum är att den leder mänskligheten mot enighet och mognad. Dess ombud är till största delen människor som är okunniga om och till och med motståndare till dess syfte. Som Shoghi Effendi har pekat på, använder Guds större plan ”såväl de mäktiga som de anspråkslösa som pjäser i Hans världsomskapande spel, för uppfyllandet av Hans omedelbara syfte och det slutliga etablerandet av Hans konungadöme på jorden.” Accelerationen av de processer som den genererar ger fart åt utvecklingssteg, som med alla de inledande smärtorna och den hjärtesorg som är förknippade med dem, vi bahá’íer ser som tecken på framträdandet av den Mindre Freden.
2.6. Till skillnad från Hans större plan, som verkar på mystiska sätt, är Guds mindre plan tydligt utformad, verkar i enlighet med välordnade och kända processer och har givits oss att utföra. Dess yttersta mål är den Största Freden. Den fyra år långa kampanj, till vars mittpunkt vi nu nått fram, utgör det rådande stadiet av den Mindre Planen. Det är till uppnåelsen av dess syfte som vi alla måste ägna vår uppmärksamhet och våra krafter.
2.7. Stundtals kan det verka som om den Större planens verkningar skapar splittring i arbetet enligt den Mindre planen, men vännerna har varje anledning att förbli oförfärade. Ty de erkänner källan till de återkommande omvälvningar som verkar i världen och, med Beskyddarens ord, ”erkänner dess nödvändighet, betraktar med tillförsikt dess mystiska processer, ber ivrigt för mildrandet av dess hårdhet, anstränger sig förståndigt för att lindra dess raseri, och ser med klar blick fram mot fullbordandet av de farhågor och de förhoppningar som det med nödvändighet måste skapa.”
2.8. Även en översiktlig granskning av den globala skådeplatsen de senaste åren kan inte annat än leda till iakttagelser fyllda med särskild betydelse för varje bahá’í-åskådare. För det första, bland samhällets förvirrings larm kan skönjas en omisskännelig trend mot den Mindre freden. En fängslande föraning ges genom det större engagemanget av Förenta Nationerna, uppbackat av mäktiga regeringar, som tar sig an långvariga och brådskande världsproblem; en annan utgår från det dramatiska erkännandet från världens ledare under blott de senaste månaderna av vad det ömsesidiga beroendet nationer emellan i handel och finansväsen verkligen innebär - ett tillstånd som Shoghi Effendi förutsåg som en väsentlig aspekt av en organiskt förenad värld. En utveckling av än större betydelse för bahá’í-samfundet är dock att ett stort antal människor söker efter andlig sanning. Ett flertal nyligen publicerade undersökningar har ägnats åt detta fenomen. De ideologier som dominerat den större delen av detta århundrade har uttömts, då de tynar bort vid århundradets slut framväxer en hunger efter mening, en själens längtan.
2.9. Denna andliga hunger karakteriseras av en rastlöshet, av en svallvåg av missbelåtenhet med samhällets moraliska tillstånd, detta är dessutom uppenbart i uppsvinget av fundamentalism bland olika religiösa sekter och mångfaldigandet av nya rörelser som framställer sig som religioner eller som strävar efter att ta religionens plats. Detta är observationer som gör det möjligt att uppskatta den samverkan som råder mellan de två gudomligt drivna processerna som verkar på planeten. De mångfaldiga möjligheterna som därmed försynen givit för att presentera Bahá’u’lláhs budskap till de sökande själarna skapar en dynamisk situation för bahá’í-undervisaren. Följderna för den uppgiften som ligger framför oss är oerhört uppmuntrande.
2.10. Våra förhoppningar, våra mål, våra möjligheter att gå framåt kan alla bli förverkligade genom att vi koncentrerar våra ansträngningar på det övergripande målet med den Gudomliga planen i dess nuvarande stadium - det vill säga, för att åstadkomma ett betydande framsteg i processen anslutning i skaror. Denna utmaning kan mötas genom ihärdiga ansträngningar, som utförs tålmodigt. Anslutning i skaror är tydligt inom räckhåll för vårt samfund. Oförtruten tro, bön, samvetets röst, gudomligt bistånd - dessa är några nödvändiga ting för framgång i ett bahá’í-åtagande. Men av vital betydelse för att förverkliga anslutning i skaror är dessutom ett realistiskt tillvägagångssätt, ett systematiskt handlande. Det finns inga genvägar. Systematisering säkerställer konsekventa handlingsplaner som baserats på väl uttänkta planer. Allmänt sett medför detta ett välordnat förhållningssätt i allt som rör bahá’í-tjänande, om det så gäller undervisning eller administration, individuella eller kollektiva ansträngningar. Medan detta tillåter individuellt initiativ och spontanitet, antyder det behovet av att vara klartänkt, metodisk, effektiv, ihärdig, balanserad och harmonisk. Systematisering är ett nödvändigt funktionssätt, som drivs av angelägenheten i att verka.
2.11. För att säkerställa en ordnad utveckling av samfundet, är en av bahá’í-institutionernas funktioner att organisera och underhålla en process av utveckling av mänskliga resurser genom vilken bahá’íer, såväl nya som veteraner, kan förvärva kunskapen och förmågan att upprätthålla en oavbruten expansion och konsolidering av samfundet. Etablerandet av träningsinstitut är avgörande för en sådan satsning, eftersom dessa är de center genom vilka stora antal individer kan förvärva och förbättra sina förmågor att undervisa och administrera tron. Deras existens understryker betydelsen av kunskap om tron som en källa till kraft för att stärka livet hos bahá’í-samfundet och de individer som det utgörs av.
2.12. Tillgängliga fakta bekräftar att fyraårsplanen fungerar där ett systematiskt tillvägagångssätt förstås och tillämpas. Samma fakta visar att trons institutioner i sina samarbetsansträngningar på de nationella, regionala och lokala nivåerna håller fast vid denna förståelse. Däremot är denna förståelse mindre tydlig för individerna, på vilka den slutliga framgången för planen beror. Av denna orsak måste vi understryka för våra medtroende betydelsen av deras individuella ansträngningar som en förutsättning för framgångarna i undervisning och andra åtaganden.
2.13. Så som den översatts i program och projekt av nationella och lokala institutioner, ger planen bland annat riktning, identifierar mål, stimulerar till ansträngningar, förser med en mängd nödvändiga hjälpmedel och material som kommer till nytta för undervisares och administratörers arbete. Detta är naturligtvis nödvändigt för samfundets riktiga fungerande men ger inget resultat om inte dess individuella medlemmar svarar genom ett aktivt deltagande. Då man ger sitt gensvar måste varje individ dessutom fatta ett medvetet beslut om vad han eller hon kommer att göra för att tjäna planen och hur, var och när detta ska ske. Denna övertygelse möjliggör för individen att kontrollera utvecklingen hos sina handlingar och om nödvändigt modifiera de steg som tas. Att vänja sig vid ett sådant förfaringssätt av systematisk strävan ger innebörd och uppfyllelse åt varje bahá’ís liv.
2.14. Men utöver nödvändigheten i att besvara institutionernas kall är individen ålagd av Bahá’u’lláh själv den heliga plikten att undervisa Hans sak, beskriven av Honom som ”den mest förtjänstfulla av alla gärningar”. Så länge det finns själar i behov av upplysning måste säkerligen denna plikt kvarstå som den ständiga sysslan för varje troende. I uppfyllelsen av den är individen direkt ansvarig inför Bahá’u’lláh. ”Låt honom inte invänta någon anvisning” råder Shoghi Effendi enträget ”eller förvänta sig särskild uppmuntran från sitt samfunds valda representanter, eller hållas tillbaka av några hinder som hans släktingar eller medmänniskor kan tänkas placera på hans stig, eller bry sig om ogillandet från sina kritiker eller fiender.” Centralgestalternas och beskyddarens skrifter är fyllda med råd och uppmaningar angående individens oersättliga roll i trons framåtskridande. Det är således oundvikligt att vi känner oss manade att vid denna särskilda tidpunkt i mänsklighetens liv vädja direkt till varje samfunds-medlem att begrunda den angelägna situation som vi alla i egenskap av Abhá-skönhetens hjälpare har framför oss.
2.15. Vår lott, kära bröder och systrar, är att vara samvetsgrant engagerade i en väldig historisk process vars like aldrig tidigare upplevts av något annat folk. Som globalt samfund har vi så här långt nått en unik och fantastisk framgång i att representera den mänskliga rasens fulla spektrum - tack vare det ovärderliga nedläggandet av liv, ansträngningar och skatter som villigt gjorts av tusentals av våra andliga förfäder. Det finns ingen annan samling av människor som kan utge sig för att ha skapat ett system med den bevisade förmågan att förena alla Guds barn i en världsomspännande ordning. Denna bedrift placerar oss inte endast i en position av ojämförlig styrka utan mer specifikt, i en av ofrånkomligt ansvar. Har således inte var och en av oss därför den gudomliga skyldigheten att uppfylla en helig plikt gentemot alla de andra som ännu ej är medvetna om Guds senaste Manifestations kallelse? Tiden stannar ej, väntar inte. Med varje timme som går slår en ny bedrövelse mot en förvirrad mänsklighet. Vågar vi dröja?
2.16. Redan om två år är fyraårsplanen avslutad, endast några få månader innan slutet av ett oförglömligt århundrade. Hägrande framför oss då är ett tvåfaldigt möte med ödet. I sitt prisande av den enastående potentialen hos det tjugonde århundradet försäkrade Mästaren att dess spår kommer att bestå för evigt. Gripet av en sådan vision, måste oundvikligen sinnet hos varje vaken anhängare till den Välsignade Skönheten vara satt i rörelse med ängsliga frågor om vilken roll han eller hon skall spela under dessa få flyende år och om han eller hon, vid slutet på denna period med avgörande möjligheter, kommer att ha satt sitt märke bland de varaktiga spår som Mästarens sinne var varse. För att försäkra sig om ett för själen tillfredsställande svar är en sak nödvändig framför allt annat: att handla, att handla nu och att fortsätta att handla.
2.17. Vår hjärtliga vädjan vid de Heliga trösklarna å allas våra vägnar är att vi må erhålla gudomligt bistånd och rikligt bekräftas i vadhelst vi gör för att leva upp till det överhängande målet i den Gudomliga Planen vid en så ödesmättad tidpunkt i den mänskliga historien.
1.1. Vi lovordar med tacksamma hjärtan det ivriga gensvaret på alla kontinenter på Fyraårsplanen som igångsattes föregående Riḍván.
1.2. Konsultationer mellan de Kontinentala rådgivarna och Nationella andliga råd satte igång en omfattande planeringsprocess som också innefattade hjälpråds-medlemmar och lokala andliga råd. Genom denna process fick planerna som härleddes en nationell och regional karaktär. Men denna världsomfattande aktivitet resulterade i mer än särpräglade program för de olika länderna, den ökade också samarbetsrelationen mellan den administrativa ordningens två armar, ett synnerligen välkommet förebud om segrar som komma skall.
1.3. Ett tecken på planens omedelbara verkan var den skyndsamhet med vilken åtgärder vidtagits, under de senaste tolv månaderna, för att upprätta närmare
2 000 utbildningsinsitut. Många av dessa har nått mycket längre än till organisationsstadiet och faktiskt kommit igång med sina första kurser. Vidare när det gäller pionjering på hemmafronten, till utlandet och resande undervisare: enskilda bahá’íers ökade uppmärksamhet på möjligheten att deputera undervisare: vidtagna åtgärder för att säkra bildandet av lokala andliga råd enbart på den första dagen i riḍván: ökad strävan att hålla regelbundna bönestunder: tilltagande ansträngningar att använda konstarterna i undervisningsarbetet och samfundsaktiviteterna - i alla dessa frågor kunde vännernas intensiva medvetenhet skönjas om betydelsen av koncentration på de krav som planens främsta mål - ett betydande framsteg i processen av anslutning i skaror - ställer.
1.4. Inte heller kan vi underlåta att ge erkännande åt andra framsteg under det gångna året, som bekräftade det förtjänstfulla i de mångfaldiga ansträngningar som gjorts av vårt världssamfund och de resultat som uppnåtts. Bland dessa, för att nämna ett fåtal: förvärvandet av lägenheten på Avenue de Camoëns 4 där den älskade Mästaren, ‘Abdu’l-Bahá, bodde under sitt historiska besök i staden: den federala representantkammarens särskilda möte den 14 augusti i Brasilien för att markera 75-årsdagen av tillkännagivandet av bahá’í-tron i detta land - en unik officiell begivenhet som såg Amatu’l-Bahá Ruḥíyyih Khánum som hedersgäst: införandet av Internationella Bahá’í-samfundets webbplats på World Wide web, betitlat ”The Bahá’í World”, som hittills har fått mer än 50 000 besök från mer än 90 länder, i genomsnitt circa 200 per dag.
1.5. Knappast överträffad av dessa bedrifter upprätthöll byggprojekten på Karmel-berget en bländande tillväxt vars höjdpunkt var färdigställandet av marmor-kolonnaden till Centret för studier av texterna, byggandet av Internationella undervisningscentrets sjunde nivå samt att den vittomspännande karaktären hos Bábs mausoleums terrasser alltmer framträder. I detta sammanhang måste nämnas den delvisa sänkningen av den allmänna vägens sektion över vilken raden av terrasser kommer att löpa, samt förvärvandet och den påföljande rivningen av byggnaden vid bergets fot, vilket utgjorde det sista hindret som skulle övervinnas, för att göra det möjligt att slutföra de lägre terrasserna, genom vilka den ärorika gången sträcker sig upp mot den heliga byggnaden och bortom den, mot krönet av Guds berg.
1.6. Också av yttersta betydelse för den framgång som beskrivits, var bibehållandet av nivån av bidrag till Karmelprojektet vilket uppfylde föregående års mål. Det är tydligt at de ekonomiska kraven i detta avseende tillgodoses med oförtrutet hjältemod av såväl rik som fattig, och måste så göra de återstående åren. På samma gång måste emellertid en lika energisk och ihållande parallell ansträngning göras av råd och vänner över hela världen för att uppfylla Internationella bahá’í-fondens trängande behov.
1.7. En så gynnsam början på Fyraårsplanen som erfarits, kan i hjärtana hos vårt världsomfattande samfunds medlemmar inte annat än ingjuta tilltro till att de är fullt kapabla att genomföra dess förutsättningar, såsom de lagts fram i de budskap som igångsatte planen och vidareutvecklades i planerna antagna av deras respektiva råd. Ytterligare en och särskilt uppskattat källa till glädje är, när vi nu inträder i planens andra år, att omständigheterna möjliggjort återbildandet av Nationella andliga rådet för Rwanda denna Riḍván. Denna seger över kris leder till att antalet Nationella andliga råd som kommer att vara berättigade att delta i det åttonde internationella bahá’í-konventet vid Bahá’í-världscentret nästa riḍván, blir 175. Hur innerligt önskar vi inte att bahá’í-världen dår, vid själva mittpunkten av planen, skall ha tagit ett stort kliv mot mångfaldigandet av sina mänskliga resurser, sina andliga råds mognad och sina lokala samfunds utveckling!
1.8. Möjligheten som erbjuds, under den korta tiden innan århundradet går mot sitt slut, är obeskrivligt värdefull
1991.1. Ingen jordisk tunga kan uttrycka den tacksamhet vi känner för de underbara gåvor den Välsignade Skönheten har förunnat Sitt världsvida samfund och Sin Tros Världscentrum under det år som just avslutats. Vi böjer våra huvuden i ödmjukhet inför de slående bevisen på Hans stödjande nåd och allbetvingande makt.
1991.2. Den överväldigande fara som har svept kring det Heliga landet under den senare delen av året som ett resultat av tumultet i Mellersta Östern, avlägsnade sig utan att tilläts få det administrativa arbetet vid Världscentret att stanna upp eller ens att alvarligt få hindra dess genomförande. Situationen var en allvarlig påminnelse om vilken kontrast det är mellan Bahá’u’lláhs diskreta, ständigt framåtskridande, helt integrerande system och övergångsperiodens våldsamma karaktärsdrag, ”vars vedermödor”, vilket Shoghi Effendi försäkrar, ”är förelöparen till den Era av lycksalig sällhet som ska förkroppsliga Guds slutgiltiga syfte för mänskligheten”. Det var ännu ett av de ”olycksbådande tecken som dels tillkännager våndorna från en civilisation i upplösning och dels pekar på födselssmärtorna från denna världsordning – denna Ark av frälsning för människor – som reser sig ur dess ruiner”.
1991.3. Sannerligen, i vilken riktning vi än skådar, är kraften från Bahá’u’lláhs uppenbarelse helt synligt i arbete i världen. I uppropet för en ny världsordning, som har blivit utfärdat som ett eko från uttalandena av olika politiska ledare och inflytelsesrika tänkare, som kanske själva inte var kapabla att förklara vad det innebar, kan man urskilja mänsklighetens sakta uppvaknande till ett accepterande av det grundläggande syftet med Hans uppenbarelse. Att ett sådant upprop skulle komma med ett sådant eftertryck från överhuvudet för den republik som, med ‘Abdu’l-Bahás ord, är ödesbestämd att vara ”den första nation som skall lägga grunden för internationellt samförstånd” och ”andligen leda världens nationer”, antyder detta existensen av två samtida krafter som båda är i verksamhet och som accelererar, den ena som arbetar utanför och den andra som arbetar innanför Saken, vilket Shoghi Effendi säger oss kommer att kulminera i ”ett enda lysande fullbordande.”
1991.4. Inom Tron finner man rikliga tecken på överväldigande framgångar för Sexårsplanen, även om de inte nödvändigtvis visar sig på samma sätt som planlades i början. Fängslande exempel på detta har kommit i släptåg på de fenomenala förändringar som nu sker i Sovjetunionen och dess tidigare satelitstater. Endast ett år efter återupprättandet av Lokala andliga rådet för Moskvas bahá’íer bildas ett Nationellt andligt råd för Sovjetunionens bahá’íer. På samma sätt erkände myndigheterna i Rumänien bahá’í-samfundet med rätt att sprida Bahá’u’lláhs läror endast något mer än ett år efter de revolutionerande politiska förändringarna. Även här kommer ett Nationellt andligt råd att bildas detta Riḍván. Trons snabba utveckling i Tjeckoslovakien framtvingade det beslut som tagits under de allra senaste veckorna att etablera ett Nationellt andligt råd även där. Samtidigt kommer det Nationella andliga rådet för West Leeward Islands i Västindien att bildas som ett resultat av att ögruppen Leeward Islands delas i två regionalt administrativa enheter. Med detta välkomnas fyra nya formationer, vilket gör att antalet Nationella andliga råd når siffran 155.
1991.5. Vi är glada att kuna säga att tre av Sakens händer skall representera Universella Rättvisans Hus vid dessa historiska tillfällen: Amatul-Bahá Rúhíyyih KHanum i Rumänien, Mr. Alí Muhammad Varqá i Tjeckoslovakien. Rådgivare Ruth Pringle skall vara representant i West Leeward Island.
1991.6. En annan illustration av Bahá’u’lláhs Saks växande anseende i det allmännas ögon har sitt ursprung i Tyskland, där den federala konstitutionsdomstolen, landet högsta rättsinstans, har tagit ett beslut som kommer att bli av största betydelse för erkännandet av tron. En serie domstolar på en lägre nivå har vägrat registrera ett av de Lokala andliga rådens stadgar genom att hänvisa till att den auktoritet som erkändes Nationella andliga rådet i detta dokument stred mot den juridiska principen som kräver självständighet för alla legalt erkända föreningar. Tvistefrågorna som berörs är sannerligen mycket komplexa och kan inte utredas i detta sammanhang. Låt det räcka med att konstatera att den federala konstitutionsdomstolen stödde det Lokala andliga rådets överklagande i ett långt beslut som föregicks av ett ingående resonemang i vilket den bland annat bekräftade bahá’í-samfundets rätt att tillerkännas juridiska befogenheter på exakt det sätt som beskrivs i bahá’í-trons egna skrifter och förklarade att dess karaktär som en erkänd religion utan tvekan kunde bekräftas av ledande religionshistoriker. Detta utlåtande ansågs av domstolen vara så betydelsesfullt att man tog det anmärkningsvärda steget att publicera ett uttalande till pressen, där man förklarade sitt beslut. Denna framträdande handling kommer att få betydelse för bahá’í-samfundet långt bortom det förenade Tysklands gränser.
1991.7. Ett annat exempel på att man från myndigheternas sida allt mer uppskattar trons skarpsinniga perspektiv kommer från Sydafrikanska republiken, där det Nationella andliga rådet beslöt svara på regeringens initiativ i ett försök att lösa problemet med apartheidsystem, som ju varit aktuellt i flera årtionden, och man presenterade sina synpunkter i arbetet med att göra ett utkast till en ny författning för landet. Ordförande för det Sydafrikanska juridiska utskottet, den domare som fungerade som regeringens representant, tog emot Nationella andliga rådets synpunkter från en delegation som hade utsetts till detta, och gav kommentaren att bahá’íerna var den enda grupp hittills, vars tankar givit en andlig och moralisk grund för en författning.
1991.8. Vadhelst som kan bli effekten av var och en av dessa exempel som hittills har nämnts – och av sådana andra som att en representant för Internationella Bahá’í-samfundet var den ende icke-buddhist som erbjöds att tala vid ett offentligt möte som hölls tillsammans med den asiatiska buddhistkonferensen för fred i Mongoliet; att påven Johannes Paulus II särskilt nämnde bahá’íerna vid en mottagning under hans senaste besök i Burundi; att bahá’í officiellt nämnts som en av de vanligt förekommande religionerna på Tuvalu; den internationella utställningen om utbildning för fred som bekostades av det brasilianska Nationella andliga rådet och där 23 ambassader och utbildningsinstitutioner deltog – är en sak fullkomligt klar: den samlade effekten över hela jordklotet bekräftar att tron håller på att träda fram ur obemärkthet. Sådana kännetecken som ett ökande offentligt erkännanden av bahá’í-samfundets verkliga egenskaper och dess rika möjligheter är ett utmärkande drag för trons framåtskridanden i den Formativa tidsålderns fjärde epok.
1991.9. Då vi begrundar dessa förunderliga tecken och förebud, kan vi inte motstå ingivelsen att uttrycka vår djupa kärlek och uppskattning till de Kontinentala rådgivarna och till deras Hjälprådsmedlemmar, vilka stimuleraroch stödjer strävanden som gör det möjligt att nå fram till sådana häpnadsväckande framsteg som redan har nämnts och, mer speciellt, vars medverkan sporrar undervisnings-arbetets dynamiska framstör, vilket lägger grunden för samfundets alla framgångar. Vi gläder oss åt det kraftfulla sätt som Rådgivarnämnderna har inlett sin nya period av omumbärligt och högt skattat tjänande av Bahá’í-världen och detta gör oss hoppfulla bortom alla gränser. De friska initiativ på vilka de nu riktar in sina krafter, med helhjärtad uppmuntran och med lysande stöd från Internationella undervisningscentret, bådar gott för en tillfredställande avslutning av sexårsplanen. Må deras ansträngningar i hög grad understödjas av ökningen av antalet Hjälprådsmedlemmar vid Förbundets dag till 846 – 90 fler än vad som finns idag. Det världsvida samfundet kommer förvisso att välkomna den styrka som detta kommer att ge såväl omfattningen som kvaliteten av de andliga uppgifter som tillskrivits Hjälprådsmedlemmarna och deras assistenter, vars verksamhet på gräsrotsnivå är en garanti för den fortsatta expansionen och konsolideringen av vår lysande tro.
1991.10. Sexårsplanens storartade framgång lyser upp våra sinnen och stärker vårt hopp. Alla utom ett av planens år har passerat och vi har tagit ett kraftfullt steg framåt mot att uppfylla dess sju huvudmål. Vårt samfund har förändrats dramatiskt jämfört med hur det såg ut när planen inleddes 1986. Det har i högsta grad växt och utvecklats. Det är mer mångfaldigt, mer dynamiskt, mer distinkt. Då vi går in i det sista året av sexårsplanen så avtecknar sig en rad av spännande vyer framför oss alla vid horisonten:
a. Förberedelserna av den länge väntade engelska översättningen med fotnoter av Kitáb-i-Aqdás, Lagboken, den Heligaste boken, Moderboken för Bahá’u’lláhs uppenbarelse, kommer att avslutas – en storslagen prestation som ensam och i sig själv kommer att inleda ett nytt stadium av utvecklingen av bahá’í-världen och på så sätt kröna framgångarna i sexårsplanen.
b. Arbetet med jorden på de lägre terrasserna vid Bábs gravhelgedom och schaktningsarbetena för Centret för studiet av texterna och annexet till Internationella arkivet ska påbörjas, vilket kommer att inleda en ny fas av detta mäktiga företag på Guds heliga berg, vars betydelse det inte går att beräkna.
c. Slutet av planen kommer att markera inledningen av det Heliga året, 1992-1993, en medvetet planerad årslång paus, för att tillåta Hans efterföljare att ge en tillbörlig uppmärksamhet åt 100-årsminnet av Bahá’u’lláhs bortgång och invigningen av Hans världsförenande Förbund. Som redan tidigare har meddelats planeras stora högtidlighållanden för att visa på de särskilda egenskaperna och den världsomskakande betydelsen av dessa två händelser.
d. Den ena: en samling av representanter från bahá’í-världen, tillsammans med Bahá’u’lláhs riddare, vid Bahjí inom huvudbyggnadens närmsta område, varifrån Bahá’u’lláhs befriade ande begav sig till Sin himmelska överhöghets tron, och i närheten av den Heligaste gravhelgedomen, där namnlistan över Bahá’u’lláhs riddare ska läggas ned som en gest av erkännanden för att visa hur Hans älskade svarade på uppropet att sprida Hans läror över hela världen. Där i Bahjí skall denna samling ägna sig åt en högtidlig tillbedjan och de heliga texter som läses skall delas ut till bahá’í-samfund överallt att användas i deras egna högtidighållanden,. För att på sätt förena andaktserfarenheterna från hela bahá’í-världen under högtidlighållandet av detta 100-årsminne.
e. Den andra: Världskongressen som är planerad att hållas 23-26 november 1992 i New York, där den älskade Mästaren uppenbarade innebörden av Sin ställning som utnämnt centrum för Bahá’u’lláhs Förbund och som Han utsåg till att vara Förbundets stad. Över hela världen kommer bahá’í-samfund att hålla motsvarande sammankomster som stöd och för att bättre kunna peka på denna kongress storslagna syfte, vilket är att högtidlighålla 100-årsminnet av inledandet av Bahá’u’lláhs Förbund och att tillkännage dess mål och förenande kraft. Som en effekt av dessa aktiviteter kommer man att distribuera ett uttalande om Bahá’u’lláh, som skrivits av Kontoret för offentlig information (Office of Public Information) på vår begäran och som skall tjäna såväl som en källa för studier och information för bahá’íerna själva som en informativ skrift som kan presenteras till andra. På detta och på andra sätt kommer det Största namnets samfund att försöka basunera ut Bahá’u’lláhs Namn över hela jordklotet och göra det till en känd höghet i människors medvetande överallt.
1991.11. Ett sådant sammanflöde av nära förstående segrar – publicerandet av Kitáb-i-Aqdás, framstegen för byggnadsprojekten på Karmelberget, avslutandet av sexårsplanen, inledningen av det Heliga året – besjälar bahá’í-världens förväntningar, förbereder vägen för ännu mäktigare strävanden än vad som hittills gjorts och pekar ut för oss alla hr en ny fas i historien öppnar sig. Det verkar således vara lämpligt att den heliga lag som gör det möjligt för var och en att uttrycka sin personliga gudsfruktan i en helt personlig samvetshandling som också befrämjar det gemensamma goda, som direkt förbinder den enskilde troende med Trons centrala institutioner och som framför allt försäkrar den ödmjuke och uppriktige om Försynens outsägliga nåd och överflödande välsignelser, bör vid detta gynnsamma tillfälle omfattas av alla som erkänner sin tro på Guds enastående Manifestation. Med ödmjukhet inför vår Högste Herre tillkännager vi at från Riḍván 1992, början av det Heliga året, skall lagen om Huqúqu’lláh, Guds Rättighet, gälla universellt. Alla uppmanas kärleksfullt att iaktta den.
1991.12. Våra kära bröder och systrar: Se hur den Älskade har besvarat våra böner. Se hur Han har berikat våra liv med nya bröder och nya institutioner i länder som hittills varit stängda för Hans läkande Ord. Betänk med vilken kraft Hans gudomliga föreskrifter blir bekräftade som riktlinjer av stora och små nationer. Helt säkert har sådana överflödande välsignelser genomsyrat er med okuvligt mod och förtröstan inför en utmanande men strålande framtid. Ni har i sanning gått in i detta lyckosamma år, som bär upp den slutliga triumfen för sexårsplanen.
1991.13. Må ni fortsätta att vara välsignade av den outtömliga skatten av Hans kärlek och ömsinta försorg genom era osjälviska handlingar i Hans tjänst
1993.1 Vi har kommit till Festivalernas Konung i den oförminskade glöden av det Heliga Arets förunderliga välsignelser genom vilket vi just har passerat stärkta, återupplivande och stimulerade i våra heliga värv. Ty det var en tid då Abhá-skönheten spred Sin nåds strålglans över Sitt världsvida samfund med ett sådant skimmer an det förlänade en förvånansvärd framgång åt Hans efterföljares ansträngningar att högtidlighålla en så betydelsefull dubbel årsdag som 100-ärsdagen för Hans bortgång och Hans Förbunds inledning. Det var uppehållet för åminnelse som frambringade ett tillkännagivande av det Allra största namnet vilket genljöd över hela jorden som aldrig tidigare. Men det som så klart verkat vara ett externt fenomen var i högsta grad en återspegling av vårt inre förvärvande även djupare förståelse för var relation till Bahá’u’lláh. Vår egen förståelse av samfundets universalitet, av dess förkroppsligande av Hans tros första princip, den princip som välver sig över alla de andra, har lämnat ett nytt och tvingande intryck i våra hjärtan. Effekterna av detta medvetande demonstrerades på ett slående sätt vid åminnelsen i det Heliga landet i maj förra året och i än större omfattning, vid världskongressen i november som för att bekräfta vår visshet i dessa desperat oroliga tider att mänskligheten obevekligen rör sig mot sitt hittills gäckande öde av enhet och fred. Vi har verkligen flugit pä andens vingar under del Heliga året till en höjd från vilken vi sett den snabbt an-nalkande glansen från Herrens uråldriga löfte om an människosläktet en dag ska förenas.
1993.2 De spännande detaljerna från de händelser som utspann sig under året är alltför många till antalet för att kunna beskrivas har, ty den Helige andes verkan kändes överallt och detta genomsyrade vännernas aktiviteter med en mystisk kraft. Låt det räcka med an minnas sådana höjdpunkter som samlingen av det största antalet bahá’íer i maj förra året som någonsin deltagit i ett evenemang i det Heliga Landet, rundvandringen kring Bahá’u’lláhs gravhelgedom av representanter från i stort sett varje nation; närvaron av majoriteten av de kvarvarande av Bahá’u’lláhs riddare vid tiden för nedläggandet av hedersrullan vid ingången till den Allra heligaste gravhelgedomen; världskongressens makalösa storlek och dess deltagares ofantliga mångfald inklusive ett stort antal ungdomar som engagerade sig i sitt eget program: processionen av representanter för världens raser och nationer vid detta imponerande tillfälle: satellitsändningen som band samman kongressen och Världscentret med alla kontinenter. Dessa var alla en del av en verkligt sällsynt erfarenhet och de har förevigat hundraårshögtidernas ryktbarhet.
1993.3 De oräkneliga uppfinningsrika ansträngningar som vänner över hela jorden har gett sig i kast med, från avlägsna byarna till stora städer, för att högtidlighålla dess viktiga årsdagar har på nytt illustrerat den djupa nivå till vilken Bahá’ulláhs tro har befästs och de har skapat undervisningsarbete på många områden med ovanliga och förvånande resultat. Den makalösa publicitet som det Heliga årets syfte och aktiviteter genom massmedia i stora och små länder fick, den uppmärksamhet de lagstiftande organen och offentliga ämbetsmän ägnade hundraårsdagen, gester averkännande och uppskattning av tron från regerings-organ, i samband med vilket ett offentligt monument som bär en inskription från Bahá’u’lláhs skrifter och en stor avbildning av det Största namnet invigdes - sådana utvecklingar gav klara indikationer att samfundets profil hade framhävts i allmänhetens ögon.
1993.4 Förutom alla dessa markanta händelser och utvecklingar men av ännu större betydelse på grund av dess långtgående konsekvenser för hela den mänskliga rasen var utgivningen av den kommenterande engelska översättningen av Kitáb-i-Aqdas, den Allra heligaste boken, vid naw-rúz. Vi har kommit ännu ett steg närmare till den tid som ‘Abdu’l-Bahá förutsäg: ”När den Allra heligaste bokens lagar träder i kraft”, sade Mästaren. ”... kommer universell fred att resa sitt tält i jordens centrum och det välsignade Livets träd kommer att växa och breda ut sina grenar i en sådan omfattning an det kommer att överskugga Öst och Väst.”
1993.5 Året for hundraårsjubiléet var också en period under vilken situationen i världen som helhet blev än mer förvirrad och paradoxal: det fanns samtidiga tecken på ordning och kaos, löften och besvikelser. Bland virrvarret i de rådande statsangelägenheterna, men med en sådan känsla av förundran och glädje, mod och tro som det Heliga året har ingjutit i våra hjärtan, har vi vid denna riḍván i vår tros etthundraochfemtionde år just påbörjat en treårsplan. Dess begränsade längd framtvingas av tidens snabba växlingar. Men planens huvudsakliga syfte är absolut nödvändigt för Sakens och människosläktets framtid. Den är nästa stadium i avtäckandet av det gudomliga undervisningsbrevet nedskrivet av Förbundets centrum. Planen kommer att bli ett mått på vår beslutsamhet att reagera på de ofantliga möjligheter vid denna kritiska tidpunkt i planetens sociala utveckling. Genom ett bestämt strävande att nå dess angivna syfte och med full insikt om dess mål, anpassade till villkoren i varje nationellt samfund, kommer vägen an göras fri för en passande projektion av trons roll i förhållande till de oundvikliga utmaningar som möter hela mänskligheten mot slutet av det snabbt förbiilande, ödesmättade tjugonde århundradet.
1993.6 En massiv utvidgning av bahá’í-samfundet måste nås långt bortom alla tidigare rekord. Uppgiften med att sprida budskapet till flertalet av mänskligheten i byar, kommuner och storstäder miste utvidgas snabbt. Behovet av detta är kritiskt, ty utan det kommer den Administrativa ordningens, med hårt arbete, upprättade organ inte att få möjlighet att utvecklas och på ett fullgott sätt visa sin inne-boende kapacitet an sörja för mänsklighetens skriande behov i dess timme av fördjupad desperation. I detta avseende måste det ömsesidiga beroendet mellan undervisning och administration förstås fullt ut och allmänt betonas, ty den ena förstärker den andra. De samhällsproblem som påverkar vårt samfund och de problem som naturligt uppstår inne i själva samfundet, oavsett om de är sociala, andliga, ekonomiska eller administrativa kommer alt lösas när vårt antal och våra resurser ökar och när vännerna på alla samfundsnivåer utvecklar förmågan, villigheten, modet och beslutsamheten att lyda lagarna, tillämpa principerna och administrera rons angelägenheter i enlighet med gudomliga föreskrifter.
1993.7 Den nya planen kretsar omkring ett trippeltema: att öka trons vitaliteten hos enskilda troende, att i hög grad öka de mänskliga resurserna i Saken och att gynna en utveckling av lokala och nationella bahá’í-institutioner så att de fungerar på ett riktigt sätt. Detta är för att kunna fokusera på kraven för framgång, så att planens mångfaldiga mål kan uppnås i dessa omvälvande tider.
1993.8 Mot bakgrund av de framträdande tecknen på moralisk dekadans som dagligen urholkar det civiliserade livets grund, framstår dessa malande ord av Bahá’u’lláh som en brådskande nödvändighet: “Livskraften i människors tro på Gud håller på att dö ut i varje land; ingenting mindre än Hans välgörande medicin kan någonsin återställa den. Den frätande ogudaktigheten äter sig in i det mänskliga samhällets livsviktiga delar, vad annat än Hans mäktiga uppenbarelses läkemedel kan rena och återuppliva det?” Sådana ord har en speciell innebörd for de handlingar som utförs av vemhelst som har erkänt Tidsåderns Herre. En avgörande konsekvens av detta erkännande är en övertygelse som sporrar till ett godtagande av Hans bud. Djupet i tron säkerställs genom den inre omvandling, detta förvärvande av andlig och moralisk karaktär som är resultatet av lydnad gentemot de gudomliga lagarnaa och principerna. Mot detta mål bidrar utgivandet av den kommenterade Kitáb-i-Aqdas på engelska och dess emotsedda tidiga publiceringen på andra stora språk, med en mäktig tillsats av gudomlig vägledning, till insikten om trons livskraft som är nödvändig, for den andliga välfärden och lyckan hos individer och för att stärka samhällsstrukturen. Inte mindre nödvändig for att understödja denna livskraft är odlandet av en känsla av andlighet, denna mystiska känsla som förenar individen med Gud och som uppnås genom meditation och bön.
1993.9 Att träna vännerna och leda dem i deras strävanden genom seriösa individuella studier för att erhålla kunskap om tron for att tillämpa dess principer och administrera dess angelägenheter är oundgängligt för att utveckla sådana mänskliga resurser som är nödvändiga för trons framgång. Men enbart kunskap är inte tillräckligt; det är väsentligt att träningen ges på ett sätt som inspirerar kärlek och hängivenhet, fostrar till fasthet i Förbundet, manar individen att ta aktiv del i sakens arbete och att ta sunda initiativ för att främja dess intressen. Särskilda ansträngningar för att attrahera människor med stor kapacitet till tron kommer också att racka långt för att tillhandahålla de mänskliga resurser som i så hög grad behövs just nu. Dessutom kommer dessa strävanden att stimulera och stärka de Andliga Rådens förmåga all möta dessa tungt växande ansvar.
1993.10 Dessa institutioners korrekta funktion beror till stor del på de ansträngningar deras medlemmar gör för att bekanta sig med sina plikter och att samvetsgrant stå fast vid principerna för personliga beteende och i sin uppträdande vid officiella åtaganden. Relevant är också deras föresats att avlägsna alla spår av främlingskap och sekteristiska tendenser, deras förmåga att vinna vännernas tillgivenhet och stöd i området och att få med sig så många individer som möjligt i sakens arbete. Genom sitt kontinuerliga mål att förbättra sina fullgöranden kommer de samfund de vägleder att återspegla en livsstil som kommer att vara en heder för tron, och som en välkommen följd av detta, att återtända hoppet bland de allt mer desillusionerade samhällsmedlemmarna.
1993.11 Då Nationella andliga råd med det villiga stödet av de Kontinentala rådgivar-nämnderna kartlägger den kurs som ska följas under denna korta tidsperiod, kommer Världscentrat att rikta sin uppmärksamhet på att samordna vitt spridda aktiviteter över hela planeten och ge vidare vägledning för trons utåtriktade angelägenheter när det internationella bahá’í-samfundet dras djupare in i hand-havandet av världsfrågorna. Det kommer att göra detta medan det samtidigt fortsätter med noga övervägd fart de gigantiska byggnadsprojekten på Guds Heliga berg som utgör en del av en process som klart förutsågs av Shoghi Effendi som synkroniserad med två inte mindre anmärkningsvärda utvecklingar: etablerandet av den Mindre freden och utvecklingen av nationella och lokala bahá’í-institutioncr. Vid slutet av planen kommer alla återstående konstruktions-faserna av projekten på Karmelberget att ha påbörjats: stommen till det Internationella undervisningscentret, Centret för studiet av texterna och utbyggnaden av den Internationella arkivbyggnaden kommer att ha rests; och sju terrasser nedanför Bábs gravhelgedom kommer att vara färdiga.
1993.12 Den dramatiska ökningen av arbetet för saken under senare år och den utveckling som förväntas under denna nya plan kräver materiella resurser som inte varit tillräckliga på länge, även om avsevärda ökningar har skett när det gäller bidrag till bahá’í-fonderna. De ekonomiska kriserna som rapporterats vida omkring verkar vara ödesbestämda att bli ännu värre, men varken de ekonomiska eller andra pressande problem kommer till slut att lösas om inte Bahá’u’lláhs sak får den uppmärksamhet den förtjänar av nationer och folk och om det inte får tillräckligt materiellt stöd frän sina registrerade anhängare. Må vännerna överallt beakta, tillsammans med sina baha’i-institutioner och individuellt, oförskräckta av de osäkerheter, de faror och den finansiella knappheten som nationerna drabbas av, vad som nu måste göras av var och en för att möta detta oundvikliga, heliga ansvar som åvilar dem.
1993.13 Vår vädjan om omedelbar, fördubblad och vidmakthållen handling vad gäller planens alla aspekter riktas i första hand till den enskilde troende i varje lokalitet som inom sig besitter en aning initiativförmåga som tryggar framgången för varje globalt bahá’í-åtagande och ”på vilken som en sista åtgärd”, såsom vår älskade Beskyddare på ett tydligt och klart sätt uttryckte det ”hela samfundets öde beror” . Målen i Treårsplanen kommer inte att vinnas enkelt men de måste uppnås på ett storslaget sätt oavsett uppoffringar. Det borde därför inte finnas någon tvekan eller försening från individens eller Andliga rådens sida i att uppmärksamma dem, så att inte mänsklighetens problem läggs på hög eller ökningen av interna kriser saktar ner vår fart. Låt oss alltid minnas att vi förtjänar våra segrar genom tester och prövningar, vi vänder kriser till vår fördel och får framgång genom att ta tillfallet i akt att visa livsdugligheten och den vinnande kraften i våra principer. I det fortgående vågsvallet från Guds Sak, har kriser och segrar alltid växlat och har alltid bevisat att de är beståndsdelar av framgång. När vi känner doften av det Heliga årets triumfer, låt oss inte glömma verkligheten som denna återkommande erfarenhet visar. Låt oss också minnas att vara välsignelser är lika stora som våra utmaningar, såsom det upprepade gånger visats genom vår ärorika historia.
1993.14 Älskade vänner: Bli inte bestörta eller avskräckta. Sök mod i Guds lagars och föreskrifters säkerhet. Dessa är de allra mörkaste timmarna före gryningen. Fred, såsom utlovats, kommer när natten tar slut. Skynda framåt för att möta gryningen.
De underbara händelser, som ägt rum under och omedelbart efter de tolv dagarna i Ridván, bära vittnesbörd om storheten i Guds Sak och fylla varje Bahá’is hjärta till bredden med glädje och tacksamhet. Det var till åtlydnad av kallelsen från Härskarornas Herre som de valda representanterna för de femtiosex nationella och regionala samfunden i Bahá’i världen kallades att välja medlemmarna av Universella Rättvisans Hus i skuggan av Guds heliga berg och i det hus, som ägdes av Hans Förbunds Medelpunkt. Det var Guds Saks Beskyddare som samlade mer än 6000 Bahá’i från jordens alla delar till firandet av det Största Jubileet i London.
Det första av dessa historiska tillfällen präglades av händelser av oerhörd andlig och administrativ betydelse vid Trons världscentrum. De dagliga besöken av stora grupper troende av mångskiftande bakgrund vid de heliga gravplatserna i de helgade tvillingsstäderna; det Första Internationella Bahá’i Konventet och det framgångsrika fullbordandet av dess huvudsakliga uppgift; högtidlighållandet av Ridván-festen med något över 300 troende tillsammans med Guds Saks händer vid Haram-i-Aqdas (en trädgårdsgång vid Bahá’u’lláhs gravgård; ö.a.), är händelser av unik betydelse och omätlig innebörd i vår älskade Tros historia.
Högtidlighållandet av Det Största Jubileet i London måste skildras annorstädes. Det är tillräckligt att nu säga, att denna största sammankomst av Bahá’i som någonsin hållits på en plats, var genomträngd av en sådan anda av lycka som endast kan ha kommit från Abhá Rikets utflöden. Återblicken på Sakens framsteg, presentationen av troende från nya raser och länder i världen som förts in inom gränserna för Tron under den Älskade Beskyddarens Tioårskorståg av Bahá’u’lláhs Riddare, dessa tappra själar, som bar Bahá’u’lláhs banér till oöppnad och ofta ogästvänliga trakter av jorden, de spontana utbrotten av sången “Allah-u-Abhá”, de informella sammankomsterna, de ständiga hälsningarna mellan Bahá’u’lláhs kämpar, som bara känt varandra till namn och verk, ungdomssammankomsterna, den oöverträffade publiciteten i pressen, via radio och television, den dagliga strömmen av besökare till den älskade Beskyddarens vilorum, de strålande ansiktena och den ökade medvetenheten om människorasens sanna och verkliga broderskap inom den Evige Faderns Rike, är bland de enastående tilldragelserna vid detta ojämförliga tillfälle, segerns krona på Shoghi Effendis livsverk.
Universella Rättvisans Hus önskar vid denna tidpunkt ånyo bekräfta den gärd av tacksamhet, som det kände sig manat att betyga Guds Saks Händer vid Världskongressen, dessa dyrbara själar, som bragt Saken tryggt till seger i Shoghi Effendis namn. Vi önskar också ihågkomma det hängivna arbete, som nedlagts av deras Hjälpnämndsledamöter liksom även av Bahá’u’lláhs Riddare, av armén av pionjärer, av medlemmarna av regionala och nationella andliga råd, tjänster, offer och böner från de troende överallt, alla som kort sagt har vunnit sådana gåvor och ynnestbevis från Bahá’u’lláh.
Universella Rättvisans Hus har vid åtskilliga sammanträden i det Heliga Landet och i London, kunnat begynna sitt arbete och göra förberedelser för etablerandet av Institutionen i Haifa. Det var inga valda Förtroendemän och dess meddelanden till Bahá’i Världen kommer framdeles att vara underskrivna Universella Rättvisans Hus över en reliefstämpel.
Guds Sak, sjösatt på ‘Abdu’l-Bahás Gudomliga Plans hav, har under den ypperliga ledningen av dess älskade Beskyddare nått en spridning över världen och en hastighet, som nu måste föra den vidare på nästa stadium av dess världsförlossande uppgift, den andra epoken av den Gudomliga Planen. Universella Rättvisans Hus undersöker, i nära rådplägning med Sakens Händer, vidden av Bahá’i verksamheten och tillväxten för att förbereda en detaljerad utvidgningsplan för hela Bahá’i samfundet att påbörjas vid Ridván 1964. Men det finns några mål, som genast måste vinnas.
Konsolidering av målen och nya samfund i Bahá’i världen är en brådskande och omedelbar uppgift, som de 56 nationella andliga råden ställes inför och en viktig förberedelse för påbörjande av nya planer. Pionjärer måste behållas på sina poster och alla de lokala andliga råden stärkas genom starkt grundande av Bahá’i samfundsliv och ett verksamt undervisningsprogram. De nationella andliga råd, som vilar på ett litet antal lokala andliga råd, måste göras stora ansträngningar för att försäkra sig om att detta antal ökas vid Ridván 1964. Pionjärer, som är redo att fara till konsolideringsområden, liksom även de, som är ivriga att öppna nya territorier, bör göra sina erbjudanden genom sina nationella andliga råd.
Det stora undervisningsarbetet måste utvidgas inte endast i de områden, där massomvändelse börjar, utan överallt! Den höga intensiteten i undervisningsaktiviteten, som uppnåtts vid slutet av Världskorståget, får ej avtaga, utan måste tvärt om ökas allteftersom vännerna överallt utnyttjar de väldiga andliga krafter, som frigjorts såsom ett resultat av högtidlighållandet av det Största Jubileet och upprättandet av Universella Rättvisans Hus.
Tioårskorståget bevittnade uppförandet av Europas Modertempel. Det är nu absolut nödvändigt att utan dröjsmål avsluta utsmyckningen av, att utföra installationer och bygga vägar, att anlägga trädgårdar och att uppföra tillsynningsmannens bostad. Detta arbete kommer att kosta inte mindre än $210.000 , men om arbetet fördröjes kommer kostnaden att bli avsevärt högre. Rättvisans Hus anmodar de nationella andliga råden att anslå en betydande budget för att bringa detta arbete till omedelbar fullbordan.
Den plan, som skall påbörjas vid nästa Ridván och vars detaljer kommer att kungöras under det kommande året, skall omfatta sådana projekt som fortsatt förskönande av ägorna vid Världscentrat; kollationering av Bahá’u’lláhs, ‘Abdu’l-Bahás och Shoghi Effendis Skrifter; fortsatt stärkande av de band, som binder Bahá’i Världen vid Förenta Nationerna; bildande av många nya nationella andliga råd, och dels genom utveckling av nya Bahá’i samfund, tillsammans med inköp av nationella Hazíratu’l-Quds, tempeltomter och nationella ägor; öppnande av nya territorier för Tron; detaljerade planer för nationella andliga råd i en del områden omfattande konsolideringsmål, i andra områden ökning av Bahá’i institut och skolor, i ytterligare andra berikande av Bahá’i litteraturen, och allestädes en stor ökning av antalet Bahá’i och anordnande av oceaniska och interkontinentala konferenser.
All sådan utvidgning och utveckling av Tron kommer att vara beroende av Bahá’i Fonden. Universella Rättvisans Hus önskar rikta varje troendes uppmärksamhet mot denna utomordentligt viktiga och angelägna fråga och ber de nationella andliga råden att ägna speciell uppmärksamhet mot principen om universellt deltagande så att varje enskild anhängare av Bahá’u’lláh kan skänka sin gåva, liten eller stor, och därigenom bliva delaktig av Sakens arbete överallt. Det är vår förhoppning, att en konstant ström av bidrag till Internationella Fonden skall göra det möjligt att bygga upp tillräckliga resurser för att igångsätta den nya planen år 1964.
Älskade vänner! Vi anträder den andra epoken av den Gudomliga Planen, välsignad utan jämförelse, sittande på krönet av den stora segers våg, som för oss framkallats av vår älskade Beskyddare. Guds Sak är nu fast rotad i världen. Framåt - fullt förlitande oss på styrka och beskydd från Härskarornas Herre, som genom oväder och prövningar, arbete och jubel med sina hängivna anhängare som instrument / en misströstande mänsklighet skall bringa hans högsta Uppenbarelses livgivande vatten.
Den gudomligt ledda utveckling, som började för sextusen år sedan i gryningen av den adamska cykeln och som beskrivits i så vördnadsbjudande ord av vår älskade Beskyddare och är förutbestämd att nå sin höjdpunkt i “det skede då ljuset från Guds segerrika Tro lysande med all sin glans och härlighet skall ha uppfyllt och inhöjlt hela jordklotet”, går nu i sin tionde och sista del.
Tioårskorståget, som så nyligen fullbordats i ett ljushav av seger och glädje, utgjorde hela nionde delen av denna utveckling. Det blev vittne till Guds Saks stora framsteg under en väldig tioårig kraftansträngning till den punkt, då grunden till dess administration lagts i hela världen och väg sålunda beretts för massornas uppvaknande, vilket i framtiden med nödvändighet kommer att känneteckna Trons framsteg.
Från begynnelsen av denna Religionsordning har Guds Ords enträgna maning, uttalat först av Báb och sedan av Bahá’u’lláh, varit att undervisa om Tron. ‘Abdu’l-Bahá sade, att han “tillbringade dagar och nätter med att sprida Tron och uppmana folk att tjäna”. Shoghi Effendi, i sitt fullgörande av det heliga uppdrag som givits honom, upprättade Trons administration, vilken redan fanns nedskriven i de Heliga Skrifterna, och formade den till ett undervisningsmedel för att medelst en följd av planer - nationella, internationella och globala - genomföra hela ‘Abdu’l-Bahás Gudomliga Plan, och han förutsåg tydligt att, under den “oerhört långa” tionde delen av den redan omtalade utvecklingen, en serie planer skulle påbörjas av Universella Rättvisans Hus och sträcka sig över “på varandra följande epoker både i Trons Danande och dess Gyllene Tidsåldrar”.
Den första av dessa planer ligger nu framför oss. Med början Ridván 1964, medan minnena av det ärofulla Jubileet 1963 fortfarande får våra hjärtan att svälla, måste den under sina tio år bevittna en väldig utbredning av Guds Sak och allmänt deltagande av de troende i denna Saks verksamhet.
Vid Trons Världscentrum innefattar Planens uppgifter publicering av en översikt och kodifiering av Kitáb-i-Aqdas, den Allra Heligaste Boken; formulering av författningen för Universella Rättvisans Hus; utveckling av institutionen händerna fört Guds Sak, i samråd med Sakens Händer, i syfte att utsträcka dess fastställda uppgifter, beskydd och undervisning, till framtiden; fortsatt kollationering och klassificering av såväl Bahá’i Heliga Skrifter som Shoghi Effendis skrifter; fortsatta ansträngningar att frigöra Tron från den religiösa ortodoxins fjättrar och att vinna erkännande av dess ställning som självständig religion; beredande av en plan för passande utveckling och förskönande av hela det område i Bahá’í-ägo, som omger de Heliga Gravplatserna; utvidgning av de befintliga trädgårdarna på berget Karmel; utveckling av förhållandet mellan Bahá’í-samfundet och Förenta Nationerna; anordnande av oceaniska och interkontinentala konferenser; samordnande av världsomfattande planer för högtidlighållandet år 1967/68 av hundraårsminnet av Bahá’u’lláhs Tillkännagivande för konungar och regenter, vilket koncentrerades till Hans uppenbarande av Súriy-i-Mulúk i Adrianopel.
I världssamfundet innefattar Planen öppnandet av sjuttio nya områden och återöppnande av tjugofyra; ökning av antalet Nationella Andliga Råd, de pelare på vilka det Universella Rättvisans Hus vilar, till etthundraåtta, nio gånger det antal som gav sig in i det första historiska Världskorståget 1953; ökning av antalet Lokala Andliga Råd till över trettontusensjuhundra skall inkorporeras; byggande av ytterligare två Mashriqu’l-Adhkár, ett i Asien och ett i Latinamerika; förvärvande av trettiotvå undervisningsinstitut, femtiotvå nationella Hazíratu’l-Quds, femtiofyra nationella ägor (“endowments”) och tomtar till sextiotvå framtida tempel; vidgat erkännande från myndigheternas sida av Bahá’i Helgdagar och Bahá’i Vigselbevis; översättning av litteratur till ytterligare etthundratrettiotre språk och berikande av litteraturen på de större språk, till vilka översättningar redan gjorts; i upprätthållande av fyra nya Bahá’i Bokförlag och en omfattande ökning av Trons ekonomiska tillgångar.
En sund utveckling av Saken kräver att denna stora expansion åtföljes av varje troendes hängivna ansträngningar att undervisa, att leva ett Bahá’í-liv, att bidraga till Fonden och särskilt att ständigt sträva efter att allt bättre förstå betydelsen av Bahá’u’lláhs Uppenbarelse.
Med vår älskade Beskyddares ord, “En sak och endast en kan ofelbart och allena säkra denna heliga läras obestridliga seger, nämligen den utsträckning, i vilket vårt eget inre liv och vår egen karaktär i sin mångfaldiga skiftning återspeglar strålglansen av dessa eviga grundsatser förkunnade av Bahá’u’lláh”.
Utvidgning och allmänt deltagande är de två målen i dennas inledande fas av den Gudomliga Planens andra epok, och alla de mål, som avdelats till de sextionio nationella samfunden är bidragande till dessa. Samarbete mellan de Nationella Andliga Råden, vartill initiativ togs redan av den älskade Beskyddaren, kommer under loppet av denna Plan att gälla över tvåhundra speciella projekt och ytterligare stärkas, något som kommer att få stor betydelse i senare stadier av den Danande Tidsåldern.
Än en gång, kära vänner, går vi in i Världskorståget 1953. Till den lilla styrkan på tolv nationella samfund, nu veteraner, har lagts femtiosju nya legioner, var och en under ledning av ett Nationellt Andliga Råd, var och en förutbestämd att bli veteran i denna och framtida fälttåg. Detta korståg började med något över sexhundra Lokala Andliga Råd, av vilka större delen var belägna i Persien, Nordamerika och Europa; hemmafronterna utgör nu nästan fyratusensexhundra Lokala Andliga Råd spridda över världens kontinenter och öar. Vi börjar denna Plan med väldig fart, något som framgår av ökningen sedan förra Ridván med över fyratusen nya centra och tretton Nationella Andliga Råd och av påbörjandet i flera länder av det massornas inträde i Guds Sak som ‘Abdu’l-Bahá förutsade och så ivrigt emotsåg.
Nioårsplanens föregångsmän är de samma som de gudomligt utsedda, prövade och segerrika själar, som gick i spetsen för världskorståget, Händerna för Guds Sak, vars råd och rådplägning har varit ovärderliga vid utarbetandet av denna Nioårsplan. Med stöd av sina utsedda rådgivare och medhjälpare, Hjälpnämndsledamöterna, kommer de att inspirera och beskydda Guds armé och så långt tillgångarna räcker genom varje svårighet leda och stödja de samfund, som kämpar på obändig och stenig mark, så att ett segerrikt, fast grundat och organiskt förenat världssamfund, hängivet tjänande Gud och den slutliga segern för hans Sak, på ett passande sätt år 1973 kan fira hundraårsminnet av uppenbarandet av den Allra Heligaste Boken.
Må därför vart och ett av de sextionio samfunden gripa sig an sina uppgifter, genast taga i betraktande bästa sättet att bringa dem till utförande inom den utstakade tiden, uppväcka sin skara av pionjärer, hängiva sig åt oavlåtliga ansträngningar och begynna sitt värv. Nu är det lysande tillfället här! Ty i vilka olyckor en gudlös och materialistisk tids nyckfullhet än må störta världen, hur smärtsam verkan av den nuvarande världsordningens sammanbrott än må vara för det Största Namnets församlings planer och strävanden, måste vi gripa stundens tillfällen och gå vidare i trygg förvisning om att allt vilar i Hans mäktiga hand, och att, om blott vi fullgöra våra åligganden, den fullständiga och obetingade segern oundvikligen skall bliva vår.
Den segerns flod som förde Bahá’í-världssamfundet fram till firandet av det Största Jubileet är fortfarande i stigande. En oupphörlig ström av bekräftelse flödar över våra strävanden och dessas tecken är tydliga i de många anmärkningsvärda presentationerna under det fåtal månader som gått sedan Nioårsplanen igångsattes. Det mest uppseendeväckande av dessa är ökningen av antalet centra där Bahá’íer bor: från femtontusenetthundra och sextioåtta vid Ridván 1964 till tjugoettusensex den dag som är, en ökning av nära sextusen på ett år. Inte mindre beaktansvärt är undervisningsarbetets framsteg i Indien, där antalet troende nu överstiger etthundra och fyrtiotusen, en ökning av mer än trettiotusen sedan Ridván 1964. Pionjärer är i rörelse till de få återstående av jordens territorier som ännu inte blivit upplysta av Guds nya Uppenbarelses ljus; “den väldiga ökning” av Sakens omfång, som krävdes vid igångsättandet av Planen synes vara under utveckling, medan i land efter land Trons institutioner och fonder grundas stadigt och trofast.
Under de gångna tolv månaderna har de mål som tilldelats Världscentrum varit aktivt eftersträvade. Grundbeslut och aktioner för fullgörandet av de mål som gäller “Utveckling av Institutionen för Guds Saks Händer med inriktning på utvidgning in i framtiden av dess bestämda funktioner för skydd och utbredning, ”har redan meddelats vännerna. Efter deras /“Händernas”/ sammankomst i det Heliga Landet senaste oktober har denna vördnadsvärda grupp, Fanbärarna för Nioårsplanen liksom också för den älskade Beskyddarens Tioåriga Fältplan, redan fylld med heder och tjänster, rest sig med förnyad och oförliknelig kraft för att sätta vännernas själar i rörelse, så att de kan tillmötesgå den höga uppmaning i undervisningen, för att ge sina råd och sitt bistånd till de administrativa enheterna och för att utsprida Guds heliga väldofter och kärlek över världen. Ökningen av antalet Nämndmedlemmar (Auxiliary Board) jämte de nya verkställande arrangemangen kommer, det förutses med säkerhet, att för de älskade Händerna möjliggöra fullföljandet av deras betydelsefulla plikter med ännu större effektivitet och ge dem mer tid att resa och att undervisa.
En preliminär granskning har redan gjorts av de förhållanden som berör byggandet av Latinamerikas första Mashriqu’l-Adhkár, ett av de två ståtliga tempel som skall uppföras under Planen, och nu inbjuder vi Bahá’í- och icke-Bahá’í-arkitekter att inkomma med ritningar till Panama-templet. Bestämmelser och villkor för framläggandet av förslag och specifikationer för byggnadsverket kan erhållas från det Nationella Andliga Rådet för Panama, vars val av design står i beroende av det slutliga godkännandet från Universella Rättvisans Hus. Det är vår förhoppning att byggandet av detta heliga Guds hus, på en plats som tillmätts en så speciell betydelse av både Mästaren och Beskyddaren, snabbt skall fullbordas, så att dess signalfyr av andligt ljus må stråla till alla delar av Amerika.
Under de gångna tolv månaderna har följande nya territorier öppnats för Tron i Afrika: Gabon, Ifni, Mali, Mauritania, Rodriquesön och Övre Volta; i Amerika: Aruba-ön, Prince of Wales-ön och St. Vincent; i Asien: Riukiu-öarna; i Australasien: Line-öarna; i Europa: Isle of Wight, Öst- och Väst-Frisiska öarna. Följande territorier har återöppnats: i Afrika: Mafia-ön; i Amerika: Antigua, Franska Guiana och Martinique; Väst-Irian i Asien (västdelen av holländska Guinea); och Admiralty-öarna i Australasien. Nationella Hazíratu’l-Quds har anskaffats på nio platser, säten för Nationella Andliga Råd, och mark har anskaffats på två andra platser för byggandet av denna institution. Sex Nationella Andliga Råd har inkorporerats; och Tron har blivit erkänd i Kambodja, ett land destinerat till att få sitt eget Nationella Andliga Råd under Nioårsplanen. Nationella Fonder har instiftats i åtta länder; sex Undervisningsinstitut har grundats, och mark har anskaffats för sex andra. En Bahá’i Publiceringsstiftelse /Publishing Trust/ för ombesörjande av litteratur på franska har grundats i Brussells; Bahá’í-helgdagar har erkänts som giltiga i tre territorier; Bahá’í-litteratur har publicerats på ytterligare följande språk: ibibio-efik i Afrika, aguacateca, athebascan, carina och motilon-yukpa i Amerika, kenyah, melenau och temiar i Asien och ghari, marshallese och motua i Australasien. Sakens framsteg i Borneo möjliggör ett tilläggsmål i Planen, nämligen att vid Ridván 1966 grunda det Nationella Andliga Rådet för Bahá’íerna i Brunei.
Det förflutna första året av Planen visar två förhållanden inom Bahá’í-Världssamfundet. Det första inom Tron, nämligen dess förmåga att verkställa alla och vilka som helst bestämda mål som anvisas den, mål såsom inköp av Hazíratu’l-Quds, tempeltomter, upprättande av fonder eller inkorporering av Andliga Råd; sådana sakliga och i hög grad viktiga mål som dessa, genom vilka Saken grundas fysiskt, lagligt och socialt i världen, är nu på väg att uppnås genom stormsteg av den Administrativa organisationen. Det bör dessutom noteras, att fullbordandet av många målsättningar av denna typ, innebär en samverkan mellan Råden, en internationell aktivitet som är vital för utvecklingen av världsordningen.
Det andra uppenbara förhållandet som skönjas efter det förflutna första året av Planen innebär sambandet mellan Saken och mänskligheten. Så gott som universellt finns en känsla av ett nära förestående genombrott för omvändelse i stor skala. Rapporter från Sakens Händer och från Nämnd-medlemmarna talar ständigt om detta; många Nationella Andliga Råd tror att de har nått stränderna till denna ocean. Och, verkligen, i några områden har stora skarors anslutning till Saken under en rad år varit ett faktum. Men större ting ligger för över. Trons undervisning måste upptända en världsomfattande eld i vars ljus Saken och världen-huvudparterna i den mänskliga historiens största drama blir klart upplysta. Ödet för oss till denna klimax; vi måste rusta oss med oförfärad tapperhet.
Fyra uppfordrande och omedelbara uppgifter inställer sig. Den första är att uppbringa och under det kommande året avsända inte mindre än fyrahundra och sextio pionjärer som kommer att öppna Planens femtiofyra återstående jungfruliga territorier; återintaga de aderton obesatta territorierna; förstärka områden där Bahá’í-samfundens antal och sammanhangskraft för närvarande är otillräcklig för att starta effektiva undervisningsplaner samt att stödja och utvidga arbetet i massundervisningens område. Låt varje troende överväga denna uppfordran, vare sig han är, med den älskade Beskyddarens ord, “ i aktiv tjänst eller ej, av det ena eller andra könet, ung eller likväl gammal, rik eller fattig, veteran eller nyligen ansluten...”
För att assistera vännernas pionjärsträvanden och deras överföring till sina poster under de närmaste tolv månaderna kungör vi bildandet av fem kontinentala Pionjär-kommitteer, nämligen: Pionjärkommitté för Afrika utnämnd av Nationella Andliga Rådet för Brittiska öarnas Bahá’ier; Pionjärkommitté för Amerika utnämnd av Nationella Andliga Rådet för U.S.A:s Bahá’ier; Pionjärkommitté för Asien utnämnd av Nationella Andliga Rådet för Persiens Bahá’ier; Pionjärkommitté för Australasien utnämnd av Nationella Andliga Rådet för Australiens Bahá’ier; Pionjärkommitté för Europa utnämnd av Nationella Andliga Rådet för Tysklands Bahá’íer.
Dessa kommittéer kommer på intet sätt att göra intrång i andra Pionjärkommitteers ansvarigheter eller Nationella Andliga Råd som har hand om undervisningsarbetet och under vars jurisdiktion de kommer att fungera. De är grundade för att underlätta och assistera dessa nationella enheters arbete genom att ge effektiv utväxling av vital information, både kontinentalt och interkontinentalt, genom uppspårande av pionjärerbjudanden och genom överförandet av pionjärer till deras poster.
En noggrann beräkning har gjorts för behovet av pionjärer inom varje område under de närmaste tolv månaderna och resultatet, inklusive de ovannämnda sjuttiotvå områdena, är en appell för fyrahundra och sextioen pionjärer; åttiosex för Afrika, nittiosex för Amerika, etthundra och nittioen för Asien, tjugonio för Australasien, och femtionio för Europa. Varje Nationellt Andligt Råd har konsulterats om dess pionjära behov och dessa /behov/ har tillkännagjorts för alla Nationella Andliga Råd liksom även för de fem Kontinentala Pionjärkommitteerna, som genom de Nationella Andliga Råden fortlöpande kommer att hållas informerade om utvecklingen. Vännerna uppmanas därför att rådgöra med sina Nationella Andliga Råd för information om pionjära behov och ansvar såväl för egna samfund som i allmänhet.
För första gången i Bahá’í-historien, har en Internationell Deputerande-fond grundats vid Världscentrum under administration av universella Rättvisans Hus. Från denna kommer tilläggsstöd att utgå till speciella pionjärprojekt, när andra fonder inte är tillgängliga. Alla vännerna, och särskilt de för vilka det inte är möjligt att följa pionjärkallelsen, inbjudes att stödja denna Fond, uppmärksammande Bahá’u’lláhs påbud: “Koncentrera er energi på utbredningen av Gudstron. Vemhelst som är värdig en så hög kallelse må resa sig och främja den. Vemhelst som är oförmögen har plikt att tillsätta en som kommer att i hans ställe förkunna denna Uppenbarelse, vars kraft har orsakat grundvalarna till de mäktigaste byggnadsverk att skaka, varje berg att krossas till damm och varje själ att förstummas av häpnad.”
Den andra utmaningen som möter oss är att höja undervisningsintensiteten till en grad som aldrig förut uppnåtts, så att den “väldiga ökning” som kräves i Planen kan förverkligas. Universellt deltagande och ständig aktion kommer att möjliggöra detta måls uppnående. Varje troende har en del att utföra och är kapabel att utföra den, ty varje själ möter andra, och som Bahá’u’lláh har lovat: “Vemhelst som reser sig för att hjälpa vår Sak kommer Gud att göra segerrik...” Världens förvirring är inte i avtagande, snarare tilltar den med varje dag som går och män och kvinnor förlorar tron på mänskliga botemedel. Insikten om att “det inte finns någon plats att fly till” utom Gud börjar slutligen att växa. Nu är det gyllene tillfället; folk är villiga, och på många platser ivriga, att höra om det gudomliga botemedlet.
Den tredje utmaningen är att så snabbt som möjligt anskaffa alla de återstående Nationella Hazíratu’l-Quds, tempeltomter, Nationella Fonder och Undervisningsinstitut som kräves i Planen. Det snabba avslutandet av dessa projekt kommer att spara väldiga kostnader senare och berika Tron med ökande värdefulla egendomar. Dessa grundbesittningar är embryo till framtidens mäktiga institutioner, men det är denna generation, vilken för sitt eget skydd och som sin gåva till efterkommande, måste anskaffa dem. Vi vädjar till de nationella Andliga Råden, anförtrodda med ansvar på detta område, att bevilja med stor prioritet. Ett ytterligare, men lika viktig skäl, är att uppnåendet av detta mål under Planens inledande år kommer att fri göra det växande världssamfundets energi och resurser för ett koncentrerat, bestämt och obevekligt fullföljande i dess senare stadier av stora segrar, vars grunder nu håller på att läggas.
Den fjärde utmaningen är att förbereda nationella och lokala planer för ett lämpligt hundraårsfirande av Bahá’u’lláh proklamationsbudskap i september-oktober 1867 till världens kungar och styresmän, ett firande som skall pågå under återstoden av Nioårsplanen genom ett ihållande och välplanerat program med kungörande av detta samma budskap till största delen av mänskligheten.
En återblick på Bahá’u’lláhs historiska proklamation, så som den beskrives av Shoghi Effendi i “God Passes By”, visar att dess “öppningstoner ljöd under den senare delen av Bahá’u’lláhs förvisning till Adrianopel”, och att den sex år senare “avslutades under hans inspärrning i Akkás fästningsfängelse.” Dessa “öppningstoner” var de mäktiga och respektingivande ord som han riktade till kungarna och styresmän som grupp i Súriy-i-Mulúk, “den mest ödesdigra episteln /tablet/ uppenbarad av Bahá’u’lláh”. Den nedtecknades någon gång under månaderna september-oktober 1867 och följdes av “tallösa epistlar... i vilka innebörden av hans nyligen hävdade anspråk var till fullo framställda.” “Kungar och kejsare, var för sig och som grupp; högsta myndigheterna för republikerna av den amerikanska kontinenten; ministrar och ambassadörer; den suveräne översteprästen själv /påven/; ställföreträdaren för Isláms profet; den kungliga förvaltaren av den dolde imámens kungarike; kristenhetens monarker, dess patriarker, ärkebiskopar, biskopar, präster och munkar; de erkända ledarna av både sunní och shí’ih prästerliga ordnar; den zoroastriska religionens överstepräster; filosoferna, de kyrkliga ledarna, de vise männen och invånarna av Konstantinopel - det stolta sätet för både Sultanatet och Kalifatet; hela sällskapet av erkända anhängare till de zoroastriska, judiska, kristna och muselmanska religionerna; Bayáns folk; världens vismän, dess lärde, dess poeter, dess mystiker, dess handelsmän, folkens valda representanter; hans egna landsmän;” alla “fördes direkt inom sfären av uppmuntringarna, varningarna, uppmaningarna, tillkännagivandena och profetiorna, vilka utgör temat för hans betydelsefulla kallelse till mänsklighetens ledare...” Angelägen och oerhörd som denna proklamation var, så visade det sig ändå bara vara förspelet till en ändå mäktigare uppenbarelse av dess upphovsmans skapande kraft och till vad väl må räknas som det mest glänsande verk i hans tjänande - förkunnelsen av Kitáb-i-Aqdas. “I denna den Heligaste Boken, uppenbarad 1873, kungör Bahá’u’lláh inte bara ännu en gång för världens kungar som en grupp att “han som är Kungarnas Kung har framträtt” men adresserar styrande suveräniteter var och en särskild med namn och kungör för “styresmän av Amerika och presidenterna i dess republiker” att “den Utlovade har framträtt.” Sådana var Bahá’u’lláhs proklamation till mänskligheten. Som han själv försäkrade: “Aldrig sedan världens början har Budskapet blivit så öppet proklamerat.”
Firandet av denna ödesladdade hundraårsperiod öppnas med att i september 1967 Mashíyyit-festen, ett fåtal utsedda representanter för Bahá’í-världen besöker den hustomt i Adrianopel, där den historiska Súriy-i-Mulúk uppenbarades.
Omedelbart efter denna glädjande och fromma akt kommer sex Interkontinentala Konferenser att hållas samtidigt under månaden oktober i Panama City, Wilmette, Sydney, Kampala, Frankfurt, och New Delhi. Värd och sammankallare för varje konferens blir det Nationella Andliga Rådet i vars område sammankomsten sker. Följande Guds Saks Händer kommer att representera Universella Rättvisans Hus vid konferenserna: Panama City - Amatu’l-Bahá Ruhiyyih Khanum, som vid detta tillfälle kommer att lägga grundstenen till templet; Wilmette - Leroy Ioas; Sydney - Ugo Giachery; Kampala - ‘Ali Akbar Furútan; Frankfurt - Paul Haney; New Delhi - Abu’l-Qásin Faizi.
Alla Nationella Andliga Råd uppmanas att ordna lämpligt firande, i nationell och lokal skara, vid öppnandet av hundraårsperioden under september - oktober 1967 och mellan de två konferenserna och Ridván 1968 vid vilken tid det andra Internationella Konventet kommer att hållas vid Världscentrum för att välja Universella Rättvisans Hus.
Det framgångsrika utförandet av alla dessa planer, som svarar mot Bahá’í-världssamfundets resurser, kommer att utgöra ett lämpligt åminnelsefirande av den heliga händelse som de vill erinra om.
Dessa sex konferenser, liksom den epokgörande händelse vars hundraårsjubileum de påminner om, kommer att ge “öppningstonerna” för en period av kungörande av Guds Sak, utsträckande sig under de återstående åren av Nioårsplanen till hundraårsminnet år 1973 av Kitáb-i-Aqdas uppenbarelse, en aktivitet som kräver ivrigt och fantasifullt studium av alla Nationella och Lokala Andliga Råd över hela världen.
Den internationella skådeplatsen kommer att bevittna Oceaniska Konferenser, förutsedda av Shoghi Effendi. Den första kommer att hållas under augusti 1968 på en ö i Medelhavet till åminnelse av Bahá’u’lláhs resa på detta hav, hundra år tillbaka i tiden, från Gallipolli i Turkiet till det Största Fängelset i ‘Akká. Under de följande åren av Nioårsplanen kommer andra /Oceaniska Konferenser/ att hållas /på platser/öar/ i Atlanten, Karibiska Sjön, Stilla Havet och Indiska Oceanen.
När vi uppmanar alla Nationella Råd att nu överväga utnämnandet av Nationella Proklamationskommittéer ålagda under hela sekelminnesperioden, så kan vi inte göra bättre än att dra uppmärksamheten till följande avsnitt ur ett brev av vår älskade Beskyddare i samband med firandet av hundraårsminnet för Bahá’í-tidsålderns födelse:
“En exempellös, en omsorgsfullt uttänkt, effektivt samordnad nationsvid aktion, siktande till kungörandet av Bahá’u’lláhs budskap genom muntliga anföranden, artiklar i pressen och framföranden i radio borde omedelbart påbörjas och utföras med full kraft. Trons universalitet, dess mål och mening, episoder i dess dramatiska historia, vittnesbörd om dess förvandlande kraft samt dess Världsordnings karaktär och utmärkande grunddrag borde understrykas och förklaras för allmänheten och särskilt för de framstående vänner och ledare som har sympati för Saken vilka man borde närma sig och inbjuda till deltagande i firandena. Föredrag, konferenser, banketter, speciella publikationer borde så långt praktiskt möjligt och i förhållande till de resurser som de troende har, förkunna denna glädjande Festhögtids karaktär.”
Vår älskade Beskyddare satte i gång denna storslagna utveckling år 1953, när han kallade det vitt skingrade och obemärkta Bahá’í-världssamfundet att påbörja sin första, lysande och världsomfattande fältplan; utvecklingen fortsätter att skjuta fart och efterkommande kan tänkas komma att se med respektfull undran på denna utveckling genom en så liten del av mänskligheten och i en värld som är invecklad i opposition, fiendskap och splittring av själva mönstret och kraften för världsordning. Denna gudomligt framdrivna och länge utlovade utveckling måste fortsätta sin historiska kurs till sin slutliga fulländning i Bahá’u’lláhs Världsordning av härlighet och prakt, Guds Rike på jorden.
Femtioårsdagen av ‘Abdu’l-Bahás uppenbarande av de första Breven om den gudomliga planen i mars och april 1916 har bevittnat slutet på en pionjärbragd utan motstycke i vår Tros historia. För ett år sedan utsändes en vädjan om 461 pionjärer som skulle lämna sina hem inom 12 månader och sig ut över planeten för att vidga och stärka grundvalarna för Bahá’u’lláhs världssamfund. Det finns gott hopp om att alla pionjärmålen, med små undantag av 34 stycken, vilkas besättning är beroende av gynnsamma omständigheter, skall kunna fyllas till Ridván eller säkras genom fasta åtaganden. Hela Bahá’í-världens tacksamhet och beundran sträcktes ut till denna ädla skara av hängivna troende, som så utomordentligt besvarat kallelsen. Dessa pionjärer, som har stått upp för de fastställda målen, har förstärkts med ytterligare 45 troenden, som bosatt sig i målområdena, medan ytterligare 69 har lämnat sina hem för att bosätta sig i 26 andra länder redan öppnade för Tron. Allt som allt har under årets lopp 505 Bahá’íer stått upp för att gå ut som pionjärer utanför sina hemland - det största antal på ett år i Trons hela historia.
Detta är en genljudande seger och ett underbart förebud för framtiden i ljuset av Mästarens yttrande i de första av Breven om den gudomliga planen: “Det har ofta hänt att en välsignad själ blivit källa till ledning för en nation.” Dess omedelbara resultat är öppnandet av 24 nya områden för Tron, återöppnandet av 4 andra, och konsolidering av ytterligare 93. De nyöppnade områdena är: Tchad och Nigeria i Afrika, Alask-halvön, Barbuda, Cayman-öarna, Chiloé-ön, Providencia-ön, Quitana Roo-territoriet, Saba, St. Andrés-ön, St. Eustatius, St. Kitts-Nevis, St. Lawrence-ön, Eldslandet och Turka och Caicos-öarna i Amerika; Laccadive öarna, Marmara-ön i Asien; Niue-ön i Australasien; och Bornholm, Capri, Elba, Gotland, Inre Hebriderna, Ischia i Europa.
De återuppöppnade områdena är: Corisco-ön och Spanska Guinea i Afrika och Maldive-öarna och Nicobar-öarna i Asien.
Som tillkännagivits förra Ridván kommer det första konventet för Bahá’íer i Brunei att hållas i år under andra weekenden i Ridvánperioden, då det första Nationella Andliga Bahá’í-rådet för Brunei skall väljas. Sakens Hand, Collis Featherstone, kommer att representera Trons världscentrum vid detta historiska tillfälle.
Ett annat resultat av de bekräftelser, som har belönat de oerhörda ansträngningarna på undervisningens område under de två sista åren, är Rättvisans Hus’ uppmaning att vid Ridván 1967 bilda följande nio Nationella Andliga Råd: i Afrika - NAR för Algeriet och Tunisien med säte i Alger, NAR för Republiken Kamerun med säte i Viktoria och med jurisdiktion över Spanska Guinea, Fernando Po, Corisco och Sao Tomé och Principe-öarna; NAR för Swaziland, Mozambique och Basutoland med säte i Mbabane; NAR för Zambia med säte i Lusaka. I amerika - NAR för Små Antillerna (Leeward, Windward och Virgin-öarna) med säte i Charlotte Amalie. I Asien - NAR för Kambodja med säte i Phnom Penh; NAR för östra och södra Arabien med säte i Bahrayn; NAR för Taiwan (Formosa) med säte i Taipei. I Australasien NAR för Gilbert och Ellice-öarna med säte i Tarawa. Dessa nio nya Nationella Andliga Råd, som tillsammans med det nya Nationella Andliga Rådet för Brunei utgör ytterligare 10 pelare för Universella Rättvisans Hus, kommer att öka antalet Råd till 79, vilka kommer att deltaga i andra internatiolla konventet, som skall hållas vid Ridván 1968 med val av denna instutition.
Detta betydelsefulla år kan inte tillåtas gå till ända utan att man nämner de outtröttliga och hängivna tjänster som utförts av våra älskade Sakens Händer, nioårsplanens standardbärare, och det effektiva stöd de haft av sina hjälpnämndsledamöter. De särskilda uppgifter som de har fullgjort på Universella Rättvisans Hus vägnar, de undervisningsresor de företagit, de konferenser de har arrangerat, deras ständiga arbete vid Världscentrat och framför allt deras aldrig sinande uppmuntran av vännerna och deras övervakning av Guds Saks välfärd har förlänat hela samfundet anseende och utgjort ett effektivt ledarskap. Den svåra förlusten som de utsattes för genom Sakens Hand, Leroy Ioas frånfälle, delas av hela Bahá’í-världen.
De strålande resultaten på pionjär- och undervisningsområdet liksom den hänförda uppmärksamhet som ägnats utarbetandet av planer för att på lämpligaste sätt högtidlighålla Bahá’u’lláhs tillkännagivande av Sitt budskap till världens kungar och ledare har med framgång beseglat det första och öppnat vägen för det andra skedet i nioårsplanen, ett skede under vilket Bahá’í-världen måste förbereda sig och rusta sig för det tredje skedet, som börjar i oktober 1967, då sex internationella konferenser skall stämma upp ouvertyren till en period av förkunnande för Guds Sak med utbredning över de återstående åren i nioårsplanen ända till 1973, hundraårsjubileet av uppenbarandet av Kitáb-i-Aqdas. Det tredubbla ändamålet med dessa konferenser är att högtidlighålla minnet av början av Bahá’u’lláhs eget tillkännagivande av Sin mission, att tillkännage det Gudomliga budskapet och att överlägga om plikterna under de återstående åren i nioårsplanen.
Fem särskilda uppgifter möter Bahá’í-världen då den går in i detta Planen andra skede:
den första innebär att fullborda placerandet av pionjärer och att skicka ut andra där så behövs.
Den andra innebär grundlig förberedelse av Planens tredje skede genom utveckling av nya undervisningsmetoder och utvidgning av de olika Bahá’í-fonderna på det internationella, nationella och lokala planet.
Den tredje innebär en ökad takt i framställningen av Bahá’í litteratur, särskilt översättning och utgivning på sådana språk, där det ej har publicerats något eller där förrådet är otillräckligt.
Den fjärde innebär förvärvandet av återstående nationella Hazíratul’-Quds, tempeltomter, nationella ägor och undervisningsinstitut, som Planen kräver, innan den inflation, som tillväxer och nu påverkar nästan hela världen, i alltför hög grad ökar den ekonomiska börda, som deras förvärvande innebär.
Den femte innebär uppbyggandet av Panamas tempelfond. Universella Rättvisans Hus instiftar härmed denna fond med ett bidrag på 25.00 dollar (125.000 kr) och kallar de troende och Bahá’í-samfunden att lämna frikostiga och ständiga bidrag, till dess att tillgångar för fullbordandet av detta historiska byggnadsverk är säkrade. Bidragen skall sändas direkt till Nationella Andliga Rådet för Panama. Mer än femtio förslag till utförandet har mottagits, och Rättvisans Hus överväger nu rekommendationerna från Nationella Rådet. Det slutliga valet kommer att tillkännages, och vännerna kommer att hållas fullständigt informerade om hur detta högst betydelsefulla och inspirerande projekt framskrider.
Varje enskild efterföljare av Bahá’u’lláh, så väl som Trons institutioner på lokal, nationell, kontinental och internationell nivå, måste nu möta utmaningen att öka intensiteten i undervisningen till en aldrig tidigare uppnådd höjd för att kunna förverkliga den väldiga ökning som Planen kräver. För dem som bor i länder, där det är tillåtet att undervisa om Tron, framstår denna utmaning ska (rparegenom¿?¿?¡!¡!) de hindersamma åtgärder som vidtagits mot Tron på andra håll. I Persien nekas de troende sina grundläggande rättigheter, och Tron fördömes fortfarande flerstädes. Iraks nationella Hazíratu’l-Quds och ett lokalt har beslagtagits och vännerna där har tvingats till en drastisk begränsning av verksamheten. I Egypten är Bahá’í-egendom fortfarande konfiskerad och nyligen sattes åtskilliga troende i fängelse för en tid, och de väntar nu på att ställas inför rätta. Förtrycket har åter brutit ut i Indonesien, där det nationella Hazíratu’l-Quds har beslagtagits och organiserad Bahá’í-verksamhet förbjudits. I ytterligare andra länder utsättes de troende för restriktioner och bevakningsåtgärder. Vännerna är överallt ståndaktiga och trosvissa och ser fram emot sin frigörelse och Sakens slutliga seger.
Utmaningen till Trons lokala och nationella administrativa institutioner innebär att organisera och främja undervisningsarbetet genom systematiska planer, som inbegriper inte endast de vanliga “kontaktaftnarna” (fireside meetings. Ö.A.) i de troendes hem, de offentliga mötena, mottagningarna och konferenserna, weekend-, sommar- och vinterskolorna, ungdomskonferenserna och ungdomsverksamheten, som alltsammans för närvarande genomföres så energiskt, utan dessutom innefattar att sända en ständig ström av besökande lärare till varje plats (där någon Bahá’í finns. Ö.A.). de krafter, som frigörs genom detta sistnämnda förfarande, prisas av Bahá’u’lláh med följande ord:
“Att flytta från plats till plats har i sig självt alltid, när det göres för Guds skull, utövat sitt inflytande i världen, det gör så även nu. I de gamla Böckerna har den ställning, som tillkommer dem som rest när och fjärran för att vägleda Guds tjänare, framhävts och nedtecknats.”
Vidare säger ‘Abdu’l-Bahá i Breven om den Gudomliga planen:
“Lärare måste ständigt resa till kontinentens alla delar, ja rent av till alla delar av världen…”
Sådana planer måste påbörjas och utarbetas nu, under detta förberedelseskede, så att de kan vara helt färdiga att verkställas vid början av förkunnelsens tidsperiod för att då obevekligt fullföljas tills Planen är slutförd.
Universella Rättvisans Hus tillmäter denna princip om resande lärare sådan betydelse, att det har bestämt sig för att utveckla den internationellt och nu uppmanar frivilliga att erbjuda sina tjänster på detta område. Genom sina besök i andra länder kommer dessa vänner ge en kraftig sporre åt förkunnelsen och undervisningen om Saken i alla världsdelar. Dess förhoppning är att sådana företag skall vara självförsörjande, emedan Internationella Deputationsfonden fortfarande kommer att behövas för pionjärverksamheten. Dock, när ett erbjudande, som anses särskilt förmånligt för Tron, inte kan finansieras av personen ifråga eller de mottagande nationella råden, kommer Rättvisans Hus att överväga en anhållan om bistånd från Deputationsfonden. Erbjudandena, som må vara för hur kort eller lång tid som helst, skall tillställas vederbörandes eget Nationella Andliga Råd eller de kontinentala pionjärkommittéerna, vilka har getts tillägsuppgiften att bistå de nationella råden med att fullgöra och samordna denna nya verksamhet. Må de som hörsammar kallelsen påminna sig om Mästarens åläggande att “färdas liksom ‘Abdu’l-Bahá… helgad och fri från varje band och fullständigt frigjord från allt världsligt.”
Samtidigt och jämställt med denna vidsträckta, ordnade och ständigt växande undervisningssträvan måste konsolideringsarbetet gå hand i hand. Dessa två förlopp måste i själva verket betraktas som oskiljbara faktorer för Trons tillväxt. Medan undervisningsarbetet oundvikligen kommer i första hand, skulle ett fullgörande av endast detta utan konsolidering lämna samfundet oförberett att mottaga de massor, som förr eller senare måste lämna gensvar på Sakens livgivande budskap. Vår älskade Beskyddares vägledning i denna utomordentligt viktiga fråga är, som alltid, klar och otvetydig: “Varje framstöt på nya områden, varje ökning av antalet Bahá’í-institutioner måste följas jämsides av en förstärkning av de rötter, som uppehåller samfundets andliga liv och tillförsäkrar det en sund utveckling. Uppmärksamheten får inte någon gång ledas bort från denna livsviktiga och ständigt föreliggande nödvändighet, ej heller underordnas den inte mindre viktiga och brådskande uppgiften att säkra de administrativa institutionernas yttre tillväxt.” En riktig balans mellan dessa två väsentliga led i dess utveckling måste från och med nu, då vi inträder i tiden för omvändelse i stor skala, upprätthållas av det Bahá’íska administrativa institutioner utan ett verkligt fördjupande i Sakens grundläggande sanningar och i dess andliga principer, förståelse av dess främsta syfte i upprättandet av mänsklighetens enhet, upplysning om dess normer för uppträdande inom alla delar av det enskilda och samhälleliga livet, i den särskilda tillämpningen av Bahá’í-livsföringen på sådant som daglig bön, barnuppfostran, iakttagande av lagarna för Bahá’í-äktenskap, avståndstagande från politik, plikten att bidra till Fonden, betydelsen av nittondedagsfesten samt tillfälle att förvärva en god kännedom om den nuvarande praktiska tillämpningen av Bahá’í-administrationen.
Trons frammarsch kräver och är starkt beroende av en mycket stor ökning av bidragen till de olika fonderna. Alla de mål som tilldelats Trons Världscentrum, och särskilt de som berör utvecklandet och förskönandet av områdena kring de heliga gravplatserna och utvidgandet av trädgårdarna på berget Karmel, är förenade med dryga utgifter. Byggandet av de två templen, som Planen fordrar, kommer att kräva ytterligare stora summor, och den världsomfattande undervisnings- och konsolideringsverksamheten, som nu skall intensifieras, måste ha stöd av starkt ökade och aldrig sinande fonder. Internationella Deputationsfonden måste upprätthållas och utvidgas, inte endast för pionjärverksamhetens vidare behov, utan för att bistå och utveckla den beslutade planen för kringresande lärare. Eftersom endast de som öppet tillkännagivit sitt erkännande av Bahá’u’lláh får bidra ekonomiskt till upprättandet av Hans världsordning, är det uppenbart att mera, mycket mera, krävs från det nuvarande fåtalet privilegierade. Vårt ansvar på detta område är mycket stort och helt i proportion till förmånen att få vara bärare av Guds namn denna tid.
Den enskilde Bahá’íen står alltid inför en utmaning inom varje område för tjänande, men framför allt vid undervisandet om Guds Sak. Med varje ny hemsökelse som drabbar mänskligheten framstår vår ofrånkomliga plikt bli allt tydligare, och vi må aldrig någonsin glömma att om vi försummar denna plikt, “kommer andra”, med Shoghi Effendis ord, “att kallas att övertaga vår uppgift som betjänare av denna hårt drabbade världs skriande behov.” Det verkar nu som om vi mycket väl kan stå på tröskeln till tiden för vår älskade tros efterlängtade expansion. Mänsklighetens växande hunger efter andlig sanning ger oss ett gynnsamt tillfälle. Medan vi gör oss redo att gripa det kan det vara lämpligt att begrunda följande ord av Bahá’u’lláh:
“Ert uppträdande mot er nästa bör vara sådant, att ni tydligt uppenbarar den ende sanne Gudens kännemärken, ty ni är de första bland människorna som återskapas genom Hans Ande, de första som tillber och faller på knä framför Honom och de första som vandra runt Hans härlighets tron.”
Allt eftersom mänskligheten sjunker djupare ner i det tillstånd, om vilket Bahá’u’lláh skrev, “att avslöja det nu vore inte passande och tillbörligt”, måste de troende allt mer framstå såsom tillitsfyllda, välanpassade och allt igenom lyckliga människor, vilka följer en norm, som i direkt motsättning till det moderna samhällets simpla och moraliskt likgiltiga inställning är källan för deras värdighet, styrka och mognad. Det är denna starka kontrast mellan å ena sidan livskraften, enigheten och den goda ordningen inom Bahá’í-samhället och å andra sidan den tilltagande förvirringen, modlöshetens och det febrila tempot inom ett dödsmärkt samhälle, vilken under de stormiga åren framför oss kommer att dra människors uppmärksamhet till den fristad Bahá’u’lláhs världsfrälsande tro erbjuder.
Guds saks ständiga framåtskridande är en källa till glädje för oss alla och en sporre till ytterligare gärningar. Men inte vanliga gärningar. Nu behövs hjältedåd av det slag som utförs endast av gudomligt understödda och från världslighet frigjorda själar. ‘Abdu’l-Bahá, anförare av Herrens härskaror, ropade ut i ett av Breven om den gudomliga planen: “Oh, om jag kunde färdas, även om det vore till fots och i yttersta fattigdom, till dessa områden och genom att höja ropet: Yá Bahá’u’l-Abhá’ i städer, byar, bergstrakter, öknar och på haven främja de gudomliga lärorna. Tyvärr, detta kan jag inte göra. Hur djupt beklagar jag det inte.” Han slutade så med denna hjärtslitande vädjan: “Ack, gode Gud, måtte ni utföra det.”
Vid avslutningen till nioårsplanens tredje år, erkänner vi tacksamt de gudomliga nådesbevis, varmed Bahá’u’lláh överallt osvikligt stöder och bekräftar sina tjänares hängivna ansträngningar, och vi fastslår tveklöst såsom vår övertygelse, att det största Namnets församling genom sin beslutsamhet och sina uppoffrande ansträngningar både kan nå fullständig seger och kommer att göra detta.
Fjolåret uppfordrades till bildandet av elva nya nationella råd 1967. Samtliga kommer att väljas under Ridván-tiden. Med stor glädje hälsar vi välkomna Nationella Andliga Råd för Bahá’íerna i följande områden:
Algeriet & Tunisien med säte i Alger, Republiken Kamerun med säte i Viktoria, Swaziland, Lesotho och Mozambique med säte i Mbabane, Zambia med säte i Lusaka, Belize med säte i Belize, Små Antillerna (Leeward, Windward, och Virgin-öarna) med säte i Charlotte Amalie, östra och södra Arabien med säte i Bahrain, Laos med säte i Vietanie, Sikkim med säte i Gangtok, Taiwan (Formosa) med säte i Taipei, Gilbert och Ellice-öarna med säte i Tarawa. Trons världscentrum kommer vid samtliga dessa nationella konvent att representeras av någon av Guds Saks Händer, som kommer att framföra ett budskap från Universella Rättvisans Hus, vari detta välkomnar det nya nationella samfundet och tilldelar det dess del av Nioårsplanens mål.
Denna Ridván kommer det att ha upprättats 21 av planens 108 Nationella Andliga Råd och mer än 6.000 av de 13.737 Lokala Andliga Råd, som erfordras till 1973. Av erforderliga 54.102 platser med Bahá’íer finns redan 28.217; 15 av begärda 65 nationella inkorperingar är klara; 17 av 52 nationella ägor (endowments) och 14 av 32 undervisningsinstitut har förvärvats; och planens begärda 973 lokala inkorperingar är 123 fullbordade; lokala Hazíratu’l-Quds har förvärvats enligt följande: 24 i Indien, 17 i Kenya, 9 i Uganda, 2 i Sydafrika, 2 i Turkiet och ett flertal i Kongo (Kinshasa), medan mark för ändamålet förvärvats på ytterligare 8 i Kenya, för 4 i Kamerun, 2 i Pakistan och en på Mauritius; I åtta länder har lokala ägor utanför planen förvärvats.
Island, Korea, Liberia, Luxemburg och Rhodesia erkänner nu Bahá’í-vigselbevis; Dominikanska Republiken, Guyana, Hawaii, Island, Italien, Kenya och Luxemburg erkänner Bahá’í-helgdagar. En sommarskola har upprättats i Liberia och en utanför planens föreskrivna, i Kanada. Medan mark för andra har anskaffats i Argentina, Etiopien och på Samoa. Tjugofem ytterligare språk har lagts till listan över dem på vilka Bahá’í-litteratur är tillgänglig, och härigenom har antalet stigit till 397. Antalet territorier, som är öppnade för tron har nu blivit 311, inberäknat de nyligen besatta tidigare orörda områden Chiloé-arkipelagen, på Bonaire, Phoenix öarna och St. Martin och två områden utöver planen, nämligen Melville-ön i Australien och Montserrat i Windward-ögruppen.
Efter fördröjande missräkningar har Nationella Andliga Rådet för Iran äntligen vunnit äganderätten till den historiska fästningen Chíhriq, den dystra och ensliga fästning, som var den välsignade Bábs sista jordiska boplats och från vilken Han fördes till martyrdöden i Tabríz. Förverkligandet av det sedan länge eftersträvade erkännandet av tron i Italien är en underbar seger, som inte endast medförde inkorperingar av det Nationella Andliga Rådet, utan även av alla Italiens Lokala Andliga Råd och skapade förutsättningar för upprättandet av detta Nationella Andliga Råds förlagsstiftelse.
På Island har tron blivit erkänd som en av öns religioner. Detta innebär inte bara inkorpering av Reykjaviks Lokala Andliga Råd utan även tillåtelse för detta råds ordförande att förrätta Bahá’í vigslar och Bahá’í-begravningar, medför befrielse från vissa skatter, tillåter iakttagande av Bahá’í-helgdagar och banar väg för inkorpering av landet Nationella Andliga Råd, när detta bildas. Hela det i planen föreskrivna Lokala Andliga Råd, grupper och platser med Bahá’íer har uppnåtts i 53 territorier och öar under ledning av 26 Nationella Andliga Råd och sju har nått det fastställda antalet platser med Bahá’íer.
Från det att kallelsen till en världsomfattande rese-undervisningens verksamhet utgick för ett år sedan, har denna utbrett sig över de fem kontinenterna och därvid berört i det närmaste samtliga nationella samfund. I Europa har 78 projekt genomförts, i Amerika 43, i Asien 27, i Australien 25 och i Afrika ett tjugotal, det vill säga totalt omkring 200.
Det är vår stora förhoppning att denna stimulerande verksamhet, som låg den älskade Mästaren så varmt om hjärtat, ständigt skall öka.
Det som bär upp alla dessa synliga resultat är en över hela världen oavbruten verksamhet på undervisnings och administrations område - en ständig rörelse, lik havets oupphörliga vågsvall, inom Bahá’í-samfundet, vilken är den verkliga orsaken till dess tillväxt. Nationella och Lokala Andliga Råd, som ställs inför svårlösta problem, som utarbetar nya planer och som axlar ansvaret för ett samfund stått i tillväxt både i antal och medvetande, kommittéer, som strävar efter att verkställa bestämda uppgifter, Bahá’í-ungdom i och hängiven verksamhet, enskilda Bahá’íer och familjer, som anstränger sig för att tjäna saken, att delge någon budskapet eller att hålla “fire-sides”, detta understöds av böner och djup hängivelse och ju mer omfattande det blir, dess större blir den andliga kraft det åstadkommer i hela världen - en kraft, som ingen makt på jorden kan motstå och som till slut måste medföra sakens fullständiga seger. Detta är den vi trons världscentrum så tydligt märkbara organiska livskraft, vars stimulerande förmåga önskar att varje troende kunde få ta del av.
Vid trons världscentrum har kodifieringen av Kitáb-i-Aqdas och granskningen av andra viktiga texter fortsatt. Arbetet med den synnerligen viktiga uppgiften att formulera en författning för Universella Rättvisans Hus är väl framskridet. Utveckling och utvidgning av trädgårdarna, som omger de heliga gravplatserna i både Haifa och Bahji fortsätter.
Utgivningen av “The Bahá’í World” volym XIII har påbörjats, denna bok täcker nio år, från 1954 till 1963, nästan hela tiden för nioårskorståget, och innefattar en uttömmande artikel om den älskade Beskyddaren av Amatu’l-Bahá Ruhiyyih Khanum.
En planmässig utveckling av förhållandet till Förenta Nationerna genomförs energiskt. Ett betydelsefullt verk utanför den ursprungliga planen, är upprättandet av “International Bahá’í Audio Visual Center”, vars funktion är att förse alla Nationella Andliga Råd med hjälpmedel för undervisningen och fördjupande studier samt dessutom att samla och ordna audiovisuellt material. Under hela året har insatserna från de älskade Händerna för Guds Sak lust med oförminskad styrka. Deras ständiga uppmuntran av Nationella Andliga Råd och insikt om den sanna innebörden av Bahá’u’lláhs uppenbarelse bidrar i icke ringa utsträckning till denna plans framgångar och utöver förvisso ett beständigt inflytande på Bahá’í-samfundets utveckling.
Detta fåtal tappra och hängivna troende, vars plats i historien för all framtid är given genom utpekandet till detta höga ämbete, är i sanning ett värdefullt legat vår älskade beskyddare lämnat oss, och eftersom åren går läggs till den vördnad och högaktning, i ökad utsträckning den kärlek och beundran, som uppväckts hos vännerna genom deras oavbrutna insatser.
Från att tillgodose särskilda behov har under året två förändringar gjorts beträffande händernas verksamhetsområde: Sakens Hand John Roberts har återvänt till västra halvklotet, närmare bestämt till hemlandet Kanada, och Sakens Hand William Sears har återvänt till Afrika. Vidare har vi glädjen att meddela att Sakens Hand Tarazu’lláh Samandari, vars ögon välsignats med åsynen av Bahá’u’lláh, kommer att representera Universella Rättvisans Hus vid den Interkontinentala Konferensen i Chicago, där han kommer att ersätta framlidne Sakens Hand Leroy Ioas.
På det internationella planet har stora projekt att bygga templet i Panama starta med utväljandet av ett förslag till utformning framlagt av Mr Peter Tillotson, en engelsk arkitekt. Mr Robert McLaughlin, tidigare medlem av Nationella Andliga Rådet för Förenta Staterna och dekanus emeritus vid Princeton Universitetets arkitektskola, och som var medlem av nämnden för teknisk rådgivning vid inredningsarbetet för Västerlandets Modertempel i Wilmette, har för templets byggande utsetts till Universella Rättvisans Hus rådgivare i arkitekturfrågor. Han och Mr Tillotson har besökt byggnadsplatsen tillsammans och arbetar i nära samverkan med varandra. Bilder och ritningar av det nya templet kommer att publiceras inom kort, och vännerna kommer att hållas á jour med uppbyggnaden av detta Tillbedjans Hus beläget mellan de två stora haven, ett läge som enligt ‘Abdu’l-Bahá skulle bli mycket betydelsefullt i framtiden och varifrån läran, sedan den väl fått fäste, “kommer att förena Öst och Väst, och Nord och Syd.”
Den lysande bragden på pionjärområdet under planens andra år börjar visa goda resultat, med det finns fortfarande stort behov av pionjärer och detta behov kommer att finnas kvar i alla delar av världen för befästning och utveckling av tron i nyvunna områden och i områden, där tron återupprättats under planens första år. Det omedelbara behovet gäller 209 pionjärer till 87 territorier, som finns namngivna på bifogade lista, och vi uppfordrar nu till ett snabbt genomförande av denna uppgift. Detta synnerligen förtjänstfulla verksamhetsfält står öppet för varje troende, och alla de som känner sig manade att hörsamma denna särskilda kallelse ombedes studera listan över territorier och för det egna Nationella Andliga Rådet framlägga sitt erbjudande. Fullständiga detaljer om behoven inom varje territorium har tillställts berörda Nationella Andliga Råd och pionjeringskommittéer.
I lika hög grad som den förestående världsomfattande “proklamationen” medför det ständiga behovet av pionjärer, att det blir absolut nödvändigt att på varje kontinent ägna särskild uppmärksamhet åt hemmafronterna, ty dessa måste bidra med personliga resurser och administrativ erfarenhet, de flesta utegångspunkterna för allt utbredande, såväl hemma som utomlands. De största ökningarna i antalen av Lokala Andliga Råd, grupper och enskilda troende krävs för hemmafronterna, och dessa uppgifter måste genomföras med största kraft. Några Nationella Andliga Råd har indelat dessa betydelsefulla mål i faser, genom att de satt upp ett bestämt antal för genomförande varje år, och har på så sätt försäkrat sig om ett målvetet och anpassningsbart närmande till de totala behoven. Ett sådant systematiskt och beslutsamt fullföljande av hemmafronternas mål rekommenderas varmt.
Bahá’í-fondens trängande och ständigt växande behov vill vi att alla troende skall uppmärksamma. Stora projekt är redan igångsatta eller under utarbetande och kräver stora summor pengar för sitt genomförande. Panamas tempel - endast det första av de två nioårsplanen kräver - förskönande och utbyggnad av själva världscentret innefattade en nödvändig och oundviklig ökning av anordningar till att betjäna trons växande behov; Stödåtgärder för högviktiga undervisningsprogram i många delar av världen; upprättande och utvecklande av nya Nationella Andliga Råd; allt detta kräver skyndsamt stöd av vänner överallt genom aldrig svikande, uppoffrande bidrag. Medan inflationen sprider sig över hela världen, balanseras de följdriktigt ökade levnadsomkostnaderna åtminstone i de rikare länderna av motsvarande personliga inkomstökningar. Bahá’í-fondens utgifter påverkas oundvikligen allvarligt av detta inflationstillstånd, vars inverkan endast kan avhjälpas genom bidrag i såväl form av större belopp som från ett större antal bidragsgivare. Rättvisans Hus anser att sakens ekonomiska behov bör tillgodoses genom allmänt deltagande i givandet och tillråder Nationella och Lokala Andliga Råd att fullfölja detta mål med kraft och skapande fantasi, i det att vännerna påminns om den älskade Beskyddarens vädjan till varje troende “att tveklöst var och en efter sin förmåga nedlägga sitt bidrag på altaret av Bahá’ísk uppoffring”. Det faktum att endast vi Bahá’íer kan bidra ekonomiskt till saken är både en ära och en utmaning för oss.
När vi närmar oss nioårsplanens tredje fas öppnar sig för oss en vy över spännande möjligheter som får hjärtat att skälva hos varje ivrig anhängare av Bahá’u’lláh. I mer än ett århundrade har vi arbetat strävsamt för att undervisa om tron; hjältemodiga uppoffringar, hängivna tjänster och häpnadsväckande ansträngningar har gjorts för att upprätta utposter för tron i världens större länder, territorier och öar för att resa stormen till administrationsordningen runt jorden. Dock har Bahá’u’lláhs sak ännu förblivit okänd för människornas flertal. Nu, långt om länge, kallas det Största Namnets församling att i världsomfattande skala och till varje del av samhället gå ut med en fortvarig och intensiv förkunnelse om av det helande budskapet, att den Utlovade har kommit och att den mänskliga rasens enhet och välfärd är syftet med Hans uppenbarelse. Denna under en lång tid fortgående kampanj, som inleds i oktober med högtidlighållandet av hundraårsminnet av uppspelandet av “öppningstonerna” till Bahá’u’lláhs egen förkunnelse och som alltmer griper omkring sig under återstoden av nioårsplanen, kan mycket väl komma att bli föregångare till andra planer, som kommer att följa efter varandra tills mänsklighetens har erkänt och tacksamt hyllat sin Frälsare och Herre.
För etthundra år sedan riktade Bahá’u’lláh sig i brev till världens konungar, härskare, religionsledare och folk. Universella Rättvisans Hus känner det som sin bjudande plikt att idag bringa detta budskap till världens ledares kännedom. Därför, framlägger det för dem kärnan i Bahá’u’lláhs tillkännagivande i form av en bok med titeln Bahá’u’lláhs proklamation. En särskild upplaga av denna bok kommer att översändas till statsöverhuvuden under öppnandet av proklamationsperioden och särskilda upplagor kommer att finnas tillgängliga för vännerna på engelska, franska, tyska, italienska och spanska. Händerna för Guds Sak, Amatu’l-Bahá Ruhiyyih Khanum, Ugo Giachery, Tarazu’lláh Samandari, ‘Ali Akbar Furútan, Paul Haney, Abú’l-Qásim Faizi, som kommer att representera Universella Rättvisans Hus vid de Interkontinentala Konferenserna i oktober i respektive Panama, Sydney, Chicago, Kampala, Frankfurt och New Delhi, kommer att sammanträffa vid världscentret i september, ett par dagar före festen Mashíyyat. Medlemmarna av Rättvisans Hus kommer i bön att förena sig med dessa Händer vid Bahá’u’lláhs grav i Bahji och kommer att rådslå tillsammans med dem i Bahá’u’lláhs Hus (“the Mansion”). Från denna heliga plats kommer dessa Händer för Guds Sak att å hela Bahá’í-världens vägnar göra en särskild pilgrimsfärd till Adrianopel, där Súriy-i-Mulúk blev uppenbarad. Etthundra år efter denna historiska händelse, vars minne de avser att högtidlighålla, kommer de den 27 september att där samlas i Bahá’u’lláhs Hus för bön och meditation, medan medlemmarna av Universella Rättvisans Hus vid den Heligaste Gravplatsen i Bahji kommer att delta i samma högtidlighållande och bedja om ett framgångsrikt genomförande av konferenserna och proklamationsprogrammet. Hela Bahá’í-världen kommer mellan konferenserna och Ridván 1968 att högtidlighålla hundraårsminnet av begynnelsen till den underbara tid i mänsklighetens historia, då de gudomliga gåvornas moln i slösande ymmighet strödde ut sina rikedomar över människorna och då himmelrikets portar kastades upp och för alla, som hade ögon att se, avslöjade en ny himmel och en ny jord och det nya Jerusalem, som nedkom från Gud.
Omedelbart efter festen Mashíyyat kommer Sakens Händer att resa från Adrianopel till sina respektive konferenser, var och en medförande ett dyrbart, sig anförtrott fotografi av den Välsignade Skönheten (Bahá’u’lláh), vilket de som besöker konferenserna får privilegiet att skåda. Dessa utsedda Händer kommer var och en att å sina egna vägar tala till konferensdeltagarna och kommer att till respektive konferens framföra ett budskap från Universella Rättvisans Hus, som de representerar.
Dessa sex konferenser, som sammankallats till åminnelse av Bahá’u’lláhs egen proklamationspåbörjande och för att bland hela Hans anhängarskara inleda en kungörelsens tid för Hans budskap, kommer otvivelaktigt att än en gång uppvisa den glädjeanda, som genomsyrar sådana sammankomster bland vännerna, och kommer att styrka dem i föresatserna att gripa alla tillfällen och använda alla medel dem kan finna på för att ropa ut Guds kallelse. Det är vår trygga förhoppning att hedrade med Sakens Händers närvaro kommer dessa konferenser, som är brännpunkter för alla vännernas kärlek och böner och utövar en magnetisk dragningskraft på denna andliga förmåga, som allena kan befästa deras arbete, att bli mäktiga källsprång för enhet, andlig iver och realistisk planering. De Nationella Andliga Råden uppmanas att försäkra sig om att de blir representerade på den konferensen, som hålls på den egna kontinenten, så att de kan dela med sig av sina proklamationsplaner till andra Nationella Andliga Råd samt med dem dryfta nioårsplanens återstående mål.
Vi sänder ett särskilt budskap om kärlek och tillförsikt till alla de vänner i så många länder, som i olika utsträckning lider under restriktioner och förtryck, vilket antingen helt omöjliggör eller till stor del förhindrar ett offentligt högtidlighållande och efterföljande proklamationsprogram. Till dem framför vi hälsningar fyllda av kärlek och beundran från deras medtroende, som i tacksamhet för sin större frihet är beslutna att utbasunera Guds budskap i en proklamation, som mycket väl kan jämna vägen för den slutliga frigörelsen av tron i dess helhet.
Världsomfattande proklamation, det okända hav vi snart måste segla på, blir en erfarenhet, som kommer att berika vårt arbete med en ny dimension - en dimension som allteftersom den utvecklas kommer att komplettera och förstärka de båda processernas utvidgande och befästande. Detta undervisningsmönster, som framträder så snart efter fullbordandet av administrationsordningens stomme, kan mycket väl visa sig vara en väg att påskynda det ytterst viktiga befästningsarbetet och få mera resultat att framspringa ur den lärdom, som vunnits på undervisningens område under hundra år, och alldeles särskilt sedan den älskade Beskyddaren uppmanade oss till metodisk och planlagd verksamhet.
Därför måste denna verksamhet, i de länder där vi har friheten att offentliggöra vår religion, bli en del av vårt vanliga arbete, medräknas i budgeten, samt lämnas till nationella och lokala kommittéer för studium och tillämpning och framför allt för samordning med de program, som verkar för uppnåendet av nioårsplanens mål. Varje proklamationsansträngning måste underbyggas med undervisning, särskilt på det lokala planet där offentliga tillkännagivanden bör ha nära samband med dessa ansträngningar. Denna samordning är väsentlig, ty ingenting kan vara mer beklämmande än att tusentals människor får höra talas om tron men inte har någonstans att vända sig för vidare upplysningar.
Den älskade Beskyddaren skrev: “Att sträva efter att nå en fullgod förståelse av innebörden i Bahá’u’lláhs häpnadsväckande uppenbarelse måste, och detta är min orubbliga övertygelse, förbli den främsta plikten och föremål för ständiga bemödanden från var och en av dess trofasta anhängare.” Detta är en förklaring, som bestämt ålägger varje troende ett fördjupande stadium av saken. Av denna anledning önskar vi belysa fördjupandets natur, hellre än önskvärdheten av dess fullföljande.
En detaljrik och exakt kännedom om Bahá’í-administrationens nuvarande uppbyggnad, eller om de nationella och Lokala Andliga Råd stadgar, eller om de många och skilda tillämpningarna för Bahá’í-lagarna under olika förhållanden överallt på jorden kan inte trots att det i sig självt är värdefullt betraktas såsom det slags förvärvad kunskap, som i första hand avses med fördjupandet. Snarare avses en klarare uppfattning av Guds syfte för människan, och särskilt Hans närmaste avsikt såsom den uppenbarats och styrts i rätt riktning av Bahá’u’lláh, ett syfte så långt borta från gängse uppfattningar om mänsklig välfärd och lycka, som det kan vara. Vi bör ständigt vara på vår vakt, så att inte överflödssamhällets glitter och guld förleder oss att tro, att sådana ytliga förändringar av den moderna världen, som förutsägs av humanitära rörelser eller offentliggöres som en upplyst statskonsts handlingsmål - såsom en utvidgning av de välsignelser, som kommer av en hög levnadsstandard, utbildning, läkarvård och tekniskt kunnande, till att omfatta alla människor - av sig själva kommer att fullborda Bahá’u’lláhs ärofulla uppdrag. Långt därifrån! Detta är sådant som skall komma oss till del så snart vi söker Guds rike, och är inte i sig själv de mål, för vilka Báb gav sitt liv, Bahá’u’lláh utstod sådana lidanden att ingen fått utstå något liknande samt Mästaren och efter Honom Beskyddare bar sina prövningar och hemsökelser med så övermänsklig styrka. Långt mera djupgående och grundväsentlig var deras vision, i det att den sträckte sig till själva meningen med människans liv. Vi kan i detta avseende endast rikta vännernas uppmärksamhet på vissa ledmotiv, som vidareutvecklades av Shoghi Effendi i hans skarpsynta översikt “Målet för en ny världsordning” (The Goal of a New World Order). “Grundsatsen om mänsklighetens enhet”, skriver han, “förutsätter en organisk förändring att världen aldrig tidigare erfarit något lidande.” Med anledning av de “…epokgörande förändringar, som utgör de största riktpunkterna i den mänskliga civilisationens historia,” vidhåller han, att “…de inte, när de ses i sitt rätta perspektiv, kan framstå såsom annat än underorndade anpassningar, vilka föregår den oförlikneligt majestätiska och vittomfattande omvandling, som mänsklighetens måste undergå i denna tidsålder.” I ett senare alster omnämner han den civilisation som skall upprättas av Bahá’u’lláh, såsom besittande “…en sådan livsfullödighet, att världen aldrig har skådat något liknande eller hittills kunnat göra sig en föreställning därom.”
Högst älskade vänner! Detta är det tema vi måste följa i vår strävan efter fördjupande i saken. Vad har Bahá’u’lláh avsett för mänskligheten? Till vilken ände underkastade Han sig de hemska grymheter och skymfer, som hopades över Honom? Vad menar Han med “en ny människoras”? Vilka är de djupgående förändringar Han kommer att låta genomföra? Svaren står att finna i vår tros heliga skrifter och i tolkningar av dessa av ‘Abdu’l-Bahá och vår älskade Beskyddare. Må vännerna sänka sig ner i denna ocean, må de ordna fasta studiegrupper med detta i ständigt beaktande och må de samvetsgrant minnas de krav på daglig bön och läsning av Guds ord, vilka av Bahá’u’lláh ålagts alla Bahá’íer.
En sådan uppriktig strävan till fördjupande i saken från alla vännernas sida blir till en alltmer tvingande nödvändighet allt eftersom proklamationstiden närmar sig. När denna börjar framvisa resultat kommer större och större uppmärksamhet att riktas mot Bahá’u’lláhs anspråk och motstånd måste påräknas. “Hur stor, hur underbart stor är inte denna sak!” skrev Mästaren. “Hur oerhört våldsamma blir inte angreppen på den från alla folk och nationer på jorden, inom kort kommer man att från alla håll få höra folkmassornas anskrin i Afrika och Amerika, européernas och turkarnas skrik och missnöjt mummel i Indien och Kina. Som en man skall de alla resa sig för att med hela sin kraft motarbeta Hans sak. Då skall Herrens riddare stå upp, bistådda av Hans välsignelser från ovan, styrkta av tron, hjälpta av det goda omdömets kraft, och med förstärkning av Förbundets legioner skall de uppenbara sanningen i orden: Se den förvirring som har drabbar de besegrades följe!”
bärande i åtanke de oräkneliga uttrycken för Guds kärlek, vilka återfinnes i våra heliga skrifter, och medvetna om den ovanliga naturen av den kris mänskligheten står inför uppmanar vi vännerna att förvärva ny insikt om de verkligt stora sakerna, som i denna dag förväntas av oss, vi påminner om att den Välsignade Skönheten, Bahá’u’lláh, liksom Hans “Högst-Älskade” före Honom och ‘Abdu’l-Bahá efter Honom, bar sina lidanden i denna världen på det att mänskligheten måtte bli befriad från materialismens fjättrar och “uppnå sann frihet”, “ha framgång och leva väl”, vinna bestående fröjd och bli uppfylld av glädje, “och vi ber att vännernas bemödanden må bli de vägar, på vilka denna härlighet och lycka snabbt skall bli förverkligad.
Det majestätiska framläggandet av Bahá’u’lláhs världsförsonande administrativa system har utmärkts av det successiva grundandet av olika institutioner och förrättningar, som bildar stommen till denna genom Guds kraft upprättade ordningsstadga. Mer än ett kvartsekel efter tillkomsten av de första Nationella Andliga Råden i Bahá’í-världen grundades sålunda formellt av den älskade Beskyddaren, i enlighet med bestämmelserna i ‘Abdu’l-Bahás Vilja och Testamente, Institutionen Guds Saks Händer med utnämningen av den första kontingenten av dessa Trons högtstående funktionärer. Efter Guds Saks Beskyddares bortgång tillkom det Universella Rättvisans Hus att inom den Administrativa Ordningen uttänka ett sätt att utveckla “Institutionen Sakens med hänsyn till det framtida utvidgandet av dess bestämda åligganden av beskydd och spridande” och detta gjordes till ett mål i nioårsplanen. Mycken erftertanke och forskning har ägnats frågan under de gångna fyra åren och texterna har samlats och granskats. Under de siste två månaderna har detta mål, såsom meddelats i vårt telegram till de Nationella Konventen, varit föremål för långvarig, av bön fylld rådplägning mellan Universella Rättvisans Hus och Händerna för Guds Sak. Allt detta gjorde klar den ram inom vilken detta mål skulle uppnås, nämligen:
Universella Rättvisans Hus finner inget sätt på vilket nya Händer för Guds Sak kan utnämnas.
Trons Beskyddares frånfälle åstadkom ett fullständigt nytt samband mellan Universella Rättvisans Hus och Sakens Händer och påkallade Universella Rättvisans Hus en fortskridande utveckling av det sätt, på vilket Sakens Händer skulle genomföra sin gudomligt förlänade uppgift av beskydd och spridande.
Vilken ny utveckling eller institution som än påbörjas, skall den träda in i verksamhet så snart som möjligt för att förstärka och fullständiga Sakens Händers arbete och på samma gång dra full nytta av det gynnsamma tillfället att ha Händerna själva till hjälp med att starta och leda det nya förfaringssättet.
Vilken som helst sådan institution måste komma till stånd och arbeta i överensstämmelse med de principer, som bestämmer Institutionen Guds Saks Händers verksamhet.
Med hänsyn till dessa synpunkter besköt Universella Rättvisans Hus, som meddelats i dess telegram nyligen, att inrätta Kontinentala Rådgivarnämnder (Continental Boards of Counsellors) för beskydd och spridning av Tron. Deras uppgift skall omfatta att leda Hjälprådsmedlemmarna i sina respektive områden rådgöra och samarbeta med Nationella Andliga Råd och hålla Sakens Händer och Universella Rättvisans Hus underrättade om Sakens tillstånd i sina områden.
Till att börja med har elva Rådgivarnämnder utnämnts, en för vardera av följande områden: Nordvästafrika, Central och Ostafrika, Sydafrika, Nordamerika, Centralamerika, Sydamerika, Västasien, Sydostasien, Nordostasien, Sydasien och Europa.
Medlemmarna i dessa Rådgivarnämnder skall tjänstgöra under en period eller perioder, vars längd kommer att bestämmas och meddelas vid en senare tidpunkt och under tjänst i denna egenskap inte vara valbara som medlemmar i nationella eller lokala administrativa samfund. En medlem från varje Kontinental Rådgivarnämnd har bestämts som förvaltare av den Kontinentala Fonden inom dess område.
Hjälpråden för beskydd och spridande skall hädanefter rapportera till de Kontinentala Rådgivarnämnderna, som kommer att tillsätta eller ersätta Hjälprådsmedlemmar eftersom omständigheterna fordrar. Sådana utnämningar och ersättanden, som kan bli nödvändiga i begynnelsestadiet, kommer att ske efter rådplägning med den Hand eller de Händer, som tidigare utsetts för denna kontinent eller zon.
Guds Saks Händer är en av de dyrbaraste tillgångarna Bahá’í världen äger. Av Hjälprådsmedlemmarna befriade från administration kommer de att kunna koncentrera sina krafter på det viktigaste ansvaret för allmänt beskydd och spridning, “beskydd av Bahá’í-samfundens andliga hälsa”, och “trons livskraft” bland Bahá’íerna över hela världen. Rättvisans Hus kommer att uppmana dem att å dess vägnar uttala sig att hålla det underrättat om Sakens välfärd. Samtidigt som Sakens Händer naturligtvis är bosatta, skall de allt mer och mer arbeta på ett interkontinentalt plan, en omständighet som kommer att skänka oerhörd kraft åt spridningen över hela Bahá’í-världen av den andliga inspiration, som kanaliseras genom dem - huvudfunktionärerna i Bahá’u’lláhs embryoniska Världssamvälde.
Med glädjefyllda hjärtan kungör vi vidare utveckling av Bahá’u’lláhs Administrativa Ordning och förenar våra böner med vännernas överallt i Öst och Väst att Bahá’u’lláh måtte fortsätta att låta Sin bekräftelse strömma ner över Sina tjänares strävan att beskydda och befrämja Hans Tro.
Guds Saks oavbrutna framsteg står i skarp kontrast till den ständiga oro, som plågar det mänskliga samhället, en kontrast som det gångna årets händelser, både inom och utom Tron, endast har hjälpt till att stegra. Mitt under det gamla systemets upplösning har Guds Sak fortsatt sin majestätiska kurs, utvidgat området för sin verksamhet och sitt inflytande och fullbordat en vidare utbyggnad av sitt administrativa system.
Börjande i det Heliga Landet med inkallandet av det andra Internationella Konventet för val av det Universella Rättvisans Hus har åren vittnat om en beaktansvärd aktivitet i Saken. Den mest betydelsefulla och vittgående utvecklingen var otvivelaktigt utnämningen av de elva Kontinentala Rådgivarnämnderna, vilken uppfyllde det mål i nioårsplanen, som påkallade utveckling av dess bestämda uppgifter angående beskydd och spridning. Detta steg, som togs efter ingående rådplägning med Sakens Händer, har på en och samma gång kraftigt förstärkt denna Institutions verksamhet och gjort det möjligt för Händerna själva att utvidga området för sina personliga tjänster lägre än till den kontinentala kretsen och därigenom universellt göra tillgänglig för vännerna den kärlek, visdom och hängivandets anda, som besjälar Beskyddarens utvalda. Vi önskar vid detta tillfälle ge ett erkännande för det föredömliga sätt, på vilket Rådgivarna under Händernas ledning har gått in för sin stora uppgift.
Den första Oceaniska Bahá’í-Konferensen, som hölls i Palermo i Augusti, firade minnet av Bahá’u’lláhs resa över Medelhavet på väg till det Största Fängelset. Deltagarna i denna Konferens kom omedelbart därefter till Qiblih för sin Tro för att betyga sin vördnad vid dess Grundares gravplats och för att med djup kännedom om dess andliga betydelse högtidlighålla den länge förutsagda ankomsten av Härskarornas Herre till det Heliga Landets kust. Denna samling av mer än tvåtusen troende företedde en obeskrivligt skarp kontrast till Bahá’u’lláhs verkliga ankomst etthundra år tidigare. Han var förkastad av denna världens härskare och blev hånad av ortsbefolkningen. Sådan är Hans Budskaps segrande kraft, sådan är Konungarnas Konungs besegrande makt. Samma Budskap förkunnas nu av Hans efterföljare över hela världen. Redan har 122 statsöverhuvuden förärats specialupplagan av “The Proclamation of Bahá’u’lláh” och kopior har mottagits av ytterligare tusentals ämbetsmän och ledare.
Genom att draga nytta av Förenta Nationernas bestämmelse 1968 som de Mänskliga Rättigheternas År, har Bahá’í-samfund överallt i världen inte bara stärkt banden mellan Internationella Bahá’í-samfundet och Förenta Nationerna utan också samtidigt offentligt förkunnat Tron och dess försonande budskap. I land efter land har Saken för första gången framhållits i moderna massmedia. Volymen av denna maning till världens människor stiger dag för dag och måste så fortsätta, inträngande i alla samhällsskikt, ända till Planens avslutning och där bortom.
Som sporre och hjälp till detta väsentliga arbete liksom till främjandet av alla Planens mål tillkännager vi, att mellan augusti 1970 och september 1971 hålles en serie av åtta Oceaniska och Kontinentala Konferenser enligt följande: La Paz, Bolivia och Rose Hill, Mauritius i augusti 1970; Monrovia, Liberia och Djakarta, Indonesien i januari 1971; Suva, Fidji och Kingston, Jamaica i maj 1971; Saporro, Japan och Reykjavik, Island i september 1971.
En återblick på Nioårsplanens framsteg visar att verkliga jättekliv har tagits genom förvärvandet av Hazíratu’l-Quds, Tempeltomter och Undervisningsinstitut, genom översättning av Bahá’í-litteratur till flera språk och genom inkorpering av Lokala och Nationella Andliga Råd. Panama-templets tomt har förberetts för bebyggelse, som kommer att påbörjas så snart de slutliga ritningarna och detaljerna samt placeringen av entreprenaden har godkänts.
Som ett resultat av den tilltagande expansions- och konsolideringstakt som har påbörjats och som, om den gynnas och underhålles, kommer att bli ett av det segerrika verkställandets högvatten, tillkännager vi med glädje bildandet av ytterligare Nationella Andliga Råd, två under Ridván 1969: The National Spiritual Assembly of the Bahá’ís of Burundi and Rwanda med säte i Bujumbura och The National Spiritual Assembly of the Bahá’ís of Papua and New Guinea med säte i Lae, och tio under Ridván 1970: sex i Afrika, The National Spiritual Assemblies of the Bahá’ís of Congo Republic (Kinshasa); Ghana; Dahomey, Cape Verde Islands; ett i Amerika, The National Spiritual Assembly of the Bahá’ís of Guianas; ett i Asien, The National Spiritual Assembly of the Bahá’ís of the Near East; och två i Australasien, The National Spiritual Assemblies of the Bahá’ís of Tonga and Cook Islands; och Samoa. Sålunda kommer Ridván 1970 antalet Nationella Andliga Råd att utökas till nittiotre.
I takt med Sakens världsomfattande tillväxt utvecklas också Trons Världscentrum snabbt. Pilgrimerna, har den älskade Beskyddaren sagt, är Världscentrets hjärteblod och vi har länge hyst förhoppning och önskan att bli i stånd att bevilja förmånen av en pilgrimsfärd till det Heliga Landet för alla som kan begagna sig av den, det är därför med stor glädje vi nu finner det möjligt att öppna pilgrimsfärdens dörr för ett mycket större antal troende. Med början i oktober innevarande år kommer storleken av varje grupp vänner som inbjudes att fyrdubblas och antalet pilgrimer varje år kommer att ökas, så att nära sex gånger det nuvarande antalet pilgrimer varje år kommer att har möjlighet att bedja vid gravplatserna för sin Tros Centralgestalter, att besöka de platser som helgats av Bahá’u’lláhs och ‘Abdu’l-Bahás fotspår, lidanden och segrar och att meditera i stillheten i dessa helgade områden, förskönade med så mycken kärleksfull omtanke av vår älskade Beskyddare.
Denna tilltagande pilgrimsström kommer att högeligen öka den andliga utvecklingen av Bahá’í Världssamfund, som nu, efter fem års nitiskt arbete och skördande framstående segrars lagar, ingår i det fjärde skedet av Nioårsplanen.
Det stora, det mest trängande behovet på detta stadium av Planen är en snabb ökning av antalet troende och större framgång i öppnandet av de återstående platserna liksom bildandet av de väl grundade Lokala Andliga Råd, som krävs i Planen. Denna världsomfattande verksamhet, hallstämpeln för planens fjärde skede, som bemöter de fruktansvärda möjligheter mänsklighetens nuvarande tillstånd företer, kommer att kraftigt förstärkas genom proklamationens oavbrutna fortsättning, är den väsentliga grunden till upprättandet av de återstående Nationella Andliga Råd och kommer allt mer och mer att vittna till förmån för internationellt resande undervisning och ömsesidigt rådssamarbete. Framförallt fordras det av vännerna ett överflödande offerbidrag för att stödja Trons fonder och uppdriva en mäktig pionjärskara.
Under Planens andra år utförde Bahá’í-världen sitt största kraftprov på organiserad pionjärverksamhet, när sammanlagt 505 troende trädde fram för att bosätta sig i världens oöppnade och löst sammanhållna områden. Denna storartade bedrift måste nu överträffas. Krav har framställts, att 733 troende lämnat sina hem och bosätter sig i områden på klotet, som är i skriande behov av pionjärhjälp eller hittills ej öppnade ämnen för Tron. Dessa hängivna troende, som bör framtida utan dröjsmål, behövs för att under Planens fjärde skede bosätta sig i 184 bestämda områden på jorden: 48 i Afrika, 40 i Amerika, 40 i Asien, 18 i Australasien och 38 i Europa. Fastän huvudsakligt ansvar har ålagts de nationella Bahá’í-samfund, som bäst är i stånd att anskaffa pionjärer, skall alla i sitt innersta betänka, om inte de också skulle kunna besvara denna framställning, antingen genom att resa själva eller att, som svar på Bahá’u’lláhs befallning, utvälja någon som kan resa i deras ställe. Utförlig upplysning kommer att sändas till Nationella Andliga Råd för att trygga denna viktiga mobilisering av Bahá’í-kämpar verkställes så snabbt som möjligt.
Älskade vänner, Nioårsplanen är långt framskriden, vårt arbete är välsignat av Bahá’u’lláhs aldrig upphörande bekräftelse och hela Bahá’í-världssamfundet har gått in för fullkomlig seger. Detta lyckliga slutmål, nu svagt skönjbart vid den fjärran horisonten, kommer att nås genom hårt arbete, realistiskt planerande, uppoffrande handlingar, stegring av undervisningsarbetet och framförallt genom ständig strävan från varje enskild Bahá’ís sida att utforma sitt inre liv efter det lysande ideal som förelagts mänskligheten av Bahá’u’lláh och bevisats genom ‘Abdu’l-Bahás exempel. Vid betraktande av Mästarens gudomliga exempel må vi väl betänka, att Hans liv och gärningar inte utfördes som ett lämplighetsmönster utan var ett oundvikligt och naturligt uttryck för Hans inre jag. På samma sätt skall vi handla i enlighet med Hans exempel endast när vårt innersta väsen, som växer och mognar genom inlärande av böner och tillämning av läran, blir källan till alla våra åsikter och handlingar. Detta kommer att främja fullbordandet av Guds syfte; detta kommer att säkerställa segern för Hans Tro och göra det möjligt för oss att bygga upp Sakens nuvarande rörelse till en väldig inneboende energi, vars styrka kommer att föra det Största Namnets samfund till en ärorik seger 1973 och vidare till de hittills ofattbara utsikterna för den Största Freden.
Den 28 november 1971 kommer Bahá’í-världen att högtidlighålla 50 årsdagen av bortgången av ‘Abdu’l-Bahá, Förbundets centrum, symbolen för mänsklighetens enhet, Guds mysterium, en händelse som samtidigt betecknade slutet på vår tros heroiska tidsålder, begynnelsen på uppbyggandets tidsålder och födelsen av det administrativa systemet, kärnan och mönstret till Bahá’u’lláhs världsordning. Då vi tar i betraktande de frukter från Mästarens verksamhetstid, vilka skördats under de första femtio åren av den danande tidsåldern - en period som dominerats av Shoghi Effendis dynamiska och älskade person, vars liv tillägnades det planmässiga genomförandet av anvisningarna i ‘Abdu’l-Bahás Vilja och testamente och i Breven om den gudomliga planen - de två skrifter som Mästaren lämnat till ledning för administrationen och undervisningen i Guds sak - kommer vi att erfara en känsla av vördnad inför de kommande femtio åren. Detta första halvsekel av den danande tidsåldern har sett Bahá’í-samhället växa från ett par hundra platser i 35 länder 1921 till för närvarande drygt 46 000 platser i 135 självständiga stater och 182 betydelsefulla territorier och öar, har utmärkts av upprättandet av det administrativa systemets stomme över hela världen, vilket har lett till erkännandet av Tron från många regeringar och civila myndigheter samt erhållande av rådgivande ställning i FN:s sociala och ekonomiska råd, och har bevittnat trons spridning till många delar av världen genom det “inträde i skaror” som Mästaren utlovat och som vännerna så länge och ivrigt sett fram emot.
En ny horisont, som är upplyst av förebud om spännande händelser i Guds saks utveckling, kan nu skönjas. Dess annalkande innebär en fullständig seger i nioårsplanen. Ty vi får aldrig glömma att den älskade Beskyddarens tioårsplan, den nuvarande nioårsplanen och andra planer som ska följa genom de på varandra följande epokerna av Trons danande tidsålder, alla är steg mot genomförandet av ‘Abdu’l-Bahás gudomliga plan, framställd i fjorton av Hans brev till Nordamerika.
Nioårsplanen är långt framskriden och denna Ridván skall ytterligare sju Nationella Andliga Råd upprättas, fem i Afrika, ett i Sydamerika och ett i Stilla Havet, vilket skulle resultera i att dessa upphöjda institutioner nått ett totalt antal av 101. Nästa Ridván skall nio tidigare omnämnda råd bildas tillsammans med ytterligare fyra, nämligen i Afghanistan, Arabien, Windwardöarna och Puerto Rico, vilket ger totalt 114, sex utöver vad som krävts i nioårsplanen. Medlemmarna i alla de nationella råd som ska väljas vid Ridván 1972 kommer att deltaga i valet av Universella Rättvisans Hus vid Ridván 1973 då ett internationellt konvent ska äga rum vid Världscentrat.
Latinamerikas modetempel, Panamas Mashriqu’l-Adhkár har beräknats bli fullbordat i december 1971 och dess invigning kommer att äga rum följande Ridván.
Den underbara anda, som utlöstes vid de fyra oceaniska och interkontinentala konferenserna, tillsammans med det påtagligt välgörande inflytande dessa hade på Saken, förstärker våra stora förhoppningar om att de fyra konferenserna som skall hållas detta år kommer att ge strålande framgångar och resultera i fler pionjärer, fler resande undervisare, mera omfattande proklamation av budskapet och ett uppväckande av vännernas andra och hängivenhet.
Vår vädjan till vännerna i december 1970 om understöd till internationella Bahá’í-fonden, som då befann sig i en allvarlig kris beroende på flera oförutsedda omständigheter, har mött ett storartat gensvar från många håll inom det världsvida Bahá’í-samfundet, och vi har styrkts att tro att denna yttring av hängivenhet och offervilja, då den fortsätter och blir mer omfattande, kommer att upplösa det tillstånd som hotade att menligt inverka på uppnåendet av de omhuldade målen i nioårsplanen.
Resor och andra tjänster av Händerna för Guds sak, frammanar oupphörligen vår tacksamhet och glädje, ja även undran och förvåning. Deras gärningar är sådana att de ställer i skuggan apostlarnas gärningar i det förgångna och förlänar en evig glans åt denna period i den danande tidsåldern. I det att vi talar för alla vännerna överallt, försäkrar vi dem om vår vördnadsfulla kärlek och tacksamhet. Det kan vara på sin plats att här nämna bortgången - efter 70 års föredömligt tjänande av Tron - av Sakens Hand Agnes Alexander, vars tidiga tjänande på Hawaii av Mästaren betecknades som större än om hon hade grundat ett kejsardöme.
Restriktiva åtgärder riktade mot Tron, varierande i stränghet från rent förtryck till hämmande ingripanden omöjliggör praktiskt taget uppnåendet av nioårsplanens mål i ett antal länder, speciellt i Mellanöstern, Nordvästafrika, i östafrikanska kustområden och vissa områden i Sydostasien. Man hoppas att de Bahá’í-samfund som åtnjuter frihet att undervisa om Tron kommer att överskrida sina egna mål så mycket att det rikligt kan uppväga de hindrande omständigheter som deras mindre lyckligt lottade bröder lider av. Härskaran av resande undervisare måste förstärkas och vännerna, särskilt Bahá’í-ungdomen, uppmanas att allvarligt överväga hur mycket tid de kan offra för Tron under de återstående åren av nioårsplanen. Undervisningsresor av kort eller lång varaktighet, stöd åt de andra, utförande av sådana uppgifter som kan frigöra andra vänner till undervisningsarbete - allt detta är medel till att i samklang arbeta fram den slutgiltiga väg som ska föra planen till seger.
Två av planens stora målsättningar är bildandet av nya Lokala Andliga Råd och öppnandet av nya platser. Det krävs 13 966 Lokala Andliga Råd, för närvarande finns 10 360. Det måste finnas minst en bofast Bahá’í på 54 503 orter, för närvarande finns 46 334. Målet är i sikte, men tiden är kort. Emellertid har tillväxten som den återspeglas i ovannämnda statistik inte ägt rum på alla nivåer och i alla områden. Ty medan ett antal nationella samfund redan har uppnått eller till och med överskridit som tilldelats dem, har många ytterst stora svårigheter med att uppnå sina mål. Med ömsesidig hjälp och med en ökning av den framstegstakt som redan uppnåtts, råder det inget tvivel om att det Allra Största Namnets samfund kan rycka fram till en fullständig seger och därmed få en skymt av de hänförande utsikter som för närvarande är bortom horisonten.
De två parallella förlopp som så tydligt beskrivits av den älskade Beskyddaren i hans uppsats “Världscivilisationens utveckling” - den stadiga utvecklingen och konsolideringen av Guds sak å ena sidan och den tilltagande upplösningen av en döende värld å den andra - kommer otvivelaktigt att pålägga oss nya uppgifter, plikten att utforma nya undervisningsmetoder och att än mer tydligt visa en desillusionerad värld Bahá’ís levnadssätt och en effektivisering av Trons administrativa institutioner. De nationella och Lokala Andliga Råd myndighet och inflytande måste förstärkas för att de ska kunna administrera större Bahá’í samfund; Sakens internationella karaktär kommer att behöva utvecklas, med det internationella undervisningsorganet vid Världscentrat, redan omnämnt i tidigare allmänna brev, kommer att upprättas.
Hur fascinerade sådana betraktelser som sannolikt kommer att tilltvinga sig vår uppmärksamhet inom en nära framtid, än må te sig, får det inte avvända vår energi och vilja från den omedelbara uppgiften - nioårsplanens mål. Att uppnå dessa är den bästa förberedelsen för framtiden och medlet till utvecklandet av nu kraft och förmåga i Bahá’í samfundet. Vi är övertygade om att Ljusets armé, då den växer i styrka och enhet, år 1973 - hundra år efter uppenbarandet av Kitáb i Aqdas - kommer att ha bestigit ännu en höjd på den väg som slutligen leder till den Allra Största Fredens vida högland.
Begynnelsen av det sista året i nioårsplanen finner det Bahá’íska världssamfundet i ett tillstånd som möjliggör en överväldigande seger. Med tacksamma hjärtan erkänner vi de fortlöpande bekräftelser som har åtföljt dess strävanden och de gudomliga gåvor vilka aldrig har upphört att regna ned över denna välsignade, denna embryoniska världsordning i ständig utveckling.
Panamas Mashriqu’l-Adhkár, Latinamerikas modertempel, kommer att invigas denna Ridván. Tre älskade Sakens Händer, Amatu’l-Bahá Rúhíyyih Khánum representerande Universella Rättvisans Hus, Ugo Giachery och Dhikru’lláh Khádem, kommer att deltaga i denna historiska ceremoni. Arkitektens, Peter Tillotson, fantasieggande och inspirerande idéer har på ett underbart sätt förverkligats och vi framför till Nationella Andliga Råd i Panama, på hela Bahá’í-världens vägnar, kärleksfulla lyckönskningar för deras prestation.
Fastän upplösningen av det Nationella Andliga Råd i Irak tyvärr har blivit resultatet av förtrycket i Tron i detta land, kommer de tretton nya Nationella Andliga Råd som skall bildas denna Ridván att föra upp det totala antalet av dessa pelare för Universella Rättvisans Hus till 113.
De mål som kräver förvärvande av egendomar och upprättande av undervisningsinstitut har gott och väl uppfyllts, och i de länder, där lagliga omständigheter tillåter, gör inkorporering av råd och erkännande av Bahá’í-äktenskap och -helgdagar goda framsteg.
Det är undervisningsmålen som måste ta vår uppmärksamhet och våra ansträngningar i anspråk. Fastän fler än 260 områden uppnått sina tilldelade mål vad gäller platser där Bahá’íer bor, och i en del fall överskridit dessa, och därigenom möjliggjort för det Bahá’íska världssamfundet att glädjas över att på världsnivå ha överskridit det totala antalet platser som förutsetts i planen, finns det fortfarande 60 områden där detta mål fortfarande återstår att vinna och där dess uppnående måste ges absolut prioritet fram till Ridván 1973. Det förväntas att ett stort antal nya Lokala Andliga Råd kommer att upprättas vid Ridván och så snart läget för detta mål har fastställts kommer en detaljerad uppräkning av de områden världen över som ännu inte uppnått sina mål att sändas till alla Nationella Andliga Råd i syfte att omedelbart offentliggöras för vännerna.
Det är en förhoppning att principen om samverkan mellan Nationella Andliga Råd under detta sista år av planen kommer att utvidgas långt utöver de särskilda uppgifter som fastslagits i nioårsplanen. De samfund som redan har uppnått sina mål eller har dem inom räckhåll, bör överväga den bild av världen som den förut nämnda uppräkningen avslöjar och, utan att riskera sin egen framgång, göra allt de kan för att bistå sina systersamfund med pionjärer och resande undervisare, eller på något annat möjligt sätt. Ett sådant förfarande kommer att avsevärt fördjupa enheten och broderskapet i det Bahá’íska världssamfundet.
Under tiden uppmanas vi alla troende överallt att i en anda av bön överväga sina personliga omständigheter, och att stå upp medan det ännu är tid, för att fylla planens internationella pionjärmål. Ännu återstår 267 obesatta pionjärposter - 75 i Afrika, 57 i Amerika, 40 i Asien, 30 i Australien och 65 i Europa.
De utomordentliga framsteg som uppnåtts sedan Ridván 1964 då nioårsplanen inleddes som en fortsättning av den organiserade och målmedvetna undervisningsprocess på världsnivå som hade inletts av vår älskade Beskyddare då han igångsatte det tioåriga korståget för trons spridande, fäster med skärpa vår uppmärksamhet på nya krav som denna ständigt växande världsordning måste uppfylla såväl för dess eget organiska liv som i relation till det sönderfallande världssamhälle i vilket det befinner sig. Skillnaden mellan världens vägar och Guds sak blir ständigt större. Och likväl måste de två komma samman. Bahá’í samfundet måste demonstrera i ständigt ökande grad sin förmåga att råda bor på det moderna samhällets orolighet, brist på sammanhållning, slapphet och gudlöshet; lagarna, de religiösa åliggandena Bahá’í-livets riktlinjer, de Bahá’íska moraliska principerna och normerna för värdighet, anständighet och vördnad, måste sjunka djupt in i Bahá’í-medvetandet och i ständigt högre grad upplysa och sätta sin prägel på detta samfund. En sådan process kommer att kräva en kraftig utveckling av de Lokala Andliga Råds mognad och effektivitet. Sakens syften och normer måste mer och mer inses och oförskräckt upprätthållas. De Kontinentala Rådgivarnämndernas inflytande och deras Hjälpråds arbete måste utvecklas och sprida sig genom Bahá’í-samfundets hela struktur. Ett stort systematiskt program för att utge Bahá’í-litteratur måste befrämjas.
Vår omedelbara och oundvikliga uppgift är emellertid att tillse att varje uppnåligt mål i nioårsplanen säkras. Detta måste göras till varje pris. Inget offer, inget uppskjutande av omhuldade planer får förkastas för att uppfylla denna “betydelsefullaste” av de många “betydelsefulla” plikter som ligger framför oss. Vem kan tvivla på att en sista väldig ansträngning kommer att krönas med framgång? Fortfarande leder det nationella samfund som lagerkrönts som det första att uppnå varje uppgift det tilldelats, Fidji, tåget av glada och segerrika samfund inom ljusets armé. Vi borde med fog söka efterlikna Bahá’í-ungdomen, som nyligen stormat fram i främsta ledet för proklamation och undervisning, vilket är en av de mest uppmuntrande och betydelsefulla tendenser i Tron, och vilka spränger himmelens portar för att få stöd i sina förehavanden genom lång, oavbruten föregående och fortlöpande bön. Vi kan alla kalla på Bahá’u’lláh för att få Hans gudomliga allsmäktiga hjälp, och Han kommer med säkerhet att bistå oss. Ty Han är bönhörande, bönbesvarande.
Med glädjefyllda och tacksamma hjärtan tillkännager vi den världsomslutande nioårsplanens fullbordan i överväldigande seger. Ljusets armé har vunnit sitt andra globala fälttåg. Den har överskridit de mål, som satts för utbredande och har uppnått en verkligt imponerande grad av universell delaktighet, planens två tvillingmål. Med tacksamhet och kärlek vittnar vi om de oupphörliga bevis, som Bahá’u’lláh har låtit strömma ner över Sina tjänare och gjort det möjligt för var och en av oss att erbjuda Honom någon del av det arbete, den hängivenhet, det offer och den åkallan, som Han så frikostigt har belönat. På denna den heligaste bokens uppenbarelses hundraårsdag lägger det Största Namnets samfund sin segerhyllning vid Hans fötter och erkänner, att det är Han som skänkt segern.
Guds sak är i slutet av nioårsplanen oändligt mycket mer utbredd, fastare grundad och dess internationella relationer fastare knutna än år 1964, då planen påbörjades. Nittiofem nya områden har öppnats för Tron. De 69 Nationella Andliga Råd, vilka påtog sig världssamfundets uppgift, har blivit 113, fem är erfordrats. Dessa embryonala sekundära rättvisans hus vidmakthålles av mer än 17 000 Lokala Andliga Råd, 3 000 fler än målet och 12 000 fler än vid planens början. Bahá’íer bor på 69 500, 15 000 mer än vad som efterfrågats och 54 000 fler än år 1964. Bahá’í litteratur har översatts till ytterligare 225 språk, vilket gör det totala antalet till 571. 63 tempeltomter, 56 nationella Hazíratu’l-Quds och 62 nationella egendomar har förvärvats, vilket gör dessa egendomars totala antal till 98, respektive 112 och 104 stycken. 50 undervisningsinstitut samt sommar- och vinterskolor spelar sin roll i Bahá’í undervisning och 15 bokförlag framställer Bahá’í litteratur på världens huvudspråk. Latinamerikas modertempel har byggts och invigts. Bland de mål, vars uppfyllande beror på gynnsamma omständigheter utanför vår kontroll, är rådens inkorporering och erkännandet av Bahá’í helgdagarna. Det är tillfredsställande att förtälja, att 90 Nationella Andliga Råd och 1 556 Lokala Andliga Råd - 181 fler än det totala antalet som efterfrågats - är inkorporerade, medan Bahá’í helgdagarna är erkända i 64 länder och tillståndsbevis för Bahá’í äktenskap finns i 40 länder.
Denna trons stora utbredning krävde en armé av internationella pionjärer. Två stora efterfrågningar om 461 och 733 stycken framfördes, vilket tillsammans med andra för speciella platser allt som allt utgjorde 1 344 stycken. Det Största Namnets samfund svarade med 3 553 pionjärer, som direkt lämnade sina hem, 2 265 av dem är fortfarande kvar på sina poster.
Vid trons världscentrum har textgranskningen och klassificeringen av de heliga Bahá’í-skrifterna samt Shoghi Effendis skrifter förts framåt i allt större omfattning, en uppgift som understötts och utvecklats genom arbete av en särskild kommitté, tillsatt av persiska Nationella Andliga Råd. Materialet vid världscentret omfattar ungefär 2 000 originalskrifter av Bahá’u’lláh, 6 000 av ‘Abdu’l-Bahá och 2 300 brev av Shoghi Effendi. Dessutom finns det cirka 18 000 autentiska kopior av andra sådana skrifter och brev. Alla dessa har studerats, viktiga avsnitt från dem har plockats ut och klassificerats och det underordnade ämnet har försetts med register under 400 allmänna rubriker.
En översikt och kodifiering av lagarna och föreskrifterna i Kitáb i Aqdas - som kompletterar den betydande utveckling som gjorts av den älskade Beskyddaren av denna uppgift - skall publiceras på hundraårsdagen av den heligaste bokens uppenbarande, vilket, som redan har tillkännagivits, skall högtidlighållas denna Ridván både i det Heliga Landet och i hela Bahá’í världen.
Universella Rättvisans Hus författning, av Shoghi Effendi betecknad som Bahá’u’lláhs tros förnämsta lag, har formulerats och publicerats.
Trädgårdarna i Bahji och på berget Karmel har utvidgats betydligt och planer för en lämplig utveckling och försköning av Bahá’í egendomens hela område runt helgedomarna i Bahji och Haifa har godkänts.
Trons världsomfattande proklamation, en intensiv process, som kommer att pågå länge och som påbörjades under planens tredje skede, tog sin början i oktober 1967 i och med hundraårsfirandet av Bahá’u’lláhs proklamation till konungarna och ledarna, som koncentrerades kring Hans uppenbarande av Súriy i Mulúk i Adrianopel. Denna historiska händelse firades vid sex interkontinentala konferenser, som samtidigt hölls runt planeten. Ytterligare nio oceaniska och kontinentala konferenser, som hälls under planen, gav stor kraft åt detta proklamationsprogram. De femton konferenserna bevistades av nästan 17 000 troende och tilldrog sig stor publicitet i press och radio och blev tillfällen att låta ämbetsmän och bemärkta personer lära känna det gudomliga budskapet. På Universella Rättvisans Hus vägnar överlämnades till 142 statsöverhuvuden en speciellt framställd bok, innehållande den engelska översättningen av de skrifter och skriftavsnitt i vilka Bahá’u’lláh ungefär hundra år tidigare hade sänt ut Sin mäktiga proklamation till mänskligheten. Detta var inledningen till denna kampanj, som kommer att fortsätta länge efter nioårsplanens slut.
Den ytterst betydelsefulla utvecklingen av det internationella Bahá’í samfundets förhållande till Förenta Nationerna var godkännandet av detta samfund som en icke statlig organisation med rådgivande ställning till FN:s ekonomiska och sociala råd. Internationella Bahá’í samfundet har nu en permanent representant i FN och kontor i New York.
De älskade och vördade Sakens Händer har gjort uppoffrande och värdefulla tjänster under hela nioårsplanen. I alla delar av världen har de inspirerat vännerna, bistått Nationella Andliga Råd, främjat undervisningsarbetet och spelat en utomordentligt stor roll i planens framgång. De uteblivna framgångarna för mer än ett nationellt råd har vänt sig genom ett besök av Sakens Hand, snabbt och verksamt ingripande, inspirerat av Handen, har följts av överraskande resultat, som fullständigt förändrar detta samfunds utsikter. De har med utmärkta arbeten bidragit till trons litteratur.
Planens mål att utveckla “Institutionen Guds Saks Händer, i samråd med alla Sakens Händer, med tanke på utvidgningen av dess fastställda beskyddar- och spridningsuppgifter i framtiden”, uppfylldes stegvis och ledde till bildandet av elva kontinentala rådgivarnämnder, vilkas medlemmar utnämndes till Universella Rättvisans Hus och som iklädde sig ansvaret för hjälpråden för beskydd och utbredning. De älskade Händerna förblev inte längre personligen anslutna till en särskild kontinent - utom i den mån det gällde deras bostad - utan deras verksamhetsfält utsträcktes till jorden. De kontinentala rådgivarnämnderna, i överläggning med och ledda av Guds Saks Händer och som verkar i nära samarbete med dem, har redan under sin korta befattningsperiod utfört synnerligen betydelsefulla och utmärkta tjänster.
Tre i hög grad märkliga framsteg har inträffat under nioårsplanen, nämligen ungdomens framryckning till första ledet i undervisningsarbetet, en väldig ökning av trons ekonomiska tillgångar och en överraskande snabb utvidgning av nationella rådens ömsesidiga biståndsplatser.
Bahá’í ungdomens första, hjärtevärmande framströmmande har förändrat undervisningsarbetes mönster. Ogenomträngliga barriärer har brutits ner eller passerats av ivriga grupper unga Bahá’íer, hängivna och andäktiga, framförande det gudomliga budskapet på sätt som kan godtagas av deras egen generation, från vilken det har spritts och gripits över alla samhällslager. Hela Bahá’í världen har gripits av denna utveckling. Efter att ha förkastat den gamla världens värden och normer är Bahá’í ungdomen¬¬¬¬¬¬ ivrig att lära och anpassa sig efter Bahá’u’lláhs mönster och på detta sätt framlägga det gudomliga programmet för att fylla den lucka som lämnats genom den gamla ordningens uppgivande.
Den utomordentligt stora ökningen av trons ekonomiska tillgångar, som krävdes under planen, har framkallat ett hjärtevärmande svar från hela Bahá’í samfundet. Inte bara internationella Bahá’í fonden utan också trons lokala, nationella och kontinentala fonder har lämnats ett uppoffrande stöd. Det tillämpade beviset på den kärlek vännerna hyser för tron har möjliggjort allt arbetes framåtskridande - stödet till pionjärer och resande undervisare, uppförandet av Mashriqu’l-Adhkár och förvärvandet av Bahá’í egendomar, inköpet av heliga platser i landet för trons vagga och i världscentret, utvecklingen av undervisningsinstitutioner och alla de mångsidiga verksamheterna i ett kraftfullt, framåtgående, konstruktivt världssamfund. Det är av betydelse, att sextio procent av trons internationella fonder används till att bistå Nationella Andliga Råd i deras arbete, att främja undervisningsarbetet och att i många delar av världen försvara rörelsen mot angrepp. Utan sådan hjälp från Bahá’í världssamfundet skulle många Nationella Andliga Råd vara vanmäktiga i sina utbrednings- och fördjupningsförsök. Förvaltningen Huquq’u’lláh har förstärkts under förberedelsen för dess utsträckande till andra delar av världen. En internationell stödfond bildades i världscentret för att bistå pionjärer och resande undervisare, som var villiga att tjäna men ur stång att sörja för sina egna omkostnader och denna fond utvidgades senare till stöd åt projekt på nationell hemmafront. Bidrag till fonden är ett sätt att tjäna, som aldrig skall upphöra att stå öppet för alla troende. Trons och dess förvaltningssystems tillväxt kräver ett ständigt ökande flöde från våra tillgångar, i hur ringa grad som helst sammanfallande med välgörenheten och frikostigheten i Bahá’u’lláhs flödande bekräftelser.
När planen sattes i gång omnämndes särskilt 219 hjälpprojekt, varigenom nationella samfund kunde ge ekonomisk, pionjerings- eller undervisningshjälp till andra, för det mesta geografiskt avlägset belägna samfund. Avsikten var att stärka enhetsbanden mellan Bahá’í världens vitt skilda delar med olika sociala, kulturella och historiska bakgrunder. I slutet av planen hade mer än 600 sådana projekt genomförts. Samarbete mellan samfunden har vidareutvecklats inom området för publicering av Bahá’í litteratur, i synnerhet på spanska och franska och på afrikanska språk. Ett omfattande verksamhetsfält för fruktbärande försök ligger öppet i dessa avseende.
På grund av bristande frihet i somliga länder, rent undertryckande i andra lagenliga och materiella hinder i ytterligare andra, skulle vissa speciella mål - huvudsakligen sådana som kräver inkorporering eller erkännande - inte kunna vinnas. Universella Rättvisans Hus förutsåg detta och uppmanade nationella samfund länder, där det finns frihet att tillämpa och främja tron, att överskrida sina egna mål och på så sätt säkerställa att målen i sin helhet skulle vinnas. Det har fortfarande visat sig omöjligt att börja med byggandet av Mashriqu’l-Adhkár i Teheran, men kontrakt för utarbetande av detaljerade ritningar har undertecknats och geologiska utforskningar görs och allt är färdigt för omedelbar verksamhet så snart situationen i Persien blir gynnsam.
Ett antal betydelsefulla och intressants händelser har ägt rum under tiden för nioårsplanen, vilka inte direkt står i samband med den. Först och främst var det, inom området för Bahá’í världens Qiblih, hundraårsfirandet av alla tiders utlovades ankomst till fängelsestaden ’Akká, vilken förutsagts i forna tiders skrifter.
Mazra’ihs byggnad, av den älskade Beskyddaren ofta omnämnd som en av de “tvillingbyggnader” i vilka den välsignade skönheten bodde efter nio år i den muromgärdade fängelsestaden ’Akká och kär för de troendes hjärtan på grund av att deras samband med deras Herre, har slutligen inköpts tillsammans med 24 000 kvadratmeter land, som sträcker sig ut mot slätten på dess östra sida.
Resandet av den obelisk, som markerar platsen för det framtida Mashriqu’l-Adhkár på berget Karmel, fullbordar ett projekt som inleddes av den älskade Beskyddaren.
Beslutet har fattats och meddelats Bahá’í världen och den inledande åtgärderna har vidtagits för uppförandet av den byggnad, som skall tjäna som säte för Universella Rättvisans Hus, på berget Karmel, på en plats vid den cirkelbåge, som utsågs av Shoghi Effendi.
Guds Saks tillväxt samlar mer och mer inneboende energi och vi kan med tillförsikt se framåt mot den dag då detta samfund, i den tid Gud finner gynnsam, skall ha passerat de stadier, som av dess Beskyddare förutsagts för det och på denna plågade skall ha uppfört Guds eget rikes vackra boningar, vari mänskligheten kan finna lättnad i sin självförvållade förvirring, sitt kaos och förfall och då den här tidens hat och våld skall förvandlas till en bestående känsla av världsbrödraskap och fred. Allt detta skall fullbordas i den evige Faderns förbund, Bahá’u’lláhs förbund.
Vid tillfället för den största högtiden tänker vi med tacksamhet i våra hjärtan på prestationerna att efter Femårsplanens första år väljs denna Ridván fem nya Nationella Andliga Råd, fyra i Afrika och ett i Asien. Trots det försämrade tillståndet för en döende civilisation och hotfulla tecken på ett ständigt växande motstånd mot det gudomliga budskapet pressar de troende över hela världen framåt för att uppnå målen. Trehundraåttiosex pionjärer har anlänt till sina poster med etthundrafemtiotvå förbereder sin avresa. Det nya världsomfattande programmet för undervisningsresande, som utarbetas av det Internationella Undervisningscentret, börjar nu sättas i verket av de Nationella Andliga Råden i samråd med Rådgivarnämnderna. Våra älskade Sakens Händer utgör förtruppen för Ljusets Armé genom att ständigt skänka kärleksfull ledning, uppmuntran och skydd åt vännerna, som arbetar i den gudomliga vingården. Trons världscentrum, som rikligen välsignats genom förvärvandet av Mästarens heliga hus och Shoghi Effendis födelseplats innanför ’Akkás murar, kommer tidigt att få uppleva inledande grundläggningsarbeten i den helgade jorden på berget Karmels sluttningar för Universella Rättvisans Hus permanenta säte samt i Italien signerandet av kontraktet på marmor, som behövs för den majestätiska byggnaden. Vid nuvarande kritiska punkt i mänsklighetens historia framstår Planens tre huvudmål och alla dess speciella mål, som en klart påträngande utmaning till varje enskild Bahá’í - vuxen, ungdom och barn -, till varje Bahá’í familj, varje lokalt samfund och framför allt varje Lokalt Andligt Råd, vars utveckling är livsviktig för Femårsplanens framgång och den gradvisa utvecklingen av det gudomligt förordnade Bahá’í samhället. Må de återstående trehundranittiofem pionjärerna snabbt träda fram och en armé av frivilliga hörsamma kallelsen till det nystartade programmet för undervisningsresande. Nationella och Lokala Råd och enskilda troende uppmanas att i obegränsat mått skänka av sin tid och kraft och av sina materiella tillgångar till stöd för varje skede i Planens genomförande under det kommande året. Vi vädjar till de troende i varje land att förena sig med oss i böner och åkallan av Den Välsignade Skönheten att leda, stödja och skydda Hans hängivna anhängare i deras uppoffrande ansträngningar för att rena sina själar, resa Hans banér och tjäna Hans Sak.
Meddela delegaterna församlade vid de nationella konventen den glädjande nyheten om slutförandet av grundgrävningen på Karmelberget inför uppresandet av Guds Tros lagstiftande församlings majestätiska centrum på denna heliga plats. I Italien har undertecknats ett kontrakt värt 5,5 miljoner dollar för leverans av mer än 2 500 kubikmeter Pentelikon marmor från Grekland och för framställning av pelare, fasader och ornament passande denna monumentala byggnad ur detta material. Är djupt rörda av det entusiastiska gensvaret på den utmaning, som detta ärofulla värv utgör, från de troende över hela världen.
Utvecklingen vid Världscentret har sitt motstycke i den vidare utvecklingen av administrationens uppbyggnad på de kontinentala och nationella nivåerna genom ökningen av antalet kontinentala rådgivare till 61 i och med utnämnandet av Thelma Khelghati för västra Afrika, William Masehla för södra Afrika, Burhani’d din Afshin för södra Centralasien, Hideya Suzuki för Nordostasien, Owen Battrick för Australasien och Adib Taherzadeh för Europa, genom Rådgivarnämndernas bemyndigande att utse ytterligare 90 Hjälprådsmedlemmar, och genom kallelsen till val vid Ridván 1977 av sju nya Nationella Andliga Råd: två i Afrika, Mali med säte i Bamako och Övre Volta med säte i Ouagadougou; två på den amerikanska kontinenten, Franska Antillerna med säte i Pointe a Pitre samt Surinam och Franska Guiana med säte i Paramaribo; ett i Europa, Grekland med säte i Aten; och två i Stilla Havet, Nya Hebriderna med säte i Port Vila och Marshallöarna med säte i Majuro, det senare tilläggsmål i Planen. Antalet Nationella Andliga Råd ökar härmed till 124 efter den av lokala restriktioner betingade upplösningen av de nationella råden för Ekvatorial Guinea och Nepal. Av 953 särskilt utpekade pionjärposter har 492 redan besatts. Dessutom har 477 andra pionjärer begett sig till olika målländer. En strid ström av internationella resande undervisare har kunnat noteras. Djupt rörda ger vi vårt erkännande åt Guds Saks Händer outtröttliga tjänande under det gångna året till stöd för nämnda framgångar och inom områdena undervisning, skydd, bevarande, förkunnande och Trons litteratur, samt åt de strålande insatserna från Internationella Undervisningscentret, vilket utgör ett kraftigt tillskott till Världscentrets styrka och minskar Universella Rättvisans Hus arbetsbelastning.
Det mellersta året i Femårsplanen, vilket nu inleds, kommer att bevittna hur Bahá’u’lláhs efterföljare samlas till åtta internationella undervisningskonferenser utformade för att åstadkomma en väldig levande kraft, som kan driva framåt den Plan, vars måls genomförande nu släpar efter i allvarlig utsträckning. Trons mest tvingande behov vid denna kritiska punkt i dess hela mänskligheten omfattande frälsningsvärv är att varje troende och alla nationella och lokala råd koncentrerar sig på att uppnå de mål som uppställts för Bahá’í världen, främjar anslutningen i skaror, uppnår en väldig ökning av samfundets storlek och ökar antalet orubbliga, självuppoffrande troende hängivna att till alla delar forma sina liv efter de heliga skrifternas höga normer. Fältet är väldigt, tiden kort och arbetarna beklagansvärt få, men de ansträngningar vi efterföljare till Den Välsignade Skönheten nu gör, den utsträckning avhörande för den mänskliga historiens förlopp under de närmast förestående årtiondena.
Glädjande betydelsefulla händelser och bedrifter markerar mittåret Femårsplanen: utgivning på engelska utvalda skrifter välsignade Báb, öppnande ögonen västerländska troende en ovärderlig skatt Hans odödliga yttranden, en gåva som inte kan undgå draga hjärtan ständigt närmare ungdomliga martyrprofeten; framgångsrikt hållna åtta internationella konferenser, utbasunerade Guds Saks namn inför en mottaglig allmänhet, knytande närmare samman banden förenar vännerna alla länder, resulterande uppgång intensiv undervisningsaktivitet pionjering, förlänande medvetenhet brådskande utmaning visad av Planens mål denna kritiska period; mycket betydelsefullt besök till älskade beskyddarens viloplats av förste regerande monarken som accepterat Bahá’u’lláhs Tro; tidigare hyresgästs frånträde ‘Abdu’lláh Páshás hus möjliggör Tron erhålla egendom nyligen inköpt helig plats påbörja arbetet restaurering förberedelse eventuellt öppnande för pilgrimsbesök; ankomst Haifa första fyra lasterna marmor och påbörjande verkliga byggandet Universella Rättvisans Hus säte Karmelberget; utnämnandet tre ytterligare rådgivare Nord Central Amerika Australien; uppnått fastställt mål Planens mittpunkt flertalet pionjärer tillkallade under första skedet åtföljt stort utflöde internationella resande undervisare; dramatisk ökning undervisningsarbetet trons vagga av individuella troende under lokala planer; slutligen, val denna Ridván sex nya pelare Universella Rättvisans Hus: Nationella Andliga Råd i Övre Volta i Afrika, i Franska Antillerna, i Karibien, i Surinam och Franska Guiana i Sydamerika, i Marshallöarna och Nya Hebriderna i Stilla Havet, och i Grekland i Europa, ökande totala antalet Nationella Andliga Råd till 123 att taga del i valet Universella Rättvisans Hus i Heliga Landet under Ridván 1978.
Nationella konventen 1978 kommer hållas under veckosluten före eller efter 23 maj högtiden Bábs deklaration. Kallelse för bildande vid den tidpunkten ytterligare sex Nationella Andliga Råd: Burundi och Mauritanien i Afrika, Bahamas i Amerika, Oman och Qatar i Asien, Marianeröarna i Stilla Havet.
Samfundets nuvarande tillväxttakt framtidsutsikt accelererande förlopp anslutning skaror dess spridande nya områden föranleder oss ytterligare stärka hjälpråden vars tjänster så livsviktiga sund utveckling samfundet: tillkännager bemyndigande öka antalet medlemmar hjälpråden med 297 ökande totalen (¿?¿?) till 675 varav 279 är Hjälprådsmedlemmar för beskydd och 396 för Trons undervisning.
I början av juni 1877 lämnade Bahá’u’lláh staden ‘Akká och bosatte sig i Mazra’ih. För att markera hundraårsminnet avslutande fångenskapen uråldriga Skönheten inom fängelsestadens murar uppmanar vi Hans efterföljare alla länder ägna Nittondedagsfesten Núr högtidlighålla historiska händelsen, öka egna hängivenheten framförliggande brådskande uppgifter så att uppdämda energin Hans underbara tro får utlopp för att nå allt större antal sökande själar i allt vidare kretsar av deras medmänniskor.
Största utmaningen mötande Bahá’u’lláhs anhängare sista två åren Planen är inom områdena utökning, konsolidering. Oerhört uppsving behövs i enskilda troendes tjänande på vilkas handlingar alla framgång till sist beror. Takten skapad av de internationella konferenserna måste ökas utan försening och frigjorda andan måste genomtränga alla samfund. Stor ökning måste ske av entusiastisk undervisning genomförd med förtröstan, fantasi och ståndaktighet av ung och gammal, rik och fattig, lärd och olärd, såväl hemma som på resa. Speciell uppmaning till Bahá’í kvinnor, vilkas förmåga ännu mycket oanvänd i många länder, och vilkas möjligheter för tjänande Saken så stora, att stå upp och påvisa vilken del de kan spela inom alla områden tjänandet Tron.
Gåvor i överflöd väntar nedstiga från högsta härskaran. Att Guds vänner nu skall tränga framåt med beslutsam strålande ande på varje kontinent havens öar, för att överbringa Bahá’u’lláhs budskap till väntande själar vinna deras anslutning Hans sak, tillförsäkrande överväldigande seger Planen på vilken de nu är inriktade, är vårt högsta hopp och vår ivriga bön vid heliga tröskeln.
Glädjefyllda hälsar vi bildandet av ytterligare sju Nationella Andliga Råd, de i Burundi, Mauritanien, Baháma-öarna, Oman, Qatar, Marinanerna och Cypern; två i Afrika, ett i Amerika, två i Asien, ett i Stilla Havet och ett i Europa, ökande till 130 antalet pelare för Universella Rättvisans Hus.
Era Nationella Andliga Råd kommer att förmedla till er det budskap som sändes till det Internationella Bahá’í konventet och de nyheter om Femårsplanens utveckling som därvid meddelades. Som ni kommer att se har många nationella samfund redan uppfyllt, eller praktiskt taget uppfyllt, deras mål i Femårsplanen. Dessa samfund måste nu se till att den expansions- och konsolideringstakt som förde dem till seger vidmakthålls så att de starkt kommer att gå framåt in i nästa plan. De kan också genom pionjering och resande undervisning, skynda sig att stöda deras systersamfund vilka fortfarande har månader av intensivt arbete framför sig för att vinna sina mål. Det är till dessa senare samfund som vi nu riktar vår uppmaning till fördubblade, enade och uppoffrande ansträngningar. Vi bönfaller ivrigt vid den Heliga tröskeln att den Välsignade Skönhetens anhängare kommer att resa sig med entusiasm, förtroende och hängivenhet för att tillse att varje mål uppnås.
Universella Rättvisans Hus har den stora glädjen att vända sig till medlemmarna i Nationella Andliga Råd samlade i det Heliga landet, i närvaro av Guds Saks Händer och rådgivare från alla kontinenter, vid detta fjärde internationella konvent, stannande tillsammans med er för att överväga Femårsplanens utveckling och behov då vi går över tröskeln till dess sista år.
Planens inledning bevittnade vännernas ivriga gensvar, noggrant studium gjorda av Trons nationella institutioner av dess innebörd och behov, upprättandet av maskineriet och tillskapandet av projekt för att nå dess mål, och den ofta svåra kampen att uppfylla de första av dess tre huvudmål - säkrandet och konsolideringen av alla priser som vunnits i tidigare kampanjer. Denna fas sträckte sig i många länder över en period på flera månader, och fortsatte i andra ända tills planens mittpunkt.
Det mellersta året i planen bevittnade hållandet av de internationella konferenserna och de många regionala och nationella konferenserna som hålls i samband därmed och spred vitt och brett den inspiration som flödade från dessa huvudsakliga sammankomster av troende. Dessa sammankomster ledde till en snabb ökning av arbetet och hjälpte vännerna över hela världen att nå en ny insikt om det ansvar som förlänats det Största Namnets anhängare för deras medmänniskors andliga pånyttfödelse.
Vi befinner oss nu i planens sista stadium, och detta konvent förser oss med en välkommen och angelägen stund under vilken vi kan bedöma vår utveckling och inrikta våra tankar på ett fullständigt uppnående av målen.
Av de 130 Nationella Andliga Råd som kommer att verka under planens sista år har 50 antingen uppnått eller nästan uppnått deras undervisningsmål. Av de återstående 80 nationella råden banar sig 40 förtroendefullt framåt och är försäkrade seger om de nuvarande takten i deras undervisningsarbete upprätthålls. 9 Nationella Andliga Råd är hämmade av förhållanden som gör uppnåendet av deras mål på hemmafronten beroende av omständigheter utom deras kontroll. De återstående 30 nationella samfunden släpar tyvärr allvarligt efter och endast ansträngande och uppoffrande insatser kommer att göra det möjligt för dem att vinna deras mål.
Det andra av de tre huvudmålen i planen - en omfattande och vitt utbredd ökning av Bahá’í samfundet - har lett till en stor med geografiskt ojämn framgång. Det finns nu mer än 19 000 Lokala Andliga Råd och antalet platser där Bahá’íer bor är över 83 000. Denna ökning har åtföljts av en intensifiering av proklamationsansträngningar och av ökad användning av massmedia såsom radio och television.
Det har varit anmärkningsvärda framsteg i arbetet på att vinna bredare erkännande av Guds sak och i att utveckla hjärtliga relationer till myndigheterna, en angelägenhet av stor betydelse i dessa dagar då oppositionen mot Tron växer från dem som, missförstående dess sanna natur och syften, känner sig alarmerade över dess framsteg.
Några av de mest betydelsefulla resultaten i planen har varit i förhållande till dess tredje huvudmål - utvecklingen av Bahá’í livets särskilda karaktär - och vad häller konsolidering och stärkande av Bahá’í samfundets struktur. Guds Saks älskade Händer, som har varit i främsta ledet i så många avseenden av Trons verksamhet, har utfört omfattande tjänster på detta område.
De Lokala Andliga Råden, centralpunkter för undervisning om Tron och konsolidering av samfundet, växer i erfarenhet, mogenhet och visdom, visar sig vara verkningsfulla instrument för fostrandet av Bahá’í livet och genomför i ökat antal planer för etablerandet av Tron i områden utanför deras egna beslutsområden, under övergripande vägledning från deras Nationella Andliga Råd, och med uppmuntran och hjälp från hjälpråden och deras assistenter. Arbetet på att utveckla Lokala Andliga Råd är en uppgift utan slut under överskådlig framtid. Allteftersom Bahá’í samfundet, vilket fortfarande är mycket tunt spritt runt världen, fortlöpande och med ökad snabbhet rör sig in i nya områden kommer nya råd att skapas och behöva tålmodig hjälp och övning i sina heliga plikter.
Vännernas hängivenhet och själuppoffring, vilket har dragit till dem Bahá’u’lláhs bekräftelser, har resulterat i de mycket stora framgångar som hittills gjorts. Tecken på detta strävande är uppenbara i det ökade antalet nationella samfund vilka, under deras Nationella Andliga Råds ledning och kraftfullt ledarskap, håller på att bli finansiellt oberoende; i det faktum att det ständigt fler enskilda troende antar särskilda mål och planer för tjänande i syfte att befrämja Trons utveckling; i ytflyttning och bosättning av mera än två tusen pionjärer under planperioden; i uppblommandet av resande undervisning enskilt och i grupper; i större medvetenhet om bönens makt; och på många andra sätt. Tre viktiga delar av det Bahá’íska samfundslivet som undergått tydlig utveckling under de förflutna fyra åren är utvecklingen av kvinnors och ungdomars tjänande, och Bahá’í undervisningen av barn. Ungdomen har länge varit i främsta ledet av undervisningsarbetet, och nu gläds våra hjärtan av att se kvinnorna komma i så många länder där deras förmågor tidigare lämnats oanvända, användande sina dugliga tjänster till Bahá’í samfundets liv. Uppfostringen av Bahá’í barn får också mycken uppmärksamhet, vilket lovar väl för framtida generationers Bahá’íer.
Erfarenheten har visat att aktiv och kärleksfull samverkan mellan kontinentala rådgivarnämnderna och Nationella Andliga Råd har varit en särdeles vitaliserande och stärkande faktor för Sakens utveckling i arbetets alla avseenden. Återspeglande samfundets utveckling har antalet kontinentala rådgivare utökats till 64 under planen, och antalet medlemmar i hjälpråden till 675. Med stöd av den fullmakt som givits dem har hjälpråden hittills utsett 3358 assistenter, vilka redan spelar en betydelsefull roll i bildandet och konsolideringen av Lokala Andliga Råd och i befrämjandet av det Bahá’íska livssättet i lokala samfund. Samordnande och ledande dessa kontinentala råds arbete från det Heliga landet är nu det Internationella undervisningscentret väl förankrat i utförandet av sina skyldigheter, förebådande den mäktiga roll som det är förutbestämt att spela i Bahá’u’lláhs administrativa systems funktion.
Tron går genom en tidsperiod av oerhörda möjligheter och utveckling, liksom av ökat motstånd och av ökad komplexitet i de problem som möter den. Dessa möjligheter måste gripas och dessa problem lösas, för så kritisk är denna tid att den mänskliga historiens framtida inriktning dagligen ligger i vågskålen. Under detta år kommer Universella Rättvisans Hus att samråda om naturen, varaktigheten och målen i det nästa stadiet i tillämpningen av den Gudomliga planen. Den fasta basen av uppnåendet av Femårsplanens mål, både de kvalitativa och de kvantitativa, är därför en brännande nödvändighet under de månader som nu ligger framför oss. Låt oss gå framåt i en anda av optimism, med förtroende, beslutsamhet, mod och enhet. Ju större kärleken och enheten mellan vännerna är desto snabbare kommer arbetet att gå framåt.
Må den Allsmäktige välsigna Hans tjänares ansträngningar och inspirera deras hjärtan att resa sig i Hans Sak med den grad av strålande tro och självuppoffring som kommer att dra till deras hjälp den Högsta härskarans besegrande skaror.
Upplösningen av de religiösa och moraliska banden har lössläppt kaotiska och förvirrade våldsamheter vilka redan visar tecken på universell anarki. Bahá’í världssamfundet, uppslukad i denna virvel, fullföljande sin befriande mission med oåterkallelig enhet och andlig styrka, drabbas oundvikligen av splittringen inom det ekonomiska, sociala och civila livet vilken hemsöker dess människor över hela planeten. Det måste även genomgå speciella vedermödor. De våldsamma oroligheterna i Iran, sammanfallande med bärgningen av Femårsplanens rikliga skörd, har medfört nya och grymma lidanden för våra långmodiga bröder i Trons Vagga och ställt Bahá’í världssamfundet inför kritiska utmaningar i dess liv och arbete. Då Bahá’í världen stod balanserande på tröskeln till seger, ivrigt emotseende det följande steget i uppenbarandet av Mästarens Gudomliga Plan, nödgades ånyo Bahá’u’lláhs hjältemodiga landsmän, väktarna för Trons Heliga Platser i dess födelseland, uthärda brutala pöbelangrepp, plundring och bränning av sina hem, förstörelsen av sina utkomstmöjligheter, samt fysiskt våld och dödshot för att tvinga dem att av förneka sin tro. De, liksom sina odödliga förfäder, “Dawn Breakers”, står orubbliga inför denna nya förföljelse och det ständigt närvarande hotet om organiserad utrotning.
Emedan vi kommer ihåg att de persiska vännerna under Femårsplanen i hög grad överträffade andra nationella samfund i utflödet av pionjärer och fonder, har vi, i alla delar av världen där vi är fria att befrämja Guds Sak, ansvaret att uppväga deras tillfälliga oförmåga att tjäna. Därför måste vi, med upplyfta hjärtan och strålande tro, stå upp och med fördubblad energi fortsätta vårt mäktiga arbete, fullt litande på att Härskarornas Herre kommer att belöna våra ansträngningar med samma rikliga nåd som kom oss till del under Femårsplanen.
Undervisningssegrarna i denna Plan har i sanning varit oerhörda; ljuspunkterna, de platser där Den Utlovade är erkänd, har stigit från sextioniotusenfemhundra till mer än tjugofemtusen; antalet Lokala Andliga Råd har vuxit från sjuttontusen till mer än tjugofemtusen; aderton nya Nationella Andliga Råd har bildats. Den slutliga rapporten kommer att uppenbara storleken av de vunna segrarna i alla dess mångfaldiga aspekter.
I världen som helhet är nu Bahá’í samfundet fast etablerat. Institutionen för Guds Saks Händer, Bahá’u’lláhs embryoniska världssamväldes chefsfunktionärer, frambär en dyrbar frukt i utvecklandet av det Internationella Undervisningscentret till en mäktig institution vid Trons Världscentrum; en institution välsignad genom medlemskap av alla Sakens Händer; en institution vars välgörande inflytande sprids till alla delar av Bahá’í samfundet genom de Kontinentala Rådgivarnämnderna, Hjälprådsmedlemmarna och deras assistenter.
Ledda, stimulerade och stödda av denna livsviktiga arm av det Administrativa Systemet, håller 125 Nationella Andliga Råd på att snabbt förvärva erfarenhet och tillväxa i visdom när de administrerar de invecklade angelägenheterna i sina respektive samfund som organiska delar av en världsomfattande gemenskap. Fler och fler Lokala Andliga Råd utvecklas till starka medelpunkter för lokala Bahá’í samfund och fasta pelare för de Nationella Andliga Råden i varje land. Även i de länder där Bahá’í administrationen inte kan fungera eller har tvingats upplösas, länder till vilka nu har lagts Afghanistan, Republiken Kongo, Niger, Uganda och Vietnam, håller de troende dock, medan de lyder sina regeringar, ståndaktigt trons flamma levande.
Utöver samfundets utbredning, livsviktig som den är, bevittnade Femårsplanens stora framsteg i vännernas andliga utveckling, i Lokala och Nationella Råds växande mognad och visdom, samt i den grad Bahá’í samfund uttrycker Bahá’í livets utmärkande egenskaper och tilldrar sig, genom sin enhet, sin ståndaktighet, sin utstrålning och sitt goda rykte, intresset och det eventuella helhjärtade stödet från dess medmänniskor. Detta är den magnet som kommer att attrahera massorna till Guds Sak, och den surdeg som kommer att omvandla det mänskliga samhället.
Förhållandena i världen erbjuder Bahá’u’lláhs efterföljare både hinder och möjligheter. I ett tilltagande antal länder bevittnar vi uppfyllandet av de varningar som förekommer i vår Tros Skrifter “Folk, nationer, anhängare till åtskilliga tronriktningar” skrev den älskade Beskyddaren “kommer gemensamt och i följd att stå upp för att splittra dess enhet, att försvaga dess kraft och att förnedra dess heliga namn. De kommer inte endast att angripa anden den inskärper utan administrationen som är kanalen, instrumentet, förkroppsligandet av denna ande. Ty ju tydligare auktoriteten, vilken Bahá’u’lláh har förlänat det framtida Bahá’í världssamväldet framträder, desto våldsammare blir utmaningen som från alla håll kommer att slungas mot sanningarna det omfattar.” I olika länder, i varierande grad, genomgår Bahá’u’lláhs efterföljare vid denna tid sådana angrepp, och står ansikte mot ansikte med fångenskap ja till och med martyrdöd hellre än att förneka Sanningen för vilken Báb och Bahá’u’lláh tömde offrandets bägare.
I andra länder, sådana som de i Västeuropa, måste de trogna Bahá’íerna, inför utbredd likgiltighet, materialistisk självtillfredsställelse, cynism och moraliskt förfall, kämpa för att överbringa budskapet. Dessa vänner har dock friheten att undervisa om Tron i sina hemländer och trots den nedslående knappheten i yttre resultat fortsätter de att proklamera Bahá’u’lláhs Budskap för sina medmänniskor, att upphöja Trons rykte i allmänhetens ögon, att underrätta ledande tänkare och makthavare om Trons sanna grundsatser samt besparar sig inga ansträngningar i uppsökandet av de mottagliga själarna i varje stad och by vilka kommer att besvara de gudomliga kallelserna och ägna sina liv åt dess tjänande.
I många länder finns dock ivrig mottaglighet för Trons läror. Utmaningen för Bahá’íerna att förse dessa tusentals sökande själar, så snabbt som möjligt, med den andliga föda de ber om, att värva dem under Bahá’u’lláhs banér, att fostra dem i det levnadssätt Han har uppenbarat, samt att vägleda i dem att välja de Lokala Andliga Råd, vilka så snart de börjar fungera bra kommer att bli ledstjärnor och tillflyktsorter för mänskligheten.
Inför en sådan kombination av fara och möjlighet lyfter Bahá’íerna sina ögon mot målen i den nya Sjuårsplanen, fullt förlitande sig på att Guds ändamål med mänskligheten slutligen kommer att segra.
I det Heliga Landet måste förstärkandet av Världscentret och ökandet av dess världsomfattande inflytande fortsätta:
• Sätet för Universella Rättvisans Hus kommer att fullbordas och ritningar för de tre återstående byggnaderna av Trons Administrativa Världscentrum kommer att antagas.
• Institutionen för det Internationella Undervisningscentret kommer att utvecklas och dess uppgifter utvidgas. Detta kommer att kräva en ökning i dess medlemsantal. Det Internationella Undervisningscentret och de Kontinentala Rådgivarnämnderna kommer att antaga mer omfattande uppgifter för stimuleringen på internationell nivå av Trons undervisning och konsolidering och för främjandet av Bahá’í livets andliga och intellektuella aspekter samt de aspekter som berör samfundslivet.
• ‘Abdu’lláh Páshás hus i ‘Akká kommer att öppnas för pilgrimerna.
• Arbetet med kollationeringen och klassificeringen av de Heliga Texterna kommer att fortsätta, och en serie sammanställningar, samlade och översatta från Trons Skrifter, kommer att utsändas till Bahá’í världen, för att hjälpa vännerna att fördjupa sin förståelse för att förstärka deras ansträngningar att undervisa om Tron.
• Banden som förenar det Internationella Bahá’í samfundet med Förenta Nationerna kommer att förstärkas.
• Fortsatta ansträngningar kommer att göras för att skydda Tron mot opposition och för att frigöra den från förföljelsens bojor.
Varje Nationellt Råd har givits mål för de två första åren av Planen, avsedd att fortsätta utbredningsprocessen, att befästa de vunna segrarna, och att uppnå, där omständigheterna tillåter, de mål vilka kanske har tvingats lämnas ofullbordade vid slutet av Femårsplanen. Under de två första åren kommer vi, med de Kontinentala Rådgivarnämnderna och Nationella Råd, att granska förhållandena och möjligheterna i varje land, och vi kommer att i detalj överväga kapaciteterna och behoven i var och ett av de snabbt differentierade nationella Bahá’í samfunden förrän vi formulerar de ytterligare målen som varje samfund skall arbeta för efter Planens öppningsfras.
Över hela världen måste Sjuårsplanen bevittna uppnåendet av de följande målen:
• Mashriqu’l-Adhkár i Samoa skall fullbordas och framsteg göras i uppfarandet av Mashriqu’l-Adhkár i Indien.
• Nitton nya Nationella Andliga Råd skall bildas: åtta i Afrika, de i Angola, Bophuthatswana, Cape Verde-öarna, Gabon, Mali, Mozambique, Namibia och Transkei; åtta i Amerika, de i Bermuda, Domonica, Franska Guiana, Grenada, Leeward-öarna, Martinique, St. Lucia och St. Vincent; och tre i Stillahavsområdet, de på Cook öarna, Tuvalu och Västra Caroline-öarna. De Nationella Andliga Råd vilka har tvingats upplösas skall återbildas, om omständigheterna tillåter.
• Bahá’u’lláhs Budskap måste föras till de territorier och öar vilka ännu icke är öppnade för Hans Tro.
• Undervisningsarbetet, både det som organiseras av Trons Institutioner och det som är frukten av individuellt initiativ, måste aktivt bedrivas så att de troendes antal växer, vilket leder fler länder till stadiet då grupper av människor ansluter sig och slutligen till massomvändelse.
• Detta undervisningsarbete måste inbegripa ofördröjlig, ingående och oavbruten konsolidering så att alla segrar tryggas, att antalet Lokala Andliga Råd ökas och att Trons grundvalar förstärks.
• Utbytet av pionjärer och resande undervisare, vilket så betydelsefullt bidrager till enhet i Bahá’í världen och till en sann förståelse av mänsklighetens enhet, måste fortsätta, speciellt grannländer emellan. Samtidigt måste varje nationellt Bahá’í samfund eftersträva att snabbt uppnå oberoende i genomförandet av sina livsviktiga aktiviteter och sålunda få kapacitet att fortsätta fungera och utvecklas även om hjälpen utifrån skärs av.
• Speciellt är ekonomiskt oberoende för de Nationella Bahá’í samfunden brådskande. Förföljelserna i Iran har redan berövat vännerna i detta land gåvan att bidraga till Trons Fonder, för vilka de har varit en större källa. Ekonomisk splittring i andra länder hotar ytterligare förminska de ekonomiska tillgångarna. Vi vädjar därför till vännerna i varje land att iakttaga yttersta sparsamhet vid användningen av fonderna och att i sina personliga liv göra de uppoffringar som gör det möjligt för dem att, efter tillgång, ge sin del till Trons lokala, nationella, kontinentala och internationella fonder.
• För ett omedelbart uppnående av alla mål och för Bahá’í samfundets sunda tillväxt måste Nationella Andliga Råden fästa speciell uppmärksamhet vid sina nationella kommittéers och övriga hjälpinstitutioners effektiva arbete i Trons sanna anda, och i konsultation med de Kontinentala Rådgivarnämnderna måste de avfatta och verkställa program vilka skall vägleda och förstärka vännernas ansträngningar på tjänandets väg.
• Nationella Andliga Råden måste befrämja kloka och värdiga kontakter med framstående personer från alla områden av mänskligt framåtsträvande och underrätta dem om Bahá’í samfundens natur och Trons grundprinciper och vinna deras aktning och vänskap.
• I hjärtat av alla aktiviteter måste vännernas andliga och intellektuella liv och deras samfundsliv utvecklas och fostras, vilket kräver: fullföljandet med förnyad styrka av de Lokala Andliga Rådens utveckling så att de må utöva sitt välgörande inflytande över och ge sin välgörande ledning åt livet i Bahá’í samfunden: fostrandet av djupare förståelse för Bahá’í familjeliv: Bahá’í uppfostran av barnen, vilket inbegriper regelbundna barnklasser, och där det är nödvändigt, upprättandet av privatskolor för elementär undervisning: uppmuntran av Bahá’í ungdom till studier och tjänande: samt uppmuntran av Bahá’í kvinnor att tillfullo utöva sina privilegier och ta sitt ansvar i samfundets arbete - må de på passande sätt vittna om minnet av “Greatest Holy Leaf”, Bahá’í Trons odödliga hjältinna, när vi nu närmar oss femtioårsminnet av hennes död.
När laglösheten sprids i världen, när regeringar kommer och går, när rivaliserande grupper och folk i fejd med varandra kämpar, var och en för egen vinnings skull, plågas hjärtat hos varje sann Bahá’í av de förtrycktas och de berövades belägenhet och frestar honom att protestera eller att i vrede resa sig upp mot orättvisans förövare. Ty detta är prövningens tid vilket påminner oss om Bahá’u’lláhs ord, “O likgiltighetens skaror! Jag svär vid Gud! Den utlovade dagen är kommen, den dag då plågsamma prövningar kommer att ha svalla över edra huvuden och under edra fötter, sägande: ‘Erfar edra händers verk’”.
Nu är tiden inne då varje efterföljare till Bahá’u’lláh måste hålla fast vid Guds Förbund, måste motstå varje frestelse att invecklas i världens konflikter, och måste minnas att han är bäraren av en dyrbar skatt, Guds Budskap, som ensamt kan bannlysa orättvisan från världen och bota sjukdomarna vilka plågar mänsklighetens kropp och ande. Vi äro bärarna av Guds Ord i denna dag och huru mörka de närmaste horisonterna än är måste vi fortsätta glädja oss i vetskapen om att det arbete vi äro priviligierade att utföra är Guds arbete och kommer att ge upphov till en värld varje härlighet kommer att överglänsa våra ljusaste visioner och överträffa våra största förhoppningar.
På proklamationsområdet har en publicitet som saknar motstycke beviljats Guds Sak, framför allt som ett resultat med förföljelserna i Iran. Dessutom har betydelsefulla vinster gjorts med Bahá’í Radio verksamheten i Sydamerika, där kortvågssändningar har utvidgat räckvidden mycket för Radio Bahá’í i Otavalo, Ecuador och där en ny station upprättats i Puno, Peru, på Titicaca-sjöns strand. Dessa båda segrar erbjuder oändliga nya möjligheter för undervisning, proklamation och fördjupning av Saken i detta område.
Tillgången på Bahá’í litteratur har ökat på 88 av världens språk, medan tre nya språk har lagts till de 660 på vilka det finns Bahá’í material tillgängligt.
Nationella Andliga Rådet för Transkei med sitt säte i Umatata kommer att bildas till Ridván 1980. Till Ridván 1981 kommer sex nya Nationella Andliga Råd att bildas: två i Afrika, Namibia med säte i Windhoek och Bophuthatswana med säte i Mabatho; tre i Amerika, Leeward Islands med säte i S:t John, Antigua; Windward Islands med säte i Kingstown, S:t Vincent och Bermuda med säte i Hamilton; ett i Australasien, Tuvalu med säte Funafuti. Det är med stor glädje vi tillkännager återbildandet av det Nationella Andliga Rådet för Uganda som skall äga rum vid Ridván 1981.
Under det kommande årets lopp kommer Universella Rättvisans Hus att granska resultaten av inledningsfasen, i konsultation med Internationella undervisningscentret, och kommer därefter meddela alla Nationella Andliga Råd de mål mot vilka de skall sträva under nästa skede av Sjuårsplanen.
Under detta sista år av inledningsskedet uppmanas de Nationella Andliga Råden att fortsätta att vända sig till människor som är framstående på livets alla områden, på sitt visa och värdiga sätt, för att bekanta dem med Trons väsen och anda och att vinna deras uppskattning och vänskap. Samtidigt måste man sätta igång kraftfulla fälttåg för att oupphörligen proklamera att Guds tro existerar och vilka grundläggande principer den har, mer och mer direkt och till så stor publik som möjligt. Nu har tiden kommit, då alla mänskliga strävanden att reparera den gamla ordningen endast leder till större och större förvirring, att oupphörligen och öppet proklamera Trons anspråk och Bahá’u’lláhs försonande kraft.
Den förunderliga energi som skapats i början av Planen och som nu driver Bahá’í världssamfundet framåt mot uppnåendet av de omedelbara målen i begynnelsefasen måste bevaras och i sanning ökas, så att det kan vinna de speciella uppgifter som kan tjäna som en utmaning under Planens huvuddel.
Våra hjärtan dras i kärlek och beundran till vännerna i Iran och i tacksamhet till de troende över hela världen för deras spontana försvar av sin förföljda bröder och det sätt på vilket de axlat bördan som, till vilket pris som helst, måste bäras.
Den framgångsrika inledningen av Sjuårsplanen och de framsteg som gjorts under det första året av dess inledningsfas mildrar i någon mån de katastrofer och olyckor som har angripit Guds kämpande Tro. Den senaste vågen av förföljelser som har släppts loss över oss i vår Tros vagga har, genom gudomligt påbud, lagts till andra plågor som hemsöker hela det internationella Bahá’í samfundet. Inom den korta tidsrymden av tjugo veckor, kallades tre av Bahá’u’lláhs embryonala världsordnings främsta tjänare, Guds Saks Händer Enoch Olinga, Rahmatu’lláh Muhájir och Hasan Balyúzí till Abhá riket, mitt under höjdpunkten av deras strålande tjänande av Guds Tro och lämnade därmed oss övriga sörjande och upprörda över vår enorma förlust och av de tragiska och brutala omständigheter som rådde vid mordet på den älskade Enoch Olinga och medlemmar av hans familj.
I Iran öppnade den förvirring, som hela landet hade gripits av, dörrarna för Trons våldsamma och oförsonliga fiender att ge fritt utlopp åt sitt fanatiska hat utan att hindras av någon myndighet. Bábs heliga hus har raserats och förslag har gjorts att utplåna själva platsen. Man har lagt beslag på Síyáh-Chál och Bahá’u’lláhs hem i Teheran tillsammans med andra heliga platser och egendomar. En medlem av Nationella Andliga Rådet och två från Teherans Lokala Andliga Råd har kidnappats. Två av dessa vistas på okänd plats medan den tredje är i fängelse. En medlem av Rådgivarnämnden och några vänner som är knutna till nationella centrat eller är medlemmar av Teherans Lokala Andliga Råd har fängslats. Bahá’íer har utsatts för hårda påtryckningar att lämna sin tro och i ett fall följde en troende, som vägrade göra detta, martyrernas ärofulla väg och avrättades. Dessutom har en förtalkampanj och en kampanj att göra falska anklagelser mot vännerna igångsatts i ett försök att göra dem syndabockar för folkmassornas otyglade känslor.
Ändå är, som alltid i Guds Sak, dialektikens välgörande verkan, genom katastrof och triumf, klart synbar. Det kärt älskade, svårt prövade, evigt trofasta persiska Bahá’í samfundets tro, vägledda av Nationella Andliga Rådets hjältemodiga ståndpunkt och exempel, understödda och inspirerade av medlemmarna i Rådgivarnämnden och deras hjälprådsmedlemmar, har åstadkommit en andlig återupplivning av de älskade vännerna. De har förenats till att som en människa visa upp en front av glänsande andlighet och visshet och, som en iakttagare rapporterar, framträder som ett bländande samfund, bestående av ivriga, förädlade, strålande nya troende.
Inte heller är inflytandet över det svar de ger på lidandet som uppslukar dem, begränsade till deras hemland. Från den mest avlägsna östern till den mest avlägsna väster, från pol till pol, varhelst Bahá’u’lláhs standar (¿?¿?) har rests, har vännerna känt en eggelse att offra och stå upp för att ta på sig den enorma andel av arbetet för Tron på undervisningsområdet, pionjering och finansiella bidrag som de persiska vännerna för tillfället inte längre kan axla.
Den underbara kärlek som överallt har väckts till liv i Bahá’íernas hjärtan av den plötsliga, alltför tidigt borgången av de älskade Sakens Händer har förmått de troende att pånytt ägna sig åt att med större iver och självuppoffran främja det arbete som alla Sakens Händer ägnar sina liv åt.
Vännernas världsomspännande svar till dessa tragedier är ännu mer uppmuntrande när man tänker på de varningar som ‘Abdu’l-Bahá och den älskade Beskyddaren uttalade om det våldsamma och vittomfattande motstånd som den ökande tillväxten av Guds Sak kommer att väcka. Det finns inget tvivel om detta. Shoghi Effendi fäste uppmärksamheten på “omfattningen och egenskaperna hos de krafter som är bestämda att tävla med Guds heliga Tro” och stödde sitt uttalande på “dessa profetiska och olycksbådande ord” av ‘Abdu’l-Bahá: “Hur stor, hur verkligt stor är inte denna Sak! Hur våldsamt blir inte angreppet från jordens alla folk och släkten. Inom kort skall massornas klagorop överallt i Afrika, överallt i Amerika, ropet från europén och från turken, Indiens och Kinas suckar höras från när och fjärran. Alla och envar skall stå upp med hela sin kraft för att motstå Hans Sak. Då skall Herrens riddare, assisterade av Hans nåd från ovan, styrkta av tro, hjälpta av förståendets kraft och förstärkta av Förbundets legioner stå upp och uppenbara sanningen i versen: ‘Se förvirringen som har drabbat de besegrades stammar!’”
Den älskade Beskyddaren skrev mycket och detaljerat om detta ämne och dess oundvikliga resultat: “Samtidigt som den kamp Hans ord förutsäger är överväldigande, vittnar de också om den fullständiga segern som det Största Namnets försvarare slutligen är bestämda att uppnå.”
Det är därför vår heliga plikt att använda vår frihet till det yttersta, varhelst den kan finnas, att främja Guds Sak medan vi kan. Det säkraste sättet att göra detta och att vinna Bahá’u’lláhs egna välbehag är att söka ernå, med hängivenhet och odödlig kraft, de mål som Planen, som för tillfället är i kraft, har, ty Bahá’u’lláh har förklarat “Att bistå Mig är att undervisa om Min Sak.”
Sjuårsplanen har fått en bra start. Vid Trons världscentrum har det oavbrutna framåtskridandet när det gäller uppförandet av sätet för Rättvisans Hus, reparationen och renoveringen av ‘Abdu’lláh Páshás Hus, fortsatt utvidgning av de trädgårdar som omger Haram-i-Aqdas vid Bahjí och inledandet av en allmän organisation av arbetet vid världscentrat för att anpassa det till dess ständigt växande behov och använda den allra senaste teknologiska utvecklingen, ägt rum.
På det internationella planet vittnar den entusiasm som vännerna hälsade igångsättandet av Sjuårsplanen och omgjordade (¿?¿?) sig för att uppnå målen i den första tvååriga delen; deras generösa och uppoffrande utflöde till fonder; de förtröstansfulla och understödjande ansträngningar som gjorde sig gällande för att bära fram de två heliga företagen som påbörjats på den indiska subkontinenten och vid det vidsträckta Stilla Havets hjärta; de ständiga aktiviteter vid Internationella Bahá’í samfundet då det gäller att utveckla dess relationer med Förena Nationerna; den stora ökningen av antalet Bahá’í barnklasser och de otaliga segrar som vunnits på undervisningsfältet, belagda genom upprättandet av det Största Namnets världsomspännande samfund på mer än 106 000 platser, om den ovederläggliga och i sanning, ständigt ökande styrkas i Guds Sak.
Antalet pionjärer och resande undervisare som har uppnått sin pionjärsposter under det första året av Sjuårsplanen och det ökande antal nationella samfund som har sänt ut dem är högst uppmuntrande. Denna ström av pionjärer och resande undervisare måste öka och spridas vida omkring och vi hoppas innerligt att alla de pionjärer som uppfyller de tilldelade målen under den första delen av Sjuårsplanen åtminstone skall vara på sina pionjärsposter vid Ridván 1981.
Framgångarna i Sjuårsplanens inledande fas är ett kärt bevis på den gudomliga omsorg med vilken Guds saks tillväxt så kärleksfullt skyddas och får ny livskraft. Denna fortfarande unga Tro, som under de senaste två åren pinats och misshandlats av skoningslösa fiender, i snabb följd upplevt ett antal skarpt kontrasterande kriser och segrar och omges av det ständigt tilltagande tumultet i en värld stadd i upplösning, har höjt sitt banér, stärkt sina grundvalar och utvidgat sina administrativa institutioners räckvidd.
Uppblossandet av bitter och barbarisk förföljelse av Tron i dess födelseland, att fem av Händerna för Guds Sak gått vidare till Abhá-riket, att omfattande omvälvningar och kaos utplånar ordningens och rättvisans ljus, är bland de faktorer som i högsta grad har påverkat händelseutvecklingen och förhållandena för Guds armé över hela världen.
Trots att Bahá’í samfundet i det land, där Trons vagga stått, har fått bevittna förstörelsen av sin mest vördade helgedom, beslagtagandet av sina heliga platser, konfiskering av sina egendomar - även personliga sådana -, många av sina anhängares martyrskap, fängslandet utan rättegång, eller ena någon information, av det Nationella Andliga Rådets medlemmar och andra nyckelpersoner i samfundet, berövandet av människors utkomstmöjligheter, smutskastande av sina omhuldade trossatser, så har det stått fast som det gamla Gryningsfolket (Dawn Breakers) och trätt fram andligt förenat och ståndaktigt, som en källa till stolthet och inspiration för hela Bahá’í världen. På alla jordens kontinenter har deras exempel och olyckliga belägenhet fått vännerna att förkunna Bahá’u’lláhs namn som aldrig förr, till enskilda, till omgivningen och genom alla tillgängliga massmedia. Bahá’í världssamfundet har genom sina representanter i Förenta Nationerna och genom de Nationella Andliga Råden fått många regeringar och ledande personer att uppmärksamma Guds saks bärande principer och karaktär. Världens parlamentariska församlingar och humanitära rörelser har tagit upp Bahá’íernas sak till behandling och har i många fall erbjudit sitt stöd och uttryckt sin medkänsla.
Mitt uppe i denna tidskrävande och energislukande verksamhet till stöd för vårt älskade persiska systersamfund, har det Största Namnets församling långt ifrån minskat ansträngningarna att nå målen för Sjuårsplanens inledande skede utan i stället drivit på dem med ökad kraft. Den brinnande önskan hos vännerna överallt att visa sin kärlek till bröderna i Persien genom att fördubbla ivern i sin undervisning om Tron har fått ökad näring genom den inspiration till undervisnings som förlusten av våra kära Sakens Händer inneburit, en inspiration som har sin källa i rosorna, vilka företages av de älskade Händer som fortfarande har möjlighet att utföra denna kärleksgärning till vännerna.
I Sjuårsplanens inledningsfas har breddandet av basen för Rådgivarnämnderna och sammanförandet av de tretton zon indelade nämnderna till fem kontinentala nämnder haft en kraftigt förstärkande effekt på denna för Tron så betydelsefulla institution. En vidareutveckling av denna har skett genom att rådgivarna givits tidsbegränsade förordnanden, något som förutskickades i de ursprungliga utnämnandena.
Byggnadsarbetena med sätet för Universella Rättvisans Hus och templen i Indien och Samoa har fortsatt. Sex nya Nationella Andliga Råd kommer att bildas denna Ridván: två i Afrika, det ena för Sydvästafrika/Namibia med säte i Windhoek och det andra för Bophuthatswana med säte i Mabatho; tre i Amerika nämligen för Bermuda med säte i Hamilton, Leeward Islands med säte i St. John’s, Antigua, och Windward Islands med säte i Kingstown, St Vincent; ett i Stilla Havet, nämligen för Tuvalu med säte i Funafuti; och Nationella Andliga Råd för Uganda kommer att ombildas. Följande har lagts till listan över dem som skall bildas under återstoden av Sjuårsplanen: två i Afrika, för Ekvatorial Guinea med säte i Malabo och för Somalia med säte i Mogadishu, och ett i Asien, för Andaman och Nicobar öarna med säte i Part Blair.
Ökningen i antal Lokala Andliga Råd och i enstaka platser har registrerats i inledningsfasen, och Bahá’í samfunden i alla delar av världen har visat upp större enhet och mognad i sina gemensamma företaganden.
Den andra fasen i Sjuårsplanen, vilken nu börjar, kommer att pågå i tre år och följes av en tvåårs slutfas som kommer att räcka fram till Ridván 1986. Den 25:e årsdagen av vår älskade Beskyddares bortgång kommer att inträffa under det andra året av Planens andra fas och samma år inträffas också 50 årsdagen av det Största Heliga Lövets bortgång, Rättvisans Hus planerar att ge ut en sammanställning av brev till henne och yttranden om henne från Bahá’u’lláh, ‘Abdu’l-Bahá och den älskade Beskyddaren, och av hennes egna brev.
Alla Nationella Andliga Råd har fått tillsända de mål som deras samfund blivit tilldelade för den andra fasen, som Bahá’í världssamfundet nu står rustat och redo att genomföra. Bland de större företagen som ingår i denna fas kan nämnas:
• Inflyttningarna av Universella Rättvisans Hus i sitt permanenta säte på Karmelbergets sluttning ovanför båglinjen (the Arc);
• Färdigställandet av templet i Samoa och fortsatt arbete med templet i Indien;
• Fortsatt utveckling av funktionerna hos det Internationella Undervisningscentret och Rådgivarnämnderna, särskilt med avseende på vidareutvecklingen av det andliga, intellektuella och sociala livet i Bahá’í samfundet;
• Genomförandet, under de första nio månaderna 1982, av fem internationella konferenser, i Lagos, Nigeria; Montreal, Kanada; Quito, Ecuador; Dublin, Irland; och Manila, Filippinerna, den sistnämnda på den plats, som den älskade Beskyddaren hänvisade till som mittpunkten på en axel, vars poler är Japan och Australien;
• Arkitektonisk utformning av den första sidobyggnaden till Europas Mashriqu’l-Adhkár, nämligen ett hem för gamla, och en ökning av antalet nationella och lokala Hazíratu’l-Quds; de senare, som företrädesvis ska vara i stadsområden, ska skaffas eller byggas genom det lokala samfundets försorg;
• Anskaffning av sex nya tempeltomter, fem i Afrika och en i Australasien; och av fem nya nationella landegendomar, fyra i Afrika och en i Amerika;
• Bildandet av två bokförlag, ett i Elfenbenskusten och ett i Nigeria;
• En stor ökning i utgivningen av Bahá’í litteratur på ett större antal språk med det slutliga målet att göra det möjligt för varje troende att har tillgång till någon del av de heliga skrifterna på sitt modersmål;
• Startandet av ytterligare tre radiostationer i Sydamerika;
• Stor uppmärksamhet på utveckling och förstärkning av Lokala Andliga Råd över hela världen;
• Utveckling av Bahá’í samfundslivet med särskild uppmärksamhet på Bahá’í uppfostran av barnen och på samfundens andliga berikande;
• Utplacering av 279 pionjärer i 80 länder under det första året i den andra fasen;
Frikostiga och ökade bidrag till Trons olika fonder är väsentliga om ovan nämnda uppgifter ska kunna genomföras med framgång. Dessutom kommer det förhållandet, att vår älskade Tro nu börjar bli mera känd i det allmänna medvetandet, att ställa nya krav på åtgärder som blir ekonomiskt betungande. Det växande medvetandet bland vännerna över hela världen under den senaste åren om att Trons fonder i sanning är hjärteblodet för dess verksamhet, är ett tecken som verkligen bådar gott för framtiden. Vi är fast förvissade att detta medvetande kommer att öka, att fler Nationella Andliga Råd kommer att ta stora kliv framåt mot ekonomiskt oberoende, att de nationella ekonomiska planerna kommer att uppfyllas och att den Internationella Bahá’í fonden kommer att få ta emot ett ständigt ökande inflöde av bidrag, som kommer att möjliggöra för den att hålla jämna steg med Trons ständigt ökande internationella behov.
Älskade vänner! Världen rör sig allt längre in i det djupa mörkret, när den gamla världsordningen vecklas samman. Medan vi strävar att nå våra mål med tillförsikt, optimism och orubblig beslutsamhet, får vi aldrig glömma att vårt tjänande är ett andligt sådant. Mänskligheten håller på att gå under i brist på sann religion och detta är just vad vi har att erbjuda. Det är Guds kärlek, uppenbarad av Bahá’u’lláhs framträdande, som ska ge näring åt världens hungrande själar och till slut leda dess folk bort från gungflyn till det ordnade, andligt upplyftande och inspirerande värvet att upprätta Guds Rike på jorden.
Triumfer av ovärderlig betydelse för framläggandet av Guds Sak, många av dem ett direkt resultat av de älskade persernas ståndaktiga hjältemod trots de grymma förföljelser som de drabbats av, har karakteriserat det gångna året. Effekten av en sådan utveckling är att erbjuda sådana gyllene möjligheter för undervisning och vidare proklamation som, om de tillvaratas energiskt och entusiastiskt, bara kan leda till omvändelse i stor skala och ett ökande inflytande.
Uppfriskande framgång i byggandet av Indiens och Västra Samoas Mashriqu’l-Adhkárs, öppnandet av Latinamerikas andra Bahá’í radiostation i Peru, etablerandet av internationella Bahá’í samfundets europeiska kontor i Genève, jämna framgångar i Sjuårsplanens andra fas, uppmuntrande utbredande av systematiserad Bahá’í undervisning för barn, uppoffrande och generösa utströmningar av fonder från ett växande antal vänner, allt detta vittnar om de rikliga bekräftelser med vilka Bahá’u’lláh belönar sina älskades hängivna insatser över hela världen. Den världsomfattande uppmärksamheten som Tron har fått i massmedia har slagit upp porten för massproklamation om det gudomliga Budskapet och de deltagande diskussionerna om det i mänsklighetens råd, med de resulterande verkningar som tagits av oberoende regeringar och internationella auktoriteter, är utan motstycke i Bahá’í historien.
Allt detta, kära vänner, lovar gott inför det kommande året som är rikt på Bahá’í händelser:
Femtioårsdagen för Det Heligaste Lövets bortgång kommer att högtidlighållas på de fem internationella konferenserna och en bok, utarbetad av Världscentret, bestående av skrifter om henne samt några hundra av hennes egna brev kommer att ges ut, flyttningen till Universella Rättvisans Hus permanenta säte kommer att äga rum, i november kommer tjugofemårsdagen av vår älskade Beskyddares bortgång att sammanfalla med mitten av Sjuårsplanen och året kommer att avslutas med det femte internationella konventet, då medlemmar från hela världen Nationella Andliga Råd kommer till Haifa för att välja Universella Rättvisans Hus.
De älskade Sakens Händers framstående och ovärderliga aktiviteter är en källa till glädje och stolthet för hela Bahá’í världen. Varje Kontinental Rådgivarnämnds antagande av ett ökat ansvar visar sig vara fullständig framgång och vi uttrycker vårt varma tack och beundran till det Internationella Undervisningscentret och till alla Rådgivare för deras stora ständigt ökande bidrag till Bahá’u’lláhs embryonala världsordnings stabilitet och utveckling.
När det gäller Bahá’í ungdomar - arvtagare till de tidiga heroiska troende och som nu står på deras axlar - anmodar vi dessa ungdomar att fördubbla sina insatser i denna dag då intresset för Guds Sak är allmänt utbrett, att entusiasmera sina jämnåriga med det gudomliga Budskapet och att på detta sätt förbereda sig för den tid då de själva blir veteraner i Tron, i stånd att åtaga sig alla uppdrag som ålägges dem. Vi framlägger för dem detta avsnitt från Bahá’u’lláhs Penna:
Välsignad är den som i blomman av sin ungdom och i livets bästa dagar står upp och tjänar begynnelsens och ändens Herres Sak och pryder sitt hjärta med Hans kärlek. Uppenbarandet av en sådan nåd är större än skapandet av himmelen och jorden. Välsignade är de orubbliga och lyckliga är de som är trofasta.
Bahá’u’lláhs Uppenbarelses uppgående sol har sin synliga effekt i världen och i Bahá’í samfundet självt. Undervisningstillfällen, som man länge drömt om, åtföljda av nedströmmande bekräftelser, utmanar nu i ett ständigt ökande antal varje enskild troende och varje Lokalt och Nationella Andliga Råd. De mäktiga fröer som såtts av ‘Abdu’l-Bahá har börjat gro inom den gudomligt förordnade Världsordning som utvecklats och fastlagts av den älskade Beskyddaren. Mänskligheten är slagen nästan ned på knä, förvirrad och utan vägvisare, längtande efter livets bröd. Detta är vår tid för tjänande. Vi har denna himmelska mat att erbjuda. Människorna är desillusionerade med bristfälliga politiska teorier, sociala system och ordningar; längtar vetande eller ovetande efter Guds kärlek och återförening med Honom. Vårt svar på denna växande utmaning måste bli en kraftig ökning av effektiv undervisning genom vilken vi skänker den gudomliga eld som Bahá’u’lláhs har tänt i våra hjärtan tills slutligen en eldsvåda som uppstår från om att den Dag som De Största Ljusen i vår Tro så ihärdigt bad om äntligen har börjat gry.
Den märkbara accelerationen under de senaste decenniet av de två processer beskrivna av vår älskade Beskyddare, upplösningen av den gamla ordningen och utvecklingen och konsolideringen av Bahá’u’lláhs Nya Världsordning, kan mycket väl komma att bli betraktad av framtida historiker som en av de mest anmärkningsvärda kännetecken för denna period. Den senaste tidens tilltagande av just denna acceleration är till och med ännu mer anmärkningsvärd.
Både inom och utanför Guds Sak verkar starka krafter så att detta enastående århundrades tvillingtendenser skall nå sin höjdpunkt. Bland de många tecken som uppenbarar denna process kan nämnas, å ena sidan, det fortsatta tilltagandet av laglöshet, terrorism, ekonomisk förvirring, omoral och den växande faran från den snabba ökningen av förstörelsevapen, och å andra sidan det världsomfattande, gudomligt framdrivna utbredandet, befästandet och snabba utveckling in i världshändelsernas rampljus av själva Saken, ett förlopp krönt av Karmelbergets underbara blomning, Guds berg, vars gudomliga vårtid nu så praktfullt knoppas.
Under de gångna fem åren, har den historiska dialektiken av triumf och olycka verkat samtidigt inom Guds Sak. Ljusets armé har utstått förlusten av sex Sakens Händer och vågor av bitter förföljelse har återigen drabbar det tålmodiga samfundet i Iran, och har resulterat i raserandet av Bábs hus, förstörandet av Bahá’u’lláhs fädernäshus i Tákur, och många tappra själars martyrskap. Men dessa olyckor har ingjutit kraft i vännernas hjärtan, har närt Sakens djupa rötter och orsakat en stor skörd av märkliga segrar. Den viktigaste bland dessa är den framgångsrika avslutningen av Femårsplanen; påbörjandet av Sjuårsplanen, nu i sitt sista år av den andra delen och enastående proklamation av Tron till statsöverhuvud, parlament och medlemmar av parlament, ledande ministrar och ämbetsmän, framstående tänkare och prominenta personer inom olika yrkesgrenar, har lett till att massmedia ändrat attityd och nu alltmer närmar sig oss för information om Saken.
Till dessa händelser måste tilläggas det världsomfattande högtidlighållande av femtioårsminnet av Det Största Heliga Lövets bortgång, slutförandet av den övre våningen i ‘Abdu’lláh Páshás hus, och dess öppnande vid just denna tidpunkt, för dess första besökare; installerandet av Universella Rättvisans Hus i sitt permanenta säte, ytterligare fullbordan av den stora profetian i Karmelskriften; stadiga framsteg i byggandet av stillahavsområdets första Mashriqu’l-Adhkár i Samoa och modertemplet för den Indiska subkontinenten i New Delhi.
Bland de framstående kännetecknen för undervisning och konsolideringsarbetet är de fortsatta effektiva resultaten till följd av deltagandet av mer än sextontusen troende från hela världen i fem internationella konferenserna; intensiva undervisningskampanjer genomförda med aktivt stöd från alla nivåer i samfundet och engagerandet av Bahá’í ungdomens entusiasm och kapacitet; etablerandet av en andra radiostation i Sydamerika; återbildandet av de Nationella Andliga Råden i Uganda och Nepal, och bildandet av nio nya Nationella Andliga Råd, två kommer att väljas under maj månad detta år, medförande att det totala antalet av dessa Sekundära Rättvisans Hus är 135.
Mycket viktigare än alla dessa är enheten i handlingen som uppnåtts av Bahá’í Världssamfundet i sina strävanden att erhålla allmänhetens stöd för de högt älskade, mycket beundrade, grymt belägrade iranska troende, en enhet ytterligare bekräftad i utströmningen av medel för att ersätta deras tidigare frikostiga bidrag, och ett uppsving av individuell hängivenhet sällan skådad i en universell omfattning vilket lovar mycket för framtiden.
Den ökande mognaden av ett världsomspännande religiöst samfund som alla dessa förlopp indikerar, är ytterligare bestyrkt av att ett antal av de nationella samfunden når ut till de sociala och ekonomiska livet i sina länder, till exempel bildandet av skolor för undervisning, påbörjandet av radiostationer, eftersträvandet av utvecklingsprogram på landsbygden och utförandet av verksamhetsplaner inom medicin och jordbruk. Till dessa tidiga påbörjanden måste tilläggas den otvivelaktiga skicklighet som förvärvats, som en följd av den iranska krisen, genom förbindelser med internationella organisationer, länders regeringar och massmedia - de själva beståndsdelarna av samhället med vilka ökat samarbete måste ske mot en nu förståelse av fred på jorden.
En bredare horisont öppnar sig framför oss, upplyst av en växande och universell manifestation av Trons inneboende möjligheter för att bringa ordning i mänsklighetens angelägenheter. I ljuset av detta kan inte endast våra omedelbara uppgifter urskiljas utan, något vagare, nya eftersträvanden och arbeten vilka vi inom kort måste åtaga oss. För närvarande måste vi slutföra Sjuårsplanens mål, läggande stor vikt till den inre andliga utvecklingen bland vännerna och att nationella och lokala råd kommer att fungera “harmoniskt kraftfullt och effektivt” som Beskyddaren önskade.
Vi tvivlar inte på att Bahá’í Världssamfundet kommer att fullborda dessa uppgifter och gå framåt mot nya bedrifter. Krafterna som frigöras av Bahá’u’lláh motsvarar denna tids behov. Vi kan därför vara fullkomligt övertygade om att den nya våg av energi som vibrerar genom hela Saken, kommer att sätta den i stånd att bemöta de förestående utmaningarna att bistå, allt eftersom mognad och resurser tillåter, utvecklandet av människornas sociala och ekonomiska liv, att samarbetet med krafterna som leder mot upprättandet av ordning i världen, att påverka utnyttjandet och den konstruktiva användningen av modern teknologi, och på alla dessa sätt öka Trons prestige och framsteg och upplyfta mänsklighetens allmänna tillstånd.
Nur (¿?¿?) är en tid för glädje. Bahá’u’lláhs sol bestiger himlarna, framlägger i en allt klarare dager kontrasten mellan mörkret, hopplösheten, frustrationen och förvirringen av denna värld och strålglansen, tillförsikten, glädjen och insikten hos de som ölskar Honom. Lyft upp era hjärtan: Guds dag är här.
Framträdandet från obemärkthet, vilken har varit ett karakteristiskt särdrag hos Guds Sak under de första fem åren av Sjuårsplanen, har sett förändringar både externt och internt, som påverkat det internationella Bahá’í samfundet. Utåt finns tecken på att en utkristallisering av en allmän uppfattning om Tron håller på att äga rum - en allmänhet som till stor del är oinformerad men dock vänligt inställd - medan man inåt kan skönja en växande mognad och säkerhet genom en ökande administrativ förmåga, en önskan hos Bahá’í samfunden att bättre få betjäna större delen av mänskligheten och en djupare förståelse av det gudomliga Budskapets relevans för moderna problem. Både dessa förändrade aspekter måste tas i beräkning när vi nu går in i den tredje och slutliga delen av Sjuårsplanen.
Det år som just gått tillända har överskuggats av den fortsatta förföljelsen av vännerna i Iran. De har tvingats överge sin administrativa struktur, de har plågats, fördrivits, avskedats från sina arbeten, gjorts hemlösa och deras barn har nekats utbildning. Cirka 600 män, kvinnor och barn är nu i fängelse, en del helt nekade kontakt med vänner och släktingar, några underkastade tortyr och alla står under påtryckningar att avsäga sig sin tro. Deras heroiska och exemplariska ståndaktighet har varit drivfjädern i processen att föra Tron ut ur obemärkthet, och det är deras hjärtans tröst att deras lidande resulterar i oanade framgångar i undervisning och proklamation av det gudomliga Budskapet till er värld, så desperat i behov av dess helande kraft. För detta tar de på sig det slutgiltiga tjänandet - martyrskapet. Vår plikt är kristallklar. Vi kan inte svika dem nu. Offervilliga handlingar i undervisandet och framförandet av Guds Sak måste bli resultatet av varje nytt tillfälle till publicitet som härstammar från förföljelsen av dem. Låt detta bli vårt budskap om kärlek och andlig förening till dem.
På det internationella planet, de älskade Sakens Händer, alltid växande i vår kärlek och beundran har, närhelst deras hälsa har tillåtit det, fortsatt att inspirera och uppmuntra vännerna att främja enhet och livets armés frammarsch. Det Internationella Undervisningscentret, har från sitt världssäte, givit ett kärleksfullt och vist ledarskap och riktlinjer till de Kontinentala Rådgivarnämnderna. Dess sfär av tjänande har utvidgats oerhört genom tilldelandet av nya ansvarsområden och genom att antalet medlemmar ökats till sju. Rådgivarnas hängivna tjänande på alla kontinenter, kunnigt stödd av hjälprådsmedlemmarna, har varit ovärderliga i fostrandet av det världsvida Samfundets andliga hälsa och integritet. För att vidare utveckla denna nödvändiga institution i den administrativa Världsordningen, har det beslutats att inrätta en tid om fem års tjänande för dem som utses till Hjälprådsnämnderna, med början den 26 november 1986. Det Internationella Bahá’í samfundet arbete när det gäller Förenta Nationerna har betytt ökande uppskattning av våra sociala attityder och principer, och i en del fall - synnerhet sessionerna som handlat om mänskliga rättigheter - har Bahá’í deltagandet varit imponerande, åter ett resultat av de persiska vännernas heroism. Genève kontoret har förstärkts och ytterligare personal arbetar med dess ökande aktiviteter. Trots allvarliga problem har Andaktshuset i Indien och på Samoaöarna framskridit tillfredsställande, och det senare kommer att tillägnas och öppnas för allmän andakt mellan 30/8 och 3/9 1984, då Universella Rättvisans Hus kommer att representeras av Sakens Hand Amat’u’l-Bahá Rúhíyyih Khánum. Omedelbart efter det internationella konventet vid Ridván förra året, upprättades två nya Nationella råd - på St. Lucia och Dominica. Två nya radiostationer kommer att sända för första gången i år, nämligen Radio Bahá’í i Bolivia, Caracollo, och WLGT, Bahá’í radiostationen vid Lars Gregory institutet i USA. Bahá’í medlemskap i elva länder, alla i tredje världen och nio av dem ö samhällen, har nått eller överskridit en procent av den totala befolkningen.
Under de sista månaderna i den andra fasen av Sjuårsplanen har såväl troende som institutioner givit ett generöst svar på en förfrågan om den Internationella Fondens ökande behov. Vi är övertygade om att vidmakthållna och regelbundna bidrag under Planens sista skede kommer att möjliggöra att dess mål uppnås fullständigt.
Sakens entré på världsscenen är uppenbar, sett från ett antal allmänna uttalanden i vilka vi har karakteriserats som “föredömliga medborgare”, “vänliga”, “laglydiga”, “ej skyldiga till något politiskt brott eller kriminalitet”; allt detta utomordentligt men ytterst ofullständigt vad gäller Trons verklighet och dess mål och avsikter. Trots detta är människor beredda att höra om Tron, och tillfället måste tas. Ihärdigt måste större ansträngningar göras - på alla samhällets nivåer - med Bahá’u’lláhs uppenbarelses sanna natur såsom det enda hoppet för förverkligandet av tanken om världsfred och dess enande. Samtidigt med ett sådant program måste det ske oförtröttliga, energiska strävanden i undervisningsarbetet så att vi kan bli sedda som ett växande samfund, med vännernas universella fasthållande vid Bahá’í lagarna i deras personliga liv kommer att tillförsäkra helheten av, och uppväcka en önskan att delta i Bahá’í sättet att leva. Genom alla dessa medel kommer den allmänna uppfattningen om Tron att gradvis men kontinuerligt närmare dess sanna karaktär.
Den svallande ivern över hela Bahá’í världen att utforska den nya dimensionen om social och ekonomisk utveckling både värmer hjärtat och verkar upplyftande för alla våra förhoppningar. Denna energi inom Samfundet, noggrant och vist vägledd, kommer otvivelaktigt att föra med sig en ny tidsperiod av konsolidering och utvidgning, som i sin tur kommer att dra till sig ytterligare allmän uppmärksamhet i Bahá’í världssamfundet kommer att vara påverkade av varandra och ömsesidigt framdrivande.
Ett första villkor i den noggranna och visa ledningen är uppnåendet av seger i Sjuårsplanen, och genom att ge stor uppmärksamhet till de Lokala Rådens utveckling och stärkande. Stora ansträngningar måste göras för att uppmuntra dem att utföra sina främsta plikter att träffas regelbundet, hålla Nittondedagsfester och uppmärksamma Helgdagarna, organisera barnklasser, uppmuntra varann att be i familjen, genomföra utvidgade undervisningsprojekt, administrera Bahá’í fonden och oavbrutet uppmuntra och leda sina samfund i alla Bahá’í aktiviteter. Jämlikhet mellan män och kvinnor är för närvarande inte allmänt tillämpad. I de områden där traditionell ojämlikhet fortfarande hindrar dess framväxt måste vi gå i spetsen för att tillämpa denna Bahá’í princip. Bahá’í kvinnor och flickor måste uppmuntras att delta i sina samhällens sociala andliga och administrativa aktiviteter. Bahá’í tjänandet i livets armés första led, måste uppmuntras, även medan de utrustar sig för ett framtida tjänande, att tänka ut och genomföra sina egna undervisningsplaner bland sina samtida.
Nu, när vi går in i den slutliga tvåårsfasen av Sjuårsplanen, gläder vi oss åt de ytterligare nio Nationella Andliga Råd; 3 i Afrika, 3 i Amerika, två i Asien, ett i Europa vilket totalt innebär 143 Nationella råd. Fem till kommer att ha bildats från Ridván 1985. De är Ciskei, Mali och Mozambique i Afrika och Cook Öarna och Västra Carolineröarna i Australasien. Sålunda kommer Planen att avslutas med minst 148 Nationella Andliga Råd. Vid den tiden måste planer godkännas för avslutandet av bågen runt Monumentträdgårdarna på Karmelberget, inklusive säte och utformning av de tre återstående byggnaderna som skall byggas runt denna båge.
Det finns inget tvivel att Sakens framåtskridande från denna tid räknat kommer att kännetecknas av ett all närmare samband med verksamheten, aktiviteter, institutioner och ledande individer i icke-Bahá’í världen. Vi kommer att uppnå större inflytande i FN, bli bättre kända i regeringars debatter, bekant för massmedia, ett ämne som intresserar akademiker, och oundvikligen väcka misslyckade etablissemangs avund. Vår förberedelse för och svar på denna situation måste vara en fortsatt fördjupning i vår Tro, ett osvikligt fasthållande till dess principer och avhållande från partipolitik och frihet från fördomar och framförallt en ökande förståelse av dess grundliggande sanning och samband med den moderna världen.
Bifogat till detta Ridvánbudskap är ett upprop till 298 pionjärer att bosätta sig i 79 nationella samfund, och specifika budskap adresserade till vart och ett av de 143 nationella samfunden. De är frukter av Universella Rättvisans Hus och Internationella Undervisningscentrats intensiva studier och rådplägning, och målen som skall vinnas och de angelägenheter som skall eftersträvas av varje nationellt samfund så att Ridván 1986 kan bevittna denna högst betydelsefulla Plans fullbordande i den underbar seger. Den kommer att ha färdats genom en period av oanad världsförvirring, och bära vittnesbörd om vitaliteten, det oemotståndliga framträdandet och socialt kreativa kraften i Guds Sak, vilket står i skarp kontrast till den accelererande nedgången i lycka för majoriteten av mänskligheten.
Älskade vänner, gåvorna och skyddet med vilka den Välsignade Skönheten när (¿?¿?) och beskyddar sin nya Världsordnings späda organism genom denna våldsamma övergångsperiod med så många prövningar, ger överväldigande övertygelse om kommande segrar om vi endast följer Hans väglednings stig. Han belönar våra ödmjuka framsteg för Saken utan också visshet och lycka till våra hjärtan, så att vi sannerligen kan se på våra grannar med ljusa och vänliga anleten, säkra på att vårt tjänande nu kommer att resultera i den lyckliga framtiden som våra efterkommande skall få ärva, och prisa Bahá’u’lláh, Fredens Furste, Mänsklighetens Förlossare.
När vi nu kommer in i Sjuårsplanens sista år måste en förvissning om seger och en växande känsla av en ny fas (nånting mellan) början i Trons fortsatta utveckling väcka känslor av tacksamhet och ivrig förväntan i varje Bahá’ís hjärta. Seger i planen är nu inom synhåll och vid dess fullbordan kommer kanske sammanräkningen av framgångarna att förvåna oss alla. Men det stora, det historiska kännetecknet för denna tid är Trons framträdande från obemärkthet, gynnad genom det ståndaktiga hjältemod som visas av det berömda, det outtröttliga, kärt älskade Bahá’í samfundet i Bahá’u’lláhs och Bábs födelseland.
Denna dramatiska förändring i Guds Tros ställning, som sker vid en så kaotisk tidpunkt i världshistorien, när statsmän och ledare och mänskliga institutioners förvaltare bevittnar, med ökande förtvivlan, bankrutt och total ineffektivitet i sina största ansträngningar att få kaoset att avstanna, tvingar på oss Bahá’íer plikten att på nytt betänka och fundera djupt över den älskade Beskyddarens uttalande om “principen om mänsklighetens enhet - medelpunkten runt vilken alla Bahá’u’lláhs läror kretsar… förutsätter en organisk förändring i vårt nuvarande samhälles struktur, en sådan förändring som världen ännu inte erfarit.”
Antydningar i icke-Bahá’í världen, med en snabbt växande insikt att mänskligheten onekligen är på väg in i en ny fas av sin utveckling, ger oss oanade möjligheter att visa att Bahá’í världssamfundet “inte bara är kärnan utan även själva mönstret” i det världssamhälle, som det är Bahá’u’lláhs syfte att grunda och mot vilket en plågad mänsklighet ändå, på det stora hela, strövar.
Tiden har kommit för Bahá’í samfundet att blanda sig i aktiviteterna i samhället omkring, utan att, för den skull, på minsta sätt stödja någon av världens döende och splittrande uppfattningar, eller minska sina direkta undervisningsansträngningar, utan snarare, genom att umgås, utöva sitt inflytande mot enighet, påvisa sin förmåga att klara ut olikheter genom konsultation, än genom konfrontation, våld eller söndring, och förkunna sin tro på det Gudomliga syftet med människans existens.
Bahá’í ungdomar drar fördel av FN:s utnämning av 1985 såsom Ungdomsåret, för att påbörja sin egen kampanj i aktiv samverkan med andra ungdomsgrupper, dela med sig av Bahá’í idealen och vision om vad de vill göra med världen. Bahá’í samfundet kommer att vara starkt representerat vid höjdpunkten av händelser under FN:s kvinnoårtioende samma år. 1986 har fått namnet Fredsåret och Tron kommer att vara allt annat än tyst eller obemärkt detta ämne. Redan nu gör Universella Rättvisans Hus planer för att kunna presentera Bahá’í uppfattningar om fred till världen regeringar och ledare, och, genom Bahá’í världssamfundet, till dess nationella och lokala myndigheter och till alla delar av det mångskiftande världssamhället. Men det är i de lokala Bahá’í samfunden som den mest vidsträckta presentationen av Tron kan ske. Det är här, som Bahá’u’lláhs kraft att organisera mänskliga angelägenheter, på en grund av andlig enighet, kan bli mest uppenbar. Varje Lokala Andliga Råd, som enigt strävar efter att växa i mognad och effektivitet och uppmuntrar sitt samfund att uppfylla sin uppgift, som en grundsten i Bahá’u’lláhs världsordning, kan räkna med en växande våg av intresse för och slutligt erkännande av Guds Sak såsom mänsklighetens enda hopp.
Det är sådana övervägande som dessa, som nu upptar Universella Rättvisans Hus intensiva uppmärksamhet. De specifika tillämpande av dem kommer att utgöra en stor del av nästa Plan som kommer att följa direkt efter fullföljandet av den nuvarande planen och kommer att räcka de nästkommande sex åren. Genom att vinna Sjuårsplanen, genom att stärka och fördjupa vår förståelse av Bahá’u’lláhs Uppenbarelses, syfte, kommer vi att förbereda oss att spela vår roll genom att få till stånd den förändring av mänskligt liv på denna planet, som måste ske innan den blir värdig att ta emot Guds eget Konungarikes gåvor och välsignelser.
Den Gudomliga Vårtiden närmar sig skyndsamt och alla jordens atomer svarar på Bahá’u’lláhs Uppenbarelses vibrerande påverkan. Tecknen på detta nya liv är tydligt skönjbara i utvecklingen av Guds Sak. Då vi begrundar, hur flyktigt det än må vara, det framväxande mönstret av dess utveckling, kan vi blott erkänna, med förundran och tacksamhet, den oemotståndliga kraft som hör till den Allsmäktiga Hand som styr dess öden.
Detta förlopp har tilltagit anmärkningsvärt i hastighet under Sjuårsplanen, vilket bekräftas genom åstadkommandet av många betydande föresatser i hela Bahá’í världen och väsentliga framsteg i själva Sakens hjärtpunkt. Återställandet och för pilgrimsfärd öppnandet av södra flygeln av ‘Abdu’lláh Páshás hus; färdigställandet och besättandet av sätet för Universella Rättvisans Hus; godkännandet av detaljerade planer för de återstående byggnaderna omkring Båglinjen; utökandet av Internationella Undervisningscentrets och de Kontinentala Rådgivarnämndernas medlemsantal och ansvarsområden; inrättandet av kontor för social och ekonomisk utveckling samt kontor för allmän information; invigningen av Modertemplet för Stilla Havet, och dramatiska framgångar i uppförandet av Indiens Tempel; utökandet av undervisningsarbetet över hela världen, medförande tjugotre nya Nationella Andliga Råd, nästan 8 000 nya Lokala Andliga Råd, öppnandet av mer än 16 000 nya platser och införlivade i Bahá’í samfundet av 300 nya folkstammar; utgivningen av 2 196 publikationer, av vilka 898 är upplagor ur de Heliga Skrifterna samt berikandet av Bahá’í litteratur genom framställningar på 114 språk; påbörjandet av 737 nya sociala och ekonomiska utvecklingsprojekt; tillökningen av tre radiostationer, med ytterligare tre som inom kort skall öppnas - dessa utmärker sig som framstående bedrifter i en Plan som kommer att bli ihågkommen såsom markerande slutsigillet av den tredje epoken i den Danande Tidsåldern.
Öppnandet av den Planen sammanföll med förnyad utgjutelse av omänsklig förföljelse av det iranska Bahá’í samfundet, ett överlagt bemödande att utplåna Guds Sak från sitt födelseland. De persiska vännernas hjältemodiga ståndaktighet har varit huvudorsaken till en enorm internationell uppmärksamhet som riktats mot Saken, slutligen förande den på dagordningen för Förenta Nationernas generalförsamling, och har, jämte världsvid publicitet i all media, åstadkommit dess framträdande ur den obemärkthet som kännetecknade och beskyddade det första stadiet av dess liv. Detta dramatiska förlopp bjöd Universella Rättvisans Hus att tillställa ett uttalande om fred till världens folk samt sörja för dess överlämnande statsöverhuvud och ledande styresmän i allmänhet.
Motsvarande dessa framträdande händelser har en enastående utveckling av organisk tillväxt i mognaden av Sakens institutioner ägt rum. Utvecklandet av förmåga och ansvar från deras sida och överlåtandet på dem av allt större självstyre har befrämjats av uppmuntran tack vare allt närmare samverkan mellan den Administrativa Ordningens tvillingarmar. Detta förlopp tar nu ett stort kliv framåt då de Nationella Andliga Råden och rådgivarna sinsemellan rådpläger för att, för första gången, utarbeta de nationella målen i en internationell undervisningsplan. Gemensamt skall de genomföra dem; gemensamt skall de fullgöra världsmålen i Sexårsplanen så som de är tillämpliga i varje land. Detta betydelsefulla framsteg är en värdig inledning på den fjärde epoken allt eftersom nationella samfund växer i styrka och inflytande och är förmögna att i sina egna länder utstråla andan av kärlek och samhällelig enighet vilken är hallstämpeln för Guds Sak.
Målen som skall uppfyllas i Världscentret omfattar utgivning av en rikligt annoterad engelsk översättning av Kitáb-i-Aqdas och besläktade skrifter, skolning av Bahá’í världen rörande lagen om Huquq’u’lláh, fullföljande av planer för uppförandet av de återstående byggnaderna vid Båglinjen, och utvidgandet av förutsättningarna för Trons internationella relationer. Huvudmålen för världen i Planen har redan skickats till Nationella Andliga Råd och Kontinentala Rådgivarnämnder för deras inbördes rådplägning och tillämpning.
Kära vänner, allteftersom världen genomgår sin mörkaste timme före gryningen, skiner Guds Sak allt klarare under det att den drar framåt mot den strålande dagbräckning då det Gudomliga Baneret kommer att vecklas ut och Paradisets Näktergal sjunga sin melodi.
Igångsättandet av Sexårsplanen vid Ridván 1986 sammanföll med öppnandet av en ny epok - den fjärde - i det organiska utvecklandet av vår Tros Formativa Era. De administrativa institutionerna i denna Guds växande Sak har redan börjat visa tecken på en ökande mognad, medan de samtidigt trätt ut ur sina tidiga dagars beskyddande obemärkthet in på en större arena av offentlig uppmärksamhet. Dessa tvillingprocesser utmärkte sig genom en utveckling med långtgående konsekvenser för det interna livet i Bahá’í samfundet och genom en yttre aktivitet av en storlek utan motstycke i hela dess historia.
Den förra var ett överlåtande av ansvar genom vilket alla nationella samfund genom sina Nationella Andliga Råd i rådplägning med Rådgivarna, de Lokala Andliga Råden och huvuddelen av de troende, för första gången ombads formulera sina egna mål som de skulle uppnå under den nya Planen. Denna förväntan på visad mognad som utmanade de nationella samfunden, harmoniserar med dess egen formulering av de nationella planer som inkom till Världscentret för samordning till en världsomspännande Sexårsplan.
Den senare var ett tillfälle då hela Bahá’í världssamfundet reste sig som en man för att distribuera uttalandet “Löftet om Världsfred”, utgivet i oktober 1985 till världens folk. Statsöverhuvuden, ett stort antal medlemmar i nationella regeringar, diplomater, lärare, fackföreningsledare, religiösa ledare, framstående medlemmar inom domarkåren, polisväsendet, representanter för juridiska, medicinska och andra yrken, representanter för lokala myndigheter, klubbar och föreningar och tusentals individer har fått uttalandet. Det uppskattas att mer än en miljon kopior, på cirka 70 språk, hittills har distribuerats. Enbart dessa två aktiviteter har i hög grad förstärkt Bahá’í världssamfundets växande kraft och mognad och givit det en mer definierad och lätt igenkännbar offentlig profil.
Andra faktorer har i hög grad bidragit till Trons snabba intåg på världsscenen. Det verkar sannerligen som om varje aktivitet som den vitt utspridda Livets Armé nu gör observeras eller kommenteras av någon grupp bland allmänheten från Förenta Nationernas Generalförsamling till små till och med avlägset belägna lokala samfund.
Ståndaktigheten hos de svårt prövade persiska vännerna fortsätter att vara den drivande kraften bakom den världsvida uppmärksamhet som allt mer ägnas Tron. Medan de brutala avrättningarna av heroiska martyrer nu sker mindre ofta, fortsätter plågandet och berövandet, ärekränkningen och plundrandet av det sedan länge förföljda samfundet - mer än 200 är fortfarande i fängelse - vilket ger det Internationella Bahá’í samfundets representanter vid Förenta Nationerna solida skäl för starka och ihållande vädjanden, vilket har gjort själva Generalförsamlingen uppmärksam på problemet och resulterat i framställningar till den iranska regeringen å de försvarslösa Bahá’íernas vägnar av Komissionen för de mänskliga rättigheterna och av många mäktiga nationer inklusive olika regeringar som utgör en Europeiska gemenskapen.
Allt detta har hållit vår älskade Tro under internationell observation och skapat ett intresse som ökat inte endast genom utdelandet av Fredsbudskapet utan också genom de snabbt ökande aktiviteterna på de ekonomiska och sociala utvecklingens område, alltifrån inviga och driva radiostationer - av vilka det nu finns sju som sänder - till skolor, analfabetiseringsprogram, jordbruksprogram och en mängd små, men värdefulla, åtagande på bynivå i många delar av världen.
Nationella Bahá’í samfund har organiserat och framgångsrikt genomfört interreligiösa konferenser, fredsseminarier, symposier om rasism och andra områden, där vi har speciella bidrag att ge, som ofta fått omfattande publicitet och väckt intresse från ledare på hög nivå i samhället.
Till denna snabba, knoppande förening med våra medmänniskor i Bahá’í aktiviteter, ska läggas en iögonfallande och storslagen prestation, nämligen fullbordandet och invigningen av det underbara Bahá’í templet i New Delhi som under de första 30 dagarna från dess invigning till Guds ära mottog mer än 120 000 besökare. Denna symbol av renhet förkunnar Guds och Hans Budbärares Enhet i detta land med myriader olika religiösa uppfattningar som på ett passande sätt markerar den makt och majestät med vilka dessa betydelsefulla dagar i Guds Heliga Saks liv har förlänats.
Scenen står nu iordninggjord för Guds Saks universella, snabba och massiva tillväxt. Den omedelbara och grundläggande utmaningen är eftersträvandet av Sexårsplanens mål, vars preliminära stadier redan har påbörjats. Det allt viktigare undervisningsarbetet måste få en fantasirik, ihärdig och uppoffrande fortsättning, för att därigenom tillförsäkra anslutandet av allt större antal som kommer att ge energi, resurser och den andliga kraft som skall göra den älskade Saken i stånd att på ett värdigt sätt spela sin roll i försonandet av mänskligheten. För att förstärka denna process har Planens internationella mål antagits, vilka förutsätter antagandet av många hundra hjälpprojekt i samarbete mellan olika råd, ombildandet av Nationella Andliga Rådet i Zaire 1987 och bildandet under Planens gång av nya Nationella Andliga Råd av vilka de i Angola, Guinea, Guinea-Bissau och Macao har redan godkänts. Under det första året av Sexårsplanen har 338 pionjärer, vägledda av de behov som uttalats i tidigare planer stått upp och bosatt sig i 119 länder. En ny vädjan som förbereds nu kommer snart att få sina detaljer tillkännagivna. Det är nu nödvändigt att stödja och underlätta igångsättandet av hjälpprojekt för Bahá’í ungdomar i världens utvecklingsländer. Nationella Andliga Råd ombeds att, i rådplägning med varandra och med hjälp av de Kontinentala Rådgivarnämnderna, arrangera de västa sätten att försäkra sig om effektiv hjälp till de som svarar på detta upprop.
Förberedelser för det Heliga Året 1992, när 100 årsjubiléet av den Välsignade Skönhetens bortgång och inledandet av Förbundet kommer att högtidlighållas, har redan påbörjats. Det är då passande att Bahá’u’lláhs Förbund, som länkar samman det förflutna och framtiden med de framåtskridande stadierna mot fullbordandet av Guds uråldriga Löfte, bör vara det huvudsakliga temat för Sexårsplanen. Koncentrationen på detta tema kommer att göra det möjligt för oss alla att erhålla en djupare förståelse av betydelsen och syftet med Hans Uppenbarelse - “En Uppenbarelse”, med Beskyddarens ord, “hälsad såsom löftet och tidigare åldrars och seklers fulländade stolthet, som varit alla religionsordningars slutmål inom Adams cykel, och inledande en tid av åtminstone 1 000 års varaktighet och en cykel förutbestämd att vara inte mindre än 5 000 århundraden, som utmärker slutet på den Profetiska Tidsåldern och början på den Fullbordande Tidsåldern, likaledes oöverträffad under dess Författares verksamhetstid och Hans Budskaps växtkraft och storslagenhet…”. Frågorna en sådan koncentrerad studie bör besvara kommer otvivelaktligen att inkludera innebörden av Bahá’í Förbundet, dess ursprung och vad vår attityd gentemot det bör vara.
Alltid närvarande i vår kontemplation inför dessa djupa frågor är ‘Abdu’l-Bahás magnetiska gestalt, Förbundets Centrum, Guds Mysterium, det fullkomliga Exemplet, vars ofelbara tolkning av de heliga Texterna och lysande exemplen av deras tillämpbarhet på personligt uppträdande kastade ljus över den livsstil som vi ihärdigt måste sträva efter att leva efter. Under Sexårsplanens gång kommer 75 årsjubiléet av Hans besök i Väst att högtidlighållas med passande högtidligheter och proklamationsaktiviteter. Samtidigt kommer 50 årsjubiléet av den första Sjuårsplanen i Amerika, igångsatt 1937 på Shoghi Effendis uppmaning och vilken, när det systematiska verkställandet av ‘Abdu’l-Bahás storartade modell för planetens andliga erövring påbörjades, markerade början av den Gudomliga Planens första epok.
Stora och underbara uppgifter utmanar oss som aldrig förr. De begär lika stora och underbara offer, helganden och odelad hängivenhet från var och en av oss. För närvarande är den Internationella Bahá’í fonden fullständigt otillräcklig för att stödja den oerhörda utveckling som nu krävs i alla otaliga aktiviteter i Bahá’í världssamfundet. Redogörelsen av Sjuårsplanen som just färdigställts, vittnar om vår förmåga att möta Sakens växande krav. De älskade vännernas heroism i Iran, det ivriga svaret från 3 694 hängivna pionjärer till den appell som framställdes för detta nödvändiga tjänande, den oavbrutna aktiviteten hos lärare, administratörer, lokala samfund och enskilda troende i hela den embryoniska världsordningens organism, har givit denna växande Livets Armé ny styrka och kapacitet. Då vi går med stormsteg in i framtiden kan vi vara fullt övertygade om Hans alltid närvarande nådegåva och våra ansträngningars slutgiltiga seger att etablera Hans Konungarike i denna oroande värld.
Vid denna lysande och festliga högtid hälsar vi Er alla i en anda av förnyat hopp.
En silverkant lyser nu upp horisonten på den mörka bild som fördunklat större delen av detta sekel. Den kan utskiljas i de nya tendenser som driver fram de sociala processer som är i verksamhet världen över, vilka blir synliga genom en ökande inriktning mot fred. Vad gäller Guds Tro, är det styrkan hos Bahá’u’lláhs ordning som växer i takt med att dess banér höjs till allt storslagnare höjder. Detta är en styrka som attraherar. Massmedia ger ökande uppmärksamhet till Bahá’í samfundet, författare erkänner dess existens i ett ökande antal artiklar, böcker och uppslagsverk, bland vilket ett av de mest respekterade nyligen placerade Tron som den mest spridda religion efter kristendomen. Det blir allt mer uppenbart att regeringar, myndigheter, framstående personer och humanitära organisationer visat ett anmärkningsvärt intresse för detta samfund. Det är inte endast samfundets lagar och principer, organisation och levnadssätt som är föremål för undersökning, utan man söker också dess råd och aktiva hjälp för att lindra sociala problem och arbeta med humanitär verksamhet.
En spännande konsekvens av dess utvecklingstendenser som på så sätt föreas är framträdandet av ett nytt paradigm (¿?¿?) av möjligheter för ytterligare tillväxt och konsolidering av vårt världsomspännande samfund. Nya möjligheter att undervisa om Tron har öppnat sig på alla nivåer i samhället. Detta har bekräftats av de inledande resultaten av nya undervisningsalternativ som tagits på ett antal platser, allteftersom fler och fler nationella samfund bevittnar en början till anslutning av skaror, vilket utlovats av den älskade Mästaren och vilket Shoghi Effendi sade skulle leda fram till massomvändelse. De omedelbara möjligheter som erbjuds av denna situation som Försynen gett oss gör att vi förväntar oss en expansion av det Största Namnets samfund, av en storleksordning som inte tidigare erfarits, verkligen är nära förestående.
Den gnista som tände det ökande intresset för Bahá’u’lláhs Sak var den hjältemodiga styrka och tålamod som de älskade vännerna i Iran visat, vilket drev det internationella Bahá’í samfundet att genomföra ett ståndaktigt, noggrant instrumenterat program för att vädja till världens samvete. Detta stora företag, som innefattade hela samfundets enade handlande genom dess Administrativa ordning, följdes av lika kraftfulla och synliga aktiviteter av detta samfund på andra verksamhetsområden, för vilket har redogjorts separat. Icke desto mindre känner vi oss uppmanade att nämna att en viktig följd av denna omfattande ansträngning är vårt erkännande av att ett nytt stadium i Trons utåtriktade angelägenheter, som karakteriserades av ett påtagligt mognande hos de Nationella Andliga Råden i deras växande relationer till regeringar och andra organisationer och med allmänheten över huvud taget.
Detta erkännande ledde till att ett möte organiserades i Tyskland i november mellan representanter för Bahá’í samfundets utåtriktade angelägenheter på nationell nivå från Europa och Nordamerika och ledande representanter från det Internationella Bahá’í samfundets kontor, med syftet att uppnå större samarbete i deras arbete. Detta var ett förberedande steg mot samlandet av fler och fler Nationella Andliga Råd i ett harmoniskt fungerande internationellt nätverk med förmåga att genomföra globala uppgifter på detta snabbt växande fält. Besläktad med denna utveckling var den viktiga seger för Tron som vanns då den gavs internationellt erkännande genom dess formella accepterande som medlem i Nätverket för naturskydd och religion i oktober av den berömda Världsnaturfonden.
Vid en av de mörkaste perioderna i den utdragna förföljelsen av de högt älskade, beslutsamt ståndaktiga vännerna i Iran tröstade Shoghi Effendi dem i ett brev med häpnadsväckande insikt. “Det är utgjutandet av de persiska martyrernas heliga blod ” skrev han, “som i denna lysande tidsålder, denna strålande, denna juvelbeströdda Bahá’í tidsålder, kommer att förändra jordens anlete till den högsta himmel, och, som det uppenbarats i Skrifterna, ska resa upp mänsklighetens enhets tabernakel i världens hjärta, uppenbara för människornas ögon den verkliga beskaffenheten hos den mänskliga rasens enhet, etablera den Allra Största Freden, göra detta lägre rike till en spegel för Abhá-Paradiset, och fastslå utom allt tvivel för all jordens folk sanningen i versen, ‘…den dag då Jorden skall förvandlas till en annan Jord.’” Betraktelser som dessa, som kan åberopas sådana underbara framtida följder av det fruktansvärda lidande som våra iranska vänner är underkastade, kastar ljus över möjligheten, och utmaningen som möter oss alla i detta kritiska ögonblick av Trons öde.
De stora projekt som redan satts igång måste föras till sin fullbordan. Terrasserna under och över Bábs gravhelgedom och Cirkelbågen på Karmelberget måste fullbordas, för att därmed uppfylla den lysande visionen av Guds Heliga Bergs blomning. Den andra världskongressen måste hållas i Förbundets Stad för att högtidlighålla hundraårsminnet av inledandet av detta Förbund. Det framåtskridande arbetet med att översätta och kommentera Kitáb-i-Aqdas, den Heligaste Boken, måste avslutas så att resultatet kan publiceras. Det intresse som visats av vännerna för Lagen om Huquq’u’lláh måste odlas. Pionjärerna och de resande undervisarna måste gå vidare Trons kostnader måste täckas. Alla målen i Sexårsplanen måste uppnås.
Men det viktigaste syftet med Bahá’í aktivitet är undervisning. Allt som gjorts eller kommer att göras cirklar runt denna centrala aktivitet, “grundens viktigaste hörnsten”, på vilken all framgång för Tron vilar. Den nuvarande utmaningen manar till undervisning i en skala och av en kvalitet, mångsidighet och intensitet som överträffar all nuvarande ansträngningar. Tiden är inne, om inte tillfället skall förloras i de hastigt svängande känslolägens hos en frenetisk värld. Låt inte den föreställningen råda att den egna vinningen är den viktigaste drivkraften som väcker denna känsla av nödvändig. Det finns en överväldigande anledning: det är det beklagansvärda tillståndet hos människomassorna, lidande och förvirrade, hungrande efter rättfärdighet, men “berövade förmågan att se Gud med sina egna ögon eller höra Hans Melodi med sina egna öron”. De måste få föda. Vi måste återupprätta visioner där hoppet gått förlorat, vi måste bygga upp förtroende där tvivel och förvirring nu är förhärskande. I dessa och andra avseenden är “Löftet om Världsfred” ämnad att öppna vägen. Nu när själva överlämnandet av denna skrift till ledare för nationella regeringar i realiteten har avslutats måste dess innehåll ges med alla tillgängliga medel till människor överallt från alla samhällsskikt. Detta är en nödvändig del av undervisningsarbetet i vår tid och måste utföras med oförminskad styrka.
Undervisning är andens föda. Det ger liv till ouppvaknade själar och uppreser den nya himlen och den nya jorden. Den höjer den förenade världens banér, den tillförsäkrar seger för Förbundet och den som ger sitt liv till den himmelska glädjen att uppnå sin Herres behag.
Varje enskild troende - man kvinna, ungdom och barn - kallas till detta handlingens fält, ty det är på initiativet, den fasta viljan hos individen att undervisa och tjäna som framgången för hela samfundet beror. Väl grundad i Bahá’u’lláhs mäktiga Förbund, stärkta av daglig bön och läsandet av det Heliga ordet, stärkta av oupphörlig strävan att nå fram till en djupare förståelse av de Gudomliga lärorna, upplysts av en ständig strävan att sätta dessa läror i samband med aktuella frågor, styrkta av iakttagandet av Hans underbara Världsordnings lagar och principer, kan varje individ uppnå ett ökande mått av framgång i undervisningen. Kort sagt, Trons slutliga seger försäkras genom en “en sak och endast en sak” som så skarpt betonas av Shoghi Effendi, nämligen “den utsträckning i vilken våra inre liv och privata karaktärsfasthet återspeglar i sina mångfaldiga aspekter strålglansen av de eviga principer som proklamerats av Bahá’u’lláh.”
Älskade vänner - ni som tilltalats av den Mest älskade, den Välsignade skönheten som “skapelsens ögonsten” som “de stilla framflytande vatten av vilka varje människas liv beror” - vi manar er med största allvar från det innersta av vår övertygelse att inse att tiden nu är mogen att lägga åt sidan varje mindre angelägenhet och att rikta er energi mot att undervisa om Hans Sak - att proklamera, expandera och konsolidera den. Ni kan närma er uppgiften i full förtröstan på att detta öppna fält av framgång som nu utbreder sig framför er kommer från den “Gudafödda styrka” som “vibrerar i varje skapat tings innersta” och vilken verkar som ett tveeggat svärd, som inför våra ögon å ena sidan klyver sönder de uråldriga band som i århundraden har hållit samman de civiliserade samhällets väv och å andra löser de band som ännu hindrar Bahá’u’lláhs späda och ännu inte befriade Tro.
Hys ingen rädsla eller tvivel. Förbundets kraft kommer att hjälpa er och styrka er och avlägsna varje hinder från er stig. “Han kommer i sanning att hjälpa var och en som hjälper Honom och minnas var och en som minns Honom.”
Ni har vårt bindande löfte om ivriga och ständiga böner för er alla.
Den andliga strömning som utövade sådana galvaniserande effekter vid det Internationella Bahá’í konventet föregående Ridván, har svept genom hela världssamfundet, uppväckt dess medlemmar i både öst och väst till sådana bedrifter och insatser i undervisningsarbetet som aldrig tidigare erfarits under ett enda år. Den höga nivån av anslutningar i sig själv bekräftar detta, eftersom nästan en halv miljon nya troende redan har rapporterats. Namn på så vitt skilda som Indien och Liberia, Bolivia och Bangladesh, Taiwan och Peru, Filippinerna och Haiti träder i förgrunden när vi betraktar de samlade bevisen på det inträde i skaror som efterlystes i vårt budskap för ett år sedan. Dessa bevis är hoppingivande tecken på att en än större acceleration väntar i vilken alla nationella samfund, oavsett läget för deras nuvarande undervisningsansträngningar, till slut kommer att dras med i.
Vi ser tillbaka med känslor av ödmjuk tacksamhet och ökade förväntningar på den häpnadsväckande utveckling som ägt rum under en så kort tidsrymd. Ett sådant framsteg har varit godkännandet av de förslag på utformning av terrasserna till Bábs helgedom som utarbetats av Faríburz Sahbá, vilket inleder ett nytt skede i förverkligandet av Mästarens och Beskyddarens vision för den väg längs vilken konungarna och de styrande skall gå uppför Karmelbergets sluttning för att betyga sin vördnad vid Bahá’u’lláhs martyrdödade Föregångares vilorum. Andra framsteg inbegriper: Godkännande av de centrala myndigheterna i Moskva till ansökan från ett antal Bahá’íer i Ishqábád om att få återupprätta stadens Lokala Andliga Råd; de inledande stegen mot öppnandet av ett Bahá’í informationscentrum i Budapest, Trons första kontor av detta slag i östblocket; etablerandet av en gren av det Internationella Bahá’í samfundet för offentlig information i Hong Kong, i väntan på den tid då Tron kan proklameras på det kinesiska fastlandet.
Iögonfallande bland dessa framsteg har också det lyckosamma delarrangemanget av det Internationella Bahá’í samfundet av “Arts for Nature” programmet i London varit, vilket hållits för att gynna Världsnaturfondens (WWF) arbete; undertecknandet av en överenskommelse i Genève om att etablera regelrätta arbetsförbindelser mellan Världshälsoorganisationen (WHO) och det Internationella Bahá’í samfundet; det officiella godkännandet av en Bahá’í läroplan för allmänna skolor i New South Wales, Australien; den strida strömmen av besökare till templet i New Delhi, som svällt ut till omkring fyra miljoner sedan byggnaden invigdes i december 1986, inberäknat ett ovanligt stort antal högre regeringstjänstemän och andra prominenta personer från många länder, bland dem Kina, Sovjetunionen och andra länder i östblocket. Dessa, tillsammans med otaliga andra höjdpunkter detta enda år sammansmälter med den heltäckande listan av presentationer som hittills åstadkommits i Sexårsplanen och framvisar en dynamisk bild av accelererande aktivitet över hela Bahá’í världen.
Inget omnämnande av en sådan underbar utveckling kan låta bli att erkänna såväl den andliga som den samhälleliga betydelsen av den våg av förföljelse som varat i ett decennium och som drabbat våra iranska systrar och bröder med ett sådant övermått av grymhet. Endast i framtiden kommer den fullständiga betydelsen av deras offer att bli känd, men vi kan klart urskilja dess inflytande i den utomordentligt stora framgången när det gäller proklamerandet av Tron och etablerandet av goda relationer världen över. Det är därför med djup tacksamhet och glädje som vi offentliggör att den större delen av Bahá’í fångarna i Iran nu frigivits. Medan vi gläder oss, kan vi, emellertid, ändå inte glömma att den fullständiga frigörelsen av de iranska Bahá’íerna och tillförsäkrandet av dess medlemmars rättigheter ännu återstår.
I stundens glädje välkomnar vi varmt de två Nationella Andliga Råd, som bildas denna Ridván, ett i Macao i Sydöstasien, det andra i Guinea Bissau i Västafrika.
Genom den förvirringens skenbild som bringar dagens samhället i oordning, syns ett avlägset skimmer, ännu så svagt, men ändå urskiljbart, av att höjdpunkten sakta, men säkert, närmar sig för de tre parallella processer, som den älskade Beskyddaren förutsåg, nämligen: frambringandet av den Mindre freden, uppförandet av byggnaderna längs Cirkelbågen på berget Karmel och utvecklingen av de Nationella och Lokala Andliga Råden. Under Sexårsplanen i denna den fjärde epoken i den danande tidsåldern, och särskilt under det år som nyss gått till ända, har detta ännu så fjärran skimmer närmat sig. För vem skulle väl ha kunnat föreställa sig, ens vid denna Plans början, de plötsliga förändringar i attityder som förmått politiska ledare på några av de mest plågade platserna på jorden att bryta upp från till synes omedgörliga positioner - förändringar som de senaste månaderna har manat ledarskribenter att fråga: “Håller fred på att bryta ut?”. För varje observatör som är medveten om den gudomliga Källan till sådana händelser är denna utveckling utan tvekan uppmuntrande, även om de exakta omständigheter som åtföljer upprättandet av den Mindre freden inte är kända av oss: även dess exakta tidpunkt är fördold i Guds Stora Plan.
De två andra processerna är direkt beroende av den grad till viken Bahá’u’lláhs anhängare uppfyller sina klart beskrivna plikter. Det finns goda skäl att fatta mod. Har att inte de arkitektoniska förlagorna till de återstående byggnaderna längs Cirkelbågen antagits och de detaljerade konstruktionsplaner som kommer att leda till deras förverkligande som bevittnat den ökande styrkan hos de Nationella och Lokala Andliga Rådens förmåga att göra upp och utföra planer, i sociala institutioner, att svara mot allmänhetens krav på ekonomiska projekt? Styrks inte dessa Råd av de vakna, rådsmedlemmarna och deras assistenter, alla vars knoppande krafter skickligt samordnas av det Internationella Undervisningscentret - en institution vars ökande medlemsantal redan har framvisat ett liv, en vision och en mångsidighet som väcker beundran?
Hur frestande det än må vara att dröja vid de positiva dragen i vår utveckling, är det ändå bättre om vi sporras av dem än att vi ska vilja på våra lagrar. Låt oss därför fortsätta att, utan att låta oss avledas och med full tillförsikt, begagna oss av de storslagna möjligheter som sammansmältningen av dessa pågående processer medger för att förverkliga vår heliga Saks omedelbara intressen. Dessa intressen är utan tvekan definierade i huvudmålen i Sexårsplanen, vars andra hälft vi nu har påbörjat, fullt medvetna om den inte alltför avlägsna ankomsten av det Heliga Året, 1992 1993 och dess betydelsefulla högtidlighållande.
Tillsammans med den hela tiden tilltagande driften av att undervisa, måste vi gå framåt med alla tillgängliga medel med projekt av yttersta vikt. Arbetet fortsätter med förberedelserna för publiceringen på engelska av Kitáb-i-Aqdas, Bahá’í uppenbarelsens Moderbok. Förberedelser måste nu vidtas för en passande åminnelse i det Heliga Landet av hundraårsminnet av Bahá’u’lláhs bortgång. Planerna för världskongressen i New York 1992 måste fortsätta planenligt. Dessutom måste ytterligare systematisk uppmärksamhet ögnas åt det möjliga utplånandet av analfabetismen ur Bahá’í samfundet, en prestation som, mer än allt annat, skulle göra det Heliga Ordet tillgängligt för alla vännerna och på så sätt stärka deras strävanden att leva Bahá’í livet. Likaledes måste bistånd till bemödandena att bevara naturen på sätt som är förenliga med livsrytmen i vårt samfund tillmätas större betydelse i Bahá’í aktiviteterna.
Vad gäller projekten på Karmelberget, har ett projektledningskontor etablerats, och den tekniska staben håller nu på att sättas samman. Geologiska undersökningar vid platserna för de planerade byggnaderna längs Cirkelbågen skall snart påbörjas - ett steg som föregår de första spadtagen som hela Bahá’í världen väntar på. Därför tar vi detta tillfälle i akt att underrätta er om det tvingande behovet av det erforderliga kapitalet, både för att påbörja konstruktionen och för att upprätthålla detta arbete när det väl påbörjats.
Alla dessa behov måste och kommer med säkerhet att tillgodoses genom förnyat hängivet tjänande av varje medveten medlem i Bahás samfund, och särskilt genom personligt engagemang i undervisningsarbetet. Av så grundläggande betydelse är detta arbete för att säkra grunden i alla Bahá’í åtaganden och främja fortgången av inträde i skaror att vi känner oss uppmanade att lägga till ett ord som betoning för ert övervägande. Det är inte nog att utöka medlemsrullorna, hur nödvändigt det än är. Själar måste omvandlas, samfund därigenom konsoliderade, nya livsmönster måste på så sätt uppnås. Förvandlingen är det oundgängliga syftet med Bahá’u’lláhs Sak, men det är beroende av individens vilja och strävanden att uppnå detta i lydnad inför Förbundet. Nödvändigt för utvecklingen av denna livsuppfyllande omdaning är kunskapen om Guds Vilja och Syfte genom regelbundet läsande och studerande av det Heliga Ordet.
Älskade vänner; den inneboende energi som alstrats av detta gångna års framgångar återspeglas inte bara i de möjligheter för en betydande expansion för Saken utan också i en stor förekomst av utmaningar - kritiska, ofrånkomliga och mångsidiga - vilka har samverkat på sätt som ställer krav bortom varje tidigare mått på våra andliga och materiella mittpunkt av Sexårsplanen har vi nått ett historiskt ögonblick som bär förhoppningar och möjligheter i sitt sköte - ett ögonblick vid vilket betydelsefulla utvecklingslinjer i världen riktas in allt närmare mot Guds Saks principer och mål. Den tvingande nödvändigheten för vårt samfund att skynda framåt mot uppfyllandet av denna världsomspännande kallelse är därför kolossal.
Vårt första gensvar måste bli att undervisa - att undervisa oss själva och att undervisa andra - på alla nivåer i samhället, med alla möjliga medel, och utan ytterligare dröjsmål. Den älskade Mästaren sade, i ett manande tal om undervisning, att det “inte är förrän ljuset är tänt som det kan sprida sin lågas klarhet, inte förrän ljuset lyser fram som dess lysande sken kan skingra det omgivande mörkret”. Gå då framåt och bli “tändare av de otända ljusen”.
Vår bestående kärlek, vår outtröttliga uppmuntran, våra ständiga innerliga böner följer er varthän ni än må färdas, vad ni än må göra i tjänandet av vår älskade Herre.
I och med att vi avslutat ett år av betydelsefulla framgångar, står vi nu på tröskeln till det sista decenniet av detta strålande tjugonde århundrade, med våra blickar riktade framåt mot en omedelbar framtid av oerhört stora utmaningar och med bländande utsikter. Den hastighet, med vilken de olika händelserna utspann sig under det gångna året, visar de andliga krafter, som har frigjorts genom ankomsten av Hans revolutionerande uppdrag, accelererar då den hundrade årsdagen för Bahá’u’lláhs bortgång närmar sig. Det är en acceleration som, genom sin plötslighet och sitt stora omvandlande inflytande på det samhälleliga tänkandet och det sätt på vilket den praktiska politiken fungerar har väckt såväl känslor av glädje inför dess omedelbara effekter som av förvirring inför dess sanna betydelse och ödesbestämda resultat och som har manat de förvånade utgivarna av en framstående tidning, i det att de inte kunde hitta någon förklaring, att tillskriva det en “Osynlig hands“ arbete.
För Bahá’u’lláhs efterföljare över hela världen kan det inte finnas några tvivel om att det finns en Gudomlig bakgrund och en klar avsikt med dessa extraordinära händelser. Låt oss därför glädja oss år dessa förunderliga tecken på Guds överflödande nåd. Den höga undervisningsnivån och det stora antalet deklarationer som kunde rapporteras förra Ridván har fortsatt och nya undervisningsfält har öppnats från östra Europa till Kinesiska Sjön. I och med att två av Bahá’u’lláhs Riddare har flyttat in på Sakhalinön under de senaste veckorna, har det sista kvarvarande territoriet som namngivits av Shoghi Effendi i Hans Tioåriga Globala Plan stigit in i Bahá’í samfundet. Det Lokala Andliga Rådet i Ishqábád kunde åter bildas förra året, ett val kunde nyligen hållas i Cluj i Rumänien, det första nya Rådet i “Östblocket”, denna Ridván kommer Lokala Andliga Råd att kunna återskapas och bildas i andra delar av Sovjetunionen och i andra länder i östra Europa - alla dessa framgångar och omedelbara utsikter bekräftar att vi nu kommit fram till en betydelsefull milsten i den fjärde epoken av den Formativa Eran. Den Administrativa Ordningen omfattar nu ett samfund med en större mångfald än någonsin förr. Det var tillkännagivande om att en stödjande tvåårig undervisningsplan ska antas, vilken nu officiellt har påbörjats och till vilken vi ber att ni ägnar omedelbar och aktiv uppmärksamhet.
Hur förbluffande, hur långt gående har inte de aktiviteter varit som drivit fram samfundet till denna etapp av dess utveckling på ett enda kort år! När vi reflekterar över hur stort under som finns i Bahá’u’lláhs bekräftelser, vänder sig våra hjärtan med kärlek och uppskattning till Guds Saks Händer överallt, som, såsom anförare av detta samfund, alltid har hållit upp dess lysande emblem mot tidens mörker. I en oövervinnelig anda håller de fast vid strävandet att fullborda sin Gudagivna uppgift under alla förhållanden och var helst de än må befinna sig, att stimulera, bygga upp och ge råd till dess vitt spridda, snabbt ökande antal medlemmar. När vi nu står inför denna nya situation i Bahá’í världen är det en glädje för oss att få dela med oss av några händelser som är förknippade med Sakens Händer och med utvecklingen i Europa och Asien. Under en förlängd resa till Fjärran östern kunde Amat’u’l-Bahá Rúhíyyih Khánum representera Universella Rättvisans Hus vid bildandet av Macaos Nationella Andliga Råd, hon tillbringade tid med Bahá’u’lláhs Riddare i Mongoliet där senare för första gången en infödd person förklarade sig tro på Bahá’u’lláh och hon har ägnat mycket uppmärksamhet åt vännerna i olika delar av Folkrepubliken Kina, där hennes film “The Green Light Expedition” har visats på TV. Hr. Collins Featherstone har lagt ner mycket energi på att ge ny kraft till de tålmodiga vännerna i det krigshärjade Vietnam. Just i detta ögonblick besöker Hr. Ali Akbar Furútan Sovjetunionen, som han tvingades lämna under förföljelserna mot Tron där. Nu har han återvänt i triumf för att fullgöra en önskan som vår älskade Beskyddare uttryckte till honom för ett sextiotal år sedan.
Inte heller har de medlemmar i det Internationella Undervisningscentrat som är Rådgivare varit långsamma med att svara på de möjligheter att förbättra utvecklingsklimatet, som nu är uppenbart i globens alla områden. Genom den förenade vision om tillväxt och vilken de har kallat de Kontinentala Rådgivarnämnderna och deras kunniga, hårt arbetande och självuppoffrande Hjälprådsmedlemmar, kan vi känna en ny vitalitet i Tron när det gäller dess utbredning och konsolidering över hela världen. De Kontinentala Rådgivarna förtjänar djup tacksamhet från hela Bahá’í samfundet, nu då de närmar sig slutet av sin femårsperiod av tjänande, en period då de utmärkt sig för framstående förtjänster.
På samma sätt som att Samfundet har utvidgat sina förgreningar internt, har det också breddat sina relationer, sitt inflytande och sin vädjan externt på många olika sätt, några förvånansvärt stora till sin vidd och till sina potentiella möjligheter. Ett par exempel på detta kan räcka: Genom det nyligen etablerade Miljökontoret har det Internationella Bahá’í samfundet på sitt eget initiativ och i samarbete med andra miljöorganisationer åter etablerat det årliga möte med Världsskogskontraktet, som grundades år 1945 av den kände Richard St. Barbe Baker. Sedan dess har Miljökontoret inbjudits att delta i viktiga möten, bekostade av sådana internationella organisationer som intresserar sig för miljöfrågor. Det Internationella Bahá’í samfundet har blivit involverade i arbetet med en särskild arbetsgrupp för läs- och skrivkunnighet som står under UNESCOs ledning och man har blivit inbjudna att delta i världskonferensen för utbildning åt alla som hållits i Thailand, där dess representanter blev ombedda att ta på sig olika slags mycket påtagliga och betydelsefulla uppgifter, vilket har givit Bahá’í samfundet en framskjuten ställning i detta sammanhang. Inledande steg har tagits, efter man blivit lite uppmuntrade till detta av en ledande fidjiansk regeringstjänsteman, att öppna ett avdelningskontor i Suva för det Internationella Bahá’í samfundets FN kontor för Stillahavsregionen. Universitetet i Maryland i USA har tillkännagivit sitt beslut att etablera “en Bahá’í professur för världsfred” i sitt centrum för internationell utveckling och konflikthantering, vilket kommer att ge upphov till en avsevärd ökning av studier av Bahá’u’lláhs Sak på akademisk nivå. Nästan samtidigt tillkännagav det Nationella Andliga Rådet i Indien att man har kommit fram till en överenskommelse att upprätta en professur för studier av Bahá’í vid universitetet i Indore.
De fortsatta försöken att göra det möjligt för Bahá’íerna i Iran att få uppleva frihet har kommit in i ett nytt stadium. För första gången har en FN representant officiellt kunnat möta en representant för det fredlösa Bahá’í samfundet på iransk mark. Resultatet har skrivits ner i en rapport till FNs kommission för de mänskliga rättigheterna vid vars senaste möte i Genève en resolution om Iran där Bahá’íerna nämns åter kunde antas. Ett resultat av detta som kommer att ha en vittgående betydelse är att USAs representanthus enhälligt har antagit en resolution, som efterlyser frihet för Irans Bahá’í samfund och som presenterar en möjlig plan för de mått och steg som USAs regering kan ta i denna fråga. En liknande resolution kommer att presenteras för senaten.
I det Heliga landet fick förberedelserna inför genomförandet av byggnadsprojektet på berget Karmel ett definitivt uppsving. På kvällen till Naw Rúz beslöt distriktkommissionen för stadsplanering att, efter känsliga och komplexa förhandlingar, anta den plan som Bahá’ís Världscentrum har presenterat, och detta är orsak till en djupt känd tillfredsställelse. Det banar väg för att man ska kunna ge det slutgiltiga byggnadstillståndet för dessa projekt.
Älskade vänner. Knappt två år skiljer oss nu från avslutandet av Sexårsplanen och inledningen av det Heliga året vid Ridván 1992, den speciella tidpunkt då vi ska stanna upp för att försöka uppfatta den stormiga lista över händelser som kommer att ha fört oss fram till Hundraårsdagen av Bahá’u’lláhs bortgång och då vi, med tillbörlig högtidlighet, ska reflektera över den återlösande avsikten med den allra värdefullaste Varelse som någonsin har tagit ett andetag på denna planet.
Genom att föregripa detta högvattenmärke i Bahá’í historien, har planeringen för två avgörande världshändelser satts igång: En, att organisera en sammankomst i det Heliga landet med en bred och representativ församling av troende från globens alla hörn som kommer att delta i en passande åminnelsehögtid för denna fängslande fullbordan i närheten av den Heligaste Helgedomen. En del i denna åminnelse, symbolisk för det förvandlande och segrande inflytandet av Bahá’u’lláhs frigjorda Ande, kommer att bli när man deponerar ett förvaringskärl under golvet vid entré dörren till Hans Helgedom, som innehåller den upplysta Hedersrullan över Bahá’u’lláhs Riddare, en förteckning som initierades av Shoghi Effendi under hans Tioårsplan över de oförskräckta själar som reste sig upp för att vinna de jungfruliga områden, i sin Herres Namn, som nämndes i Planen. Detta kommer att leda fram till en lämplig avslutning av denna Plan efter nästan fyra årtionden, något som Beskyddaren själv sagt att det skulle göras. De av Bahá’u’lláhs Riddare som fortfarande är i livet kommer att inbjudas för att bevittna denna händelse.
Den andra händelsen kommer att bli Bahá’ís världskongress som ska hållas för att högtidlighålla hundraårsminnet av invigandet av Förbundet, vilket har testamenterats till eftervärlden av Bahá’u’lláh som det säkra sättet att bevara enheten och okränkbarheten i Hans världsomspännande ordning. Den ska sammankallas i november 1992 i New York, den plats som har benämnts Förbundets stad av Honom som är dess utvalda centrum och som förutsåg att “New York kommer att bli en välsignad plats från vilken ska utgå kallelsen till ståndaktighet i Guds Förbund och Testamente till varje del av världen.”
Liknande händelser kommer att kombineras med dessa två viktiga tillfällen på lokal och nationell nivå för att ge utlopp för Bahá’íernas innersta känslor och för att hos allmänheten inskärpa det outgrundliga faktum att Förbundets herre framträtt på jorden och visa vilket syfte och målsättningar Hans ädla uppdrag har varit. Planer är sannerligen under utarbetande för att sprida Hans namnöver globen.
Vännerna måste nu ställa in sig på hur viktigt det är att hålla dessa båda åminnelsedagar. De måste förbereda sig andligt genom bön och studium av Skrifterna för att få en djupare förståelse för Bahá’u’lláhs ställning och syfte och för att kunna förstå den grundläggande betydelsen av Hans mäktiga Förbund. En sådan förberedelse utgör den innersta kärnan i denna deras strävan att åstadkomma en förvandling i sina individuella och kollektiva liv. Låt alla vännerna - varje man, kvinna och ungdom - demonstrera genom sitt inre livs högsta kvalitet och sina personliga egenskaper den förenande andan i deras samröre med varandra, rättrådigheten i deras beteende i relation till allt, och överlägsenheten i deras framgångar, att de tillhör ett verkligt upplyst och exemplariskt samfund, att deras Mest älskade, vars bortgång de kommer att högtidlighålla, inte genomled Sitt liv på jorden förgäves. Låt dessa behov vara normgivande för deras ansträngningar att undervisa om Hans Sak, sigillet för deras hyllning till Konungarnas Konung.
Våra kära och värderade medarbetare: Det är vid en sådan tid av djupgående förväntan för oss som världssamhället befinner sig i en kritisk fas av sin omvandlingsprocess till att nå fram till den egenart som uppenbarats för den av tidens Herre. Guds vindar fortsätter att blåsa besinningslöst och att kullkasta de gamla systemen genom att låta levande kraft läggs till den djupa längtan efter en ny ordning i mänsklighetens angelägenheter som finns i människors hjärtan och som öppnar vägen för hissandet av Bahá’u’lláhs banér i länder det hittills varit utestängt från. Den snabbhet med vilken förändringarna formats ger upphov till förväntningar som inspirerar våra drömmar i det avslutande decenniet av det tjugonde århundradet. Situationen är på samma gång ett lysande järtecken (¿?¿?) som en tungt vägande utmaning.
Det finns en praktfullhet i den djupa strukturförändring av dagens samhälle som uppnåendet av den Mindre freden innebär. Hur hoppfulla tecknen än är, kan vi inte glömma att den mörka färden genom övergångstiden ännu inte till fullo har genomkorsats. Den är fortfarande lång, slipprig och kvalfull. Ty gudlöshet härskar och materialismen är våldsam. Nationalism och rasism gör fortfarande människornas hjärtan trolösa och mänskligheten förblir blind inför de andliga principer som utgör grunden till lösningen av problemet med deras ekonomiska elände. För Bahá’í samfundet utgör denna situation en särskild utmaning, ty tiden håller på att rinna ut och vi har viktiga åtaganden att ta hand om. De mest omedelbara av dessa är: Ett, att undervisa om Guds Sak och att bygga upp dess gudomligt förordnade institutioner över hela världen med visdom, mod och brådska och två, att slutföra konstruktionen av terrasserna kring Bábs Helgedom på berget Karmel och de återstående byggnaderna kring halvcirkeln vid Trons administrativa Världscentrum. Det ena kräver beslutsamma, livaktiga och tillitsfulla handlingar från varje individ. Det andra kräver att fonderna fylls på ett frikostigt sätt. De är båda intimt förknippade med varandra.
Under de två senaste åren har nästan en miljon själar anslutit sig till Saken. De ökande antalet exempel på anslutning i skaror på olika platser har bidragit till denna tillväxt och dragit uppmärksamhet till Shoghi Effendis vision som format vår uppfattning om de ärorika framtida möjligheterna på undervisningsfältet. Ty han har förvissat oss om att den process av “anslutning av skaror av människor från olika nationer och raser in i Bahá’í världen… kommer att vara ett förspel till den efterlängtade timme när en massomvändelse från dessa nationer och raser, och som ett direkt resultat av en kedja av händelser, viktiga och möjligen katastrofala, vilka man ännu inte ens vagt kan föreställa sig, kommer att plötsligt revolutionera Trons villkor, rubba världens jämvikt och tusenfalt förstärka den numeriska styrkan, lika väl som den materiella makten och de andliga befogenheterna hos Bahá’u’lláhs Tro”. Vi är på alla sätt uppmuntrade att tro att de storskaliga registreringarna kommer att utvidga sig i det att by efter by, stad efter stad involveras, från ett land till ett annat. Det är emellertid inte vår uppgift att passivt sitta och vänta på den slutgiltiga fullbordan av Shoghi Effendis vision. Vi, som idag endast är ett fåtal, bör sätta hela vår tillit till Guds försyn och se det som ett gudomligt privilegium att få anta de utmaningar som möter oss och få gå vidare mot seger med planerna i våra händer.
En utvidgning både till tanke och handling vad häller olika aspekter av vårt arbete skulle öka våra möjligheter till att nå framgång i försöken att klara av de åtagande som redan nämnts. Då förändring, en allt snabbare förändring, är en konstant egenskap i livet i denna tid, och eftersom vår tillväxt, storlek och våra utåtriktade kontakter kräver mycket av oss, måste vårt samfund vara redo att anpassa sig. På sätt och vis innebär detta att samfundet måste bli bättre på att kontrollera ett stort antal trådar utan att för den skull förlora sin koncentration på det primära syftet med undervisningen, nämligen utvidgning och konsolidering. Vi måste nå fram till en enhet i mångfald när det gäller handling, ett tillstånd där olika individer koncentrerar sig på olika aktiviteter och uppskattar den totala och välgörande effekten för Trons tillväxt och utveckling, eftersom varje person inte kan göra allt och alla personer kan inte göra samma saker. Denna förståelse är betydelsefull för den mognad, som samfundet kommer att tvingas uppnå genom de många kraven som ställs på det.
Den ordning som Bahá’u’lláh har givit, är avsedd att vägleda utvecklingen och lösa samhällets problem. Vårt antal är fortfarande alltför litet för att vi på ett fullgott sätt ska kunna visa de potentiella möjligheter som finns inbyggda i det administrativa system som vi håller på att bygga upp, och effektiviteten i detta system kommer inte att kunna uppskattas till fullo om vi inte kan åstadkomma en omfattande ökning av antalet medlemmar. Med den nuvarande situationen i världen blir det alltmer nödvändigt att få till stånd en sådan uppvisning. Det är bara alltför uppenbart att också de som angriper defekterna i den gamla ordningen och som till och med är beredda att riva ner den, själva inte har något livsdugligt alternativ som kan sättas i dess ställe. Då den Administrativa ordningen är avsedd att vara ett mönster för det framtida samhället, kommer det att bli en signal att åter börja hoppas för dem som misströstar, i samma ögonblick de får se ett sådant mönster.
Hittills har vi uppnått en underbar mångfald när det gäller de stora antalet etniska grupper som representeras i Tron och allt bör göras för att befästa den genom att ett ännu större antal personer ur sådana grupper som redan är representerade låter registrera sig och att vi attraherar medlemmar ur grupper vi hittills inte nått. Det finns emellertid en annan kategori av mångfald som måste byggas upp och utan den kommer Sakens inte att kunna möta de utmaningar på ett lämpligt sätt som tränger sig på. Dess medlemmar måste nu innefatta ett allt större antal människor, oberoende av etnisk bakgrund, vilket inkluderar sådana personer som visat prov på färdigheter och fått en viss ställning i samhället inom olika områden. Att få registrera ett stort antal sådana personer som medlemmar är en oumbärlig aspekt av att undervisa massorna, en aspekt som inte längre kan negligeras och vilken medvetet och avsiktligt måste införlivas i vårt undervisningsarbete, så att basen kan breddas och vi kan påskynda processen att ansluta skaror av människor. Så viktigt är det just nu att uppmuntra till handling på detta sätt, att vi känner oss tvingade att be de Kontinentala Rådgivarnämnderna och de Nationella Andliga Råden att allvarligt ägna uppmärksamhet åt det i sina konsultationer och planer.
Mänsklighetens situation har nått fram till ett sådant utvecklingsstadium att ett ökande antal förfrågningar kommer att göras till vårt samfund att hjälpa till genom att ge råd och göra praktiska åtgärder för att lösa kritiska sociala problem. Det är en tjänst som vi med glädje kommer att hjälpa till med, men detta innebär att våra Lokala och Nationella Andliga Råd måste hålla fast än mer samvetsgrant vid principer. Med en alltmer ökande uppmärksamhet från allmänheten på Guds Sak, blir det nödvändigt för Bahá’í institutionerna att förbättra sina prestationer genom att identifiera sig bättre med Trons grundläggande sanningar, genom större överensstämmelse med andan och formen i Bahá’í administration och genom en intensivare tillit till de samfund de vägleder ska visa upp ett livsmönster som kan erbjuda hopp för samhällets desillusionerade medlemmar.
Att det finns indikationer på att den Mindre freden inte kan vara alltför långt borta, att den Administrativa ordningens lokala och nationella institutioner ständigt växer i erfarenhet och inflytande, att planerna för konstruktionen av halvcirkelbågen är långt framskridna - att dessa hoppfulla betingelser gör utformandet av den dynamiska synkroniseringen mer skönjbar, vilket förutsetts av Shoghi Effendi, kan ingen ärlig observatör förneka.
Såsom ett samfund som utan tvekan är med i förtrupperna för de konstruktiva krafter som är i rörelse på planeten, och såsom en som har tillgång till bevisad kunskap, låt oss ta hand om vår Faders angelägenheter. Han kommer, från Sin ärorika fristad i höjden, att frigöra frikostiga utgjutelser av Sin nåd över våra ödmjuka ansträngningar och förbluffa oss med oräkneliga segrar med Sin övervinnande styrka. Det är för de oändliga välsignelserna från en sådan Fader som vi kommer att fortsätta att ödmjukt be för var och en av er vid den Heliga Tröskeln.
Ingen jordisk tunga kan uttrycka den tacksamhet vi känner för de underbara gåvor den Välsignade Skönheten har förunnat Sitt världsvida samfund och Sin Trons Världscentrum under det år som just avslutats. Vi böjer våra huvuden i ödmjukhet inför de slående bevisen på Hans stödjande nåd och alltbetvingande makt.
Den överväldigande fara som har svept kring det Heliga landet under den senare delen av året som ett resultat av tumultet i Mellersta Öster, avlägsnade sig utan att tilläts få det administrativa arbetet vid Världscentrat att stanna upp eller ens att allvarligt få hindra dess genomförande. Situationen var en allvarlig påminnelse om vilken kontrast det är mellan Bahá’u’lláhs diskreta, ständigt framåtskridande, helt integrerade System och Övergångsperiodens våldsamma karaktärsdrag, “vars vedermödor”, vilket Shoghi Effendi försäkrar, “är förelöparen till den Era av lycksalig sällhet som ska förkroppsliga Guds slutgiltiga syfte för mänskligheten.” Det var ännu ett av de “olycksbådande tecken som dels tillkännager våndorna från en civilisation i upplösning och dels pekar på födelsesmärtorna från denna Världsordning - denna Ark av frälsning för människor - som reser sig ur dess ruiner.”
De krafter, som förenade så många nationers starka vilja att hjälpa under den plötsliga krisen i denna region, demonstrerade bortom varje tvivel nödvändigheten av principen om kollektiv säkerhet såsom Bahá’u’lláh föreskrev den för mer än ett hundra år sedan som ett sätt att lösa konflikter. Även om den internationella ordning som Han föreställde Sig, där denna princip skulle tillämpas fullt ut, långt ifrån har accepterats av världens härskare ännu, har man ändå tagit ett stort steg mot det sätt att fungera som Tidsålderns Herre har beskrivit för nationerna. Hur upplysande är ändå inte Bahá’u’lláhs ord, när Han förutser de olika nationernas förändrade inställning i framtiden: “Var förenade, o världens härskare,” skrev Han, “ty på detta sätt kommer oenighetens stormar mellan er att stillas och era folk ska finna ro. Skulle någon av er ta till vapen mot någon annan, ska ni resa er upp mot honom, ty detta är ingenting annat än uppenbar rättvisa.”
Sannerligen, i vilken riktning vi än skådar, är kraften från Bahá’u’lláhs Uppenbarelse helt synligt i arbete i världen. I uppropet för en ny världsordning, som har blivit utfärdat som ett eko från uttalandena av olika politiska ledare och inflytelserika tänkare, som kanske själva inte var kapabla att förklara vad det innebar, kan man urskilja mänsklighetens sakta uppvaknande till ett accepterande av det grundläggande syftet med Hans Uppenbarelse. Att ett sådant upprop skulle komma med ett sådant eftertryck från överhuvudet för den republik som, med ‘Abdu’l-Bahás ord, är ödesbestämt att vara “den första nation som ska lägga grunden för internationellt samförstånd” och “andligen leda världens nationer”, antyder detta existensen av två samtidiga krafter som båda är i verksamhet och som accelererar, den ena som arbetar utanför och den andra som arbetar innanför Saken, vilket Shoghi Effendi säger oss kommer att kulminera i “ett enda lysande fullbordande.”
Inom Tron finner man rikliga tecken på överväldigande framgångar för Sexårsplanen, även om de inte nödvändigtvis visar sig på samma sätt som planlades i början. Fängslande exempel på detta har kommit i släptåg på de fenomenala förändringar som nu sker i Sovjetunionen och dess tidigare satellitstater. Endast ett år efter återupprättandet av Lokala Andliga Rådet för Moskvas Bahá’íer bildas ett Nationella Andliga Råd för Sovjetunionens Bahá’íer. På samma sätt erkände myndigheterna i Rumänien Bahá’í samfundet med rätt att sprida Bahá’u’lláhs läror endast något mer än ett år efter de revolutionerande politiska förändringarna. Även här kommer ett Nationella Andliga Råd att vildas det Ridván. Trons snabba utveckling i Tjeckoslovakien framtvingade det beslut som tagits under de allra senaste veckorna att etablera ett Nationella Andliga Råd även där. Samtidigt kommer det Nationella Andliga Rådet för West Leeward Islands i Västindien att bildas som ett resultat av att ögruppen Leeward Islands delas i två regionala administrativa enheter. Med detta välkomnas fyra nya formationer, vilket gör att antalet Nationella Andliga Råd når siffran 155.
Vi är glada att kunna säga att tre av Sakens Händer ska representera Universella Rättvisans Hus vid dessa historiska tillfällen: Amat’u’l-Bahá Rúhíyyih Khánum i Rumänien, Mr. Ali Akbar Furútan i Sovjetunionen och Dr. Ali Muhammad Varqá i Tjeckoslovakien. Rådgivare Ruth Pringle ska vara representant i West Leeward Island.
En annan illustration av Bahá’u’lláhs Saks växande anseende i det allmännas ögon har sitt ursprung i Tyskland, sär den federala konstitutionsdomstolen, landets högsta rättsinstans, har tagit ett beslut som kommer att bli av största betydelse för erkännandet av Tron. En serie domstolar på lägre nivå har vägrat registrera ett av de Lokala Andliga Rådens stadgar genom att hänvisa till att den auktoritet som erkändes Nationella Andliga Rådet i detta dokument stred mot den juridiska principen som kräver självständighet för alla legalt erkända föreningar. Tvistefrågorna som berörs är sannerligen mycket komplexa och kan inte utredas i detta sammanhang. Låt det räcka med att konstatera att den federala konstitutionsdomstolen stödde det Lokala Andliga Rådets överklagande i ett långt beslut som föregicks av ett ingående resonemang i vilket den bland annat bekräftade Bahá’í samfundets rätt att tillerkännas juridiska befogenheter på exakt det sätt som beskrivs Bahá’í Trons egna skrifter och förklarade att dess karaktär som en erkänd religion utan tvekan kunde bekräftad av ledande religionshistoriker. Detta utlåtande ansågs av domstolen vara så betydelsefullt att man tog det anmärkningsvärda steget att publicera ett uttalande till pressen, där man förklarade sitt beslut. Denna framträdande handling kommer att få betydelse för Bahá’í samfundet långt bortom det förenade Tysklands gränser.
Ett annat exempel på att man från myndigheternas sida allt mer uppskattar Trons skarpsinniga perspektiv kommer från Sydafrikanska republiken, där det Nationella Andliga Rådet beslöt svara på Regeringens initiativ i ett försök att lösa problemet med apartheidsystem, som ju varit aktuellt i flera årtionden, och man presenterade sina synpunkter i arbetet med att göra ett utkast till en ny författning för landet. Ordförande för det Sydafrikanska juridiska utskottet, den domare som fungerade som regeringens representant, tog emot Nationella Andliga Rådets synpunkter från en delegation som hade utsetts till detta, och gav då kommentaren att Bahá’íerna var den enda grupp hittills, vars tankar givit en andlig och moralisk grund för en författning.
Vadhelst som kan bli effekten av var och en av dessa exempel som hittills har nämnts - och av sådana andra som att en representant för Internationella Bahá’í samfundet var den enda icke-buddhist som erbjöds att tala vid ett offentligt möte som hölls tillsammans med den asiatiska buddhistkonferensen för fred i Mongoliet; att påven Johannes Paulus II särskilt nämnde Bahá’íerna vid en mottagning under hans senaste besök i Burundi; att Bahá’í officiellt nämnts som en av de vanligt förekommande religionerna på Tuvalu; den internationella utställningen om utbildning för fred som bekostades av det brasilianska Nationella Andliga Rådet och där 23 ambassader och utbildningsinstitutioner deltog - är en sak fullkomligt klar: den samlade effekten över hela jordklotet bekräftar att Tron håller på att träda fram ur obemärkthet. Sådana kännetecken som ett ökande offentligt erkännande av Bahá’í samfundets verkliga egenskaper och dess rika möjligheter är ett utmärkande drag för Trons framåtskridanden i den Formativa tidsålderns fjärde epok.
Då vi begrundar dessa förunderliga tecken och förebud, kan vi inte motstå ingivelsen att uttrycka vår djupa kärlek och uppskattning till de Kontinentala Rådgivarna och till deras Hjälprådsmedlemmar, vilka stimulerar och stödjer de strävanden som gör det möjligt att nå fram till sådana häpnadsväckande framsteg som redan har nämnts och, mer speciellt, vars medverkan sporrar undervisningsarbetets dynamiska framstöt, vilket lägger grunden för samfundets alla framgångar. Vi glädjer oss åt det kraftfulla sätt som Rådgivarnämnderna har inlett sin nya period av oumbärligt och högt skattat tjänande av Bahá’í världen och detta gör oss hoppfulla bortom alla gränser. De friska initiativ på vilka de nu riktar in sina krafter, med helhjärtad uppmuntran och med lysande stöd från Internationella Undervisningscentrat, bådar gott för en tillfredsställande avslutning av Sexårsplanen. Må deras ansträngningar i hög grad understödjas av ökningen av antalet Hjälprådsmedlemmar vid Förbundets dag till 846 - 90 fler än vad som finns idag. Det världsvida samfundet kommer förvisso att välkomna den styrka som detta kommer att ge såväl omfattningen som kvaliteten av de andliga uppgifter som tillskrivs Hjälprådsmedlemmarna och deras assistenter, vars verksamhet på gräsrotsnivå är en garanti för den fortsatta expansionen och konsolideringen av vår lysande Tro.
Sexårsplanens storartade framgång lyser upp våra sinnen och stärker vårt hopp. Alla utom ett av Planens år har passerat och vi har tagit ett kraftfullt steg framåt mot att uppfylla dessa sju huvudmål. Vårt samfund har förändrats dramatiskt jämfört med hur det såg ut när Planen inleddes 1986. Det har i högsta grad växt och utvecklats. Det är mer mångfaldigt, mer dynamiskt, mer distinkt. Då vi går in i det sista året av Sexårsplanen står avtecknar sig en rad av spännande vyer framför oss alla vid horisont:
Förberedelserna av den länge väntade engelska översättningen med fotnoter av Kitáb-i-Aqdas, Lagboken, den Heligaste boken, Moderboken för Bahá’u’lláhs Uppenbarelse, kommer att avslutas - en storslagen prestation som ensam och i sig själv kommer att inleda ett nytt stadium av utvecklingen av Bahá’í världen och på så sätt kröna framgångarna i Sexårsplanen.
Arbetet med jorden på de lägre terrasserna vid Bábs gravhelgedom och schaktningsarbetena för Centrat för Textstudier och Annexet till det Internationella arkivet ska påbörjas, vilket kommer att inleda en ny fas av detta mäktiga företag på Guds heliga ber, vars betydelse det inte går att beräkna.
Slutet av Planen kommer att markera inledningen av det Heliga året, 1992-1993, en medvetet planerad årslång paus, för att tillåta Hans efterföljare att ge en tillbörlig uppmärksamhet åt 100 årsminnet av Bahá’u’lláhs bortgång och invigningen av Hans världsförenande Förbund. Som redan tidigare har meddelats planeras stora högtidlighållanden för att visa på de särskilda egenskaperna och den världsomskakande betydelsen av dessa två händelser.
Den ena: en samling av representanter från Bahá’í världen, tillsammans med Bahá’u’lláhs Riddare, vid Bahjí inom Huvudbyggnadens närmaste område, varifrån Bahá’u’lláhs befriade Ande begav sig till Sin himmelska överhöghets tron, och i närheten av den Heligaste gravhelgedomen, där namnlistan över Bahá’u’lláhs Riddare ska läggas ned som en gest av erkännande för att visa hur Hans älskade svarade på uppropet att sprida Hans läror över hela världen. Där i Bahjí ska denna samling ägna sig åt en högtidlig tillbedjan och de heliga texter som löses ska delas ut till Bahá’í samfund överallt att användas i deras egna högtidlighållanden, för att på så sätt förena andaktserfarenheterna från hela Bahá’í världen under högtidlighållandet av detta 100 årsminne.
Den andra: Världskongressen som är planerad att hållas 23 26 november 1992 i New York, där den älskade Mästaren uppenbarade innebörden av Sin ställning som utnämnt Centrum för Bahá’u’lláhs Förbund och som Han utsåg till att vara Förbundets Stad. Över hela världen kommer Bahá’í samfund att hålla motsvarande sammankomster som stöd och för att bättre kunna peka på denna kongress storslagna syfte, vilket är att högtidlighålla 100 årsminnet av inledandet av Bahá’u’lláhs Förbund och att tillkännage dess mål och förenande kraft. Som en effekt av dessa aktiviteter kommer man att distribuera ett uttalande om Bahá’u’lláh, som skrivits av Kontoret för Offentlig Information (Office of Public Information) på vår begäran och som ska tjäna såväl som en källa för studier och information för Bahá’íerna själva som en informativ skrift som kan presenteras till andra. På detta och på andra sätt kommer det Största namnets samfund att försöka basunera ut Bahá’u’lláhs Namn över hela jordklotet och göra det till en känd höghet i människors medvetande överallt.
Ett sådant sammanflöde av nära förstående segrar - publicerandet av Kitáb-i-Aqdas, framstegen för byggnadsprojekten på Karmelberget, avslutandet av Sexårsplanen, inledningen av det Heliga Året - besjälar Bahá’í världens förväntningar, förbereder vägen för ännu mäktigare strävanden än vad som hittills gjorts och pekar ut för oss alla hur en ny fas i historien öppnar sig. Det verkar således vara lämpligt att den heliga lag som gör det möjligt för var och en att uttrycka sin personliga gudsfruktan i en helt personlig samvetshandling som också befrämjar det gemensamma goda, som direkt förbinder den enskilde troende med Trons centrala institutioner och som framför allt försäkrar den ödmjuke och uppriktige om Försynens outsägliga nåd och överflödande välsignelser, bör vid detta gynnsamma tillfälle omfattas av alla som bekänner sin tro på Guds Enastående Manifestation. Med ödmjukhet inför vår Högste Herre tillkännager vi att från Ridván, början av det Heliga Året, ska lagen om Huquq’u’lláh, Guds rätt, gälla universellt. Alla uppmanas kärleksfullt att iaktta den.
Våra kära bröder och systrar: Se hur den Älskade har besvarat våra böner. Se hur Han har berikat våra liv med nya bröder och nya institutioner i länder som hittills varit stängda för Hans läkande Ord. Betänk med vilken kraft Hans gudomliga föreskrifter blir bekräftade som riktlinjer av stora och små nationer. Helt säkert har sådana överflödande välsignelser genomsyrat er med okuvligt mod och förtröstan inför en utmanande men strålande framtid. Ni har i sanning gått in i detta lyckosamma år, som bär upp den slutliga triumfen för Sexårsplanen.
Må ni fortsätta att vara välsignade av den outtömliga skatten av Hans kärlek och ömsinta försorg genom era osjälviska handlingar i Hans tjänst.
Ved denna Ridván tid med dess inneboende storslagenhet och dess inledning till ovanliga, händelserika dagar, bultar våra hjärtan av förundran, vi knäböjer i hyllning för Härlighetens Konung vars nåd vi har anlänt till vid ett lyckobådande vägskäl i Hans Saks historia.
Från triumfhöjden av den Sexårsplan som nu avslutats, kommer vi till tröskeln för det Heliga året som nu inleds, med respektfull bävan vid själva tanken på de unika bemärkelser som förknippas med högtidlighållandet av det helgade tillfälle för 100 år sedan då Bahá’u’lláh, alla tidsåldrars Utlovade, lämnade detta jordeliv. Sanningens sol skulle emellertid endast gå ner för att lysa för alltid från den “oförgängliga härlighetens rike”, för att för alltid sprida sin återupplivande krafts strålglans över hela världen. Borta från detta plan var Han som är Författaren till en uppenbarelse av “ofattbar storhet”, i vilken “alla tidigare religionsordningar har nått sin högsta, sin slutgiltiga fullbordan”; en ny Universell Cykels grundare “som måste sträcka sig över en period på minst fem hundra tusen år”; Grundaren av en världsordning, ett “System - vars like inget mänskligt öga någonsin skådat”. Dessutom var Han Gryningspunkten för Guds Dag, den “Dag då Guds ypperligaste förmåner strömmat ut över mänskligheten”. Sådana är de oöverträffliga realiteter på vilka våra funderingar fokuseras under denna speciella årsdag som infaller vid denna avgörande tidpunkt för människosläktets angelägenheter.
Så genomsyrade är vi av de heliga hågkomsterna som framkallas av detta Heliga år att vi inte kan göra något annat än att uppmana er alla att göra en paus för att träda in i denna period av eftertanke, uppgifter som ännu måste göras, höjder som måste nås, storslagenhet som ännu måste avtäckas. För om vi tittar tillbaka på hundra år av exempellös historia av ett oavlåtligt framåtskridande, ser vi också fram emot många århundraden av en utbredande fullbordan av gudomliga syften - en fullbordan vilket erfarenhet har visat, i ökande omfattning förverkligas genom planernas systematiska framgångar och epokernas förunderliga språng och utfall.
Detta gynnsamma Heliga års omedelbara portal är i sanning utsiktspunkten för nya horisonter som öppnas genom Sexårsplanens triumf och vilken sammanföll med den inledande fasen av fjärde epoken av vår Tros formativa era. På det hela taget är det inte så mycket en triumf i numeriska framgångar, fastän det på många platser och vid speciella tillfällen varit av ett extraordinärt omfång. Det är en triumf som har manifesterat sig med ett nya spektrum av segrar, en ny början friska initiativ och mogen utvecklingen av institutionerna så att ett framgångssigill kan stämplas på Planens sju huvudsakliga mål. Trots att det är omöjligt att räkna upp resultatet av Planen på dessa få sidor, förtjänar de främsta utvecklingsaspekterna under denna anmärkningsvärt dynamiska period icke desto mindre att framhävas. Bahá’í samfundet har ändrats markant under de senaste sex åren. De väsentliga indikatorerna är utan tvivel urskiljbara för vännerna överallt och kan summeras sålunda:
Ett: Bahá’u’lláhs Tro är representerad i varje land på jorden. Den plötsliga förändringen av det politiska klimatet - otvivelaktigt genom ingripandet av Guds stora plan, öppnade vidsträckta regioner för genomsyrandet av gudomliga läror, i främsta hand i det tidigare Sovjetunionen och i östblocket. De möjligheter som skapades genom denna förändring gjorde det möjligt för Bahá’u’lláhs Riddare att bosätta sig i sista jungfruliga territorierna som kvarstod igångsättandet vid Ridván 1990 av en understödjande tvåårsplan för dessa regioner. Denna tilläggsplan var en oerhörd framgång inte vara vad gäller utvidgningen i de många inblandade länderna utan även i den mångfald av strata (¿?¿?) som de nya troende i dessa länder representerar, i den mängd och mångfald av Bahá’í litteratur som publicerades och i den skara av Bahá’í institutioner som etablerades under denna korta tid. Bahá’í världen blev mycket stimulerad av denna utveckling och ett antal länder på andra platser registrerade markanta framgångar i undervisningsarbetet. Siffror som redan finns tillgängliga vid världscentret visar att mer än 1,5 miljoner själar kom in i Tron under Sexårsplanen. Av särskilt intresse var det treåriga undervisningsprojektet i Guyana, vilket resulterade i en ökning av Bahá’í samfundets storlek till cirka 6% av landets befolkning.
Två: Proklamationen om Tron över hela världen nådde en helt ny nivå. Den proklamationskampanj som igångsattes 1967 genom inspiration av 100 årsfirandet av Bahá’u’lláhs proklamation till mänsklighetens konungar och härskare som tilltog i omfång 1979 med anledning av vågen av förföljelse mot Irans Bahá’í samfund, täckte nu ett allt mer svällande omfång genom utdelandet av “Löftet om Världsfred”. Kungar, drottningar, presidenter, premiärministrar, lagstiftare, jurister, akademiker, olika institutioner och organisationer blev medvetna om Bahá’u’lláhs budskap. De kreativa energier som samfunden överallt använde sig av för att tillkännage Saken blev en av de drivande krafterna i planen och stimulerade intresset i inte så litet mått hos organisationer, ledande intellektuella och media för de lösningar som Tron har att erbjuda en egendomligt förvirrad värld. Inspirerade av effekterna i de åtgärder de använde för att proklamera Tron, och det faktum att de fortsatte sina ansträngningar för att för försvara det svårt förföljda iranska Bahá’í samfundet, visade och visar Nationella och Lokala Andliga Råd en slående djärvhet och originalitet i kontakter med allmänheten. Detta är uppenbart av deras otaliga kontakter med tjänstemän på alla regeringsnivåer, i deras samröre med ett bredare spektrum av organisationer och i den ökande lättheten i deras kontakt med media.
Tre: Invigningen i december 1989 av Modertemplet för den indiska subkontinenten för allmän tillbedjan introducerade en ny kraft i Trons undervisnings- och proklamationsaktiviteter. Som en byggnad av sällsam skönhet och ypperlighet, har “Lotustemplet” vunnit omfattande hyllning, medan det samtidigt utövat en otrolig lockelse hos ett stort antal besökare. Dess rykte som ett arkitektoniskt underverk spred sig hastigt liksom dess andliga påverkan. Det är ingen överdrift att säga att av alla Bahá’í Andaktshus, är detta Tempel idag Trons allra mest effektiva tysta undervisare, som årligen får fler besökare med ett genomsnitt på 20 000 dagligen, än alla de andra Bahá’í templen tillsammans. Bland dess besökare från många länder finns några av världens mest prominenta personer. En källa till stort intresse för media har Templet visats i TV program till och med i Ryssland och Kina. Inflytandet av dess framgång i dessa avseenden har till stor del bidragit oerhört till det vittomfattande allmänna medvetandet om Tron.
Fyra: Trons fortsatta framträdande ur obemärkthet reflekteras på olika sätt. I utbildade kretsar, i referensarbeten och i media refereras Tron allt oftare till som en “större” eller “vittspridd” världsreligion. Mediatäckningen av Trons aktiviteter har ökat voluminöst genom vännernas intensifierade ansträngningar i proklamationsarbetet, men viktigare är det faktum att media visar ett självständigt intresse för Bahá’í samfundet och initierar kontakter med det i olika delar av världen. Ett framvisande av Bahá’í idéer bland allmänhetens inflytelserika segment på sådana områden som fred, miljö, kvinnans ställning, utbildning, och läs- och skrivkunnighet, har givit upphov till ett gensvar som mer och mer kallar Bahá’íerna att samarbeta med andra inom ett brett område av projekt som förknippas med regeringar och icke statliga organisationer.
Dessutom skapar en sådan exponering insikt hos allmänheten att Tron har svar på nutida problem och sålunda förväntningen att Bahá’í samfundet bör ta en mer aktiv del i allmänna angelägenheter. De anmärkningsvärda framgångarna i de aktiviteter Internationella Bahá’í samfundets miljökontor genomfört, vilket etablerades under planen, illustrerar utförligt karaktären i denna utveckling. Dessutom reflekterar den formella relation som Internationella Bahá’í samfundet etablerat med Världsnaturfondens nätverk för miljövård och religion och med Världskonferensen om religion och fred tillsammans med det stora antal sådana relationer som igångsatts av Nationella och Lokala Andliga Råd i deras respektive områden, en trend i Trons utveckling som en realitet att räkna med. I allt har kraften i den förgrenande proklamationskampanjen frambringat en offentlig resonans om Tron som kan sägas vara känd för jordens mest betydelsefulla allmänna institutioner och prominenta personer.
Fem: Bahá’í projekt i socialt och ekonomiskt utvecklingsarbete har ökat stort och fört med sig mycket anseende till samfundet till exempel vad gäller gruppinitiativ och frivillig konsultativ verksamhet som har igångsatts på otaliga platser. Denna typ av aktiviteter har involverat mer än ett tusental projekt på områdena utbildning, jordbruk, hälsa, läs- och skrivkunnighet, miljö och förbättring av kvinnans ställning. Vid många tillfällen har projekten dragit fördel av samarbete med eller hjälp från regeringar eller internationella icke statliga organisationer, som till exempel projekten för förbättring av kvinnans status som gjordes av fem Nationella Andliga Råd med ekonomisk hjälp från FNs utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) och de projekt inom andra områden som får stöd från de kanadensiska, indiska, tyska och norska regeringarna. En del projekt har varit så framstående i sina framgångar att de fått offentlig uppmärksamhet genom regeringars och internationella icke statliga organisationers hedersomnämnande och utmärkelser.
Sex: Ungdomsaktiviteterna fick en speciell karaktär genom idén om det ungdomsår av tjänande. Inblandningen av ungdomar i Sexårsplanen som korttidspionjärer, resande undervisar och planläggare hade en djupgående effekt på hela undervisningsarbetet och i stöttandet av ansträngningarna för social och ekonomisk utveckling på försök av nationella och lokala samfund. De hade mycket att göra med de många segrarna i de tidigare kommunistiska länderna. Deras arbete med sociala och ekonomiska utvecklingsprojekt attraherade i en del fall regerings- och utvecklingsorganisationers uppmärksamhet. Skapandet av det Europeiska Bahá’í ungdomsrådet sporrade ungdomsaktiviteterna vilka kraftfullt förstärkte kraften i undervisningen på den kontinenten under planens sista år. Ett utmärkande drag i ungdomsaktiviteterna har varit deras inblandningen, som korttidspionjärer från alla delar av planeten i Världscentrats arbete där deras tjänster varit av ovärderlig vikt.
Sju: Framstegen i konsolideringen av Bahá’ís administrativa system är uppenbart i den markanta förbättringen av den interna utvecklingen och strävandena hos dessa två armar att samarbeta med varandra. De älskade och oförskräckta Guds Saks Händer, lojala den trohet de har till sin älskade Beskyddare, är ståndaktiga i sitt unika tjänande och förvånar samfundet med sin spänstiga styrka. Tillväxten i tillit och vigör (¿?¿?) för Rådgivarnämnderna och deras hjälpråd vilka backas upp av ett förstärkt och kraftfullt Internationellt Undervisningscentrum försäkrar de Andliga råden, som de anförtrotts att stimulera och råda, ett oumbärligt stöd för hela systemets välfärd; medan utökningen av Nationella och Lokala Andliga Råd aktiviteter fortsatte, de själva uppgiften att vägleda sina samfunds öden, breddade detta avsevärt systemets bas. Parallellt har dessa institutioners arbete förenklats och hjälpt fram den Administrativa Ordningens evolution och ännu mer: de har visat en kreativ energi som bådar gott för deras fortsatta mognad.
Åtta: De stora byggnadsprojekten på Guds berg, förutsedda av Bahá’u’lláh i Karmelskriften, invigda av ‘Abdu’l Bahá genom konstruktionen av Bábs grav och förda framåt i Shoghi Effendis planer, har kommit in i en ny fas. Arbetet påbörjades i maj 1990 med att förstärka och utöka huvudterrassen vid Bábs gravhelgedom som det inledande steget mot att förverkliga den arkitektoniska idén för att fullfölja ‘Abdu’l Bahás vision om terrasser som sträcker sig från bergets fot till dess kam. I september året därpå röjdes marken för byggandet av Centrat för studiet av texterna och för utbyggnaden av den Internationella arkivbyggnaden som ska följas av konstruktionen av andra byggnader på Arken, nämligen: Internationella Undervisningscentrats byggnader och så småningom det Internationella Bahá’í biblioteket.
Alla dessa framsteg har gjort det uppenbart att den sammanlagda potentialen för Bahá’í samfundets tillväxt är oberäknelig. Den förändrade situationen inom och mellan nationer och de många problem som plågar samhället förstärker denna potential. Det intryck som frambringas av denna förändring är med anledning av den nära ankomsten av den Mindre freden. Men det har skett ett liknande utbrott av motvägande krafter. Med den friska flod av politisk frihet som blivit resultatet av kollapsen i kommunistiska fästen har en explosion av nationalism utlösts. Den beledsagande ökningen av rasism i många regioner har blivit en allvarlig global angelägenhet. Detta blandas med ett uppsving av religiös fundamentalism som förgiftar toleransens källor. Terrorism har blivit mycket utbrett. Vittomspännande osäkerhet om det ekonomiska tillståndet visar på en djup oordning i handhavandet av planetens materiella angelägenheter, ett tillstånd som endast kan förvärra den känsla av frustration och meningslöshet som påverka den politiska sfären. Det försämrade tillståndet i miljö och hälsan hos stora delar av befolkningen är alarmerande. Ändå är en beståndsdel i denna förändring de förvånande framstegen i kommunikationsteknologi vilket möjliggör snabba överföringar av information och idéer från en dela av världen till en annan. Det är mot sådana “samtidiga processer i uppgång och fall, av integration och upplösning, av ordning och kaos med deras fortsatta och ömsesidiga reaktioner på varandra”, som en myriad av nya möjligheter i nästa fas av utvecklandet av den älskade Mästarens Gudomliga plan framträder.
Det knoppande inflytandet av Bahá’u’lláhs Uppenbarelse tycktes med det nära förestående Heliga året att ha antagit karaktären av en framstormande vind som blåser genom de ålderdomliga strukturerna av en gammal ordning och som fäller mäktiga pelare och jämnar marken för nya uppfattningar om en social organisation. Kallelsen till enhet, för en ny världsordning hörs från många håll. Förändringen i världssamhället karakteriseras av en fenomenal hastighet. Ett kännetecken på denna förändring är en plötslighet eller brådska som verkar vara konsekvensen av en mystisk våldsam kraft. De positiva sidorna i denna förändring avslöjar en otraditionell öppenhet för globala begrepp, rörelse mot internationellt och regionalt samarbete, en tendens hos krigande parter att välja fredliga lösningar, ett sökande efter andliga värden. Till och med det Allra största namnets samfund upplever de bistra effekterna av denna uppfriskande vind då den luftar tankesättet hos oss alla och förnya, klargör och utvidgar våra perspektiv på syftet med Bahá’u’lláhs ordning i kölvattnet av mänsklighetens lidande och tumult.
Världssituationen får oss, samtidigt som den presenterar en brådstörtad utmaning för oss som är ytterst brådskande, att minnas Shoghi Effendis uppmuntrade globala vision om framtidsutsikterna för den Administrativa ordningen under det andra århundradet av Bahá’í eran, vars mittpunkt vi snabbt närmar oss. 1946 skrev han: “Det andra århundradet är förutbestämt att bevittna en oerhörd utveckling och en anmärkningsvärd förstärkning av de krafter som arbetar i riktning mot den världsvida utvecklingen av den ordning liksom de första svallvågorna av världsordningen till vilken det nuvarande Administrativa systemet samtidigt är förelöpare, kärnan och mönstret - en ordning som då den sakta kristalliseras och utstrålar sitt välsignade inflytande över hela planeten omedelbart kommer att kungöra hela den mänskliga rasens mognad liksom själva Trons mognad, den ordningens stamfader.”
Uppmärksamhet för det Heliga årets speciella händelser kommer säkerligen att utrusta oss för att åtaga oss de brådskande uppgifterna i nästa fas av den Gudomliga planen. Denna minnesperiod tillhandahåller en passande avgränsning mellan de sista hundra årens glans och triumfer och de skimrande priser som ännu ska samlas upp. Till att börja med välkomnar vi med glada och tacksamma hjärtan den Administrativa ordningens vidare utveckling och konsolidering i och med bildandet denna Ridván av tolv Nationella och Regionala andliga råd. Hur slående är det inte att dessa råds antal är detsamma som det totala antalet Nationella Andliga Råd som existerade vid igångsättandet av det tioåriga Världskorståget 1953! Detta är tillfredsställande bevis på snabbheten i den Administrativa ordningens utbredning på mindre än 40 år. Med dessa nya råd och med hänsyn tagen till upptagandet av Sikkim i Indien och sammanbrottet av Bahá’í administrationen på grund av den sviktande situationen i Liberia, blir antalet Nationella Andliga Råd som kommer att delta i det sjunde Internationella Bahá’í konventet nästa Ridván att bli 165.
Vi är glada att kunna meddela att följande Guds Saks Händer kommer att delta som våra representanter i sex av de nya ländernas konvent: Amat’u’l Bahá Rúhíyyih Khánum kommer att delta i konventen i Bulgarien och Polen, Ali Akbar Furútan kommer att delta i konventen i de baltiska staternas och Ungerns, Dr. Ali Muhammad Varqá kommer att delta i Grönlands samt Ukrainas, Vitrysslands och Moldaviens konvent. Vid de återstående konventen kommer våra representanter att vara rådgivare: George Allen, Republiken Kongo, Dr. Farzam Arbab, Centralasien, Rolf von Czékus, Angola, Parvin Djoneidi, Niger, Harmut Grossman, Albanien och Mas’úd Khamsí, Azerbaijan.
Om endast några få veckor kommer en samling med ett högtidligt syfte att äga rum i de heliga omgivningarna av Bahá’u’lláhs gravhelgedom för att marker högtidlighållandet av hundraårsminnet av Nationernas åstundades bortgång. Den bokrulle i vilken det finns en hedersförteckning över Bahá’u’lláhs Riddare kommer att ha deponerats föregående morgon den 28 maj, såsom angivits av vår älskade Beskyddare vid entrédörren till den inre helgedomen i den Mest heliga gravhelgedomen för att bli kvar där som en symbol för den historiska seger som belönade den orubbliga beslutsamheten hos den Älskade skönhetens älskare, vilka i gensvar på det mäktiga tioåriga korståget planterade Hans Tros banér på jungfruliga platser över hela världen.
Senare i november vid den andra Bahá’í världskongressen kommer Bahá’u’lláhs skaror att samlas i New York i tusentals i en mycket symbolisk gest å sina bröders i hela världens vägnar, att visa sin aktning till det förbund som Bahá’u’lláh testamenterat och för att frammana minnet av honom som utsågs till dess centrum och som upphöjde denna världsstad genom att förära den benämningen “Förbundets stad”. Där kommer de också att visa styrkan i den enhet som förbundet är avsett att försäkra alla världens folk. Det kommer att bli ett ögonblick av överdådig betydelse för Bahá’í samfundet inför hela världens blickar.
Dessa två internationella tillfällen är centrala för de samlingar av liknande karaktär i vilka vännerna i varje del av världen kommer att delta. Den andliga karaktär och det värdiga beteendet för deras deltagande kommer säkerligen att attrahera gudomliga bekräftelser och utöva ett djupt inflytande på de konstruktiva krafterna i arbete världen över.
En annan källa till välsignelse mot vilken vi länge riktat vårt hopp kommer också att bli uppenbar. Bahá’u’lláh har skrivit: “Medan vi var i fängelse, uppenbarade vi en bok som vi givit titeln ‘Den allra heligaste boken’. Vi har föreskrivit lagar i den och prytt den med din Herres bud som utövar auktoritet över allt som är i himlarna och på jorden.” Hädanefter är det med full vetskap om dess världsomskakande betydelse som vi informerar er om den kommande publiceringen under detta är av den kommenterade engelska översättningen av Kitáb-i-Aqdas, urkund för den framtida världsordningen som Bahá’u’lláh uppenbarade i ‘Udi Khammárs hus i ‘Akká för cirka sex tjog år sedan.
Och nu mitt i den ivriga förväntan som dessa två centrala minneshändelser är upphov till och den nära förestående publiceringen av Bahá’í uppenbarelsens moderbok, träder Huquq’u’lláh i effekt som en del av den regelbundna rutinen för hela vårt världssamfunds medlemmar. Må de utlovade gudomliga gåvorna som förknippas med aktiveringen av denna heliga lag strömma ned över alla Herrens älskade i varje land.
Ett år fyllt av händelser av sådan helgad vikt måste frambringa konsekvenser av otänkbar styrka. Detta omedelbara resultat är emellertid omöjligt att förutse, inte heller kan det spekuleras om på ett fruktbart sätt. Vi borde hellre inrikta våra tankar på betydelsen av dessa högtidliga tillfällen som detta år avsatts för att hylla. Ty det Heliga årets syfte uppfylls inte enbart av offentliga minnesstunder, oavsett hur passande de än är. Grundläggande för detta syfte är den möjlighet det erbjuder till inre reflektion för varje enskild Bahá’í. Detta är sannerligen en speciell tid för själen att stämma möte med Källan till dess ljus och ledning, en tid att vända sig till Bahá’u’lláhs, att försöka få en djupare förståelse av Hans syfte, att förnya sin lydnad mot Honom. Detta är en tid att dra sig tillbaka till ens innersta väsen, till Bahá’u’lláhs vistelseort - detta inre till vilket Han kallar oss när Han säger: “Vänd din blick mot dig själv så att du kan finna mig stående inom dig, mäktig stark och i mig själv varande”. Detta är en tid för att åter överlämna sig till förbundet, för att åter ägna sig åt plikten, för att återuppliva energin för undervisning, den “allra mest meriterande av alla gärningar”.
Som den största hjälpen för era reflektioner och handlingar, kommer ni utan tvivel att använda er av insikt och inspiration genom dessa ord som Han uttalat: “Jag är visdomens sol och kunskapens ocean. Jag muntrar upp de svaga och återupplivar de döda. Jag är det vägledande ljus som upplyser vägen.” “Vid mitt liv! Inte av min egen vilja har jag uppenbarat mig själv, men Gud i sitt eget val har manifesterat mig.” “Jag har kommit i skuggorna av härlighetens moln och har blivit förlänad av Gud med oövervinnelig överhöghet.” “Han som inte har mig berövad allt. Vänd er bort från allt som är på jorden och sök ingen utom mig.” “Älska mig så att jag må älska dig. Vet detta, o tjänare.” “Den uråldriga skönheten har samtyckt till att bli bunden i kedjor så att mänskligheten kan släppas fri från sitt slaveri att vara fånge i detta mäktiga fäste så att hela världen kan uppnå verklig frihet. Han har tömt sorgens bägare till botten så att alla människor på jorden kan nå bestående fröjd och fyllas av glädje.”
Vadhelst våra privata tankar eller känsla av plikt än må leda oss att göra, måste vi vara säkra på en sak: att namnet på honom som är världens livgivare blir känt över hela jorden bland både hög och låg. När man tänker på att det redan är ett helt sekel sedan den Välsignade skönheten gick bort och när man upptäcker den förkrossande tyngden av sjukdomar som tynger världens folk och ser att ett veritabelt rop av smärta strömmar fram ännu högre ur deras hjärtan som längtar efter ett hopp om lindring, kan vi, hans erkända tjänare, varken tveka eller misslyckas i denna primära och brådskande plikt. Ty han, Bahá’u’lláh, är den suveräne manifestationen, mänsklighetens enare och förlossare, rättvisans källa, den odödlige älskade, ty enligt hans egen ofelbara kungörelser, ”Han som är den oinskränkte har kommit, på ljusets moln så att han kan uppliva alla skapade ting med sitt namns bris, den mest nådefulle och förena världen och samla alla människor kring detta bord som nedsänts från himlen.” Låt oss bära Hans namn med värdighet till dem som måste höra det, erbjuda det såsom en skatt till de som måste ta emot det, uttala det med kärlek till de som måste ansluta sig till det.
Hur prisvärt det än skulle vara som vi, genomsyrade av denna längtan att utbasunera vitt och brett Hans namn och som en demonstration av vår speciella kärlek till Abhá skönheten, var och en av oss kunde sätta igång med en personlig undervisningskampanj, så att den kollektiva kraften och resultaten av den över hela världen skulle föra till en genljudande slutsats över detta Heliga års helgade övningar och inrama scenen för igångsättandet av den nära förestående treårsplanen vid Ridván 1993!
Slutligen är det högst lämpligt vid denna tid att minnas Bahá’u’lláhs uttryck i hans viljas allra heligaste bok för oss med hänsyftning på karaktären i våra reaktioner angående hans bortgång: “Bli inte nedslagna, o världens människor”, skrev han, “när min skönhets morgonstjärna går ner och mitt tabernakels himmel är dolt för era ögon. Stå upp för att sprida min ska och för att upphöja mitt ord bland människorna. Vi är med er hela tiden och ska stärka er genom sanningens kraft. Vi är sannerligen allsmäktiga. Den som har erkänt mig, kommer att stå upp och tjäna mig med sådan beslutsamhet att varken jordens eller himmelens krafter kan besegra hans syfte.”
Älskade vänner, vi ska inte glömma att bönfalla vid den Heliga tröskeln från hans tillflyktsort av odödlig storslagenhet, att den Välsignade skönheten ska fylla själarna hos var och en av er med den återupplivande andedräkten av hans himmelska styrka.
12.1. Tre år av Femårsplanen har förflutit. De processer som igångsattes av Fyraårsplanen, och som har stärkts genom särskild uppmärksamhet på bahá’í-fostran av barn och outtröttligt följts upp under de senaste åren, uppfyller nu de förväntningar med vilka de startades. I alla delar av världen förstärker Planens tre deltagare - individen, samfundet och institutionerna - varandra, var och en med sin unika roll. Kärnaktiviteterna studiecirklar, barnklasser och andaktsmöten har blivit väsentliga aspekter och ömsesidigt förstärkande insatser som ger mer kraft och framgång till andra inslag inom bahá’í-trons samfundsliv. Mänskliga resurser förstärks och de Lokala andliga råden ger gensvar på den här växande livskraftens nya krav.
12.2. Den kapacitet för bahá’í-fostran av barn som har byggts upp över hela världen är ovanligt imponerande. Inledande ansträngningar för den andliga utvecklingen och utbildningen av juniorer möts av framgång. Kluster rör sig från varje nivå av aktiviteter till en högre nivå, och samtidigt ansluter sig, till kärnan av hängivna troende, en större grupp människor, som ännu inte är bahá’íer men engagerar sig entusiastiskt i Planens kärnaktiviteter. I vissa avancerade kluster framträder redan strukturer för administrering av intensiv tillväxt. Nationella andliga råd ombesörjer i sina länder behoven hos alla kluster, samtidigt som de har lärt sig värdet i att rikta särskild uppmärksamhet på vissa prioriterade kluster som är speciellt lovande. De uppmuntrar och utvecklar dem tills de personliga resurser som har byggts upp genom träningsinstituten förmår dem att bli centra för snabb, hållbar tillväxt.
12.3. Som förutsetts visar sig träningsinstituten vara en motor för tillväxt. En stor majoritet av de Nationella andliga råden har, i uppskattningen av sina respektive samfunds möjligheter och behov, valt att anta det kursmaterial som utarbetats av Ruhi-institutet, då de funnit att detta bäst tillgodoser Planens behov. Detta har ytterligare en fördel - att samma material har översatts till många språk och var än bahá’íer reser finner de andra vänner som följer samma väg och känner till samma böcker och metoder.
12.4. Ett kaotiskt internationellt samhälle, som slits av motstridiga uppfattningar och intressen, ansätts av ökande terrorism, laglöshet och korruption, och fräts sönder av ekonomiskt misslyckande, fattigdom och sjukdom. Mitt i detta samhälle blir bahá’í-samfundet alltmer synligt - inspirerat av en vision uppenbarad av Gud, byggt på solid grund, växande i styrka genom de processer som nu finns, och oförskräckt inför skenbara motgångar. Ett år sedan sågs ett exempel på bahá’í-världens förmåga att hantera oväntade situationer, när en serie faror krävde att det Internationella bahá’í-konventet ställdes in. Valet av Universella rättvisans hus anordnades vid rätt tid och Planen fortskred utan ett enda uteblivet steg. Samtidigt var det möjligt, trots upplösningen och kaoset i livet i Irak, att kontakta bahá’íerna i det landet och ombilda deras Lokala andliga råd. Vi tillkännager nu med oerhörd glädje valet denna riḍván av det Nationella andliga rådet för Iraks bahá’íer. Det har återupprättats efter mer än trettio år av kvävande förtryck och har fått sin rättmätiga plats i det internationella bahá’í-samfundet.
12.5. Det som den Gudomliga planen kräver i denna fas är att vi med fortsätter i samma riktning med tilltro och dynamik, och inte låter oss skrämmas av de stormar som slår ned på mänskligheten. Var försäkrade om att den Välsignade Skönheten kommer att vägleda er och att de högsta härskarorna kommer att förstärka alla era insatser för framgången för Hans Tro.
13.1. De genombrott som skett i bahá’í-världen sedan den Danande tidsålderns femte epoks begynnelse har skänkt oss omätbar glädje. De senaste tolv månaderna har inte utgjort något undantag. Bahá’í-samfundet har fortsatt sin systematiska frammarsch och befinner sig nu, då det inträder i Femårsplanens sista år, i en position av osedvanlig styrka - en styrka som förvärvats genom ihärdig, avsiktlig ansträngning av vännerna överallt för att främja processen inträde i skaror.
13.2. Även om den inte ger tillräckligt uttryck för den fulla betydelsen av den utveckling som äger rum, antyder statistiken något om omfattningen av det som håller på att uppnås. Trons personella resurser har stadigt mångfaldigats. Sammanlagt har fler än 200 000 världen över fullföljt Ruhi-institutets Bok 1 och många tusen har nått den nivå där de effektivt kan agera som handledare för de studiecirklar som, med stigande frekvens, hålls i alla delar av världen, fler än 10 000 vid den senaste räkningen. Antalet intresserade som är engagerade i kärnaktiviteterna har fortsatt att stiga och har passerat 100 000-markeringen för flera månader sedan. Under tiden har omkring 150 kluster utvecklats till den punkt där intensiva tillväxtprogram endera har satts igång eller står i begrepp att inledas. Allt tyder på att detta antal avsevärt kommer att överträffas vid Planens slut.
13.3. Då man firar dessa framsteg, borde man i lika mån ge erkänsla för den kunskapshöjning som givit upphov till dem. Intensiva institutkampanjer, som riktar vederbörlig uppmärksamhet mot den nödvändiga tillämpningen, är och förblir medlet för att stimulera tillväxt på klusternivån. Då de nödvändiga förutsättningarna sålunda har skapats, har systematiska program för utvidgandet och befästandet av Tron satts igång i enlighet därmed. En värdefull kunskapsmassa angående naturen hos intensiva tillväxtprogram håller på att ansamlas, och vissa drag i dessa strävanden förstås nu väl. Sådana program tenderar att bestå av en serie av cykler, var och en med en varaktighet på flera månader, som ägnas åt planering, utvidgande och befästande. Utvecklandet av personella resurser fortskrider oavbrutet från en cykel till nästa och säkerställer att utvidgningsprocessen inte bara underhålls utan skjuter alltmer fart. Medan många fler lärdomar utan tvekan ännu återstår att insamla, gör den erfarenhet som redan vunnits det möjligt att återupprepa förhållningssättet i ett ständigt växande antal kluster världen över.
13.4. Att de segrar som vunnits har både kvantitativa och kvalitativa dimensioner är i sanning tillfredsställande. I hjärtat av dessa prestationer ligger den ständiga förhöjningen av det andliga livet i bahá’ísamfund överallt. Denna nya andliga livskraft tjänar som förklaring till det ökande deltagandet av människor av mångahanda ursprung i andliga sammankomster, barnklasser och studiecirklar, vilket i många fall har resulterat i deras erkännande av Bahá’u’lláh som Guds Manifestation för denna dag och i deras trosförklaring.
13.5. Nya utvecklingssteg har likaledes tagits i Världscentret. Vi har beslutat att tiden är inne att skapa en internationell Ḥuqúqu’lláh-styrelse för att leda och övervaka regionala och nationella Ḥuqúqu’lláh-styrelsers arbete världen över. Den kommer att verka i nära samarbete med den Högst betrodde, Sakens Hand Dr. ‘Alí-Muhammad Varqá, och kommer att kunna dra nytta av hans kunskap och råd då den fullgör sina plikter. De tre medlemmar som nu utnämnts till den internationella styrelsen är Sally Foo, Ramin Khadem och Grant Kvalheim. Deras tjänstgöringsperiod kommer att fastställas vid ett senare tillfälle. Styrelsemedlemmarna kommer inte att bosätta sig i Heliga landet men kommer att utnyttja Ḥuqúqu’lláh-kontorets tjänster vid Världscentret då de fullgör sina funktioner.
13.6. På alla nivåer och alla områden åstadkommer Saken märkbara framsteg - från ökningar i utvidgning och befästande vid gräsrötterna till institutionell utveckling av internationell omfattning. Sådana uppmuntrande tecken på samfundets växande solidaritet kommer vid en tid då bevisen på samhällets nedgång tyvärr är alltför påtagliga. Det finns ingen anledning att här åter redogöra för kännetecknen på det sönderfall som en demoraliserad värld är infångad i. Ändå skall det inte förglömmas att det är just dessa omständigheter som ökar mottagligheten för Lärorna och skapar nya möjligheter för deras spridning.
13.7. I vårt budskap av den 26 november 1999 hänvisade vi till en serie av globala företag avsedda att föra bahá’í-samfundet genom den danande tidsålderns första sekels sista år. Varje plan skulle, indikerade vi, fokusera på det centrala syftet att främja processen inträde i skaror. Den första i serien, den nuvarande femårsplanen, kommer att avslutas om tolv korta månader, då vi kommer att mana Bahá’u’lláhs efterföljare att gå in i en annan plan som varar i fem år. Det vi ber vännerna göra i mellanperioden är att inrikta all sin energi på att omsätta den systematiska bildning, som Internationella undervisningscentret så kraftfullt verkat för, i beslutsam handling. Ingen bahá’í borde försitta det ovärderliga tillfälle som Planens återstående dagar erbjuder att på detta sätt underbygga grundvalen för igångsättandet av ett än mer ambitiöst företag vid nästa riḍván. Våra mest brinnande böner i Helgedomarna kommer att omsluta er.
15.1. Riḍván 2006 är en tid laddad med en anda av triumf och förväntan. Bahá’u’lláhs anhängare världen över kan rättmätigt känna sig stolta över storheten i det de uträttat under den Femårsplan, som nu tar slut. Mot framtiden kan de blicka med ett självförtroende som enbart förlänas den vars beslutsamhet härdats av erfarenhet. Hela bahá’í-världen funderar nu över magnituden på den kommande Femårsplanen, de uppoffringar den kommer att kräva och de resultat som kommer att komma av den. Våra böner förenas med era när ni vänder er mot Bahá’u’lláh i tacksamhet över privilegiet att få se Hans syfte för mänskligheten vecklas ut.
15.2. I vårt budskap 27 december 2005 till Rådgivarna samlade i Heliga Landet, och skickat samma dag till alla Nationella andliga råd, gav vi riktlinjerna för den Femårsplan som kommer att sträcka sig från 2006 till 2011. Vännerna och deras institutioner ombads studera budskapet noga och dess innehåll är utan tvekan välkänt för er. Vi ber er nu, alla och envar, att använda alla era krafter för att se till att målet med att, under den kommande Femårsplanen, etablera intensiva tillväxtprogram i inte färre än 1 500 kluster världen över uppfylls. Att, under de månader som följde Rådgivarnas hemresa från Världscentret, grunden för sjösättandet av planen utarbetades så snabbt och systematiskt i land efter land är ett tecken på den iver med vilken bahá’í-samfundet möter den utmaning det ställs inför. Det finns ingen orsak att gå in närmare på planen här men vi känner ett behov att, för era reflektioner, erbjuda er några kommentarer kring det globala sammanhang i vilket ni kommer att utföra era enskilda och gemensamma ansträngningar.
15.3. För över 70 år sedan skrev Shoghi Effendi sina världsordningsbrev, i vilka han gjorde en djupgående analys av de krafter som är i rörelse i världen. Med en vältalighet som inte delats av någon beskrev han två stora processer som satts i rörelse av Bahá’u’lláhs uppenbarelse, en nedbrytande och en uppbyggande, och båda för världen mot den världsordning Han förutsåg. Vi varnades av Beskyddaren att inte “vilseledas av hur smärtsamt långsamt civilisationen utvecklas” trots idogt arbete och inte heller “låta oss lura av de förgängliga tecknen på en återvändande välfärd, som ibland verkar kunna motverka den nedbrytande verkan av de kroniska sjukdomar som plågar en sönderfallande tids institutioner.” Ingen genomgång av vad som skett de senaste decennierna kan undgå att se hur de processer han då analyserade så i detalj skjuter fart.
15.4. Det räcker att se den ökande moraliska krisen som omger mänskligheten för att förstå i vilken omfattning de nedbrytande krafterna rivit upp samhällsväven. Har inte bevisen på själviskhet, misstänksamhet, rädsla och bedräglighet, som Beskyddaren så tydligt såg, blivit så utbredda att de tydligt kan ses även vid en snabb anblick? Ligger inte hotet om terrorism, om vilket han pratade, som en skugga över den internationella scenen så att ung som gammal, från jordens alla hörn, ständigt funderar över det? Har inte den osläckbara törsten, och den intensiva jakten, efter världsliga förgängligheter, rikedomar och nöjen så till den milda grad befäst deras makt och deras inflytande att de nu kontrollerar mänskliga värden som lycka, trohet och kärlek? Har inte försvagandet av familjesolidariteten och den oansvariga inställningen till äktenskap nått sådana proportioner att denna grundläggande samhällsenhets fortsatta existens är hotad? “Hur den mänskliga naturen fördärvas, hur det mänskliga beteendet urartar, hur mänskliga institutioner korrumperas och upplöses”, om vilket Shoghi Effendi förvarnade, visar sig tråkigt nog “i den värsta och mest motbjudande form man kan tänka sig.”
15.5. Beskyddaren lägger största delen av skulden för mänsklighetens moraliska förfall på religionens minskade inflytande som social kraft. “Skulle religionens lampa döljas”, citerar han Bahá’u’lláh, “kommer kaos och förvirring att följa och godhetens, rättvisans, lugnets och fridens ljus att sluta skina.” De decennier som följt nedtecknandet av hans brev har inte bara sett religionens minskade moraliska inflytande utan även hur religiösa institutioner genom olämpligt uppträdande förrått massorna. Försök att öka detta har bara gett upphov till fanatism som, om den får härja fritt, kan förgöra grunden för civiliserat umgänge människor emellan.
15.6. Förföljelsen av bahá’íerna i Iran, som nyligen intensifierats, är i sig ett tydligt bevis på den beslutsamhet mörkrets krafter har att släcka trons flamma var den än brinner klart. Även om vi är förvissade om trons slutliga seger, vågar vi inte glömma Beskyddarens varning att tron kommer att behöva kämpa mot fiender, mäktigare och lömskare än de som plågat den 17 april 2010 tidigare.
15.7. Vi behöver inte närmare beröra det oförmögna statsmannaskapet, ett annat tema som berörs mästerligt av Beskyddaren i hans världsordningsbrev. Den ökande ekonomiska klyftan mellan rik och fattig, den bestående urgamla fiendskapen mellan nationer, det ökande antalet flyktingar, den kraftiga ökningen av organiserad brottslighet och våld, den genomgripande känslan av osäkerhet, avsaknaden av grundläggande service på många platser, den hämningslösa exploateringen av naturresurser - dessa är blott ett fåtal tecken på de världsliga ledarnas oförmåga att skapa planer som har möjlighet att lindra mänsklighetens plågor. Detta betyder inte att uppriktiga ansträngningar inte gjorts, eller faktiskt, inte har ökat kraftigt i omfattning årtionde efter årtionde. Dessa ansträngningar, hur fyndiga de än har varit, har dock kommit ansenligt till korta när det gäller att avlägsna “roten till den ondska som så bryskt har rubbat jämvikten i dagens samhälle.” “Inte ens”, sade Beskyddaren, “skulle skapandet av ett system som skulle ge världen politisk och ekonomisk enhet ... i sig ge ett motgift mot det gift som ständigt undergräver organiserade folks och nationers livskraft.” “Vad annat”, säger han förtröstansfullt, “än total acceptans av den Gudomliga Planen” utformad av Bahá’u’lláh, “som i grunden förkroppsligar Guds avsikt att ena mänskligheten i denna tidsålder tillsammans med en fast övertygelse om var och en av dess statuters effektivitet, kan slutligen motstå de inre nedbrytande krafterna, som, om de inte hindras, kommer att fortsätta att tära på ett förtvivlat samhälles livskraft.”
15.8. Shoghi Effendis beskrivning av hur den nedbrytande kraften tilltar i styrka i världen är i sanning genomträngande. Lika slående är den beskrivning han ger av de krafter som är inblandade i den uppbyggande processen. Han beskrev en “gradvis spridning av en världssolidaritet som spontant uppstår ur den oorganiserade världens villervalla” som ett indirekt tecken på principen om mänsklighetens enhet, som Bahá’u’lláh gav oss. Denna solidaritet har ökat över årtiondena och idag ser man dess inverkan inom en rad områden från förkastandet av djupt ingrodda etniska fördomar till den begynnande medvetenheten om ett världsmedborgarskap, från ökad miljömedvetenhet till gemensamma ansträngningar inom folkhälsoarbetet, från omtanken om mänskliga rättigheter till det systematiska arbetet att ge alla utbildning, från etablerandet av interreligiöst samarbete till uppblomstringen av hundratusentals lokala, nationella och internationella organisationer som arbetar med någon form av sociala frågor.
15.9. För Bahá’u’lláhs anhängare är dock den viktigaste utvecklingen när det gäller de uppbyggande processerna direkt relaterade till tron. Många av dessa vårdades av Beskyddaren själv och de har växt avsevärt från sin ursprungliga blygsamhet. Från den lilla kärna troende till vilka han skickade sina första undervisningsplaner, har nu växt fram ett världsomfattande samfund, som finns representerat på tusentals platser där de alla följer ett väl etablerat aktivitetsmönster som förkroppsligar trons principer och strävanden. På den administrativa ordningens grund, vilken han så mödosamt lade under sin ministärs första årtionden, har rests ett stort, tätt nätverk av Nationella och Lokala andliga råd, som flitigt sköter trons angelägenheter i över 180 länder. Ur den första gruppen hjälprådsmedlemmar för beskydd och undervisning av tron som han utsåg, har växt fram en armé omfattande nästan ett tusen ståndaktiga arbetare, som tjänar under ledning av 81 Rådgivare, som i sin tur skickligt leds av Internationella undervisningscentret. Utvecklingen av trons administrativa världscenter på platsen för dess andliga världscenter, en process på vilken Beskyddaren lade mycket stor energi, har tagit ett viktigt steg i och med att Universella rättvisans hus tog sitt säte på Karmelberget i besittning och att Internationella undervisningscentrets byggnad och Centret för studier av texterna därefter har färdigställts.
15.10. Institutionen för Ḥuqúqu’lláh har orubbligt utvecklats under ledning av Sakens Hand dr ‘Alí-Muhammad Varqá, utsedd till Förvaltare av Shoghi Effendi för 50 år sedan, och kulminerade år 2005 i bildandet av en internationell styrelse, som har till syfte att se till att denna mäktiga lag, denna källa till ovärderliga välsignelser för hela mänskligheten, fortsatt tillämpas världen över. Beskyddarens ansträngningar att höja trons profil i internationella kretsar har utvecklat sig till ett omfattande system för externa frågor, som både kan försvara trons intressen och förkunna dess universella budskap. Den respekt tron har fått i internationella sammanhang, varhelst dess representanter talar, är ytterst beaktansvärd. Den lojalitet och tillgivenhet som medlemmar av detta samfund, som i sig visar på den mänskliga rasens mångfald, visar mot Bahá’u’lláhs Förbund utgör en enorm kraft, vars like ingen annan organiserad grupp kan hävda sig besitta. Beskyddaren förutsåg att Universella rättvisans hus, i på varandra följande epoker i den Danande tidsåldern, skulle sjösätta en serie världsomfattande företag vilka skulle “utgöra symbolen för enheten samt samordna och ena arbetet” de Nationella andliga råden emellan. Under tre på varandra följande epoker har nu bahá’í-samfundet ihärdigt arbetat inom ramen för de globala planerna från Universella rättvisans hus och har lyckats etablera ett mönster för bahá’í-livet.
15.11. Detta mönster gynnar individens andliga utveckling och kanaliserar dess medlemmars kollektiva energier mot en andlig väckelse av samhället. Samfundet har fått förmågan att nå ett stort antal mottagliga själar med budskapet, att bekräfta dem och att fördjupa deras förståelse av grunderna i den tro de anslutit sig till. Det har lärt sig att göra principen om konsultation, som dess Grundare utformat, till ett effektivt redskap för kollektivt beslutsfattande och att utbilda sina medlemmar i hur det ska användas. Det har skapat program för andlig och moralisk utbildning av sina yngre medlemmar och har inte bara bjudit in sina egna barn och juniorer till dem utan även barn och juniorer i samhället i stort. Med de färdigheter det har till sitt förfogande har det skapat en rik samling litteratur, som behandla både dess egna behov och saker som berör allmänheten, på ett otal språk. Det har allt mer engagerat sig i samhällsfrågor i stort och företar ett stort antal socioekonomiska utvecklingsprojekt. Framförallt sedan den femte epoken inleddes 2001 har det tagit stora steg när det gäller att utveckla personella resurser genom ett program som når samfundets gräsrötter och det har funnit metoder och instrument för att skapa ett stabilt tillväxtmönster.
15.12. Det är i ljuset av interaktionen mellan krafterna som beskrivs här ovan som vikten av att föra fram processen anslutning i skaror måste ses. Den Femårsplan som nu inleds fordrar att ni lägger er energi på denna process och säkerställer att de två komplementära händelseförloppen i dess kärna nu ökar i fart. Detta bör de flesta av era tankar kretsa kring. I det att era ansträngningar ger resultat och tillväxtdynamiken blir allt mer komplex, kommer det att uppstå utmaningar och möjligheter även för Världscentret att ta itu med under de kommande fem åren inom områden som externa frågor, socioekonomisk utveckling, administration och tillämpandet av bahá’í-lagar. Samfundets tillväxt har redan gjort det nödvändigt med nya åtgärder för att fördubbla antalet pilgrimer i varje grupp till 400 från och med oktober 2007. Det finns ett flertal andra projekt som även de måste utföras. Bland dessa finns den fortsatta utbyggnaden av trädgårdarna runt Bahá’u’lláhs gravhelgedom, likväl som av riḍvánträdgården och Mazra‘ih; renoveringen av Internationella arkivbyggnaden; reparationer på Bábs gravhelgedom, vars fulla omfattning för närvarande ej är känd, samt byggandet av ett Tillbedjans Hus i Chile enligt Beskyddarens vision, det sista av de kontinentala Mashriqu’l-Adhkáren. I det att detta sker kommer vi då och då att be om er hjälp, både i form av pengar och i form av specialkunskaper, men med vetskapen att trons resurser i första hand, i den omfattning det är möjligt, skall användas för att fylla planens behov.
15.13. Kära vänner: Vi kan inte bortse från att de nedbrytande krafterna ökar i omfattning och styrka. Det framstår lika tydligt att Största Namnets samfund, ledsagat av Försynens hand, har växt sig allt starkare och nu måste växa i storlek och öka sina resurser. Kursen som Femårsplanen satt är rak. Hur kan de av oss som är medvetna om mänsklighetens belägenhet, och känner till vart historien leder, inte använda alla våra krafter och hänge oss åt dess mål? Ringer inte Beskyddarens ord att “allt är klart” lika sanna idag som de gjorde då han skrev dem under den första Sjuårsplanen? Låt hans ord eka i era öron: “Det finns ingen tid att förlora.” “Det finns inget utrymme för tvekan.” “En sådan möjlighet kan inte ersättas.” “Att försöka, att uthärda är att säkra slutlig och fullständig seger.” Var förvissade om våra fortsatta böner, för er vägledning och ert beskydd, vid den Heliga Tröskeln.
Nu när den största högtiden närmar sig har vi hänförts av känslor av tacksamhet och förväntan – tacksamhet över de under som Bahá’u’lláh gjort det möjligt för Hans efterföljare att åstadkomma, förväntan över vad den omedelbara framtiden bär i sitt sköte.
Den kraft som skapats av det världsvida firandet av tvåhundraårsminnet av Bahá’u’lláhs födelse har bara växt sedan dess. Den accelererande utvecklingen av bahá’í-samfundet, dess ökande kapacitet, och dess förmåga att ta till vara energin hos fler av sina medlemmar framträder klart från en översikt över dess nyligen uppnådda globala prestationer. Bland dessa märks särskilt en ökning av samhällsbyggande aktiviteter. Den nuvarande femårsplanen följer efter tjugo år av ansträngningar av bahá’í-världen att systematiskt förfina och mångfaldiga dessa aktiviteter – men anmärkningsvärt nog har, under planens första två och ett halvt år, enbart antalet kärnaktiviteter ökat med mer än hälften. Det världsvida samfundet har visat förmåga att engagera, vid varje given tidpunkt, över en miljon människor i sådana aktiviteter och att hjälpa dem att undersöka och förhålla sig till den andliga verkligheten. Under samma korta period har antalet bönesammankomster nära nog fördubblats – ett mycket välbehövligt gensvar på mänsklighetens tilltagande fjärmande från Källan till hopp och välgång. Denna utveckling ter sig särskilt lovande, för andaktsmöten ingjuter en ny anda i ett samfunds liv. Sammanvävd med utbildningsansträngningar för alla åldrar förstärker de det höga syftet med dessa ansträngningar: att utveckla samfund som kännetecknas av sin gudsdyrkan och sitt tjänande av mänskligheten. Ingenstans är detta mer uppenbart än i de kluster där deltagande av stora skaror i bahá’í-aktiviteter vidmakthålls och vännerna har passerat den tredje milstolpen i sin samfundsutveckling. Vi är mycket glada över att se att antalet kluster där denna tillväxtprocess har kommit så långt redan mer än fördubblats sedan början av planen och nu uppgår till omkring fem hundra.
Denna kortfattade översikt kan inte göra rättvisa åt storleksordningen av den omvandling som pågår. Utsikterna för de återstående två åren av planen är ljusa. Mycket har åstadkommits under detta sista år genom vid spridning av de lärdomar som gjorts i de starkare tillväxtprogrammen i kluster som, liksom vi hoppats, har blivit reservoarer av kunskap och resurser. Internationella undervisningscentret, rådgivarna och deras oförtröttliga hjälprådsmedlemmar, har gjort allt vad de kunnat för att säkerställa att vänner i alla delar av världen kunnat dra fördel av denna accelerering i lärande och tillämpa de insikter som nåtts på deras egen verklighet. Vi gläder oss att i ett växande antal kluster, och i grannskap och byar inom dem, se att en kärna av vänner framträtt som genom handling och reflektion upptäcker vad som behövs, vid en given tidpunkt, för att tillväxtprocessen ska öka i deras omgivningar. De använder sig av det kraftfulla instrument som institutet utgör, genom vilket förmågan att bidra till samhällets andliga och materiella välstånd utvecklas, och åstadkommer genom sitt handlande att de som förenar sig med dem ökar i antal. Naturligt nog varierar förhållandena mycket från plats till plats, liksom tillväxtprocessens karaktär gör. Men genom systematiskt strävande kan var och en ge ett mer och mer effektivt bidrag till det pågående arbetet. I varje sammanhang är det en ren glädje i att engagera andra själar i meningsfulla och upplyftande samtal som leder, vare sig det sker snabbt eller gradvis, till en gryende andlig mottaglighet. Ju mer flammande den låga är som tänts i en troendes hjärta, desto starkare blir den attraktionskraft de känner som utsätts för dess värme. Och för ett hjärta som förtärs av kärlek till Bahá’u’lláh, vilken mer passande sysselsättning kan man föreställa sig än att söka efter likasinnade andar, att uppmuntra dem när de träder in på tjänandets stig, att åtfölja dem när de skaffar sig erfarenhet och – kanske den största glädjen av alla – att se själar bekräftas i sin tro, stiga fram av egen kraft, och bistå andra att göra samma resa. Dessa är bland de mest dyrbara tillfällen som detta flyktiga liv erbjuder.
Utsikterna att utveckla detta andliga företag blir än mer spännande genom att vi närmar oss tvåhundraårsminnet av Bábs födelse. Liksom det tvåhundraårsminne som föregick det är denna minnesdag oskattbart värdefull. Det förser alla bahá’íer med underbara möjligheter att väcka dem runt omkring dem till medvetande om Guds stora dag, till den enorma utgjutelsen av himmelsk nåd som utmärkts genom framträdandet av två Manifestationer av det Gudomliga väsendet, på varandra följande ljusgestalter som upplyst världens horisonter. Omfattningen av det som kan komma att uppnås under de följande två cyklerna vet vi alla utifrån erfarenheten från tvåhundraårsjubileet för två år sedan, och allt som lärts vid det tillfället måste kanaliseras in i planerna för Tvillingfödelsedagarna i år. Allteftersom tvåhundraårsjubileet närmar sig kommer vi att frambära många böner på era vägnar vid de heliga mausoleerna och be att era ansträngningar att ära Báb på sätt som anstår Honom kommer att lyckas med att utveckla den Guds sak Han förebådade.
Slutet på det första århundradet av den danande tidsåldern är endast två och ett halvt år bort. Det kommer att försegla etthundra år av hängivna ansträngningar att konsolidera och expandera den grund som så uppoffrande lades under trons heroiska tidsålder. Vid den tidpunkten kommer bahá’í-samfundet också att uppmärksamma hundraårsminnet av ‘Abdu’l-Bahás hädanfärd, det tillfälle då den älskade Mästaren befriades från denna världs begränsningar för att åter förena sig med sin Fader i den himmelska härlighetens fristad. Hans begravning, som ägde rum följande dag, var en händelse ”utan motstycke någonsin i Palestina”. Vid dess avslutning lades hans dödliga kvarlevor till vila i ett gravvalv i Bábs mausoleum. Emellertid förutsågs det av Shoghi Effendi att detta endast skulle vara ett tillfälligt arrangemang. Ett mausoleum skulle komma att uppföras, med en prägel som anstår ‘Abdu’l-Bahás unika ställning, när tiden var inne.
Den tiden har nu kommit. Bahá’í-världen kallas att uppföra det byggnadsverk som för alltid ska innesluta dessa heliga kvarlevor. Det ska byggas i närheten av Ridván-trädgården, på mark som helgats av den Välsignade skönhetens fotsteg; ‘Abdu’l-Bahás mausoleum kommer då att ligga på den halvcirkelbåge som kan dras mellan de heliga mausoleerna i ‘Akká och Haifa. Arbetet med arkitektritningarna går framåt och mer information kommer att meddelas under de kommande månaderna.
Känslor av överväldigande glädje väller nu fram inom oss när vi begrundar det kommande året och allt som det lovar. Vi räknar med att var och en av er – de som är sysselsatta med att tjäna Bahá’u’lláh, som arbetar i alla nationer för fredens sak – kommer att uppfylla er höga kallelse.
Två realiteter som nu framträder har fått oss att rikta dessa ord till er. Den första realiteten är den växande medvetenheten runt om i världen om de annalkande och hemska faror som coronaviruspandemin för med sig. Trots modiga och beslutsamma kollektiva ansträngningar att avvärja en katastrof är situationen i många länder redan allvarlig och orsakar tragedier för familjer och enskilda och försätter hela samhällen i kris. Vågor av lidande och sorg sköljer över den ena platsen efter den andra och kommer att försvaga olika nationer, vid olika tillfällen och på olika sätt.
Den andra realiteten, en som varje dag är alltmer framträdande, är motståndskraften och den oförminskade vitaliteten hos bahá’í-världen inför en utmaning som saknar motstycke i mannaminne. Ert gensvar har varit enastående. När vi skrev till er för en månad sedan vid NawRúz var vi angelägna att betona de imponerande kvalitéer som visades av samfund vars normala aktivitetsmönster hade rubbats. Allt som har hänt de efterföljande veckorna, under vilka många vänner har haft att åtlyda allt striktare inskränkningar, har endast fördjupat vår känsla av beundran. Genom att lära av erfarenheter som gjorts i andra delar av världen har några samfund hittat säkra och nyskapande sätt att öka medvetenheten om vad folkhälsan kräver hos olika befolkningsgrupper. Särskild uppmärksamhet ägnas dem som löper störst risk att drabbas av viruset och de ekonomiska påfrestningar som följer i dess spår; de initiativ avseende detta som skildras på webbplatsen Bahá’í World News Service utgör endast en handfull av det oräkneliga antal som är på gång. Dessa kompletteras av ansträngningar som undersöker, främjar och förfinar de andliga kvalitéer som mest behövs för närvarande. Många sådana ansträngningar äger med nödvändighet rum inom familjer eller i ensamhet, men där omständigheterna tillåter eller kommunikationsverktyg gör det möjligt håller en ovanligt stark solidaritet på att aktivt utvecklas bland själar som delar liknande förhållanden. Samfundslivets dynamik, som är så viktig för kollektiva framsteg, kommer inte att dämpas.
Vi är upplyftade till sinnes av att se hur dugligt nationella andliga råd, de outtröttliga generalerna för ljusets armé, har väglett sina samfund och utformat deras gensvar på krisen. De har fått starkt stöd från rådgivarna och deras hjälpråd vilka, som alltid, hjältemodigt höjt det kärleksfulla tjänandets standar. Medan de hållit sig väl informerade om de ofta snabbt förändrade villkoren i sina länder, har råden vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att sköta Sakens angelägenheter och särskilt för hållandet av val, där detta fortfarande är möjligt. Genom regelbunden kommunikation har institutioner och organ givit klok vägledning, lugnande tillförsikt och ständig uppmuntran. I många fall har de också börjat identifiera konstruktiva teman som håller på att växa fram ur de diskurser som initierats i deras samhällen. Den förväntan som vi gav uttryck för i vårt Naw-Rúz-budskap att denna prövning av mänsklighetens förmåga att uthärda skulle ge den större insikt håller redan på att förverkligas. Ledare, framstående tänkare, och kommentatorer har redan börjat undersöka grundläggande begrepp och djärva ambitioner som under senare tid varit i stort sett frånvarande i samhällsdebatten. För närvarande är dessa bara tidiga glimtar, men de antyder ändå att möjligheten av att ett tillfälle till kollektiv medvetenhet kan finnas inom synhåll.
Den tillfredsställelse vi känner när vi ser bahá’í-världens motståndskraft visa sig i handling dämpas av vår sorg över pandemins konsekvenser för mänskligheten. Vi är medvetna om att de troende och deras samarbetspartners tyvärr också delar detta lidande. Det avstånd från vänner och släktingar som så många människor i världen nu upprätthåller, betingade av de krav som folkhälsan ställer, kommer för några att leda till varaktig åtskillnad. Vid varje gryning verkar det vara säkert att fler plågor kommer att få uthärdas innan solen går ned. Må löftet om återförening i de eviga rikena erbjuda tröst för dem som förlorar sina kära. Vi ber för att deras hjärtan må lättas och för att Guds nåd må omge dem vars utbildning, försörjning, hem, eller till och med medlen för deras livsuppehälle riskeras. För er, och för dem ni innerligt håller av, och för alla era landsmän, bönfaller vi Bahá’u’lláh och ber om Hans välsignelser och ynnest.
Hur lång och mödosam den väg än är som måste tillryggaläggas, hyser vi den yttersta tillit till ert mod och er beslutsamhet att genomföra hela färden till dess slut. Ni hämtar kraft från förråd av hopp, tro, och storsinthet, och sätter andras behov framför era egna, och så gör det möjligt för dem som är behövande att få andlig näring, för dem som alltmer törstar efter svar att bli tillfredsställda, och för dem som längtar efter att arbeta för världens förbättring att erbjudas medel att göra det. Hur skulle vi från dem som hängivet följer den Välsignade skönheten kunna förvänta oss mindre?
De avslutande orden i ett högst minnesvärt kapitel i Guds saks historia har nu skrivits och bladet vänds. Denna Riḍván-period markerar avslutningen av ett extraordinärt år, av en femårsplan, och av en hel serie av planer som började år 1996. En ny serie av planer väntar med vad som lovar att bli mycket viktiga tolv månader, vilka tjänar som ett förspel till en nioårig ansträngning som planeras börja nästa Riḍván. Vi ser framför oss ett samfund som snabbt har ökat i styrka och är berett att ta stora steg framåt. Men det får inte råda några illusioner om hur mycken möda som krävdes för att nå denna punkt och hur svårvunna de insikter var som förvärvades under resans gång: De lärdomar som dragits kommer att forma samfundets framtid och redogörelsen för hur de vunnits kastar ljus över vad som komma skall.
De decennier som föregick 1996, som själva var rika på framsteg och insikter, hade inte lämnat något tvivel om att ett stort antal människor i många samhällen var redo att träda in under Trons baner. Hur uppmuntrande fallen av storskalig anslutning till tron än var, kunde de inte likställas med en hållbar tillväxtprocess som kunde utvecklas under olika förhållanden. Samfundet stod inför djupgående frågor som det vid den tiden hade otillräcklig erfarenhet av att besvara på ett adekvat sätt. Hur kunde ansträngningar syftande till dess expansion gå hand i hand med konsolideringsprocessen och lösa den långvariga och till synes svårlösliga utmaningen att nå hållbar tillväxt? Hur kunde individer, institutioner och samfund utvecklas så att de blev kapabla att omsätta Bahá’u’lláhs lära i handling? Och hur skulle de som attraherades till läran kunna bli förkämpar i ett globalt andligt företag?
Så kom det sig, för ett kvarts sekel sedan, att ett bahá’í-samfund som fortfarande kunde inräkna tre Sakens händer i sina främsta led gav sig i kast med en fyraårsplan, som skilde sig från dem föregått den genom sitt fokus på ett enda mål: ett betydande framsteg i processen inträde i skaror. Detta mål kom att karakterisera den serie av planer som följde. Samfundet hade redan kommit att förstå att denna process inte bara var fråga om inträde i tron av relativt stora grupper, inte heller skulle den uppstå spontant; den innebar en medveten, systematisk, accelererad expansion och konsolidering. Detta arbete skulle kräva det välunderrättade deltagandet av ett stort anal själar och år 1996 kallades bahá’í-världen att anta den omfattande utbildningsutmaning som detta innebar. Den kallades att etablera ett nätverk av träningsinstitut fokuserat på att frambringa ett ökande flöde av individer med de förmågor som är nödvändiga för att upprätthålla tillväxtprocessen.
Vännerna tog sig an denna uppgift medvetna om att de, sina tidigare segrar på undervisningens fält till trots, uppenbarligen hade mycket att lära sig om vilka förmågor de behövde skaffa sig och, vilket var av avgörande betydelse, hur de skulle skaffa sig dem. På många sätt lärde sig samfundet genom erfarenhet och de lärdomar de fick skulle, så snart de hade smälts och förfinats genom att efter hand tillämpas i olika situationer, till slut inkorporeras i utbildningsmaterial. Man insåg att vissa aktiviteter var naturliga gensvar på de andliga behoven inom en befolkning. Studiecirklar, barnklasser, andliga sammankomster, och senare juniorgrupper visade sig vara av central betydelse i detta avseende, och sammanvävda med relaterade aktiviteter kunde de ge upphov till ett livaktigt mönster av samfundsliv. Och efter hand som antalet som deltog i dessa kärnaktiviteter växte lades en ny dimension till det ursprungliga syftet. De kom att tjäna som portaler genom vilka ungdomar, vuxna och hela familjer från det omgivande samhället kunde komma i kontakt med Bahá’u’lláhs uppenbarelse. Det kom också att bli tydligt hur praktiskt det var att överväga strategier för arbetet med samhällsbyggande inom ramen för ett ”kluster”; ett geografiskt område av hanterbar storlek med urskiljbara sociala och ekonomiska egenskaper. En förmåga att göra enkla planer på klusternivå började utvecklas och utifrån sådana planer växte tillväxtprogram för tron fram, organiserade i vad som kom att bli tremånaders aktivitetscykler. En viktig klargörande punkt framkom tidigt: Framskridandet av individer genom en följd av kurser ger en impuls till, och vidmakthålls av, klustrets framskridande längs ett kontinuum av utveckling. Denna komplementära relation hjälpte vännerna överallt att bedöma tillväxtens dynamik i sin egen omgivning och skissera en väg till ökad styrka. Efter hand visade det sig vara fruktbart att betrakta det som hände i ett kluster både från ett perspektiv av tre utbildningsimperativ – att tillgodose behoven hos barn, juniorer, ungdomar och vuxna – och från ett perspektiv av de aktivitetscykler som är väsentliga för tillväxtens rytm. Ungefär halvvägs in i det tjugofemåriga strävandet höll de mest tydliga dragen i tillväxtprocessen som vi ser idag på att bli väl etablerade.
Efter hand som vännernas ansträngningar intensifierades började olika principer, koncept och strategier av allmängiltig betydelse för tillväxtprocessen att kristalliseras till ett handlingsschema som kunde utvecklas och införliva nya element. Detta schema visade sig vara grundläggande för frigörandet av enorm vitalitet. Det hjälpte vännerna att kanalisera sin energi på sätt som erfarenheten hade visat befrämjade tillväxten hos sunda samfund. Men ett schema är inte en formel. Genom att ta hänsyn till de olika elementen i schemat när man bedömer förhållandena ett kluster, ett lokalsamhälle, eller bara ett grannskap, kunde ett aktivitetsmönster utvecklas som tog hänsyn till lärdomar hos bahá’í-världen i övrigt, samtidigt som man beaktar platsens särskilda egenskaper. En dikotomi mellan strikta krav å ena sidan, och obegränsade personliga preferenser å den andra, övergick till en mer nyanserad förståelse av de olika sätt på vilka individer kunde stödja en process som till sin kärna var sammanhängande och som regelbundet förfinades allteftersom nya erfarenheter tillfogades. Hys inga tvivel om det framsteg som framväxandet av detta handlingsschema representerade: Dess konsekvenser för harmoniseringen och enandet av hela bahá’í-världens strävanden och framdrivandet av dess marsch framåt var av stor betydelse.
Efter hand som den ena planen följde på den andra, och engagemanget i arbetet med samhällsbyggande fick en bredare bas, blev framstegen på kulturens nivå mer uttalade. Exempelvis blev vikten av att utbilda och fostra de yngre generationerna mer allmänt erkänd, liksom särskilt den utomordentliga potential som juniorerna representerade. Själar som hjälper och åtföljer varandra längs en gemensam stig, och som stadigt vidgar kretsen för ömsesidigt stöd, blev ett eftersträvansvärt mönster för alla ansträngningar att utveckla kapacitet att tjäna. Även vännernas samspel med varandra, och med dem i deras närhet, genomgick en förändring när man blev mer medveten om förmågan hos meningsfulla samtal att skapa och förstärka andlig mottaglighet. Och det var betydelsefullt att bahá’í-samfund i ökande grad antog en utåtriktad orientering. Varje själ som tar till sig trons vision skulle kunna bli en aktiv deltagare – även en befrämjare och handledare – av utbildningsaktiviteter, andaktssammankomster och andra element i det samhällsbyggande arbetet; bland dessa själar skulle många också komma att deklarera sin tro på Bahá’u’lláh. Sålunda växte en förståelse fram för processen anslutning i skaror som grundade sig mindre på teorier och antaganden och mer på faktisk erfarenhet av hur stora grupper av människor kunde finna tron, bli bekanta med den, identifiera sig med dess mål, delta i dess aktiviteter och diskussioner, och i många fall ansluta sig till den. Faktiskt var det så att, efter hand som institutprocessen stärktes i område efter område, växte antalet individer som deltog i arbetet med planen, inklusive även sådana som nyligen blivit bekanta med tron, med stormsteg. Men drivkraften bakom detta var inte att man bara brydde sig om antal. En vision om personlig och kollektiv omvandling som skedde samtidigt, grundad i studiet av Guds ord och i en insikt om varje persons kapacitet att bli en förkämpe i ett djupt andligt drama, hade givit upphov till en känsla av gemensam strävan.
Ett av de mest slående och inspirerande dragen i denna tjugofemårsperiod har varit det tjänande som utförts av bahá’í-ungdomar som med tro och mod antagit sin rättmätiga plats i frontlinjen av samfundets strävanden. Som undervisare av Guds sak och lärare för de unga, som resande handledare och hemmafrontpionjärer, som klusterkoordinatörer och medlemmar av bahá’í-organ har ungdomar på fem kontinenter stigit fram för att tjäna sina samfund med hängivenhet och uppoffring. Den mognad de har visat i utförandet av plikter på vilka den gudomliga planens framgång beror är ett uttryck för deras andliga vitalitet och deras engagemang för säkerställandet av mänsklighetens framtid. Erkännande denna i ökande grad påtagliga mognad har vi beslutat att, omedelbart efter denna Riḍván-period, medan den ålder vid vilken en troende kan tjäna i ett andligt råd förblir tjugoett, den ålder vid vilken en troende kan rösta i bahá’í-val skall sänkas till arton. Vi hyser inget tvivel om att bahá’í-ungdomar överallt som har åldern inne kommer att bevisa riktigheten i vårt förtroende för deras förmåga att ”samvetsgrant och noggrant” uppfylla den ”heliga plikt” till vilken varje röstberättigad bahá’í är kallad.
*
Vi är medvetna om att samfundens verklighet naturligtvis skiljer sig åt en hel del. Olika nationella samfund, och olika platser inom dessa samfund, började denna serie av planer vid olika punkter i sin utveckling; sedan dess har de också utvecklats med olika hastighet och har uppnått olika nivåer av framsteg. Detta är i sig självt inget nytt. Det har alltid varit så att förhållandena på olika platser varierar, liksom graden av mottaglighet. Men vi ser också en svallvåg av kapacitet, självförtroende och samlad erfarenhet som väller fram i de flesta samfund, styrkt av framgången hos deras systersamfund när och fjärran. För att ta ett exempel, fastän de själar som 1996 öppnade en ny lokalitet inte saknade något i fråga om mod, tro och hängivenhet, så kombinerar deras motsvarigheter idag överallt samma kvaliteter med kunskap, insikter och förmågor som utgör det samlade resultatet av tjugofem års ansträngningar av hela bahá’í-världen att systematisera och förfina arbetet med expansion och konsolidering.
Oavsett ett samfunds startpunkt så har det kommit igång med tillväxtprocessen när det kombinerat egenskaperna tro, ihärdighet och engagemang med en beredvillighet att lära. En dyrbar kvarstående effekt av denna serie av planer är faktiskt den vitt spridda insikten om att varje ansträngning att komma igång börjar med en inriktning på lärande. Enkelheten i denna regel kontrasterar mot vikten av dess följdverkningar. Vi tvivlar inte på att alla kluster med tiden kommer att göra framsteg längs kontinuumet av utveckling; de samfund som snabbast har gjort framsteg, i jämförelse med dem som hade liknande omständigheter och möjligheter, har visat en förmåga att främja enhet i tanke och att lära sig om effektivt agerande. Och de har gjort det utan att tveka att handla.
Ett engagemang för lärande innebar också att man var beredd på att göra misstag – och ibland ledde naturligtvis misstagen till obehag. Det är förstås inte förvånande att nya metoder och ansatser till en början användes oskickligt på grund av bristande erfarenhet; någon gång förlorades en nyvunnen förmåga när ett samfund djupt engagerade sig i utvecklandet av ett annat. Att ha de bästa avsikter är ingen garanti mot att göra misstag och att lämna dem bakom sig kräver både ödmjukhet och avskiljelse. När ett samfund har varit fortsatt beslutsamt att visa överseende och lära sig av misstag som naturligt förekommer har framsteg aldrig varit utom räckhåll.
Halvvägs genom serien av planer började samfundets involvering i samhällslivet att komma i blickpunkten för mer direkt uppmärksamhet. De troende uppmuntrades att tänka över detta i förhållande till två sammanlänkade områden för engagemang – social verksamhet och deltagande i de rådande samhällsdiskurserna. Dessa var förstås inte alternativ till arbetet med expansion och konsolidering, än mindre distraktioner från det; de ingick i det. Ju större de mänskliga resurser ett samfund hade tillgång till, desto större blev dess förmåga att tillämpa den visdom som finns i Bahá’u’lláhs uppenbarelse på dagens utmaningar – att överföra Hans lära till verklighet. Och mänsklighetens problematiska angelägenheter under denna period tycktes understryka hur desperat dess behov var av det botemedel som föreskrivits av den Gudomlige läkaren. Implicit i allt detta var en förståelse av religion mycket olik dem som dominerar i världen i stort; en förståelse som erkände religion som den starka kraft som driver fram en ständigt framåtskridande civilisation. Man förstod också att en sådan civilisation inte heller skulle framträda spontant, av sig själv – det var Bahá’u’lláhs efterföljares uppdrag att arbeta för dess tillblivelse. Ett sådant uppdrag krävde att samma process av systematiskt lärande tillämpades på arbetet med social verksamhet och engagemang i samhällsdebatten.
Sett från de senaste två och ett halvt decenniernas perspektiv har förmågan att ägna sig åt social verksamhet ökat markant, vilket lett till ett extraordinärt uppblomstrande av aktivitet. Jämfört med 1996, då omkring 250 sociala och ekonomiska utvecklingsprojekt upprätthölls från år till år, finns det nu 1500 och antalet bahá’í-inspirerade organisationer har fyrdubblats och överstiger 160. Mer än 70 000 gräsrotsinitiativ rörande social verksamhet tas varje år, en femtiofaldig ökning. Vi ser fram emot en fortsatt ökning av alla dessa strävanden som resultat av det hängivna stöd och den stimulans som nu ges av Bahá’í International Development Organization. Under tiden har deltagandet av bahá’íer i de rådande samhällsdiskurserna också växt oerhört mycket. Förutom de många tillfällen då vännerna finner att de kan erbjuda ett bahá’í-perspektiv i samtal på arbetsplatsen eller i ett personligt sammanhang så har mer formellt deltagande i diskurser ökat markant. Vi tänker inte bara på de starkt utvidgade insatserna och alltmer avancerade bidragen från Internationella bahá’í-samfundet – som under denna period skaffat kontor i Afrika, Asien och Europa – utan också det arbete som görs av ett oerhört utökat och mycket förstärkt nätverk av nationella kontor för externa frågor, för vilka detta verksamhetsområde blev det huvudsakliga fokuset; därtill gjordes insiktsfulla och betydande bidrag av enskilda troende på specifika områden. Allt detta kan i beaktansvärd utsträckning förklara den högaktning, uppskattning och beundran som ledande tänkare och andra prominenta personer på alla nivåer i samhället om och om igen uttryckt för tron, dess anhängare och deras aktiviteter.
I granskningen av hela tjugofemårsperioden känner vi djup respekt för de många slag av framsteg som bahá’í-världen samtidigt har gjort. Dess intellektuella liv har blomstrat, vilket visas inte bara av de framsteg på alla de områden som redan diskuterats, utan också av mängden hög-kvalitativ litteratur som publicerats av bahá’í-författare, av utvecklingen av fora för utforskning av vissa discipliner i ljuset av läran, och av den inverkan som de seminarier på grund- och forskarnivå som systematiskt erbjudits av Institute for Studies in Global Prosperity har haft, vilken i samverkan med Guds saks institutioner nu betjänar bahá’í-ungdomar från långt över 100 länder. Ansträngningar att uppföra Tillbedjans hus har accelererat mycket påtagligt. Det senaste modertemplet uppfördes i Santiago, Chile, och projekt för byggandet av två nationella och fem lokala Mashriqu’l-Adhkár initierades; Tillbedjans hus i Battambang, Kambodja, och Norte del Cauca, Colombia, har redan öppnat sina dörrar. Bahá’í-tempel, både de nyligen invigda och de som är etablerade sedan länge, intar i ökande utsträckning en plats i hjärtat av samfundslivet. Det materiella stöd som givits av de troende i gemen för den myriad av projekt som Guds vänner har satt igång har varit frikostigt. Betraktat bara som ett mått på kollektiv andlig vitalitet talar den generositet och uppoffring med vilken, under en tid av avsevärt ekonomiskt kaos, det kritiska flödet av ekonomiska tillgångar upprätthållits – ja till och med stärkts – sitt tydliga språk. Inom bahá’í-administrationens område har nationella andliga råds förmåga att sköta sina samfunds angelägenheter i all dess växande komplexitet ökat avsevärt. De har särskilt gagnats av än högre nivåer av samverkan med rådgivarna som har bidragit till systematisering av insamlandet av insikter från gräsrotsnivån över hela världen och säkerställandet av att de fått vid spridning. Detta var också den period under vilken de regionala bahá’í-råden framträdde som fullfjädrade institutioner inom Guds sak, och i 230 regioner har nu råd och de träningsinstitut de har tillsyn över visat sig vara oumbärliga för främjandet av tillväxtprocessen. För att föra vidare in i framtiden de funktioner som överförvaltaren av Huqúqu’lláh, Guds saks hand, ‘Alí-Muḥammad Varqá, hade etablerades år 2005 Internationella förvaltningsstyrelsen för Huqúqu’lláh; idag samordnar den ansträngningarna hos inte mindre än 33 nationella och regionala förvaltningsstyrelser som nu omfattar hela jorden, vilka i sin tur vägleder över 1000 representanters arbete. De utvecklingsprojekt som ägde rum vid Bahá’í världscentrum under samma period är många; om det vittnar fullbordandet av terrasserna vid Bábs mausoleum och två byggnader på halvcirkelbågen och påbörjandet av byggandet av ‘Abdu’l-Bahás mausoleum, för att inte nämna en rad projekt för att förstärka och bevara trons dyrbara heliga platser. Bahá’u’lláhs mausoleum och Bábs mausoleum erkändes som världsarv, platser av ovärderlig betydelse för mänskligheten. Allmänheten flockades till dessa helga platser i hundratusental, närmare en och en halv million vissa år, och världscentret välkomnade regelbundet hundratals pilgrimer samtidigt, ibland fler än 5000 under ett enda år, tillsammans med ett liknande antal besökande bahá’íer; vi är lika glada över det ökade antalet som över mängden av olika folk och nationer representerade bland dem som tar del av pilgrimsfärdens gåva. Översättningen, publiceringen och spridningen av de heliga texterna har också accelererat mycket, parallellt med utvecklingen av Bahá’í Reference Library, en av de mest beaktansvärda medlemmarna i den växande familjen av webbplatser associerade med bahai.org, som nu själv är tillgänglig på tio språk. En rad olika kontor och organ har etablerats vid världscentret och annorstädes, som fått i uppdrag att stödja den lärandeprocess som utvecklas inom olika verksamhetsområden över hela bahá’í-världen. Allt detta, systrar och bröder i tron, är bara en del av den historia vi kunde berätta om vad er hängivenhet till Honom som var Världens förorättade har åstadkommit. Vi kan bara återge de gripande ord som den älskade Mästaren, överväldigad av känslor utropade: ”O Bahá’u’lláh! Vad har Du gjort?”
*
Från ett avgörande kvartssekels panorama vänder vi nu vår blickpunkt mot den senaste femårsplanen, en plan rätt olik någon av de föregående på ett antal olika sätt. I denna plan uppmanade vi världens bahá’íer att dra lärdom från allt det de lärt sig under de föregående tjugo åren och att sätta det i verket med full kraft. Vi är glada över att vårt hopp i detta avseende blev mer än uppfyllt, men fastän vi naturligt nog väntade stora saker från den Välsignade skönhetens efterföljare var karaktären av det som uppnåtts genom deras herkuliska ansträngningar sannerligen hisnande. Det var slutstenen av en prestation som det hade tagit tjugofem år att utföra.
Planen var särskilt minnesvärd för sin tredelning genom två heliga tvåhundraårsdagar som var och en kraftfullt ökade dynamiken i lokala samfund över hela världen. De trofastas skara demonstrerade, i en skala som tidigare inte bevittnats och med relativ lätthet, en förmåga att engagera människor från alla delar av samhället i hedrandet av en Gudsmanifestations liv. Det var en kraftfull indikation på något bredare: förmågan att kanalisera frisläppandet av oerhörd andlig energi till fromma för Guds saks framsteg. Så magnifikt var gensvaret att tron på många platser drevs fram ur obemärkthet på den nationella nivån. I sammanhang där man inte väntade det, och kanske inte söktes det, blev mottaglighet för tron tydlig. Tusenden, tusenden och åter tusenden hänfördes av mötet med en andäktighet som idag är karaktäristisk för bahá’í-samfund över allt. Visionen om vad som görs möjligt genom att högtidlighålla en bahá’í-helgdag vidgades oerhört.
Vad planen har åstadkommit, uttryckt endast i numeriska termer, översteg snabbt alla andra planer som föregått den sedan år 1996. I början av denna plan fanns kapacitet att genomföra något över 100 000 kärnaktiviteter samtidigt, en kapacitet som var frukten av tjugo år av gemensam strävan. Nu vidmakthålls 300 000 kärnaktiviteter på en gång. Deltagande i dessa aktiviteter har ökat till mer än två miljoner, vilket också är nästan en trefaldig ökning. Det finns 329 nationella och regionala träningsinstitut i verksamhet och deras kapacitet framgår av det faktum att det gjorts möjligt för tre kvarts miljoner människor att slutföra åtminstone en bok i sekvensen; allt som allt är nu antalet kurser som slutförts av individer också två miljoner – en ökning med mer än en tredjedel på fem år.
Den ökande intensitet med vilken tillväxtprogram världen över genomförs utgör en egen imponerande berättelse. Under denna femårsperiod hade vi satt som mål att tillväxten skulle tillta i vart och ett av de 5000 kluster där den börjat. Detta imperativ blev impulsen till ivrig strävan i hela världen. Som resultat mer än fördubblades antalet intensiva tillväxtprogram och utgör nu cirka 4000. Svårigheter med att öppna nya byar och grannskap för tron mitt i den globala hälsokrisen, och att utvidga aktiviteter som befann sig på ett tidigt stadium när pandemin började, förhindrade att en ännu högre totalsumma uppnåddes under planens avslutande år. Det finns emellertid mer att berätta än detta. I början av planen hade vi uttryckt hoppet att antalet kluster där vännerna passerat den tredje milstolpen längs ett kontinuum av tillväxt, som en konsekvens av att ha lärt sig att med öppna armar välkomna stora antal nytillkomna i sina aktiviteter, skulle öka med ytterligare hundratals. Antalet var då runt 200 fördelade mellan 40 länder. Fem år senare har detta antal ökat till häpnadsväckande 1000 i nästan 100 länder – en fjärdedel av alla intensiva tillväxtprogram i världen och ett resultat som vida översteg våra förväntningar. Och inte ens dessa siffror avslöjar de högsta höjderna till vilket samfundet har stigit. Det finns över 30 kluster där antalet pågående kärnaktiviteter överskrider 1000; på vissa platser är det totala antalet flera tusen och involverar deltagande av mer än 20.000 personer i ett enda kluster. Ett ökande antal lokala andliga råd har tillsyn över utvecklingen av program för utbildning och fostran som betjänar praktiskt taget alla barn och juniorer i en by; samma sakförhållande börjar framträda inom några få urbana grannskap. Engagemang i Bahá’u’lláhs uppenbarelse har, i några beaktansvärda fall, överskridit individer, familjer och utvidgade släktskap – det som bevittnas är befolkningars rörelse mot ett gemensamt centrum. Ibland har grupper i opposition mot varandra lämnat hävdvunna fientligheter bakom sig och vissa sociala strukturer och viss dynamik håller på att omvandlas i ljuset av den gudomliga läran.
Vi kan inte annat än känna överväldigande glädje över så imponerande framsteg. Den samhällsbyggande förmågan hos Bahá’u’lláhs tro framstår med allt större klarhet och det är en fast grund på vilken den kommande nioårsplanen kommer att byggas. Kluster med märkbar styrka har, som förhoppningen var, visat sig vara reservoarer av kunskap och resurser för sina grannar. Och regioner där mer än ett sådant kluster finns har lättare utvecklat sätt att accelerera tillväxt i kluster på kluster. Vi känner emellertid att det åter är angeläget att betona att framsteg har skett nästan överallt; skillnaden i framsteg mellan en plats och en annan handlar om en gradskillnad. Samfundets kollektiva förståelse av processen inträde i skaror och dess tro på sin förmåga att stimulera denna process under alla förhållanden har stigit till nivåer som var otänkbara under gångna decennier. De djupgående frågor som legat i luften så länge, och som fördes fram i skarp fokus 1996, har övertygande besvarats av bahá’í-världen. Det finns en generation troende vars hela liv bär tecknen på samfundets framsteg. Men själva skalan av det som skett i dessa många kluster där lärandets frontlinje utvidgats har förvandlat ett betydande framsteg i processen inträde i skaror till ett utomordentligt viktigt sådant av historiska proportioner.
Många känner till hur Beskyddaren delade in trons tidsåldrar i på varandra följande epoker; den femte epoken av den Danande tidsåldern började år 2001. Mindre väl känt är att Beskyddaren också specifikt noterade att det fanns epoker i den gudomliga planen, och stadier inom dessa epoker. Uttänkt av ‘Abdu’l-Bahá, men lagd i träda under två decennier medan den administrativa ordningens lokala och nationella organ utvecklades och stärktes, invigdes den Gudomliga planen formellt 1937 med påbörjandet av det första stadiet av dess första epok – sjuårsplanen tilldelad det nordamerikanska bahá’í-samfundet av Beskyddaren. Den första epoken avslutades efter fullbordandet av tioårskorståget 1963, vilket hade resulterat i att trons baner placerats över hela världen. Öppningsstadiet av den andra epoken var den första nioårsplanen och inte mindre än tio planer har följt i dess spår; planer har varat från tolv månader till sju år. Vid gryningen av den andra epoken bevittnade bahá’í-världen redan den första begynnelsen av det inträde i skaror i tron, vilket hade förutsetts av Författaren till den Gudomliga planen; under påföljande decennier har generationer av hängivna troende inom det Största namnets samfund arbetat i den gudomliga vingården för att kultivera de förhållanden som behövs för hållbar, storskalig tillväxt. Och hur riklig är inte frukten av detta arbete vid denna härliga Riḍván-tid! Fenomenet att ett avsevärt antal nytillkomna vidgar samfundets aktiviteter, fångar trons gnista och snabbt stiger fram för att tjäna vid fronten av planen, har gått från att vara en förutsägelse vidmakthållen av tro till att bli en återkommande verklighet. Ett sådant uttalat och påvisbart framsteg behöver markeras i Guds tros annaler. Med jublande hjärtan tillkännager vi att den tredje epoken av Mästarens gudomliga plan har börjat. Steg för steg, epok för epok, skall Hans plan utvecklas tills ljuset från Riket upplyser varje hjärta.
*
Älskade vänner, ingen genomgång av det femåriga företaget som avslutade den andra epoken av den Gudomliga planen skulle vara komplett utan att särskilt ta upp den omvälvning som beledsagade dess avslutande år och som fortfarande pågår. Restriktionerna gällande personlig interaktion som tilltog och avtog i de flesta länder under denna period kunde ha tilldelat samfundets kollektiva ansträngningar ett allvarligt slag från vilket det kunde ha tagit åratal att återhämta sig, men det finns två skäl till att detta inte var fallet. Det ena var den vitt spridda medvetenheten om bahá’íernas plikt att tjäna mänskligheten, särskilt i tider av fara och motgångar. Det andra var den extraordinära ökningen av kapacitet i bahá’í-världen att ge uttryck för denna medvetenhet. Vana under många år vid att ta i bruk mönster av systematiskt handlande använde vännerna sin kreativitet och målmedvetenhet till att handskas med en oförutsedd kris, samtidigt som de försäkrade sig om att de nya ansatser som de utvecklade var förenliga med det handlingsschema som de under på varandra följande planer arbetat med att fullkomna. Men detta innebär inte att man skall bortse från de svåra påfrestningar som bahá’íer, liksom deras landsmän i alla länder, får utstå; ändå har de troende, under allvarliga svårigheter, fortsatt att vara fokuserade. Resurser har slussats till behövande samfund, val har fortsatt att hållas närhelst det har varit möjligt, och under alla förhållanden har Guds saks institutioner fortsatt att utföra sina plikter. Det har även tagits djärva steg framåt. Nationella andliga rådet i São Tomé och Príncipe kommer att återbildas denna Riḍván, och två nya pelare för Universella Rättvisans Hus kommer att upprättas: Nationella andliga rådet för Kroatien med säte i Zagreb och Nationella andliga rådet för Timor-Leste med säte i Dili.
Och så börjar ettårsplanen. Dess syfte och villkor har redan angivits i vårt budskap utsänt på Förbundets dag; denna plan, fastän kort, kommer att vara tillräcklig för att förbereda bahá’í-världen för den nioårsplan som skall följa. En period av särskild kraft, som inleddes ett hundra år efter uppenbarandet av den Gudomliga planens skrifter, kommer snart att avslutas med hundraårsminnet av ‘Abdu’l-Bahás hädanfärd, vilken markerar slutet på det första seklet av den danande tidsåldern och början på det andra. De trognas skara anträder denna nya plan vid en tid då mänskligheten, luttrad av att dess sårbarhet har blottställts, tycks vara mera medveten om behovet av samverkan för att möta globala utmaningar. Ändå dröjer sig vanor av strid, egenintresse, fördomar och trångsynthet kvar och hindrar rörelsen mot enighet, trots att allt flera i samhället i ord och gärning visar hur också de längtar efter ett accepterande av mänsklighetens inneboende enhet. Vi ber att familjen av nationer snart måtte lyckas med att lägga sina skiljaktigheter åt sidan i det allmänna godas intresse. Trots de osäkerheter som omger de närmaste månaderna bönfaller vi Bahá’u’lláh om att göra de bekräftelser som har burit upp Hans efterföljare så länge än mer rikliga, så att ni måtte bli hjälpta att fortsätta framåt i ert uppdrag med er fattning orubbad av turbulensen i en värld vars behov av Hans läkande budskap är allt mer akut.
Den Gudomliga planen träder in i en ny epok och ett nytt stadium. Bladet har vänts.
Ett år av förberedelse och reflektion, liksom av stor möda, har kommit till ända, kännetecknat av vännernas ansträngningar världen över att högtidlighålla hundraårsminnet av ‘Abdu’l-Bahás hädanfärd, bland annat genom att skicka representanter att delta i ett särskilt evenemang för att hedra Honom i det Heliga landet. Genom dessa ansträngningar har oräkneliga själar, och inte bara bahá’íer, blivit inspirerade av ‘Abdu’l-Bahás liv. Hur Han visade omtanke om alla medlemmar av den mänskliga familjen, hur Han undervisade, hur Han främjande projekt för utbildning och social välfärd, hur omfattande Han bidrog till diskurser i både Öst och Väst, hur Han helhjärtat uppmuntrade projekt för byggandet av Tillbedjans hus, hur Han utarbetade tidiga former av bahá’í-administrationen, hur Han kultiverade olika aspekter av samfundslivet – alla dessa olika facetter av Hans liv visade Hans oupphörliga och fullständiga hängivenhet till tjänandet av Gud och mänskligheten. Förutom att vara en överväldigande moralisk auktoritet och förlänad oöverträffad andlig insikt, var ‘Abdu’l-Bahá en ren kanal genom vilken de krafter som frigjorts genom Bahá’u’lláhs uppenbarelse kunde verka i världen. För att förstå den samhällsbyggande kraft som tron besitter, behöver man inte se längre än till de resultat ‘Abdu’lBahá uppnådde under sin verksamhetstid och de omvandlande effekterna av den vägledning som oupphörligt strömmade från Hans penna. Ursprunget för så många av de underbara framsteg som gjorts av dagens bahá’í-samfund – vilka kartlades i vårt budskap till er förra Riḍván – kan spåras till ‘Abdu’l-Bahás handlingar, beslut och vägledning.
Hur passande är det då inte att bahá’í-samfundets kollektiva hyllning till sin fullkomliga förebild skulle forma förspelet till påbörjandet av ett större företag fokuserat på frigörandet av trons samhällsbyggande förmåga i allt större omfattning. De former av strävande som faller inom ramen för nioårsplanen, och den nuvarande serien av planer, är inriktade på uppfyllandet av detta övergripande mål. Detta är även fokus för de fler än 10 000 konferenser som hålls över hela jorden för att markera inledningen av detta stora andliga företag. Dessa konferenser, som förväntas välkomna ett aldrig tidigare skådat antal deltagare, sammanför inte endast bahá’íer, utan även många andra av mänsklighetens välgörare, som med dem delar en längtan efter att främja enighet och en bättre värld. Deras beslutsamhet och starka målmedvetenhet återspeglas i den anda som skapats vid de sammankomster som redan ägt rum, där deltagarna galvaniserats lika mycket av de dynamiska samråd till vilka de bidragit, som av den kollektiva vision som utforskats vid dessa glädjefyllda evenemang. Vi ser med ivrig förväntan fram emot vad kommande månader och år ska föra med sig.
Sedan vi den 30 december 2021 riktade vårt budskap till rådgivarnas konferens har nationella andliga råd och regionala bahá’í-råd ihärdigt undersökt möjligheterna att under nioårsplanen öka intensiteten i tillväxtprocessen i de kluster som finns inom deras ansvarsområden. Vi tror att det skulle vara till hjälp att, i syfte att mäta de framsteg som görs över tid, se det som att planen utvecklas i två faser på fyra respektive fem år, och nationella andliga råd ombads att reflektera över vilka framsteg de förväntar sig se i sina respektive samfund vid Riḍván 2026 och sedan vid Riḍván 2031. Denna genomgång innebar också att man gjorde en översyn av gränserna för klustren och de anpassningar som då gjordes resulterade i att det totala antalet kluster i världen har ökat med en fjärdedel och nu är över 22 000. Utifrån de prognoser som inkommit bedömer vi att det kommer att finnas ett tillväxtprogram i något stadium av utveckling i omkring 14 000 av dessa kluster vid slutet av planen. Bland dessa uppskattas det antal där tillväxtprogrammet kunde betraktas som intensivt att växa till 11 000 under samma tidsperiod. Och bland dessa förväntas antalet kluster där den tredje milstolpen passerats ha ökat till fler än 5 000 till 2031. Att göra sådana framsteg kommer otvivelaktigt att innebära en kolossal ansträngning under hela den tid planen varar. Likväl anser vi dessa vara värdiga mål att sträva mot då de representerar en ambitiös men seriös bedömning av vad som är möjligt att uppnå.
Detta är talande. Sådana mål kunde inte realistiskt övervägas om inte administrativa institutioner och organ hade utvecklats markant och tillägnat sig signifikant förhöjd kapacitet att hantera angelägenheter hos ett samfund, vars aktiviteter mångfaldigats så fort och omfattar ett stort och växande antal befryndade själar. Det skulle inte ha varit möjligt att eftersträva en sådan tillväxt om inte en önskan att lära sig – att handla, att reflektera, att fånga insikter och att ta till sig insikter från andra håll – hade kultiverats på alla nivåer, ända ner till samfundets gräsrotsnivå. Och den ansträngning som sådana framtidsutsikter innebär skulle knappast vara möjlig om inte en systematisk ansats till undervisningsarbetet och utvecklingen av mänskliga resurser alltmer tagit form i bahá’í-världen. Allt detta har medfört en ökande medvetenhet inom bahá’í-samfundet om dess identitet och syfte. En beslutsamhet att vara utåtriktad i den samhällsbyggande processen har redan blivit en etablerad aspekt av kulturen på många, många platser; den har nu i ett ökande antal samfund blomstrat till att bli en känsla av verkligt ansvar för den andliga och materiella utvecklingen inom allt större grupper i samhället, långt utöver medlemskadern i bahá’í-samfundet självt. Vännernas ansträngningar att bygga samhällen, att engagera sig i social verksamhet och att bidra till aktuella samhällsdiskurser har vävts samman till ett enda globalt företag, sammanhållet av ett gemensamt ramverk för handling fokuserat på att hjälpa mänskligheten låta sina angelägenheter vila på en grundval av andliga principer. Betydelsen av den utveckling vi beskrivit, och som nått denna punkt ett hundra år efter införandet av den administrativa ordningen, kan inte bortses från. I den oerhörda ökningen av kapacitet som skett under de senaste två årtiondena – och vilken har gjort det möjligt för bahá’ívärlden att se sina strävanden i termer av frigörande av trons samhällsbyggande förmåga – ser vi obestridliga tecken på att Guds sak trätt in i den sjätte epoken av den Danande tidsåldern. Vi tillkännagav förra Riḍván att det utbredda fenomenet att stora antal människor deltar i bahá’íaktiviteter, är upptända av tro och skaffar sig färdigheter och förmågor att tjäna sina lokalsamhällen signalerade att den tredje epoken av Mästarens gudomliga plan hade inletts; sålunda har ettårsplanen, då vid sin början och nu vid sitt slut, kommit att markera en mängd historiska framsteg som gjorts av de trognas skara. Och vid tröskeln till ett nytt, mäktigt företag, står denna enade skara av troende redo att gripa de möjligheter som ligger vidöppna framför den.
Ett utmärkande drag hos den epok som nu går mot sitt slut var uppförandet av det sista av de kontinentala Tillbedjans hus och initieringen av projekt för att etablera Tillbedjans hus på nationell och lokal nivå. Mycket har lärts av bahá’íer över hela världen om begreppet Mashriqu’l-Adhkár och den förening av andakt och tjänande som den förkroppsligar. Under den sjätte epoken av den Danande tidsåldern kommer mycket mer att läras om den stig som leder från utvecklingen av ett blomstrande andaktsliv i ett samfund – och det tjänande som detta inspirerar till – till framträdandet av ett Mashriqu’l-Adhkár. Konsultationer har påbörjats med olika nationella andliga råd, och efterhand som dessa fortgår kommer vi periodvis att tillkännage platser där Tillbedjans hus kommer att uppföras under kommande år.
Vår glädje över att se det Största namnets samfund gå från styrka till styrka dämpas av vår djupa sorg över att se hur förhållanden och konflikter i världen som skapar misär och desperat lidande fortlever – särskilt återuppblossandet av destruktiva krafter som skapar oordning i internationella förhållanden samtidigt som de utsätter befolkningar för fasansfulla upplevelser. Vi är väl medvetna och förvissade om att, vilket bahá’í-samfund upprepade gånger visat i många olika sammanhang, Bahá’u’lláhs efterföljare är helt inställda på att erbjuda hjälp och stöd till dem de har omkring sig, hur knappa deras egna förhållanden än är. Men till dess mänskligheten som helhet tar sig för att etablera sina angelägenheter på en grundval av rättvisa och sanning, är dess öde att stappla från en kris till nästa. Vi ber att, om det krig som nyligen brutit ut i Europa ska ge några lärdomar för framtiden, det kommer att tjäna som en trängande påminnelse om den kurs världen måste följa om den ska uppnå äkta och varaktig fred. De principer som Bahá’u’lláh förkunnat för sin tids monarker och presidenter, och de tungt vägande plikter som Han ålade härskare då och nu, är kanske än mer relevanta och nödvändiga i dag än när de först nedtecknades av Hans penna. För bahá’íer är den obevekliga utvecklingen av Guds stora plan – och de eldprov och omvälvningar den för med sig, men som till slut driver mänskligheten mot rättvisa, fred och enhet – det sammanhang inom vilket Guds mindre plan, med vilken de troende huvudsakligen är sysselsatta, utvecklar sig. Det dysfunktionella tillståndet hos dagens samhälle gör behovet av att frigöra trons samhällsbyggande kraft utomordentligt klart och trängande. Vi kan inte förvänta annat än att omvälvningar och störningar tills vidare kommer att fortsätta drabba världen; ni inser då utan tvekan varför varje innerlig bön vi frambär för alla Guds barn att bli befriade från förvirring och svåra umbäranden är kopplad till en lika innerlig bön för framgång i det nödvändiga tjänande ni utför i främjandet av Fridsfurstens sak.
I alla de kluster där planens aktiviteter tar fart, ser vi utvecklingen av samfund med de ädla egenskaper vi beskrev i budskapet den 30 december 2021. Efter hand som samhällen upplever påfrestningar av olika slag måste Abhá-skönhetens efterföljare alltmer utmärka sig genom sin motståndskraft och sin rationalitet, genom sitt goda uppförande och sin principfasthet och genom den medkänsla, avskiljelse och fördragsamhet de visar i sin strävan efter enighet. Tid efter annan har de framstående egenskaper och attityder som de troende uppvisat under perioder av akuta svårigheter gjort människor benägna att vända sig till bahá’íer för förklaringar, råd och stöd, särskilt när samhällslivet kullkastats av faror och oförutsedda störningar. När vi delar dessa observationer med er är vi medvetna om att bahá’í-samfundet självt också upplever effekterna av de söndrande krafter som verkar i världen. Vidare är vi medvetna om att ju större vännernas ansträngningar att främja Guds ord är, desto starkare är de motkrafter de, förr eller senare, kommer att möta från olika håll. De måste befästa sina sinnen och andar mot de prövningar som med säkerhet skall komma, så att dessa inte försvagar integriteten hos deras strävanden. Men de troende är väl medvetna om att Guds saks ark kan hantera alla de stormar som den kommer att möta. Successiva stadier på dess resa har sett den rida ut ovädren och möta vågorna. Nu har den satt kurs mot en ny horisont. Den Allsmäktiges bekräftelser är de vindpustar som fyller dess segel och driver den fram mot sin bestämmelseort. Och förbundet är den ledstjärna som ser till att den heliga farkosten håller sin vissa och säkra kurs. Må himmelens härskaror nedsända sina välsignelser över alla som seglar den.
Vi känner en oerhörd glädje över att rikta oss till ett samfund vars rättrådighet och beslutsamhet är värdiga dess ädla kall. Hur stor, hur väldigt stor är inte vår kärlek till er och hur svävar inte våra andar då vi ser er uppriktiga och tillgivna strävan att leva liv som har formats av Bahá’u’lláhs läror och att erbjuda denna uppenbarelses levande vatten till en värld lidande av svår törst. Er stora målmedvetenhet är uppenbar. Expansion och konsolidering, social handling och deltagande i samhällsdiskurserna fortgår och det naturliga sambandet mellan dessa ansträngningar på klusternivå framstår allt tydligare. Ingenstans är detta tydligare än på platser där ett ökande antal personer är sysselsatta med ett brett utbud av aktiviteter, där var och en är ett medel för att frigöra trons samhällsbyggande kraft.
Under de tolv månader som gått sedan nioårsplanen inleddes har vi glatts åt det sätt på vilket detta globala andliga företag har inspirerat och stimulerat vännerna och sporrat till särskilda handlingsprogram. Ett omedelbart fokus har varit att sätta i verket planer som försäkrar att det i varje land och region framträder minst ett kluster där man passerat den tredje milstolpen: en plats där ett stort antal människor tillsammans arbetar för och bidrar till ett pulserande samfundsliv. Medvetna om att målet med denna 25-årsperiod emellertid är att etablera intensiva tillväxtprogram i alla världens kluster, har de troende även ägnat sig åt att öppna nya kluster för tron såväl som att öka sina ansträngningar på platser där det redan finns tillväxtprogram. Det finns ett ökat medvetande om möjligheten för pionjärer att resa sig i alla delar av världen – många hängivna själar överväger hur de kan agera på denna möjlighet och många andra har redan fyllt poster, märkbart på hemmafronten men i allt större utsträckning även på det internationella fältet. Detta är ett av flera sätt varigenom, såsom vi har hoppats, en anda av ömsesidigt stöd uttrycks av vännerna världen över. Samfund där styrka har byggts upp har förbundit sig att stödja den utveckling som äger rum på andra platser – i ett annat kluster, region, land eller till och med kontinent – och kreativa metoder har upptäckts för att erbjuda uppmuntran på avstånd och möjliggöra erfarenheter att delas direkt. Samtidigt används den grundläggande metoden för att fånga det som lärs i ett kluster, så att det kan ligga till grund för planer som görs lokalt och annorstädes, omfattande. Det gläder oss att se att särskild uppmärksamhet ges åt att lära hur man kan förbättra kvaliteten i den utbildningsupplevelse som institutet erbjuder. När institutprocessen slår rot i ett samfund är effekten dramatisk. Se, exempelvis, på de platser med intensiv aktivitet där invånarna nu betraktar träningsinstitutet som ett kraftfullt instrument som de själva äger: ett instrument för vars sunda utveckling de har tagit huvudansvaret. Fullt medvetna om att trons dörrar alltid står vidöppna, lär sig de troende hur de ska uppmuntra sådana som är redo att träda in. Att vandra tillsammans med sådana själar och att hjälpa dem kliva över tröskeln är ett privilegium och en särskild glädje. I varje kulturellt sammanhang finns mycket att lära om dynamiken hos detta talande ögonblick av igenkänning och tillhörighet. Och det är inte allt. Samtidigt som ansträngningarna att bidra till den sociala omvandlingen i många kluster är i sina tidigaste skeden, söker nationella andliga råd, med sedvanligt skickligt stöd från rådgivarna, att aktivt lära mer om hur dessa ansträngningar växer fram genom den samfundsbyggande processen. Diskussioner om ett folks sociala och materiella välfärd kultiveras i grupper av familjer och i samfund, samtidigt som vännerna även hittar vägar att delta i meningsfulla diskurser som utvecklas i deras omedelbara omgivningar.
Bland allt det vi beskrivit strålar ungdomarnas handlingar praktfullt fram. Långt ifrån att bara vara passiva mottagare av påverkan – vare sig denna påverkan är godartad eller annan – har de visat sig vara modiga och insiktsfulla förkämpar för planen. Där ett samfund har sett dem i detta ljus och skapat förutsättningar för deras utveckling har ungdomarna mer än gjort skäl för det förtroende som visats dem. De undervisar sina vänner om tron och gör tjänande till grunden för mer meningsfyllda vänskaper. Ofta tar detta tjänande formen av undervisning av dem som är yngre än de själva, där de inte enbart erbjuder dem moralisk och andlig utbildning, utan även hjälper dem med skolarbete. Ålagda ett heligt ansvar att stärka institutprocessen uppfyller bahá’í-ungdomen våra största förhoppningar.
Skådeplatsen för alla dessa ansträngningar är en ytterst orolig tid. Det finns en utbredd förståelse för att dagens samhällsstrukturer inte är kapabla att svara upp mot mänsklighetens behov under dess nuvarande mödor. Mycket som allmänt ansågs visst och fast ifrågasätts och jäsningen till följd av detta skapar en längtan efter en enande vision. Den kör av röster som höjs i stöd för enhet, jämlikhet och rättvisa visar hur många det är som delar denna önskan för sina samhällen. Självklart är det ingen överraskning för en efterföljare till den Välsignade skönheten att hjärtan längtar efter de andliga ideal som Han framlagt. Vi finner det likväl slående att, under ett år då utsikterna för mänsklighetens gemensamma utveckling sällan varit mer dystra, trons ljus strålade med ett enastående sken i mer än tiotusen konferenser, vilka bevistades av nästan en och en halv miljon människor, fokuserade på medlen för att främja dessa ideal. Bahá’u’lláhs vision och Hans maning till mänskligheten att enat arbeta för att förbättra världen, var det nav kring vilket olika element i samhället ivrigt samlades – och inte undra på det, såsom ʻAbdu’l-Bahá förklarat, ”Varje samhälle i världen finner i dessa gudomliga läror förverkligandet av sina högsta strävanden.” Några av mänsklighetens lyckönskare kanske först dras till bahá’í-samfundet som en tillflykt, en fristad från en polariserad och paralyserad värld. Men mer än en fristad, finner de besläktade själar som arbetar tillsammans för att återuppbygga världen.
Mycket kunde skrivas om den geografiska utbredningen av konferenserna, den extraordinära impuls de gav den nya planen eller de hjärtliga uttryck av glädje och entusiasm den väckte hos deltagarna. Men på dessa få rader önskar vi uppmärksamma vad de gav uttryck för när det gäller trons utveckling. De var en reflektion av ett bahá’í-samfund som ser frändskap, inte åtskillnad. Denna inställning gjorde det naturligt att undersöka nioårsplanen vid samlingar dit alla var välkomna. Vännerna begrundade vad planen betyder för deras samhällen, inte endast i närvaro av individer och familjer utan även av lokala ledare och auktoriteter. Sammanförandet av så många människor på en plats skapade förutsättningar för ett transformativt samtal om andlig och social utveckling, ett som pågår världen över. Det speciella bidrag som sådana samlingar – på samma gång öppna, upplyftande och meningsfulla – kan ge ett växande mönster av samfundsutveckling i ett kluster är en värdefull lärdom för bahá’í-institutioner att ha i åtanke för framtiden.
Och sålunda träder de trognas sällskap in i det andra året av planen med ett nytt perspektiv och en djup insikt om betydelsen av det de försöker att uppnå. Hur annorlunda ser handlingar inte ut då de betraktas i ljuset av den samhällsbyggande kraft de frigör! Denna vidsträckta utsikt gör en vidmakthållen aktivitet till mycket mer än ett isolerat tjänande eller enbart en datapunkt. På plats efter plats framvisar de initiativ som tas, en population som lär sig att ta allt större ansvar för den väg den tar för sin egen utveckling. Den resulterande andliga och sociala omvandlingen manifesterar sig i ett folks liv på många olika sätt. I den tidigare serien av planer kunde detta tydligast ses i främjandet av andlig utveckling och gemensam andakt. I denna serie planer behöver ökad uppmärksamhet ges åt andra processer som söker förbättra ett samhälles liv – exempelvis genom att förbättra folkhälsan, skydda miljön eller mer effektivt utnyttja kraften hos konstarterna. Det som krävs för att alla dessa komplementära aspekter av samhällets välmåga skall utvecklas är, naturligtvis, förmågan att ägna sig åt systematiskt lärande inom alla dessa områden – en förmåga som bygger på insikter som kommer från lärorna och det samlade förrådet av mänsklig kunskap som skapats genom vetenskaplig forskning. Efterhand som denna förmåga växer kommer mycket att uppnås under de kommande årtiondena.
Denna utvidgade, samhällsbyggande vision har långtgående implikationer. Varje samfund följer sin egen stig mot dess förverkligande. Framsteg på en plats har emellertid ofta gemensamma kännetecken med framsteg på en annan. En aspekt är att efterhand som kapaciteten växer och ett lokalt eller nationellt samfunds förmågor mångfaldigas, så kommer med tiden de nödvändiga förhållandena för framträdandet av ett Mashriqu’l-Adhkár, beskrivna i vårt Riḍván-budskap 2012, så småningom att uppfyllas. Såsom vi antytt i vårt budskap till er förra Riḍván kommer vi att periodvis fastställa platser där ett bahá’í-tempel skall byggas. Det gläder oss att vid denna tidpunkt uppmana till byggandet av lokala tillbedjans hus i Kanchanpur, Nepal och Mwinilunga, Zambia. Utöver detta uppmanar vi till byggandet av ett nationellt tillbedjans hus i Kanada, i närheten av det sedan länge etablerade nationella Ḥaẓíratu’l-Quds i Toronto. Dessa projekt, och andra som skall komma att inledas i framtiden, kommer att dra nytta av det stöd som vännerna i alla länder ger till Tempelfonden.
Rikliga är de välsignelser som en välvillig Herre har valt att förläna sina älskade. Ädel är kallelsen, ståtliga utsikterna. Trängande är den tid då vi har kallats att tjäna. Lidelsefulla är därför de böner med vilka vi, å era vägnar och för era outtröttliga ansträngningar, ber vid Bahá’u’lláhs tröskel.
Två år av en formidabel nioårig ansträngning har rusat förbi. Guds vänner har beslutsamt tagit till sig dessa mål. I hela bahá’í-världen finns ett ökat djup i förståelsen av vad som krävs för att ytterligare utöka den samhällsbyggande processen och åstadkomma en djupgående social omvandling. För varje dag som går ser vi dock även hur världens situation blir alltmer desperat, dess splittring alltmer allvarlig. De ökande spänningarna inom samhällen och mellan nationer påverkar folk och platser på en myriad olika sätt.
Detta kräver ett gensvar av varje samvetsgrann själ. Vi är alla fullt medvetna om att det Högsta namnets samfund inte kan förväntas vara opåverkat av problemen i samhället. Fastän det är påverkat av dessa problem, är det emellertid inte förvirrat av dem; det är bedrövat av mänsklighetens lidanden, men inte paralyserat av dem. Uppriktig oro måste ge upphov till uthålliga ansträngningar att bygga samfund som erbjuder hopp i stället för förtvivlan, enhet i stället för konflikt.
Shoghi Effendi beskrev tydligt hur en process av ”gradvis försämring av mänsklighetens tillstånd” sker parallellt med en annan process, en process av integration, genom vilken den ”mänskliga frälsningens ark”, samhällets ”slutliga hamn”, håller på att byggas upp. Det gläder oss att se, i alla länder och regioner, sanna fredsarbetare sysselsatta med att bygga denna hamn. Vi ser detta i varje berättelse om ett hjärta som upptänds med Guds kärlek, en familj som öppnar sitt hem för nya vänner, medarbetare som tar Bahá’u’lláhs lära till hjälp för att lösa ett samhällsproblem, ett samfund som stärker en kultur av ömsesidigt stöd, ett grannskap eller en by som lär sig att initiera och vidmakthålla de aktiviteter som är nödvändiga för den egna andliga och materiella utvecklingen, en plats som välsignas av bildandet av ett nytt andligt råd.
Planens metoder och instrument erbjuder varje själ möjligheten att bidra med sin andel av vad mänskligheten behöver i denna dag. Genomförandet av planen erbjuder ingalunda ett tillfälligt balsam för det som för närvarande plågar världen, utan utgör det medel genom vilket långsiktiga konstruktiva processer, som utvecklas under generationer, sätts igång i varje samhälle. Allt detta pekar mot en angelägen, ofrånkomlig slutsats: Det krävs en bibehållen, kraftig ökning av antalet personer som avsätter sin tid, sin energi, sin koncentration för att göra detta arbete framgångsrikt.
Var, annat än i Bahá’u’lláhs princip om mänsklighetens enhet, kan världen finna en vision som är stor nog att förena alla dess olika element? På vilket annat sätt än genom att översätta denna vision till en ordning baserad på enhet i mångfald, kan världen hela de sociala klyftor som delar den? Vem annars kan vara den surdeg genom vilken världens folk kan upptäcka ett nytt sätt att leva, en väg som leder till varaktig fred? Utsträck därför en hand av vänskap, av gemensam strävan, av samfällt tjänande, av kollektivt lärande till envar och gå enade fram.
Vi är medvetna om hur mycket livfullhet och styrka som skapas i ett samhälle av att dess ungdomar blir väckta till Bahá’u’lláhs vision och blir förkämpar för planen. Med vilken enorm vänlighet, mod, och fullständig tillit till Gud måste därför inte bahá’í-ungdomar besluta sig för att nå ut till sina jämnåriga och få med dem i detta arbete! Alla måste skjuta fart, men ungdomarna måste sväva högt.
Den brådska som nu råder får inte fördunkla den särskilda glädje som kommer av tjänande. Kallelsen till tjänande är en upplyftande, allomfattande maning. Den attraherar varje trogen själ, även de som är tyngda av bekymmer och plikter. Ty i alla sätt på vilka denna trogna själ är sysselsatt står djuprotad hängivenhet och en livslång omtanke om andras välbefinnande att finna. Sådana kvaliteter ger sammanhang till ett liv med åtskilliga krav. Och för varje upptänt hjärta är de ljuvaste stunderna av alla de som tillbringas tillsammans med andliga systrar och bröder i sörjandet för ett samhälle i behov av andlig näring.
I de heliga gravhelgedomarna tackar vi, med överflödande hjärtan, Bahá’u’lláh för att Han upprest er och utbildat er i sina vägar, och vi bönfaller Honom enträget om att sända er sin välsignelse.
Med bara ett år kvar innan den första fasen av nioårsplanen avslutas är vi angelägna om att redogöra för hur den utvecklas – hur, genom lysande exempel på ädel strävan, den vision som tron erbjuder fyller allt fler hjärtan med hopp.
Tillväxtprocessen fortsätter att göra framsteg. Anmärkningsvärda genombrott har skett i olika områden där betydande framsteg inte tidigare hade bevittnats, då trons frö har frambringat nya gröna skott och förmågan att arbeta med många själar samtidigt har börjat framträda. Dessa framsteg har ofta möjliggjorts av hängivna pionjärer som, med hjärtan brinnande av kärlek till sin Herre, i imponerande antal har skyndat till poster på hemmafronten och utomlands. I kluster där ett tillväxtprogram redan hade inletts har förnyad uppmärksamhet ägnats åt att med kreativitet och uppfinningsrikedom tillämpa de vedertagna strategier och handlingslinjer som kommer att göra det möjligt för vännerna att passera den andra och tredje milstolpen. Och i kluster med bevisad styrka blir glimtar av trons samhällsbyggande kraft alltmer synliga, då ett levande och omdanande mönster för bahá’í-livet anammas av ett växande antal inspirerade själar.
Samtidigt har gräsrotsengagemanget i samhället tagit anmärkningsvärda steg framåt. Samhällsbaserade initiativ för social handling med fokus på utbildning har ökat snabbast, men även andra initiativ har gått framåt inom områden såsom jordbruk, hälsa, miljö, kvinnors egenmakt och konst. Framsteg av detta slag är tydligast i de starkaste klustren, där mången by eller månget grannskap – eller till och med en enda gata eller ett flerbostadshus – är hem för en befolkning som upplever den glädje som kommer av att omsätta trons principer i gripbar verklighet. På sina håll vänder sig ledare i samhället och individer med ansvar för barns utbildning eller social utveckling på lokal nivå inte till bahá’íerna enbart för att få perspektiv, utan strävar också efter samarbete i sökandet efter praktiska lösningar. Vidare är vi glada att se att bahá’í-förhållningssättet till vissa viktiga samtal på nationell och internationell nivå drar till sig växande beaktande och beundran.
Nioårsplanen förlitar sig på en omfattande, global lärandeprocess som är lika verkningsfull i Bolivias högländer som i Sydneys förorter. Denna lärandeprocess har gett upphov till strategier och åtgärder som kan anpassas till olika miljöer. Den är systematisk, den är organisk, den är allomfattande. Den skapar kontakter som blommar ut i dynamiska relationer mellan familjer, grannar, ungdomar och alla som är villiga att vara förkämpar för detta storslagna projekt. Den skapar samhällen som sjuder av potential. Den möjliggör uppnåendet av höga mål som delas av människor som har hållits åtskilda av geografi, språk, kultur eller omständigheter men som nu har hört och besvarat Bahá’u’lláhs allomfattande kallelse att ”oupphörligt sträva efter att förbättra varandras liv”. Och den förlitar sig helt på den vederkvickande kraften i Guds ord – denna ”enande kraft”, ”den är uppväckaren av själar och den som binder samman och har tillsyn över mänsklighetens värld” – och av den oupphörliga handling den inspirerar till.
Mot den stormiga himlens dysterhet, hur starkt skimrar inte ljuset från era hängivna ansträngningar! Trots att stormen rasar i världen byggs de tillflyktsorter som kommer att skydda mänskligheten i länder, regioner och kluster. Men det finns mycket att göra. Varje nationellt samfund har sina egna förväntningar på de framsteg som skall göras under denna inledande fas av planen. Tiden går. Älskade vänner, förkunnare av de gudomliga lärorna och förkämpar för den Välsignade skönheten – era ansträngningar behövs nu. Varje framsteg som görs under de flyktiga månader som återstår till nästa Riḍván kommer att bättre rusta det Största namnets samfund för vad det måste åstadkomma under planens andra fas. Må ni förlänas framgång. Om detta bönfaller vi den högsta Herren; därför vädjar vi om Hans osvikliga bistånd; därför anhåller vi om att Han ska sända ut sina gynnade änglar för att bistå var och en av er.